Jesper Juul – Ditt kompetenta barn.


Jag önskar verkligen att jag hade läst denna för längesen. Den var rätt tungrodd. Men en massa guldkorn som gör att den helt klart är läsvärd. Jag skulle råda alla päron att läsa den, helst innan barnet fyllt ett men det aldrig försent. Min äldsta är fem och jag märker att mina ändringar enligt Jesper Juul ger stor effekt.

Ni som har läst boken, jag vill hemskt gärna höra vad ni tar med er så jag inte missar något. Det bästa jag tar med mig är följande:

Barn vill samarbeta, de vill alltid samarbeta. När det protesterar är för att de är i behov av något och det gäller att ta reda på vad det är. Kan bara vara att de vill bli sedda.

Vi pratar om barn som om de är varelser som ska hanteras. Det är helt fel. Hur ofta säger vi det om en person vi dejtar. ”Min man är bångstyrig, hur hanterar jag honom?”. Vi pratar ju med personen och rekar vad han behöver medan barn reducerar vi till varelser som ska hanteras med rätt ”metoder”. Så bra insikt, trots att det är metoder jag faktiskt letar för att bilen bättre mamma.

Det är inte barnen som är trotsiga, det är vi föräldrar som trotsar deras vilja att utvecklas; ”Jag kan själv!!” ”Nej, det kan du inte. Sluta tramsa vi har inte tid med detta!”.

Vi måste visa hänsyn till barn. De är beredda att ge upp hänsynen till sig själva för att vara föräldrarna till lags. Känner de sig kränkta så tror barnen att det är deras eget fel – aldrig föräldrarna. 🙁

Att säga att barnet är fel är att kränka barnet. Säg att det blev fel istället. Hej självkänsla!

BArn kan ge upp sig själva för att bli mer som föräldrarna vill.

Vissa tror att de har sin familj bakom sig när de egentligen har den under sig i den auktoritära uppfostran.

Bortskämda och hänsynslösa barn har fått för mycket att det som de vill ha inte så mycket av det som de faktiskt behöver.

Självkänsla handlar om vilka vi upplever att vi är.

Självförtroende handlar om det vi kan. Det vi är duktiga eller bra på. Det vi kan prestera.

Låg självkänsla är en konstant förnimmelse av; osäkerhet, självkritik, skuldkänslor.

En idrottsman upptäckte att folk bara var kompis med honom för det han kunde – inte för den han var. GUD igenkänning på det. Det är mycket därför jag har slutat gå på mingel för att vara med mina gamla vänner som inte känner retorikern Elaine, utan bara Elaine. Det är så skönt. Men samtidigt kan jag känna att ni som läser bloggen gör ju inte det för att jag är retoriker, utan för att det är Elaine. Rätt skön känsla faktiskt.

Föräldrar blandar ihop varande och prestation. När Matheo åker rutchkana och säger ”Mamma titta” brukar jag säga ”vad snabbt du åkte” (prestation). Jag ska istället säga ”Hej Matheo, det ser ut som du har roligt” (Varande).

Barn vill bli sedda.

Beröm kan vara lika förödande som kritik för barnen.

Undvik ”Se upp så att du inte slår dig” det skapar oro i barnet. Dåligt för självkänslan då vi indirekt säger ”Jag räknar inte med att du klarar det”.

Ett barn som vägrar klä på sig. Här kan vi välja att uppfostra honom eller välja att se honom. Som när Matheo inte ville ha på sig sin regnjacka och Gustav uppfostrade ”Jo det regnar, sätt på dig den!”. Jag ropade till mig Matheo och han kom in med en färgglad regnjacka med nyckelpigor. ”Jag vill inte ha på mig den mamma!”. Jag svarade ”Jag förstår det, men kan du ha på dig den till hörnet av förskolan så tar du av dig den innan alla ser?”. Matheo log och gick med på det för att jag såg honom, inte regnet där ute.

När barn ritar teckningar till sina föräldrar behöver vi inte värdera dem som fina. Vi kan säga ”Vad glad jag blir, berätta mer om teckningen. Vad är det för något?”

När barn protesterar i en affär. ”Jag vill gåååååå!!!” ”NEJ, nu lyssnar du på mig sluta bråka!!! Nu står du här vid kassan och väntar! Sluta bråka!”. Juuls förslag ”Jag vill gååååå!!!”, ”Jag med MAtheo jag förstår att du tycker det är tråkigt. Jag vill också gå. Vi går till kassan och betalar så vi kan gå!”. I det senare exemplet tar man barnets känslor på allvar.

Barn vet ofta vad de har lust med, inte vad de är i behov av. Där ska vi föräldrar vara deras rättesnöre.

Det bästa barn kan göra upp till tio års ålder är att leka så mycket som möjligt. Deras sociala utveckling och samspel frodas i leken.

Konflikter är inte farliga för familjens hälsa, det är sättet vi har konflikterna på som kan vara det.

Öppningsrepliken i ett medlande avgör ofta utfallet. Inled varken med skuld, skam, kränkning eller mutning. Se barnet först, berätta sen.

Så, det var det jag tog med mig. Vad tog ni med er? Nu ska jag sätta tänderna i ”Barn som bråkar”.

Bloggvännerna har ordet

23 svar till “Jesper Juul – Ditt kompetenta barn.”


  1. Jessica skriver:

    Ja, Jesper Juuls bok Ditt kompetenta barn är såå bra! Jag läste den för åtta år sedan när vår äldsta grabb var ett år. Du har lyft fram så mycket av det ”bästa”, men jag har också tagit till mig att man inte ska muta barnet och heller inte arbeta med belöningssystem. För visst skriver han väl om det i den boken eller/och är det Petra Krantz Lindgren?

    Lycka till med förlossningen när det är dags…

  2. Asta skriver:

    Tack för tipset om My hair sisters. Var där för en vecka sen och toknöjd. Dock måste jag klaga på Deshimona som du lyfter upp. Vilken otrevlig och kall person! Trist bemötande. Kanske behandla hon dig som kändis bättre. Otroligt icke-service minded tyvärr!
    Lycka till med förlossningen.

    • Magda skriver:

      Men oj! Varför väljer du att hänga ut en (namngiven!) person på det viset i ett sådant här forum? Riktigt taskigt och verkligen inte okej!

      • Asta skriver:

        Men snälla du! Jag var kränkt av personens sätt och bemöta mig. Bara fundersam och rent ut sagt chockad efter Elaines lovord om henne.
        Detta handlar om personen roll som ägare och frisör. Inget annat.

        • Sanna skriver:

          Då borde du ta det med henne personligen?! Varför använda höggravida Elaine i dina tankar kring en annan person? Vad vill du ska ske? Att Elaine säger ; ja men herregud , hon är rätt bra jobbig hon alltså?! Eller? Sen lite elakt att anta att Elaine blir bättre behandlad pågrund av kändisskap, när det kanske egentligen bara handlade om att du /hon hade en dålig dag, eller att du faktiskt inte utstrålade glädje precis just då:) vem fan vet! Oavsett så känns det rätt fult att gå till en stor blogg och skriva illa om en specifik person, men du kommer antagligen inte se det på det sättet. Vad är din bloggadress? 🙂

        • Magda skriver:

          Jag ifrågasatte inte dina känslor, utan val av forum och hur du hanterat situationen. Illa

    • Hope skriver:

      Jag tycker att hon är fantastiskt och jag är inte kändis.?

  3. Anna skriver:

    Jag har inte läst boken med var på föreläsning med psykologen HG Storm och han sa samma sak att är inte trotsiga barn utan trotsiga vuxna. Oj jisses vad många trotsiga vuxna man upptäcker när man börjat tänka så. Lycka till med Benny!

  4. Angelica Nilsson skriver:

    Den läser man på lärarutbildningen, mkt bra bok

  5. Sanna skriver:

    Jag har fått sån fin relation med min tvååring tack vare just de böckerna du läser nu!! Häromdagen körde jag bil med honom i bak och det blir världens kö, såklart skittråkigt för honom att sitta bak själv så han började gnälla. Jag sa helt lugnt, ”jag vet älskling, jag förstår dig, det här är tråkigt. det tycker jag med. Tyvärr står vi stilla för att det är så mycket bilar etc etc så vi gör så gott vi kan både du och jag” han blev tyst och sen var han lugn och vi började prata om vad vi skulle leka med när vi kom hem<3 tvivlar på att det hade fortsatt på samma sätt om jag bara skrikit typ "nu får du va tyst, det är kö!!"

  6. Carin skriver:

    Låter som en fantastisk bok, hoppas jag minns att läsa den (eller andra som den) ifall jag i framtiden får barn. Mina föräldrar skulle definitivt behövt läsa den.

  7. Linda skriver:

    Hej!
    Jag har tre små barn och läste denna bok då jag väntade mitt andra barn. Tycker om boken jättemycket. Det enda är att man ibland blir stressad av att komma ihåg allt som stod. Har känt mig misslyckad ibland. Så tror i vissa fall lita på sitt förnuft och använda sig av boken och metoder så mycket det går men ändå lita på sig själv. Lycka till med förlossningen?

  8. Polly skriver:

    Jag är förälder till en 18-åring. Har aldrig läst en bok om uppfostran men å andra sidan inte heller hängt på familjeliv och dylikt.
    Han är HELT fantastisk. Inte bara för att han är mitt barn. Vi har bara utgått från sunt förnuft och hur vi själva hade velat bli behandlade. Han har vid tillfällen visserligen antytt att jag tillämpat väldigt hård metoder a la Hitler/Stalin/Mussolini. Men den relation vi har idag när han är 18 är ingen jag känner har med sina tonårsbarn. Jag har själv haft en helvetesbarndom och endast utgått ifrån hur jag själv hade velat ha det.

  9. Sara skriver:

    Hej! Grattis till ditt tredje barn som verkar vara väldigt väldigt nära. Jag fick mitt första barn för drygt 3 veckor sedan och började undra lite om williams syndrome. Hur gick det till när ni fick reda på att din dotter hade det? När började ni misstänka något och varför? Tack för svar, sara

  10. Petra skriver:

    Boken är alltså hela 22 år gammal och har det verkligen inte kommit ut modernare, utvecklande, insiktsfullare tänk på print??

  11. Louise skriver:

    Har läst ”Min kompetents familj” också av Jesper. Tror att den handlar om samma fast tunnare.

    En av de saker som jag praktiskt tog med mig och som gjorde mils skillnad var att börja meningarna med ”Jag” när jag ville få dem att gör något (om det så var att få barnen sluta bråka).

    Det blev ett bra sätt för mig att själv förstå varför jag ville att de skulle göra ngt och ibland var det kanske inte så viktigt… och dels för att detta sätter blev ett bra sätt att komma toll det samarbetsmode som du talar om.

  12. Linda skriver:

    Juuls böcker har blivit läst av mig både i början av mitt föräldraskap men även när jag studerade på lärarutbildningen. Jag minns att det fanns en del delade meningar om hans syn på barn och vår relation till dem… Många menade att det inte är så enkelt alla gånger som Juul påstår.

    Min uppfattning är att jag själv måste medvetandegöra mig om mitt agerande och bemötande. Det mest värdefulla för mig, både som pedagog och som förälder till mina egna numera tonåriga barn är förmågan att utgå från ett ”jag perspektiv” och hur det kan förändra interaktionen mellan mig och barnet till det bättre. Samtidigt som det visar var gränsen mellan mig och barnet går. Det låter kanske som små saker men det blir stor skillnad i kommunikationen… Har läst samtliga av hans böcker och tycker framförallt den som har ordet ”relationskompetens” i sin titel är mest läsvärd ?.

  13. Hanna skriver:

    Jättebra bok! Ska läsa den igen. Den tar även upp mycket om parrelationen efter man fått barn vilket var väldigt intressant.

  14. A skriver:

    Jag beställde den. Min 4 åring säger 9/10 ggr ” jag vill inte äta” sen börjar tjagset med jo du ska äta. Du jan få en glasssen. Sättt dig ner, sitt stilla, kom igen, ät inte sä långsamt, mamma pappa är redan klara OSc osv. Jag vet att mt sv det jag hör är fel. Det bröjar fel slutar fel. Får alltid dåligt samvete för jag känner o hör hur mina kommentarer kränker ” men du är väl ingen bebis, du kan äta själv” ”visa nu vad du kan”. Lovar mkg själv att matstunderna ska bli bättre. Tjata inte på henne! Men ändå same shit! Nu har hon börjat säga ” säg inte så” ni säger alltid Så ec när man säger du får vatten/ mjölk när du tagit några tuggor.

  15. Kicki Johansson skriver:

    Halloj & grattis till Benny ❤ Läste den boken för kanske 7-10 år sen. MYCKET tänkvärd. Har praktiserat på min dotter som idag är 11 och det funkar klokrent. Tycker också om tanken om att barnen är kompetenta och att den som läser boken blir uppmärksammad på det ?

  16. Anna W skriver:

    bästa boken ever! har lärt känna mitt äldsta barn (4 år) så mkt bättre sedan jag läste den för cirka ett år sedan. nu blir det inte en kamp om allt utan mer att jag får veta VARFÖR han inte vill ha en viss tröja etc. rekommenderar varmt resten av jesper juuls böcker också. håller inte alltid med om ALLT men de väcker så mkt tankar – och jag älskar att han alltid är på barnets sida i första hand. precis som du skriver – man ser resultat direkt – barn med bättre självkänsla och mer välfungerande och lugnare familjeliv. grattis till baby #3!

Lämna en kommentar