Det som är på riktigt


Jag älskar den här bilden på Evelyn och mig. Hon är så liten, så ny och så efterlängtad. Allt känns på riktigt när jag ser den här bilden. Det som spelar roll precis intill mitt bröst, bebisdoften alldeles under min näsa.

Det där vad man har under näsan större delen av tiden spelar roll. Häromdagen när jag maniskt läste igenom kommentarerna hos en viss blogg som skrev om mig och ångesten som letade sig upp till halsen när jag uppdaterade sidan och fler elaka och helt grundlösa kommentarer sipprade in. Under min näsa, telefonen. Bakom telefonen? Min familj, lekandes ihop en solig dag i Spanien. En dag jag missade för att jag var zombien bakom telefonen som hade damage control på en av Sveriges största bloggar. Kvällen kom och något växte i mig. Familjen gick och la sig, jag satt uppe. Jag chattade med min älskade Daniela, lättade hjärtat. Att det snart inte är värt det längre. Oavsett alla bra dagar så gör en handfull dåliga dagar det helt onödigt, på riktigt. Visst är det orättvist. Men när det kommer in i mitt liv på detta sätt, när mitt fokus tas från mina barn, från min man. Då kan jag tydligen inte hantera det och då är det inte värt det.

Hela idéen med att blogga från början var att skapa en publik, ett socialt kapital i form av människor för att kunna förändra saker i samhället. Ni har ju märkt hur politisk jag har blivit i år, tagit ställning i sakfrågor där barn drabbats som Jag är Lucia och mycket mer. För att kunna få inflytande och ändring det behöver man inte främst en titel, man behöver många vettiga människor. Något ni är. Ni som har läst Vardagsmakt vet vilken maktstrategi jag pratar om. Detta år, efter sex års samlande av följare så hade jag äntligen på fötterna för att göra skillnad för barnen. Ni vet inte om det men det har varit mitt mål hela tiden. Jag bloggade aldrig för skojs skull utan för att en dag kunna göra skillnad i världen tillsammans med många människor. Varför jag är på Mama? För att där finns föräldrar till barn – barn jag vill skydda. Allt är genomtänkt. Men det har också en bismak. Den att alla samlar inte sociala kapital för att göra skillnad. Det kan samla följare på grund av en bottenlös fåfänga, ett bekräftelsebehov, pengar eller kanske bara kicken av att få många läsare till priset av vad som helst. Är man i denna bloggdjungel så är det inte konstigt att man ibland krockar med några av dessa bloggdjur. De är inte orangutanger Im telling you. De är ormar som hugger när du minst anar.

Vart vill jag komma med allt detta? Mest att jag känner att jag snart uppnåt målet med bloggandet. Kastat ljus på frågan och öppnat en hel del ögon. Jag tänker att jag så småningom kommer lämna bloggdjungeln för att fortsätta mitt engagemang där ute. Inte än på ett tag, men definitivt om ett tag. Jag kommer inte blogga för alltid men jag kommer heller inte sluta nu. Jag kan inte gå med på en värld där jag förvandlas till zombiemamman bakom telefonen, inte en dag, inte heller en timme eller ens en minut. 2017 kommer barnen inte se mig pilla i telefonen alls. Jag hoppas många många föräldrar gör som jag och parkerar mobilerna så barnen får tillbaka sina föräldrar, närvaron och delaktigheten. Det är barnen värda.

Vi vet ju att minst tre barn i varje klass blir sexuellt utnyttjade.Undrar hur många i varje klass som har en zombiförälder bakom telefonerna större delen av tiden… hoppas på att den siffran blir noll också.

Ett sidospår i allt detta. Men det jag ville säga var att jag kommer sluta blogga för att det är inte värt den energi det tar emellanåt. Jag vill hjälpa barn, inte dras ner av troll. Jag vill leva i nuet, inte fundera på hur jag ska paketera nuet i fyra blogginlägg per dag. Jag kanske kan hitta ett annat förhållningssätt till det som gör att jag orkar lite längre. Jag har fått förslag på att blogga halvhjärtat, men jag gör inget halvhjärtat då skiter jag hellre i’t. Men jag kommer sluta, vet bara inte säkert när. ❤️ Det som började som ett socialt experiment 2010 har hållit på i snart sju år, det var längre än planerat. Men jädrar vad fina år det har varit och ni som följt mig sedan start. Innan bröllop och två barn. Sedan döskallekoppen och alla outfits framför Blå damen. Wow.. det är längesen. 

Nåväl, vi ska inte ta farväl nu. Ville bara flagga och förklara redan nu. 

Bloggvännerna har ordet

39 svar till “Det som är på riktigt”


  1. Johanna skriver:

    Jag förstår dig verkligen, gör det som känns rätt för dig! Du är en fantastisk inspirerande kvinna och har gett mig mod att vara modig i mitt liv och på jobbet! Ett stort tack för detta år! Gott nytt år och all styrka och värme till dig som gör så mycket för att förändra världen till en bättre värld!

  2. Maria skriver:

    Förmodligen smart både för din och familjens skull, men jag kommer sakna dina inlägg. Har du funderat på att göra en veckoblogg istället? Ett inlägg per vecka om ämnena du brinner för.

  3. Elin skriver:

    Neeeej! Inte sluta! Fast jag stöttar dig såklart även om det känns vemodigt. Njut av semestern och gott nytt år! ?❣️

  4. Charlotta skriver:

    Vad roligt att läsa att det fanns en altruistisk plan med ditt bloggande redan från början. Det är ju precis av den anledningen jag bloggar också, en större plan, ”a greater good”, chansen att kunna påverka och göra nytta i samhället och världen, och att få en möjlighet att uträtta något som gagnar andra. För min del är det absolut det som gör bloggandet meningsfullt, annars tror jag inte jag hade kunnat motivera mig att blogga.

    Jag kan förstå att du känner som du gör nu kring bloggandet med den turbulens och de påhopp som det varit det senaste året, men jag är inte riktigt lika säker som du verkar vara på att den känslan kommer att hålla i sig. 😉 Däremot är jag säker på att du både kan och kommer att hitta sätt att förhålla dig till omvärldens rädslor och provokationer, en hel del av den motståndskraften kommer med åldern enligt min erfarenhet. Naturligtvis ska din familj alltid vara din första prio, men med tanke på din mission så skulle jag föreslå att du tänker väldigt noga innan du släpper en så stor medial plattform som din blogg innebär. Om man helt förlitar sig på andras kanaler för sina budskap så kan förutsättningarna förändras snabbt åt båda håll, men så länge man äger sin egen kanal har man betydligt bättre förutsättningar att kontrollera hur saker och ting utvecklar sig. Kram och Gott Nytt År!

    • Louise skriver:

      Håller med ovan talare. Du kommer så länge du är engagerad få påhopp. Kanske lägger du om bloggandet och blir mer sakfokuserat men personligt än primärt personligt. Naturligtvis går familj och hälsa först.
      Gott nytt 2017!

  5. Sofia skriver:

    Åh vad jag kommer sakna dig!

  6. Viktoria skriver:

    Du kommer bli saknad är jag helt övertygad om. För egen del kommer jag inte ha någon blogg kvar att läsa då, din är den enda som ger mening och inspiration – den enda jag läser! All respekt för ditt beslut och att ett stort WOW till att du hade en plan från början. Jag kommer följa din kamp för barnen oavsett blogg eller inte! En dag hoppas jag själv ställa mig i ledet av rättskämpar!! Tack för allt hittills!!

  7. Malin skriver:

    Jag hoppas, av rent egoistiska skäl, att du hittar ett sätt att orka vidare för åååååh vad jag älskar att läsa din blogg! Men självklart ska du göra det som är bäst för dig och din familj. Men jag vill att du ska veta att du har gjort just mitt liv lite bättre varje dag sen jag började läsa din blogg. ❤❤❤

    • Pauline skriver:

      Samma här, allting är så genomtänkt, genuint, smart. Ångrar aldrig ett klick in hit. Du är ju som en syster nu <3

  8. Elin skriver:

    Jag vet inte om du minns mig men vi hade en diskussion som till en början var rätt hård, där jag kommenterade vid fel inlägg vilket resulterade i att jag omedvetet kritiserade en kommentar du ville belysa, där jag sedan uttryckte att jag borde ha sovit på saken, angående adhd. Ursäktar på förhand min förgående milslånga mening. Vill bara säga till dig att jag inte kan föreställa mig hur svårt det måste vara att behöva ta dessa kommentarer, de som sårar och bränner. Jag kan tänka mig att det är fruktansvärt. Jag sårade dig säkert också. Jag vill bara Säga tack, tack för att du kämpar för varenda unge. Att du synliggör och tar bort osynligheten.

  9. Emelie skriver:

    Har följt dig så länge jag kan minnas och jag har verkligen gripits tag i den resa du valt att göra och offentliggöra!

    Det är så orättvist att det oegoistiska engagemang som du ger ska ge en sån bitter eftersmak av vissa idioter (förlåt för ordvalet men det är det dom är i mina ögon).

    Heja dig i alla dina åtaganden! Heja dig i din privata resa!
    Och Heja dig och din fina familj som behöver din kärlek mer än någon annan!

    Kram!

  10. m skriver:

    Jag har följt din blogg för att jag tycker om att läsa om dina tankar och läsa om vad du hittar på. Och det tror jag verkligen att majoriteten av dina läsare gör. Ta inte åt dig av vad en del människor skriver – min mormor brukade alltid säga att de som kritiserar är avundsjuka. Jag vet inte om det stämmer alla gånger, men det är kanske delvis är sant.

    Du är en förebild för många när det gäller engagemang. Du lever verkligen och det är det inte alla som gör! Ser fram emot att följa dig även i framtiden oavsett vilken ”kanal” du väljer. Gott nytt år! 🙂

  11. Lina skriver:

    Hej Elaine. Har läst din blogg länge, ca 2 år skulle jag säga. Tycker att du har viktiga tankar/åsikter som du tar upp på din blogg och du engagerar dig och kämpar för viktiga ting. Tycker det är jättesynd om du lägger ner din blogg men förstår så klart varför. Önskar dig all lycka till och förstår att du vill fokusera på din familj men tycker det är väldigt synd om din blogg inte kommer att finnas mer då många inspireras av din blogg dagligen. Kram till dig

  12. Maja Hurtigh skriver:

    Jag hoppas att du kommer ändra dig – av rent egoistiska skäl! Det är ju precis sådana som du som behövs på internet. Människor som är goda, menar väl och säger stopp. Fyra inlägg om dagen är otroligt mycket! Ett blogginlägg om dagen under 2017 kanske är rimligt mycket både för att hålla intresset för din person och dina projekt vid liv, utan att det skulle inkräkta alltför mycket på din vardag? Jag tänker på när du skrev om att du ville resa mindre för föreläsningar, så du kunde spendera mer tid med familjen. Du slutade ju inte föreläsa, men du frigjorde mer tid till familjen. Stor kram och gott nytt år! ✨

  13. Hope skriver:

    ❤❤❤

  14. Maja skriver:

    Du är fantastisk! Världen blir bättre tack vare dig! ❤❤❤❤❤

  15. Frida skriver:

    Förstår helt, det har varit så himla tråkig stämning i kommentarerna den senaste tiden, speciellt allt jävla skit i den andra bloggen där de skrev om dig 🙁 Ta hand om dig själv och familjen! Ditt välmående är prio ett WAY framför de där taskiga kommentarerna. Och så vet du ju att vi kommer finnas här och läsa om du väljer att komma tillbaka till bloggen 🙂 Gott nytt 2017! <3

  16. Nillan skriver:

    Jag har nyss börjat följa dig, men kan redan nu säga att du är en klok kvinna, så jag hoppas att det dröjer lite innan du slutar att blogga.

  17. Jennipher skriver:

    Himla tråkigt med nättrollen. Även de verkligahetenstrollen är ett kapitel bara det. Dina inlägg har hjälp för upp ögonen för barnsrättigheter fysisk, pysisk och socialt. Tråkigt att du slutar blogga framöver, men hälsan först. Jag fortsätter sätta din kamp att 3 ska bli noll och alla barns rätt till trygghet i det offentliga och privata! Heja E!!
    Styrke kramar!

  18. Magda skriver:

    Gott nytt år! Hoppas att du når dina mål och att de får dig att må så bra som möjligt 🙂

  19. Lindus skriver:

    <3

  20. S skriver:

    Åh Elaine!
    Förstår ditt beslut helt och hållet, men ville bara säga att jag verkligen kommer att sakna dina inlägg. Du är så klok och är fantastisk att läsa. Dina dagliga inlägg ger mig alltid inspiration om livet, vänner, träning och familj.
    Gott nytt år till dig och din familj- och sluta aldrig kämpa!!!! <3 <3

  21. Felicia skriver:

    Jag jag läst dina böcker länge men hittade först nyligen till din blogg(är generellt inte så bloggfrälst). Men din blogg tillför något alldeles särskilt, allt mellan lättsamma och underhållande vardagsinlägg till inlägg som tar fram allvarsamma och rannsakande tankar. Men framförallt har dina böcker har betytt så mycket för mig, tack för det!

  22. C skriver:

    Åh <3 Kan inte annat än att säga att det gjorde lite ont i hjärtat av att läsa det här. Inte för att jag inte förstår dig, tro mig jag håller med till 100 % och förstår att du vill leva i nuet. Det är en sund inställning till livet och blir varm i hjärtat av att höra vilken fin mamma dina barn har som prioriterar dem.

    Men trots det så gör det lite ont i hjärtat. Jag har ju följt dig sen… oj hjälp.. är det möjligt… Men jo banne mig det, sedan 2011! Du har varit min storasyster på nätet och dina inlägg har hjälpt mig fler gånger. Så tack för det! Så härligt att få en sund förebild i ens liv och få matas med sunda, vettiga ideal, tankar när man kanske behöver det som mest i tonåren.

    Vill bara säga att din plan fungerade. Utmärkt till och med. Häftigt på nått sätt. Omedvetet från min sida. Medvetet från din. Jag har blivit en lite "barnrättssoldat" Tack vare dig. För ett år sedan började jag plugga juridik. För någon månad sedan läste vi arbetsrätt och gick igenom när och om en arbetsgivare är skyldig att begära utdrag i belastningsregistret vid anställning. Skämmande nog har Sverige, valt att prioritera arbetsgivarens rätt att välja arbetstagare framför barnen. Trots direktiv från EU finns det idag ingen skyldighet alls att begära ut belastningsregister vid arbete med barn, utan endast en rätt för arbetsgivare att begära ut om hen vill det. FRUKTANSVÄRT! En arbetsgivare SKA ALLTID begära ut belastningsregister om ens anställda ska jobba med barn. Annars ska man inte få bedriva sådan verksamhet! Tycker jag iaf. Jag blev riktigt upprörd. Sa ifrån på lektionen. Många sa åt mig att jag var känslig. Jag kontrade med ditt argument att de var okänsliga. Jag har inte haft tid att ta detta vidare. Måste klara av tentan först. Men när jag är klar jurist ska jag verkligen göra skillnad. För barnen och utsatta människor. Så du ska veta att du inspirerat mig. Mitt hjärta har alltid klappat för barn, men jag insåg först tack vare dig att barnen inte alltid prioriteras!

    Oj, va långt det blev. Tack i alla fall. Vill självklart inte att du ska sluta blogga, men det är ditt beslut. Oavsett är jag tacksam för att allt du delat med dig av hittills. Du har betytt mkt!

    Kram från din numera 21-åriga bloggläsare <3

    • Amanda skriver:

      Det låter konstigt! Jag jobbar som förskollärare och har alltid varit tvungen att visa utdrag ur belastningsregistret på alla mina arbetsplatser. Så vitt jag vet så är det ett krav att visa utdrag ur belastningsregistret för att få en anställning inom förskola!

  23. Anna skriver:

    Förstår inte varför du känner att du måste göra ”damage control” när du är på semester med familjen? Kan du inte bara strunta i det? Finns ju inga som tar bloggbevaknings inlägg seriöst så förstår inte varför du lägger så mycket energi på det.

  24. jenny skriver:

    Gott nytt år Elaine!

    Jag förstår verkligen dina tankegånger. Jag har många gånger undrat hur du och de andra bloggarna som jag älskar att läsa orkar med att stå emot alla påhopp. Samtidigt som jag undrar hur en lyckas att inte bli sönderstressad över att behöva tänka i blogginlägg hela tiden. Jag hoppas att du hittar din väg om det blir i bloggform eller annan form! Jag uppskattar iaf att du delar med dig och aldrig ger upp din inre orang utan! Lycka till <3

  25. En stjärna kommer falla hårt till marken den dagen du slutar blogga. Har följt dig från början och gillar det du gör skarpt! Kommer med andra ord njuta extra mycket av den tid som återstår ❤ Har inte sett ellet läst vad som skrivits men har noll förståelse för sådana beteenden. Hur svårt ska det vara att skilja på sak och person?!

  26. Elaine Eksvärd skriver:

    Tack för alla era fina kommentarer, blir så varm <3

  27. Hmm skriver:

    Så här Elaine. Katten är ur säcken när du en gång började blogga. Du kan inte stoppa tillbak den igen ifall du inte försvinner från insat mm också. Så jag hoppas att du fortsätter orka blogga också. Men som alltid så måste man ju väga fördelar mot nackdelar och vad saker kostar och om det är värt det.

    Jag förstår att du gjorde damge controll. Folk förstår inte hur lite som det ska till innan en åsikt eller ett rykte kan förstöra ett helt liv eller åtmsinsonde en karriär. Jag förstår också att det inte är lika lätt för dig att hålla dig kallsinnig som det är för andra inför det som du måste bemöta. Jag önskar att du kunde bemöta det som ifall det gällde någon annan så att du skyddar dig rent känslomässigt. Lite så där från ovan och utanför din kropp.

    I övrigt så ruvar jag på mina tankar om vad som skrevs där men jag kommer att skriva det när jag tycker tiden är rätt. Det finns en plan med det med. 😉

    Slutgitligen. Du är viktigare än du förstår. Så jag hoppas du orkar och att du hittar en ny väg full med teflon. Din röst behövs så tro inte att det har varit förgäves eller ev liten betydelse. Men som ovan redan sagt och som du redan vet, hur du och din familj mår går ALLTID först.

  28. Sandra skriver:

    Åh nej… vad jag kommer sakna dina inlägg! Du ger och har gett så mycket bra o positivt genom din blogg. Uppskattar hur du delar livet, det lätta och det svåra. Kram från en som har följt dig från döskalletiden ?

  29. Linnéa skriver:

    Åh nej, men förståeligt. Gör vad som känns bäst. Du har varit den enda bloggen som tagit upp ”verkligheten” och som känts viktig att läsa. Det kommer jag sakna, jag tackar dig.

    Kramar

  30. anonym skriver:

    Jag blir riktigt mörkrädd över läsförståelsen hos unga idag…

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Tror inte det är läsförståelse, tror det är bitterhet. Raderar sådana kommentarer framöver, vill inte ge dom utrymme på min plattform alls. 🙂

  31. Karin skriver:

    Jag kommer sakna ditt bloggande. Det har varit kul att få hänga med dej men jag förstår dej fullständigt och har många gånger funderat över hur du orkar med all skit som bloggandet fört med sig. Så energislukande med troll och andra tyckare men även sårande. Förstår nu när du berättar hur planen var att du stått ut men att det är dags att gå vidare. All lycka Elaine och jag hoppas att man får läsa dina tankar i nån annan form än i bloggen framöver!

    från en som hittade dej och din blogg efter en inspirerande föreläsning för några år sedan 🙂

  32. Natalie skriver:

    Ditt arbete som du har gjort är så viktigt! Jag är tacksam för det du har gjort hittills. Du, en ensam person, har lyft barnen från att sitta ensam i ett hörn till att få en röst och framför allt bli sedd. För att du var ett av de barnen, och jag med. Jag har utvecklats enormt av att ha läst dina texter och sett dina clips. Tack för det du har gjort, du kan sova lugnt i natt ❤
    Därför att skammen ligger inte på mig utan på förövaren.

  33. Jag tycker det är tråkigt att nättrollen tar så mycket energi i från dig. Men jag förstår ditt beslut. Det måste ju kännas bäst för dig.

  34. M skriver:

    Hej
    jag har läst dina inlägg på bloggen under en kortare period ( och följer läser en del andra bloggar också ) och vill säga att jag har stor förståelse för att det kan bli påfrestande jobbigt när om det går ut över privatlivet familjen, kommentarer av sk nättroll påhopp el tar för mkt tid. Det är det aldrig värt hälsan och familjen måste komma först.
    Men det är en rolig plattform möjlighet att kunna nå ut till många genom att skriva blogg. Men det tar mkt tid och energi, fast där det kan man ju försöka styra lite genom hur många blogginlägg som man faktiskt vill göra. Kan samtidigt förstå att är man en social person och har ett viktigt mål m att skriva blogg blir det ganska svårt för man är då självklart så engagerad.
    Tycker du skriver om ett ytterst viktigt ämne om barns säkerhet och det är så fint och bra gjort att du jobbar för det en eloge till dig och för den kampen, som borde ska vara en självklarhet! kort sagt och man vill bara kräkas och på ren svenska f*n x antal ggr till de förövare som kan förstöra någons liv. Tack för att du delar med dig av erfarenhet om detta viktiga ämne och ibland också övrigt humor roliga saker i din blogg. F ö tycker jag att du har lyckats väldigt bra i yrket m retorik måste vara roligt.
    Kan förstå att det är en balansgång att få både tid o kraft att räcka till ibland och kanske inte bli sönderstressad. Tror många tycker att det är intressant och kul att läsa din blogg- men du har ett yrke och skriva en blogg är för en del en extra grej som man kan välja att göra – ta det beslut som är bäst för dig. Lycka till !!

Lämna en kommentar