Så lycklig!


Godmorgon mina guldklimpar, det är fredag! Visst är det det? Haha, jag har ju fel varje gång jag skriver vilken dag det är på bloggen. Jag är på väg till en föreläsning för TCO här på förmiddagen, sen till lunch ska jag träffa Anders och John från Forum för att få svar och fredback angående min roman. Spännande!

Men jag måste berätta om gårdagens intervjuer till treskablinoll. Gustav var med och vi fick dra efter andan. Jädrar vilka människor. En skolkurator, en akutsyrra, en beteendevetare som jobbat för tjejjouren och ett PR-proffs. Fyra helt fantastiska och skarpa kvinnor. Skarpa soldater för barnens rätt. Jag önskar att tredkablinoll hade några miljonet på kontot så jag hade kunnat anställa varenda en av dem. Idag har jag intervju med två till och nästa vecka en till. Jag måste fatta beslut innan den 20/12 för det 1/1 2017 så drar det igång. 

Saker börjar hända i Sverige. Domen ni läser nedan är ytterst ovanlig men ett steg i rätt riktning. Jag vill skicka blommor till tingsrätten i Halmstad som vågade tro på barnet trots brist på fysiska bevis och trots pedofilens nekande. 

Han fick ett högt straff i Sveriges mått mätt. Vi ska pressa upp straffen till 38 år. Återfallsrisken är 100% och har du förgripit dig på ett barn har du förbrukat din rätt att vistas bland människor i det fria. Nu gör vi om detta land och sen världen för barnen. 

Bloggvännerna har ordet

16 svar till “Så lycklig!”


  1. Emma skriver:

    Läser du igenom domarna innan du kommenterar dem? Eller är det helt enkelt så att du tycker att en fällande dom alltid är korrekt och en friande dom alltid felaktig?

  2. Tissel skriver:

    Det är så dubbelt. Jag är ändå tveksam till domen. Bättre att lagstiftarna får göra jobbet (skärpa lagstiftningen och ändra beviskraven) än att underinstanserna ska trolla med gällande rätt. Barnen är viktiga men rättssäkerheten är också skitviktigt. Det är ändå ryggraden i ett fungerande demokratisk samhälle för att värna om tillit till staten och undvika korruption och konflikt. Spännande att se om domen står sig!

  3. Madeleine skriver:

    Jag undrar dock om återfallsrisken är så pass hög (är den så hög? Vilka är källorna på det?) för att många har synen att pedofiler är vidriga (OBS säger inte att de inte är det, jag tillhör själv den skaran, tycker de har gjort något vidrigt). Om pedofilen efter sitt brott blir helt utstött av sitt sociala nätverk, hamnar i samhällets utanförskap, alla dömer hen så har han ju bara andra pedofiler att söka sig till? Om det bara är där han blir accepterad? Då förstår jag att återfallsrisken är så hög. Tänker om man ökar resurser för psykologisk behandling med kognitiv terapi i fängelse och försöker minska stigmatiseringen för pedofili i världen så skulle kanske återfallsrisken inte bli så hög (om den nu är så hög, läst någon studie minns jag där återfallsrisken var lägre, säger inte att den är rätt utan är mer nyfiken på vilka studier du hittat
    <– vetgirig, ej ifrågasättande). Hur tänker du kring det här? (Skrev ett arbete om detta, därför jag undrar).

    Och om du skulle ta detta på minsta sätt att jag är en pedofilkramare så stoppar jag dig där! Är inte det, undrar mest vilka olika sätt där finns att minska återfallsrisken.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Bra frågor!

    • Eva skriver:

      Återfallsrisken är naturligtvis 100 procent. Det är en sexuell läggning, inte ett plötsligt infall:

      ”Nä men kolla, jag är ensam med ett barn, om jag skulle passa på att göra ett närmande?”

      Du hör själv. Det är inte som: ”Nämen kolla, den här tröjan saknar larm, tänk om jag råkar glömma att ta av den innan jag lämnar affären?”

      Tillfället kanske gör tjuven ibland, en gång och aldrig mer. Pedofili är inget som plötsligt dyker upp två timmar under en hel livstid och renderar i ett enstaka brott. Det är en läggning/störning/sexual-mental defekt.

      Samtidigt som effekterna, aktiviteterna kring den läggningen är katastrofala och kriminella.

      Pedofilen har en djup störning som gör att deras sexuella lust är sammankopplad med barn. En sexuell lust och läggning varar oftast livet ut.

      Jag vill vara positiv och tro att pedofili går att bota. Men jag har svårt att tro det faktiskt. Är man SÅ störd så sitter det långt inne.

      Det är ju detta som gör problemet så komplext. Vad ska vi göra med pedofilerna? Ett år i fängelse, tio eller tjugo – ett människoliv är ofta åttio år långt. Hur många barns liv hinner de förstöra den tiden de inte sitter inne?

      För en sexuell drift gör sig påmind dagligen och stundligen. Personen kommer ladda ner barnporr. Den kommer söka sig till barn. Den kommer, högst troligt, närma sig barn sexuellt. Oavsett om den suttit inne för det.

      Ska vi skjuta dem? Ska de sitta inspärrade i åttio år tills de dör? Ska vi stöta ut dem så de tar livet av sig? Ska det startas pedofilläger utanför städerna likt gamla tiders spetälskekolonier?

      Hur gör man? Det är skitsvårt.

      Huvudsaken är att man inser att det inte är ett pop-up-brott, dvs poppar upp lite här och där, då och då, när man minst anar det.

      Nej, det finns exakt x antal personer av den här läggningen i vårt land just nu. Det vill säga det skulle gå att kontrollera problemet (=de här människorna), att ta ett helhetsgrepp på dem.

      Pedofilin utvecklades när de blev könsmogna och den kommer antagligen vara tills de dör, kanske sextio år då de kommer bidra till att jag vet inte hur många barns liv fullkomligt ödeläggs.

      Låt oss ponera att de är 300 pers, give and take, det dör någon just nu och någon genomgår just nu puberteten, men i princip är det samma personer under decennier.

      Låt oss säga att de är 300 pers (hur många är de?). Dessa människors störning ger sig i 90 procent av fallen till känna på ett mycket lättupptäckt sätt: de laddar ner barnporr.

      Alltså är det ett ganska enkelt sätt att börja med:

      Använd de avancerade dataprogram som finns. 270 av de 300 är snart identifierade.

      Plocka in dem, åtala dem för barnpornografibrott, döm dem, spärra in dem. I fängelset : informera dem att de från och med nu kan utesluta att leva ett fritt liv.

      Pga deras kriminella och defekta sexuella läggning så kommer de ha rapporteringsskyldighet resten av sina liv. Deras datorer kommer kontrolleras och de kommer ha tvångsinstallerade filter i sin teknik. De måste delta i terapi och eventuellt gå med på kemisk kastrering.

      De får välja mellan att gå med på dessa villkor – och därmed erkänna / acceptera att deras läggningar är ett hot mot samhället och för att få leva i samhället måste deras kriminella läggning stå under kontroll.

      Alternativet de får välja på är att bli outade i samhället. Och därmed antagligen glömma arbete vänner relationer etc = döden.

      Allt för att skydda barnen.

      Omöjligen kan detta skapa mer jobb / skada än som det är nu – att de flyttar runt helt obevakade och skapar nya katastrofer i sina spår decennie efter decennie.

      Sen har vi den här gruppen – precis som det fanns register över zigenare ska det finnas register – detaljerade – över pedofiler. I detta fall befogat. Och de ska vara informerade att de är identifierade och registrerade och övervakade och de ska ha rapporteringsskyldighet och terapitvång etc.

      • Eva skriver:

        För pedofilibrottet går nästan aldrig att döma för pga brist på vittnen och teknisk bevisning.

        Men barnpornografijobb är enkelt bevisat.

        Så för mig är det enkelt – barnpornografibrott ska rendera livstid. Inte i fängelse men i övervakning.

        På detta sätt förebygger vi pedofilibrotten IRL.

        Vi dömer dem i förväg? Nej vi konstaterar fakta, fakta de redan är medvetna om – de tänder på barn. Vi hjälper dem, vi straffar dem inte i förväg. Ett liv som pedofil är ett skadligt kriminellt och tragiskt liv. Vi hjälper samhället, vi skyddar barnen.

        • Madeleine skriver:

          Jag menar inte att deras läggning skulle försvinna, utan att man skulle försöka minska eller ta bort helt deras handlingar mot barn. Man behöver inte ha gjort ett sexuellt brott mot ett barn för att bli diagnostiskt satt pedofil. Finns de pedofiler som inte gör något mot barn. Enligt DSM-V räcker det med stort lidande och fantasier/luster gentemot barn för att vara pedofil. Så alla pedofiler gör inte brott. Så min tanke var ju att försöka få de pedofiler som gör brott att försöka tänka som de pedofiler som inte gör brott. Uppenbarligen så kan de ju tänka på annat sätt och mina funderingar var just då hur man ska kunna göra för att de ska tänka annorlunda och inte agera på sina begär – därmed minska återfallsrisken för deras brott.

          • Anna skriver:

            Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är eller om det ens existerar, pedofiler som aldrig under ett helt liv med den driften, aldrig agerar ut det mot barn. Självklart ska de inte ta fängelsestraff för nåt de inte gjort. Men jag tänker att streama och ladda ner barnpornografi är ett brott och ruinerar barns liv genom att göda den fruktansvärda och kriminella industrin. Det är att agera ut, redan där. Och ringar man in de som börjat där, har man kanske stor chans att förebygga att de fortsätter begå det brottet och även att förhindra att de tar det vidare och själva förgriper sig i verkligheten.

          • Madeleine skriver:

            Skrev ett arbete om detta så har ju intervjuat folk som jobbat med pedofiler och de har erfarenhet av att pedofiler som varken laddar ner barnpornografi eller gör utåtagerande brott. De jobbar även i förebyggande syfte.

      • Fiapedofilo skriver:

        Pedofili är ingen sexuell läggning. Det är ett brott och en störning

  4. e skriver:

    för mig som jurist så sticker det lite i mig att man har dömt någon utan några som helst bevis, vittnen och utan erkännande och enbart dömt på någons utsago. grundbulten i samhället måste vara rättssäkerheten, oavkortat vad för vidriga brott det finns. jag uttalar mig inte om vederbörandes skuld eller icke-skuld i detta fall, men som princip så måste det vara så att det ALDRIG ska kunna gå att bli fälld utan någon som helst bevisning.

    det blir också så missvisande när man enbart visar korta utdrag ur exempelvis en dom och inte ser till helheten. tänker på det som också vandrar runt nu i sociala medier, om våldtäktsmannen som blev friad där kvinnan inte hade sovit utan befunnit sig i ”fryst läge”, om man tittar på hur lagstiftningen är utformad som är den vi ska tillämpa, är det helt rätt att han inte skulle bli dömd till våldtäkt för det händelseförloppet, men självfallet för andra sexualbrott. det är mer en fråga om att förändra lagstiftningen, än att göra tvivelaktiga tillämpningar tycker jag. då urvattnas liksom hela rättssystemet och vad är poängen då med ett rättssystem?

    (jag tror generellt att sånt här är svårt att diskutera icke-jurister o jurister emellan för man ser på det på så olika sätt. jag minns min inställning innan jag började läsa juridik, jag var helt för ”höj straffen med 1000 år och döm alltid ut strängaste straffet i straffskalan”, för jag inte hade kunskap om komplexiteten då).

  5. Elin skriver:

    Fast det här känns ju helt uppåt väggarna fel, att man kan dömas för något utan några som helst bevis. Det är inte rätt för fem öre. Jag förstår att du i detta fall tyckte att det va bra, men hade du kännt så om det gällde något annat brott?

  6. Eva skriver:

    Det är nog väldigt sällan som det finns teknisk bevisning – barn tänker sällan på att spara kläderna med sperma på efter en våldtäkt såsom Monica Levinsky gjorde, och i många fall förekommer ingen sperma. Hårstrån osv på flickans kläder? Det är hennes pappa så inte mycket till bevisning där heller.

    Då återstår vittnen. Hur ofta tror du en pedofil ser till att det finns andra vuxna i närheten som ser vad han gör med barnen? Ska vi chansa – noll gånger, alla gånger.
    Om de inte tas på bar gärning.

    Återstår – barnets berättelse.

    Japp det är inte kul. Och det är lätt att dra paralleller till 1600-talets häxdomstolar där barn klev fram och hävdade att vuxna kvinnor tagit med dem till Blåkulla och tvingat dem till sexuella orgier med djävlar och demoner, och kvinnorna dömdes till döden enbart pågrund av barnens berättelse, ingen teknisk bevisning, inga vittnen.

    Jag vete fan vad dom pågick i häxprocesstiderna, men jag tror inte det är vanligt, och hur som helst inte lätt, att tvinga barn till att berätta falska berättelser om sexuella övergrepp.

    Det är lättare för vuxna att driva våldtäktsmål osv på falska grunder, men ärligt talat – inte ens det är lätt eller särskilt vanligt. Såna försök tenderar spricka rätt snabbt i början, av svårigheter att hålla ihop berättelsen och av samvetskval och av hålla-masken-problem. För barn tror jag det är nästan omöjligt. Det ÄR beviset – att se säger det.

    • e skriver:

      det är ett vidrigt ämne, men jag tror det kanske är enklare att se fysiska skador på ett barn efter sexuella övergrepp än på en vuxen? ett vittne kan också vara att ett barn har berättat för någon annan, barn som vuxen, det är inte enbart ögonvittnen som räknas som vittnen. det finns enormt många typer av bevisning utöver någons utsago, är bara det jag vill säga. vi har dessutom fri bevisföring i sverige vilket innebär att det är fritt fram att lägga fram vad som helst som bevisning i rätten.

Lämna en kommentar