Saknar den här knasbollen


Han är i Kanada för att träffa sin dotter Kaya. Stefan är verkligen en man av många sidor och det är extra kul att känna vänner länge för då får jag se dom växa och de får (förhoppningsvis) se mig växa. Som Emmy sa häromdagen ”Elaine, det är så kul att se din feministiska utveckling”. Jag vägrade ju kalla mig feminist när vi hängde för flera år sedan, men nu är det självklart. Har man lite tålamod så kan folk omkring en växa. Bara man har modet och kärleken att våga vara ärlig och våga ge beröm. 

Stefan är en fantastisk pappa. Jag har aldrig sett honom i den rollen förut och jag har inte bidragit till den tillväxten, den egenskapen har han utvecklat helt själv. Han är underbar! 

Bloggvännerna har ordet

4 svar till “Saknar den här knasbollen”


  1. Diana skriver:

    Alltså så härligt att se han så glad. 😀 och du, ditt hår ! Jag älskar det!

  2. Anna i stugan skriver:

    Jag har också haft en rejäl feministisk utveckling de senaste tio åren. Tror själva grejen med att få barn gör att det är mycket svårare att blunda för bristen på jämställdhet.

  3. Lena skriver:

    Jag har alltid varit tudelad till begreppet feminism.
    För mig hör begreppet till dåtiden, en tid då kvinnor juridiskt sett inte hade vuxna människors rättigheter. Och när det inte fanns skyddande lagstiftning på arbetsplatser.

    Men idag, iaf i vårt land, vill jag hellre prata om humanism. Allas lika rättigheter.

    Tycker många som kallar sig feminister har en förmåga att polarisera, dvs driva på en utveckling där människor bedöms efter sina kön som bas.

Lämna en kommentar