Far och dotter, så som det var tänkt


Gustav är inget vidare på att ta kameran och fota så frun i huset får vara med på kort. Däremot lyckas han alltid skapa fotovänliga ögonblick helt oavsiktligt. Allt han gör är att vara en fantastisk pappa.

Evelyn är nu två år och två månader. Jag är så glad att hon har en bra pappa. När jag var i hennes ålder så separerade min mamma och pappa. Jag ser hur liten hon är och mår illa av tanken att det var då det började. Mina första minnen är från pappas bruna manchestersoffa tittandes på något jag inte förstod, men han såg till att det skulle vara naturligt för hans dotter. Det är så sjukt och jag blir så arg samtidigt som jag blir så glad att Evelyns första minnen är dessa. I en hängmatta med sin pappa med utsikt över Sörmlands skogar.

Jag är så tacksam över Gustav. Så glad att jag hittade en sån bra pappa till våra barn. Så glad att de aldrig kommer ha att göra med sin pedofilmorfar. Jag måste hitta ett sätt att ogiltigförklara honom som min pappa. Jag vill aldrig bli kontaktad av honom. Vill inte veta när han dör. Kommer inte gå på hans begravning. Kommer känna en lättnad när han inte finns längre. En pedofil mindre i denna värld. Vill inte ha några band alls. Vet någon hur man går till väga för att klippa legala band till ens biologiska pappa? Måste man bli adopterad av någon annan? E

Bloggvännerna har ordet

11 svar till “Far och dotter, så som det var tänkt”


  1. S. skriver:

    Har ingen aning tyvärr. Vet ju inte heller hur din såkallade pappa har det ställt ekonomiskt men den enda nyttan med ett eventuellt arv från honom vore ju att investera det i kampen mot sexuella övergrepp mot barn.

    Så fina bilder på Gustav och Evelyn!

  2. Ari skriver:

    Legala band är svårt i Sverige då barn ärver per automatik även om han testamenterar till andra men du har rätt att avstå din arvslott.Sen är ju pedofiler sjuka människor.Förlåta går ju inte.Sår är krigsskador som pluppar upp utan kontroll.Ha ett bra liv så gott det går med din trauma.

  3. Maria skriver:

    Jag tror att enda sättet är att du adopteras av någon annan fadersgestalt för att din pappa med automatik ska försvinna som din far. Om din mamma har en man eller partner kan det lättaste rent av vara att du adopteras av denna och denna skriva som din far. En i min sambos släkt har genomgått detta och fråntagit sin egna far det juridiska att vara pappa till honom och har adopterats av sin mammas nya man. Tror det rätta verket att vända sig till är socialstyrelsen även om du är vuxen och myndig själv. Lycka till! Hoppas du slipper honom föralltid!

    • J. skriver:

      Precis. Det är Tingsrätten som beslutar om adoption av vuxen. Det ska då finnas särskilda band mellan personerna, till exempel att den äldre personen har fungerat som en förälder under uppväxten eller liknande. Det går inte att avsäga sig släktskap på något annat sätt (tyvärr).

  4. Sirocco skriver:

    Adoptera en pappa. Han behöver inte ens veta om att du adopterat honom

  5. Erika82 skriver:

    Jag kan inte förstå hur man kan vilja göra sånt med sitt eget barn, om man bortser från själva pedofilin. Ens eget kött och blod som man ska skydda från omvärlden.

  6. Johanna Håkansson skriver:

    Tack för du delar med dig av alla hemskheter och glädje du varit med om ❤️❤️❤️. Jag förstår känslan. Ingen av mina föräldrar är pedofiler, men båda är paykiskt sjuka. Jag är 32 år och har aldrig fått hjälp som barn/ ungdom. Jag tycker samhällsr sviker mot barn som växer upp med psykiskr sjuka föräldrar, missbrukare, pedofiler m.m Psyket, Sankt Lars där mamma varit inlagd var o varnanat år sen hon var 15 viste om att jag fanns. Varför kontaktade inte dom socialtjänsten så jag fick en stöd familj, samtals hjälp eller något? Nör jag frågat så säger dom bara att lagen om allmälnings skylsighet kom inte fråns år 2005. Så jag som är född 1985 sket dom i. Tack för den! Om samhället hade agerat hade jag, ev du och många andra haft en bättre uppväxt. Jag ver ej om du kan frånskriva dig din pappa. Men kolla med en advokat rent juridiskt om det går. •kramar• du är bäst!

  7. E skriver:

    Gustav är en riktig gobit?

  8. Maria skriver:

    Har en liknande situation med min biologiska pappa. Det jag har gjort är iaf att skriva ett testamente som innebär att alla mina tillgångar går till min mamma om jag skulle gå bort (har inga barn). Mår illa vid tanken att han skulle ärva mina pengar eller att mamma skulle behöva ha något med honom att göra gällande mitt arv.

  9. Rosie skriver:

    Hej Elaine!

    Här kan du läsa vad som gäller för att avskriva sig släktskap: http://www.lawline.se/answers/adoption-och-bryta-ett-rattsligt-foraldraskap.

    Hoppas att det kan var till hjälp.

    Hälsningar/Rosie

  10. K skriver:

    Hej! Så himla länge sedan jag kommenterade, men livet kommer i mellan ibland. Jag har ju också en biologisk person som utsatt mig för övergrepp. Jag blev adopterad av min styvpappa när jag var 18. Jag väntade för att han inte skulle ha rätt att överklaga beslutet (vilket han hade haft om jag varit minderårig). Nu när jag är vuxen med egna barn känns det ännu bättre att jag slipper ta ställning till honom juridiskt och att han kan dö bäst han vill. Knäppt att man bara kan avsäga sig släktskap från föräldrar genom adoption egentligen. Har du någon manlig släkting som kan tänka sig att ta över rollen rent juridiskt?

    Kram!

Lämna en kommentar