Det blev Hellasgården


Magi säger jag bara. Nu lägger vi MiniSats på hyllan resten av våra liv och tränar i veckorna i stället. Vi vill inte missa dagsljuset eller vårt vackra Sverige.

Min vackra man glad i sina skridskor. Kragen är inte päls! 

En puss och en hand hållandes mobil skuggar oss.

Kusinen Wendy med familh följer med! ”Det ser ut som vi har bestigit Kebenekajse” säger hon och vi börjar garva över hur ur-och-skuriga vi annars hemmaråttor lyckas se ut.

Den här mannen ska jag hångla upp så jävla mycket när vi kommer hem. Blir lika knäsvag som för nio år sedan. Jag är kär❤

Det där går såklart upp och ned i relationer. Folk som säger ”Vi har aldrig bråkat” stolt.. då tänker jag ”Då har ni något att se fram emot” men säger det aldrig. Klart man bråkar, annars är man ju tillsammans med sig själv. Bråka bra, det utvecklar. Gustav och jag skriker aldrig på varandra. Men jag gjorde det en gång när han valde att duscha när jag var höggravid trött och försökte sova i rummet bredvid. Då skrek hormonerna och Gustav fick kväva en skrattattack när han såg galningen stå i dörren och titta på honom som att han vore en förrädare ”HUR FAN KAN DU DUSCHA NÄR JAG ÄR GRAVID” fick jag ur mig. Helt ologiskt. Han frågade ”Vad menar du?”. Jag skrek ”DU FATTAR FAN INGENTING” och drämde igen dörren. Han höll sig kvar där länge. Jag valade tillbaka till sängen och fick dåligt samvete efter ett tag. Skrek förlåt och grät. Sjukt stabilt! Haha..

Vad är er status nu? Kär eller tröttmössa på karln/damen? 

Bloggvännerna har ordet

20 svar till “Det blev Hellasgården”


  1. Jessica skriver:

    Jag är tok-kär efter 12 år. Men precis som du skriver så går det upp och ner.
    Men även fast vi bråkar, så vill jag aldrig vara utan honom.

    Jag gillar att få längta efter honom ibland. Vi jobbar så, så att vi ibland får längta efter varandra. Det är så mysigt att få ses efter ett par dagar.

    Just nu är jag inne i en längta-period och är väldigt kär i min man, vilket känns underbart.

  2. Fey skriver:

    Hej Elaine. Jag måste säga att jag är BESVIKEN, åh så besviken, på alla storbloggare som inte skriver om förskolebrevet. Jag har skrivit till samtliga ( över 30 stycken) och uppmanar de om detta och hur jävla viktigt det är. Ingen förutom Paula och typ 2 till har nämnt detta. Det gör mig riktigt ARG och ledsen. Hur fan är det viktigare att skriva om sina kläder och sitt hår när barn blir sexuellt utnyttjade just NU!!!

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Jag förstår precis, jag blir mer besviken på mina närmsta som först inte spred det. Men jag sa att om inte de gör det så vilka. De hade redan spridit det utan min vetskap❤

  3. Elin skriver:

    Haha dessa hormoner när man är gravid är inte att leka med! Man blir ju helt personlighetsförändrad stundvis? Jag skällde ut min sambo för att han nästan hade druckit upp all mjölk när jag hade bestämt mig för att dricka 2 glas den morgonen..suck!Eller när man blir ledsen för allt och inget.. ja de e spännande!??Håller med om att man behöver bråka ibland i en relation.. vädra lite !?Ha en fin kväll?

  4. Lina K skriver:

    Just nu ät jag tok-kär! Det har dock varit en lång period där jag bara fräst åt honom, dessa gravidhormoner. Nu har jag passerat halva tiden och precis som med första barnet har en nyförälskekse infunnit sig. Där man går och håller handen, ligger tätt intill varandra i soffan på kvällarna och faktiskt umgås med varandra. Underbar känsla!

    Älskar att du är lika tokig i Gustav nu som när ni träffades, absolut något att ströva efter!:)

  5. Anna i stugan skriver:

    Näää, bråk är jätteonödigt i en relation! Varken jag eller min man bråkar, vi har tack och lov samma inställning. Visst kan vi vara lite trötta och tjuriga i perioder, och visst kan vi ha olika åsikter om saker, men vi bråkar inte.

    Jag förstår verkligen inte varför bråk skulle vara en nödvändig ingrediens i ett bra parförhållande, jag tycker bara det är destruktivt. Men vi har kanske olika definition på att bråka?

  6. Johanna skriver:

    Hur bråkar ni och hur landade ni i det? Här är det på tok för mycket skrik…

    Just nu är vi i ett mellanläge. Vi har inte tid för varandra pga bebis, men har det bra ändå

  7. Malin skriver:

    Med en 16 månaders och en 2 veckors bebis är vi mer kär än nånsin! tänkte när jag var gravid på slutet att vi aldrig mer kommer mötas nånstans för ens en puss. hur blev barnen gjorda undrade jag. Men nu vet jag att bortom alla gravidhormoner o krämpor så är kärleken 🙂

  8. Maria skriver:

    Var nykär förra veckan i min sambo sedan sju år tillbaka. Men nu tröttmössa, beror nog på mensen.

  9. Mimmi skriver:

    Kär, 8 år in 🙂 men det går upp och ner såklart. Så länge vi kan få varandra att skratta även när det är lite lågt så kommer det gå bra.
    Men alltså, ärligt nu; är det bara för mig som ”hångla upp” betyder ”hångla till ståfräs”? Jag börjar misstänka det men blir ändå lite generad varje gång du skriver ut det här (det är ganska ofta, grattis!)

    • Karin skriver:

      Vilken rolig kommentar, jag har aldrig tänkt (eller fattat?) att hångla upp betyder ”till ståfräs”.. Jag har bara tänkt mig ett redigt grovhångel. För visst kan väl en kvinna också ”hånglas upp” (= utan att få ståfräs). Men från och med nu kommer jag nog ovilligt tänka som du 😉

  10. Anna skriver:

    Jag förstår inte hur man kan lära känna någon och vara ihop länge med någon utan att bråka. Jag tror inte på att man kan tycka lika om allt, i så fall har den ena anpassat sig helt efter den andra. Både jag och min sambo är väldigt argumenterande personer och vi gillar att diskutera saker. Ibland så kommer vi överens och ibland tycker vi olika. Och våra bråk gör att vi lär oss förstå varandra och förbättra kommunikationen. Men med det sagt så vi har vi ändå vissa ”regler”: aldrig kalla varandra för fula/elaka saker, aldrig skriva sura sms (då får man vänta med att ta upp det tills vi ses) och alltid säga förlåt om man gått på lite för hårt eller någon blivit ledsen. Och kanske ska tillägga att vi bråkade mycket mer under förstå året när vi inte kände varann lika bra som nu.

    • Mimmi skriver:

      Det är klart man inte tycker lika om allt men vad ger det att bråka om saken? Vi konstaterar att vi tycker olika och försöker hitta ett alternativ som känns någorlunda ok för båda. Att bråka om vem som har rätt och fel känns fantastiskt avlägset. Vi är kanske ovanligt snabba med att ”agree to disagree” då. Men vi är båda väldigt problemlösningsinriktade i allmänhet, ch jag är absolut konflikträdd. Kompromisser ligger alltid nära till hands då.

      • Anna skriver:

        Svårt att formulera i text… Men vi bråkar inte om vem som har rätt och fel. Vi diskuterar. Ibland så inser man nya saker när man diskuterar utifrån olika vinklar och faktiskt ändrar sig eller åtminstone får större förståelse för varför någon tycker annorlunda. Och ibland landar vi såklart i agree to disagree också. Alla par hittar egna sätt att funka, men för min del hade det aldrig funkat att vara tillsammans med någon som inte gillar att diskutera.

  11. Lisa skriver:

    Hahaha, fattar att det inte är det, men som höggravid måste jag säga att jag tycker det låter rätt logiskt att bli arg på Gustav för duschningen? ??

    Min kärlek är fortfarande min kärlek på grund av hur vi bråkar. Sen dag 1 har det alltid varit konstruktivt och med fokus på en win win situation efter (inte alltid pga mig…) men det gör att jag blir mer kär efter varje ”fajt”. Kanske pga gravidhormonerna? ?

  12. Hanna skriver:

    Haha åh gravidhormonerna. Jag är i vecka tolv nu och blir vansinnig när min sambo tuggar/äter/andas/gör i princip varsomhelst i närheten av mig. Att han låter så mycket känns som ett personligt svek. Försöker att inte agera på detta större delen av tiden, men då och då släpper jag ut en såndär jättelik tonårsfrustrationssuck, fnyser något, himlar med ögonen och stänger in mig i sovrummet med gråten i halsen. Fullt medveten om att jag är en tramsmaja, men oförmögen att hindra det. ?

    • Signe skriver:

      Samma här! Gravid i v24 och får nästintill panik på alla i mina öron onödiga mänskliga ljud! Smakande, kliande, visslingar, ”tå gnugganden”, fingertopps slick vid läsning osv osv ?.
      Irriterar mej på de flesta människor jag möter på ett eller annat sätt men oftast är den min stackars make som får fan för allt som jag retat mej på hos andra under dagen, TACK GODEGUD att denna graviditet ”snart” är över så jag kan känna förälskelse i han igen ❤

  13. Ellen skriver:

    Min man sa från dag 1 att han inte ville ha ett förhållande där man bråkar (på förekommen anledning… moi?). Han sa att man måste vara ett team, att man kan diskutera och argumentera men man får inte, bara för att man är ”nära varandra”, förfalla till skrik och personliga förolämpningar.
    Jag tyckte det lät som en deal. Han har hållt det och jag har, efter några snedkliv, också hållt det. Han är klok min man. Och han har lärt mig att utvecklas som människa och att lära mig hantera ilska bättre. Så – jag är kär. Efter två år. Och vi bråkar inte.

  14. Jess skriver:

    Härligt att vara kär efter flera år, jag känner mig också kär i maken efter tio år tillsammans. Det går ju upp och ner, nu är det upp :). Och verkar som att bråka är ett begrepp som folk har olika uppfattning om? För vissa är bråka = skrika, förolämpa, svära. För andra är bråk = att vara oense, att höja rösten. Maken och jag bråkar ibland, och med det menar jag att vi är oense, höjer rösten, kanske någon blir sur och lämnar rummet (ok det är jag). Men jag försöker bråka bra, dvs. inte drämma till med förolämpningar bara för att såra utan föra fram varför jag är arg. Och jag kan behöva gå iväg för att jag blir förbannad, men efter att ha tänkt efter lite kommer jag tillbaka och är lugnare.

Lämna en kommentar