Dockhus


_k8q8448

Hur fint. Började gråta glädjetårar, inte över mina böcker utan affischen på väggen.

En orangutang! Så jädra söt! 

Mitt alldeles egna kök i ett dockhus.

Jag hade ett dockhus när jag var liten, hade ni? 

Bloggvännerna har ordet

6 svar till “Dockhus”


  1. Hanna E skriver:

    Jag hade också dockhus när jag var liten och jag kommer ihåg att jag var så sur på min lillebror för att han hela tiden skulle köra med sina bilar i det.
    Många år senare så ”renoverade” min mamma det med nya tapeter och ny färg och gav det till min brorsdotter. Min brorsdotter blev väldigt glad för det och nästan varje gång vi träffades under året efter det så berättade hon att hennes dockhus hade varit mitt.
    Jag blev nog lika glad som hon för att det blev en så uppskattad present.

  2. Naaaw! Vad fint!
    Min morfar byggde mitt dockhus, vette tusan var det tagit vägen nu faktiskt… hmm… får fråga mamma 🙂

  3. Meen! Vilket roligt jobb att få göra dockskåp till mamas vinnare!!!

    Jag hade inget dockskåp, har inget minne av att jag ville ha ett heller…Men nu skulle jag älska att greja med det?

  4. Lena skriver:

    Jag tycker dockskåp är lite creepy. 🙂 men orangutangerna var fina!

  5. J skriver:

    Vill bara berätta att jag aldrig hört om mansplaining tidigare. Min första tanke var att det nog inte var så utbrett men bara efter någon timme så insåg jag att det sker hela tiden. Och jag insåg att min sambo är en mansplainare. Nämnde det för honom och vi började diskutera varför han gör så. Han sa att ofta vet att jag inte är intresserad, att jag ofta kan de saker han förklarar och att han inte vet varför han ändå fortsätter förklara.. Så himla konstig grej bara?

    Vad som gör det ännu konstigare är att han säger att han märker att jag inte lyssnar men ändå fortsätter han? Superbra att bli uppmärksam om. Nu undrar man ju direkt om det finns en massa andra beteenden som jag inte har uppmärksammat än. Antagligen.

Lämna en kommentar