Jag har bokat första dejten av tolv med Gustav


skarmavbild-2016-12-28-kl-22-02-44

Har ni några roliga dejtförslag? Jag har ju tolv dejter som mål och tänkte passa på att boka dem medan jag är så här nyårspeppad!

Frågan är hur jag ska fixa det där målet om att göra sig oberörd en som orsakat mitt livs trauma. Några tips?

Har ni börjat med era mål? Hur går det? 

Bloggvännerna har ordet

20 svar till “Jag har bokat första dejten av tolv med Gustav”


  1. Cecilia skriver:

    Jag har bokat årets första dejt med min sambo. Har som mål att få till 12 st, men är glad om vi får till 2 (ska få vårt andra barn om en månad så då kanske det blir lite svårt med barnvakt). Men det räcker ju med småsaker- behöver inte vara en weekend direkt. Denna helgen blir det chokladfrukost på ett ”pensionat”, så onyttigt men smarrigt! Fler förslag på dejter är: paddla kanot, spela squash, gå en matlagningskurs, ta en aw ihop, bowla..hmm, läser gärna fler förslag jag med 🙂

  2. Malin skriver:

    Kul med Chicago, där brukade jag dansa väldigt mycket när jag började dansa salsa för några år sedan 🙂

  3. A way of living skriver:

    Jag hade första kvällen idag då jag parkerade mobilen från att jag kom hem från jobb tills barnen somnat. Vill vara en mer närvarande mamma och inte sitta med näsan i mobilen hela kvällen. Det var svårt. Helt sjukt egentligen att impulsen är att hela tiden gå till mobilen så fort det blir stiltje och det inte finns något att göra (ex när barnen sitter i badet/duschen eller kollar något på TV) men jag klarade det! Och det bästa var att det kändes så himla bra! ❤

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Så bra!!!

    • Magda skriver:

      Ja visst är det märkligt hur sjukt det har blivit. Så fort det blir ett ”hål” plockar man upp den. Jag har korsord liggandes vid soffbordet, lätt att plocka upp i reklampausen tex, som en del i ”avvänjningen”. Skulle dock säga att det går ganska snabbt att bli av mest ovanan bara man har bestämt sig 🙂

  4. L skriver:

    Jag och min sambo hade flera nyårsmål, men på nyår skickades han akut till sjukhuset. Kanske det läskigaste jag varit med om, jag var så rädd. Allt gick bra till slut och det var inte det vi var rädda för att det rörde sig om.

    Efter det slopades alla våra ”ytliga” (de blev ytliga efter den händelsen) och vårt enda nyårsmål är att få vara tillsammans och få vara friska. Det är allt som räknas❤️

  5. Jessica skriver:

    Tipsar om dejtboxen 🙂 man får hem en liten Box varje månad så är där idéer och inspiration till dejt både utanför och i hemmet. Super tycker jag!

  6. Hmm skriver:

    Det där med att bli oberörd….

    Det är nog väldigt olika för hur man kan uppnå det och om man ens klarar det. Jag tror att man måste ”hjärntvätta” sig själv lite så att man lurar sig själv till att den personen känner du inte. Har aldrig träffat hen ens. Du behöver bli omprogramerad på något sätt. Det kanse finns dem som kan hjälpa en med det. Kolla med din psykolog om hen vet. Inte för att det ligger dem ära till hands men för att hen kanske har koll på sådant som rent intresse.

  7. Charlotta skriver:

    Swingdance är superkul, det brukade jag dansa ofta innan jag blev sjuk, vill ni prova fler danser så tipsar jag om argentinsk tango också. När det gäller att bli oberörd så tror jag att det är ett orealistiskt mål, däremot tror jag att det med hjälp av bl a mental träning är rimligt att skuva ner volymen på ”berördheten” så pass mycket att det räcker med tre djupa andetag och en väl vald tanke för att föra dig själv tillbaka till ditt centrerade och balanserade jag. Något annat som kan vara värt att prova är hypnos av någon som är verkligt skicklig på området. Personligen använder jag mig frekvent av medial rådgivning och har stor hjälp av det i min egen utveckling, men det är ju inte något alla är intresserade av.

  8. Anna W skriver:

    Jag tycker att det är kul att försöka hitta på något som inte ”bara” är middag ( missförstå mig rätt, middag på tu man hand är underbart) och inte bara göra saker kvällstid utan försöka göra ngt på dagtid när energinivåerna är något högre. mina tips; biljard, museum, göra en utflykt (Artipelag på Värmdö är trevligt).

  9. Deniz skriver:

    Afternoon tea på Svenskt Tenn.
    Yasuragi.

  10. Maja Hurtigh skriver:

    Jag tänker att det senaste året har du ju säkert pratat och tänkt så mycket på vad han gjorde mot dig så hatet legat och pyrt och äter upp dig inifrån. Så när han hör av sig exploderar du. Jag tänker att lägg din fritid och ditt fokus (och fokusera på KÄRLEK) på annat. Dejter och familjemys känns ju som väldigt bra val! Sen så tror jag att du får försöka acceptera att du älskar/tycker om honom till viss del men att han också är en idiot. Om du kan acceptera dom två delarna så tror jag du kan lura dig själv att verka oberörd när han hör av sig. Då kan du tänka att han gjorde snälla saker men att han också är en idiot och det är ingen idé att försöka bry sig om honom.
    Så jag tror nyckeln är kärlek och acceptans. OBS dock – att förstå och acceptera hans idiotiska person är inte samma sak som att förlåta honom. Du behöver aldrig förlåta honom för vad han gjort/gör mot dig men du behöver inte heller välja att bry dig. Det är mina tankar… Dom behöver ju inte stämma överens med dina tankar, men det är dom bästa råden jag kan ge.

  11. Hanna skriver:

    Åh vad roligt med tolv dejter. Den idén vill jag ”sno”, så klockrent. Jag skulle gå på bio, äta middag, ta in på något spa tillsammans. Jag skulle även vilja åka iväg och upptäcka nya platser/städer.

  12. Åsa skriver:

    Hej Elaine,

    Du frågade om tips och det enda jag kan ge är att lyssna på ditt hjärta och vara villig förlåta det han har gjort. När du är villig att förlåta börjar läkningsprocessen och hjälper till att släppa all smärta och sorg över att han inte var den pappa du önskade eller som någon skulle önska.
    Kram

    • Hmm skriver:

      Vet inte om jag tror på det här med att förlåta fungerar för alla, men i vilket fall så blir det ju svårt att förlåta någon som inte slutat utan fortfarande håller på. Rätt meningslöst tänker jag…

    • Carro skriver:

      Men är en sådan sak ens möjlig att förlåta?

      • Jenny skriver:

        Nej, hon behöver INTE förlåta för att sluta bli berörd. Att skriva så lägger väldigt mycket press på personen att känna något annat än personen känner. Man kan inte tvinga sig själv till att förlåta om man känner ilska och besvikelse. Däremot bör man jobba med att acceptera att det är som det är. Först då kan känslorna bearbetas och tillslut har man gått vidare och blir inte linanstörd längre. Men förlåta behöver man inte.

  13. I skriver:

    Min struts-strategi för att inte bli berörd av de två personer som utsatt mig för trauman i mitt liv är:
    De har inte med mig att göra.
    Det som hände mig hände en annan person – en person som jag var för flera år sen. Jag är inte längre den personen. Jag är en person som inte känner de här två männen och de finns inte i mitt liv.

    Sen är det ju ingen av dem som försökt kontakta mig, så det är förstås annorlunda i ditt fall.

  14. m skriver:

    En tanke som jag får är om din så kallade pappa har blivit påkörd, slagen i huvudet eller dylikt alt. har en medfödd hjärnskada. Om man skulle röntga hans huvud så skulle man förmodligen se att viktiga delar saknas. Det kan ju hända att någonting hände i fosterstadiet.

    Jag tror att det kan vara bra att försöka förstå hur hans sjuka hjärna fungerar. T.ex. tänka att när han skickar dessa filmer till dig så kanske han i hans värld skojar med dig. Och han tycker det är kul. Han kanske sitter hemma och dricker och skrattar för sig själv när han skickar filmen. Syftet kanske från hans sida är att ta kontakt genom att retas med dig. Hans tanke kanske är: ”Det här är en kul film”. Han verkar tycka om att ”reta” andra. Om du eller jag eller någon annan normal skulle skicka en sådan film skulle vårt syfte vara att trakassera. Hans syfte kanske är att ta kontakt och tillvägagångssättet är att (i hans värld) retas.

    • m skriver:

      Du kan antingen välja att hämnas på honom på något sätt eller så kan du välja att försöka att inte reagera på det han gör. Du slits emellan dessa alternativ tror jag. Vad bör man göra. På vilket sätt blir man hel igen? Kan man någonsin bli hel?

      Skulle han bry sig om hans namn och bild plötsligt poppade upp på ett forum (då han av sitt agerande snarare verkar vara stolt över vad han har gjort och gör)? Han verkar ju skryta om sitt idioti mest hela tiden. Men det skulle öka hotbilden mot honom!

      Det andra alternativet är att försöka glömma honom eller att inte fästa någon vikt vid hans agerande eller person. Han lever fortfarande och håller fortfarande på med sin idioti. Och på det sättet är det ju hemskt att han inte ger sig. Jag tror inte att det är möjligt att inte bry sig om att ens så kallade pappa trakasserar en. Om du sätter det som mål, tror du inte att du kommer att känna dig stressad om du inser att du inte klarar det? Men du kanske kan välja hur stor del av ditt mående som ska påverkas. Vilka känslor får du när han tar kontakt med dig? Vilka beteenden har du då? Är det olika eller samma varje gång?

      Om du kan kartlägga dina känslor och skriva ned dem så kan du också veta vad det är som du behöver få en förklaring på och att du ska jobba bort dessa känslor. Huvudsyftet är ju att du inte ska reagera känslomässigt på honom. Om vi tänker ”klassisk betingning” – Han har genom åren behandlat dig så illa så att du, enbart vid åtanken av honom, reagerar på ett visst sätt (avsky är säkert en av känslorna). (Detta är en sak som idioten förstår och tycker är underhållande.) När han hör av sig så reagerar du kraftigt. Du vill ju få bort den reaktionen. Det kränkande i hela skeendet är ju att han vet vilka knappar han ska trycka på hos dig för att få dig att må dåligt. Om en helt okänd person för dig skickade samma sak – hur hade du reagerat då?

      Planera vad du ska göra när han tar kontakt med dig. Gör det smidigt för dig så du snabbt kan göra en polisanmälan. Om det är så att du ringer in till Polisen på tolvslaget så är det bättre eftersom du agerar och sen är du klar med det. (Sen att han skickar detta på nyårsafton visar ju vilket misslyckat litet kryp han är – ensam och har inget annat för sig än att trakassera sin dotter.) Reagera som DU VILL när han provocerar dig. Gör något helt annorlunda än det du hitintills har gjort. Visa för dig själv att du inte reagerar som han vill! Men reagerar tror jag nog alltid du kommer att göra. Han har inte hjärnkapaciteten att förstå om du reagerar på annat sätt så bry dig inte om vad han tycker – han kommer aldrig att fatta. Du kan aldrig få honom att komma till sans och det är en sorg som du måste komma över. Sörja den pappan som du aldrig har haft.

Lämna en kommentar