Mamma 


Jag älskar min mamma men jag hade inte kunnat stanna hemma tills 27 år då jag träffade Gustav. Jag flyttade tio år tidigare, 17 år var jag då jag hyrde lägenhet med två andra tjejkompisar. Mamma och jag bråkade för mycket, men det berodde faktiskt på den ilska som min pappa hade orsakat. Hade han inte gjort det så kanske jag hade bott hemma lite för länge.

Så här har mamma det hos oss i Spanien i detta nu. Så mysigt.

Bloggvännerna har ordet

4 svar till “Mamma ”


  1. K skriver:

    Hmm….Kan man ens hitta kärleken om man bor med föräldrarna? Låter lite som Sällskapsresan när morsan var med på dejten, på restaurangen, men inte samma bord för att hon inte ville störa.

  2. Mollan skriver:

    Men dethär är så himla lustigt. Har familj i Sydamerika och they be like: ”vafalls, vilka konstigt kalla människor de där svenskarna verkar vara?! Ringer de inte hem till sina föräldrar varje dag?! VA ÄR DET FÖR HEMSKA BARN, hur kan de vara så respektlösa och kärlekslösa?!” Och om man försöker förklara det med att folk i Sverige tycker som ??Och tänker att man är vuxen och har ett eget liv och sådär och de bara ”OMG jaaaaajaaaaaa de måste haft hemska föräldrar och typ ingen kärlek…” om någon ens skulle få för sig att inte ringa eller allra helst hälsa på sin mamma när man gift sig och flyttat är det typ snacket på byn att VET DU ATT HENNES SON… HAN RYR SIG INTE ETT DUGG OCH KAN DU TÄNKA DIG STACKARS KVINNAN… Blabla. Haha! Tvärtom mot här, alltså. Dessutom bor flera av släktingarna ihop på samma tomt (dock varsitt hus) och jag ÄLSKAR den familjära mentaliteten. Alla tillsammans osv..

  3. Maja skriver:

    Jag hade aldrig kunnat bo med min mamma i flera år som vuxen. Det bästa hade varit om jag hade kunnat flytta när jag var 15 år. Men så fungerar ju inte samhället. Jag flyttade när jag var 19 år. Tre år senare fick jag höra att jag ”inte flyttat hemifrån på riktigt än”, eftersom jag inte hade tagit med mig finporslinet. 24 år gammal var jag tvungen att flytta hem som ensamstående med barn… Den goda relationen jag hade byggt upp med min mamma sen jag flyttat var som bortblåst. Nu bor vi isär igen och relationen fungerar. Vissa människor behöver man kanske helt enkelt ha på ett visst avstånd till för att relationen ska vara bra?

Lämna en kommentar