Ångest


Jag är orolig för hur hon kommer ta det. Samma sak med Matheo. Kommer vi glida ifrån varandra nu? Jag har så dåligt samvete som det är. Blir det Gustav, Evelyn och Matheo. Och sen jag och Benny?

Hur gör folk som har ännu fler barn? Hur får dem ihop det? Hur fick min mormor ihop det som har elva barn. Herregud!

Det blir nog bra. Det är väl att man får fortsätta prioritera som man gjort förut. Mer familjetid och lite mindre annan tid. Barn har man ju bara en begränsad tid, sen blir de vuxna med egna liv. Jag tänker njuta av den tid vi har tillsammans.

Bloggvännerna har ordet

9 svar till “Ångest”


  1. I skriver:

    Funderar man inte klart på sådant innan man bestämmer sig för att skaffa en till?

    • Harmagedon skriver:

      Haha! Nej, sådan ångest får man ha hela gravuditeten. De ungar man har är på ett sätt när man ”bestämmer sig”, på ett annat när man väl är gravid, på fjorton andra olika sätt veckan efter. Samtidigt som hormoncirkusen som är ens psyke spelar en spratt genom hela graviditeten.

      Sedan kommer barnet. Och allt blir hur bra som helst!

    • Cissi skriver:

      Folk som ”funderar klart” kommer nog aldrig nånstans här i livet… inget blir som man tänkt sig ändå.

      • Yte skriver:

        Gör de inte? Tror det är just det de gör. Fundera och går vidare istället för att fundera och fundera.

  2. Annika skriver:

    Så fint ställe ni är på. Var är det någonstans?

  3. Victoria skriver:

    Helt naturligt att ha sådana tankar.. Själv kunde jag aldrig amma min son vilket ledde till att både jag och hans pappa var lika mycket nära första tiden.. (Jag tycker absolut att man ska amma om man kan så missförstå mig inte nu) men om mår dåligt av att inte finnas där för de andra barnen så kanske man kan fundera lite på hur man kan dela upp ”sysslorna” med nya bebisen!

  4. Linda skriver:

    Mina barn är födda varannat år och nu 2, 4 resp 6 år gamla och jag måste erkänna att mina fyraåring glöms bort… eller nej hon glöms inte bort på det sättet att jag tror hon märker av det… vi försöker ge alla tre uppmärksamhet men jag kan plötsligt upptäcka att vårt mellanbarn kan massa saker och jag har inte riktigt hängt med?! Den äldsta pockar hela tiden på vår uppmärksamhet då hon är äldst och lär sig massa saker först och den lille uppmuntrar man just pga att denne är minst men mellanbarnet växer utan att jag hänger med och det kan jag ibland sörja. Därför försöker jag aktivt att tänka på det… 🙂

  5. Malin skriver:

    Har själv tre barn, en pojke och två flickor, innan det tredje barnet så var det andra vääääldigt mammig, men när hon var ca 2,5 kom tredje barnet och det gick hur bra som helst första tiden ville andra barnet sitta nära mig när kg ammade bebisen osv men släppte rätts snabbt och min man brukar säga att han fick ännu ett barn när tredje kom för då gick vårt andra barn till hennes pappa som innan inte alls var intressant haha, men nu börjar vår nu 4 åring bli mammig på nytt när vår minsting är 1,5… Går säkert bra för er med oftast oroar man sig i onödan

  6. Kikki skriver:

    Just såna tankar som nog alla brottats med, i alla fall gjorde jag det med tvåan…och trean…och fyran…och femman men det löste sig med allihop på nåt vis 🙂

Lämna en kommentar