Du ska inte dö, du ska leva


bild-2016-11-02-kl-09-41

Du som blivit sexuellt utnyttjad och tänker på att begå självmord. Du ska inte dö, du ska leva.

Titta på ett foto på dig själv som liten. Det där lilla barnet på kortet, det är det barnet du ska leva för och stå upp för och skydda. Barnet finns inom dig. Du ska inte ta bort det barnet. Barnet är värd ett liv med folk som älskar hen. Lev det liv du fått. ❤️

All ilska du har, rikta den inte mot dig själv utan använd den i din kamp för barnen och mot pedofilerna. Du är inte ensam, vi är många många som blir svikna av våra så kallade nära. Men vi finns, dom som reagerar som man ska. Jag skulle vilja nita din förövare. Om jag bara hade sett honom hade jag reagerat som alla dina familjemedlemmar borde. Jag skulle skälla ut honom idag. Det räcker med att du berättar och jag tror dig. Inget ”är du säker” bara visshet om den smärta det innebär för dig att släppa tystnaden och brätta sanningen. Jag förstår att det sätt som dina anhöriga inte stått upp för dig får dig att mista tron på ditt värde. Du är värdefull, du råkade bara få en värdelös behandling. Vi står upp för dig och alla barn och överlevare. Titta på alla hjärtan på detta inlägg, titta på siffran längst ned. ❤️ 94 stycken personer i skrivandes stund. När du känner dig ensam, föreställ dig då att siffran är antal personer som har din rygg, som står upp för dig och tror på dig. Antal människor som vet din smärta och tycker att ditt liv är värt att levas. Jag är en av dom som tycker att ditt liv är värt att levas. Du är en diamant. Slipad under högt tryck, men du lever, du gnistrar även om det inte känns så.

Inga självmordsförsök för då vinner pedofiläcklena, det är dom som ska tänka på självmord inte vi.  Det är dom som ska skämmas inte vi. Du ÄR stark, du har ett mål, du SKA DIT. Lev och ta tillbaka ditt liv. Så ska vi tillsammans skydda barnen så de slipper samma öde. Stor kram

Bloggvännerna har ordet

37 svar till “Du ska inte dö, du ska leva”


  1. lillajag skriver:

    Starkt! Jag rös så att håret på armarna stod upp i säkert 15 sekunder efter att jag läst. Så bra skrivet <3

  2. D skriver:

    Tack. Jag behövde det här idag. <3

  3. Monica skriver:

    Att läsa det du skrivit väcker en björn som sovit länge…. Är en 67-årig kvinna, som blev utsatt för övergrepp av min pappa vid 11 års ålder och upp till 19. Hela tonårstiden försvann. Sade inget till någon förrän i 40-årsåldern. Valde två alkoholister till män….Fick en underbar dotter och nu två små fina tjejer. Jag skulle skydda dem med mitt liv. Jag undrar ibland var den lilla flickan Monica togvägen…. Kram

  4. Liv skriver:

    Tack❤

  5. Underbart skriver:

    Wow. Ditt bästa och mest genuina och starkaste inlägg jag någonsin läst.
    Du räddar liv fina elaine. Tack för att du kämpar för våra barn . Ditt mod o styrka är ovärderligt. Tack ❤️

  6. Lise skriver:

    Det här är så viktigt. Jag såg på en panel från ett år sedan, som tog plats på Vidcon, om sexualitet. Är samma som sexuellt utnyttjande, men en av panelisterna sa någon som verkligen är så sant och kan användas här också:
    There’s just one thing I’d like to say to people growing up or living in an non-safe environment and that is to just stick around, because the world is a better place with you in it.
    Som jag önskade att alla dessa personer som lever i mörkret skulle ha rätten att leva i ljuset. Inte ha hemska tankar om sig själv, utan få njuta av livet till hundra utan att behöva känna hat mot sig själv för saker som inte är deras fel. Världen är så orättvis, för de som borde finnas i världen gör självmord pga. idioter som efter allt de gjort får fortsätta leva sina liv.
    Tack Elaine för att du kämpar mot det onda <3

  7. Frökenfräken skriver:

    Jag vet inte vad jag vill skriva egentligen, tårarna bara rinner.
    Jag är en av de där. Den där som min pappa valde att förgripa sig på i 9 år. Den där som min pappa sa till varje dag att han önskar inte fanns. Den där som min pappa kallade fet, äcklig, jävla kossa, varje dag. Den där som känner att gränsen är nådd och att hon inte orkar kämpa mer. Den där som just nu funderar på hur hon ska göra slut på allt med minsta möjliga skada på sina barn. Den där som känner att hon endast är en belastning och rakt igenom usel och inte förtjänar att leva.
    Du skriver att jag är stark och att jag sk överleva, men jag vet inte hur det ska gå till. Jag orkar verkligen inte mer, ridån har gått ner och jag orkar inte dra upp den igen.

    Som sagt, jag vet inte vad jag ville säga egentligen, kanske bara att det ät så jäkla tufft att gå igenom det här, och jag önskar så att jag hade ork att kämpa för att tre ska bli noll, men jag orkar inte kämpa mer alls..

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Din pappa är inte värd en bokstav, men jag ska ge honom fem: IDIOT!

      Du min älskade frökenfräken ska ta fram ett kort på dig när du var liten, titta på det och säga alla de där kärleksfulla sakerna som hon förtjänade att höra. Säg dom högt till dig själv, det kommer landa.

      Mina ord till dig. Om du stod framför mig nu skulle jag krama dig länge, länge. Låta dig gråta till sista droppen för jag vet hur ont du har. Jag är också en överlevare, en syster. Sen när tårkanalerna tömts ut skulle jag sitta där med din hand i min, dra en gemensam djup suck över vilken jädra eländig start vi båda fick i livet. Sen skulle vi titta på varandra, le och tänka vilken oändlig tur att vi fick fatt i varandra, vi överlevare. Sen skulle jag säga ”jahapp kära frökenfräken, vad gör vi nu för att må bra?”.

      Det kanske låter flummigt men efter en panikattack 2005 så började jag prata med mitt inre barn, frågade mig själv vad jag ville göra. På något sätt hittade jag ett svar. Det var en kall höstmorgon och regnet var kallt, svaret jag fick var att jag ville ha kulglass med strössel från Lejonet och Björnen i Gamla stan. Så jag traskade dit och åt en glass i en gränd i ett regnigt gamla stan. Jag frös men hjärtat har aldrig varit varmare av den kärlekshandling jag gav mig själv då. Gör det du med. Ge dig själv små små gester av kärlekshandlingar, många bäckar små leder snart till den där kärleksån och där min vän är du lycklig. Börja idag, jag har din hand. Älskar dig fina människa. Kram

      • Frökenfräken skriver:

        Tack älskade Elaine! Jag har läst vad du skrivit, säkert 15 ggr idag. Jag har läst och försökt ta in, ta till mig det du skriver. Jag ser att det är fina ord. Och jag förstår att du skriver det. Jag skulle förmodligen skriva något liknande till någon i min situation. Men jag kan liksom inte ta det till mig själv.
        Du är så enormt stark och jag önskar att jag hade en bråkdel av din styrka.
        Stor kram ❤️

    • Barnet skriver:

      Du är inte ensam

    • Linn skriver:

      Du är inte ensam! ❤️❤️❤️

    • Johanna skriver:

      Du är värd allt bra! Du är värdefull. Det är din pappa som inte är det. Som tagit ett barn in till världen och skadat så djupt man kan skada ett barn.
      Du förtjänade en trygg uppväxt men fick inte det, men nu kan du få ett fortsatt tryggt och bra liv! Kämpa ❤️

    • Hermine skriver:

      Frökenfräken ❤️
      Du är fantastisk som har överlevt så här långt, det betyder att du har massor av livskraft och styrka som din pappa aldrig kunde ta ifrån dig. Precis som min pappa inte kunde ta den ifrån mig.

      På Rise (Riksföreningen stödcentrum mot incest och andra sexuella övergrepp i barndomen) finns hundratals kvinnor som utsatts för incest som barn. För mig och många andra under föreningens 35-åriga historia har det varit enormt läkande att få lyssna på andra och att börja sätta ord på mina egna känslor och upplevelser tillsammans med andra som verkligen fattar. Du är väldigt välkommen till Rise, på vilket sätt du än vill, om du inte redan är medlem hos oss. För det finns hopp och det går att må riktigt bra igen.
      Du får gärna maila mig direkt på:
      hermine.holm@rise-sverige.se eller till vår stödmail: stod@rise-sverige.se
      ❤️❤️❤️

      • Frökenfräken skriver:

        Tack! Jag sparar din kommentar och funderar på om jag ska våga höra av mig via mail.
        Den sär föreningen-finna den bara i Sthlm eller även på andra ställen?

        • Hermine skriver:

          Vi finns med kontor i Stockholm Frökenfräken, men med lokala grupper på andra orter också.
          Maila mig så berättar jag mer, jag och alla andra som arbetar på Rise har tystnadsplikt.
          Det är helt normalt att vara rädd och känna sig ensam. Men vi är många som finns redo för dig och andra som vill ta första steget för att berätta och faktiskt i och med det lägga skulden där den hör hemma. Åtminstone i känsla. Jag säger som de säger på en systerförening i Norge, ”incest ska talas ihjäl, inte tigas ihjäl”. <3

    • Annika skriver:

      Hej. Häng in där iaf!!! Allt ändrar sig, inget är solilt. Känner med dig så. Sök Inte kärlek där du inte kan få den. Jag har börjat lära mig det i år och lämnat min ursprungsfamilj helt och det gör enorm skillnad. Din far basunerade ut det han kände för sig själv tror jag för att han naturligtvis inte klarade av att omfatta det om sig själv. Han hade ingen kontroll över sig sjäv och du var hans ventil för allt det mörka. DET ÄR INGET FEL PÅ DIG – DU ÄR LJUSET. Snälla låt dig brinna för dig och alla ♡♡ Du måste bara bearbeta det som hänt på alla möjliga sätt Du är värd ett lyckligt liv o sedan inte gå dit i tankarna utan köra upp nya spår. Se runtomkring det finns mer kärlek i världen än mörker och du finns är beviset för kärlek. Du har fått en hård utmaning, det är många som känner så som misshandlats av sin ursprungsfamilj. Lev o ge dig kärlek det är enda sättet o kärleken kommer att växa!! Samla alla gester av kärlek. Gör det för ditt lilla jag, ta hand om dig. Tro på allt som visar motsatsen från din far. Tro inte på det han sa!!!!

      M stor medmänsklighet o kärlek Annika

    • Jennie skriver:

      Din pappa sa inte sanningen om dig. Han sa sanningen om sina egna tillkortakommanden. Det var han som han inte önskade fanns, han som han tyckte var äcklig. Det finns inga barn som är vad din pappa sa. Han pratade om sig själv. Jag förstår att smärtan för ett barn är övermäktig i att få höra sånt här och samtidigt utsatt för övergrepp. Har du hjälp från sjukvården? Du ska inte behöva bära all den där ångesten själv. Sök stöd idag om du i te redan har det. Dina barn är lika sköra som du var i den åldern och att ens mamma väljer den slutgiltiga vägen är en så stor sorg för dem att det blir tufft för dem att bära det framöver. Du och din familj är värda stöd och hjälp för att klara er igenom det här. Ni behöver det. Snälla sök hjälp nu. kram. <3

    • The Futurista skriver:

      Hej du underbara manniska

      Det ar starkt av dig att skriva denna kommentar. Jag har en kompis som gick igenom samma sak som dig. Hon hade ocksa natt sin grans och kande att hon inte orkade mera. Min kompis sokte hjalp hos en psykolog och psykologen rekommenderade sedan att hon skulle beratta sin historia till en van som hon litade pa. Hon berattade sin historia till mig och min man och i borjan ville hon bara ta sitt eget liv. Hon har en dotter och vi paminde henne om att en av de hemskaste saker som kan handa for ett barn ar att forlora sin Mamma. Min kompis valde att istallet fortsatta kampa och jag och min man stottade henne under hela sin resa. Det tog nagra manander tills min van borjade ma battre igen. Idag har hon kommit langt pa sin vag mot att bli hel som manniska igen och hon gor allt hon kan for att hennes dotter skall ma bra. Det du gar igenom just nu maste vara otroligt tungt men jag vill beratta for dig att det kommer att bli battre, aven om det kanns hopplost just nu sa kommer dessa kanslor att ga over med tiden. Jag ber dig fortsatta kampa, snalla ge inte upp. En psykolog kan hjalpa dig pa vagen sa att du inte maste ga igenom allt detta helt ensam. Du har kraften inom dig att ta dig igenom det har men det kraver att du valjer att fortsatta kampa. Alla de saker din Pappa har sagt till dig ar logner. Du ar en vardefull manniska med nagonting helt unikt att bidra med till varlden. Dina barn behover dig och hela var varld behover dig, snalla ge inte upp.

    • Sofia skriver:

      Frökenfräken ❤
      Tänker på dig.
      Du är värdefull.

  8. Ida skriver:

    Tack för det! Det finns ord som man behöver höra tusen gånger och de är alltid läkande.

  9. Jessika skriver:

    Är idag en kvinna i 35 års åldern med egna barn som i hela mitt liv kommer vara vaksam på att det aldrig ska ske några övergrepp på mina barn. Jag kommer skydda dem och lära dem intigritet. Själv blev jag utsatt för övergrepp av en familjemedlem under många år. Det här har gjort att jag brottats med anorexi och PTSD. Jag har en stresskänslighet som gör att jag aldrig kommer kunna ha ett vanligt jobb. Jag vill jobba 5-10 timmar. Min dröm är att förmedla mina erfarenheter, men tyvärr finns det inte några sådana jobb och arbetsmarknaden är rädd för att anställa någon som levt med psykisk ohälsa under många år. Tragiskt? Ja självklart, men det viktigaste är att jag tar hand om mig själv och min familj. Arbetar lite ideelt i en förening och det ger mig mkt.

    Önskar så att vi lär barnen att inte hålla inne på sina svåra hemligheter. Jag är säker på att det hade hjälpt mig om någon hade sett mig som liten och vågat fråga.

    Tack Elaine för att du engagerar dig i barnen.
    Ta hand om dig <3

  10. Sofia skriver:

    Hej Elaine

    Uppskattar verkligen din blogg och allt du gör för barnen.
    En sak jag kom att fundera på (och ignorera detta om det blir för privat) är reaktionen hos din släkt när du berättade om vad din pappa utsatte dig för. Jag har förstått det som att din farfar stod på din sida dock ej hans barn, alltså dina fastrar och farbröder. Hur kommer egentligen det sig? Tänker stt om t.o.m. en förälder kan acceptera att ens barn har begått ett sådant brott varför gör då inte förövarens syskonen det? Är det förnekelsekänslsn som skapar motsättningar i familjen eller handlar det mer om varje enskild persons förhållande gentemot förövaren?

  11. V skriver:

    Tack för att du reagerar så som alla borde göra gällande sexuella övergrepp! När du pratade hos Malou om den ilska vi överlevare känner och har rätt till att känna och att vi inte ska behöva förlåta våra förövare utan att det är dem som ska säga förlåt till oss, det var så viktigt för mig att höra det! Tack för att du vågar säga ifrån och vara en röst för oss alla. Tack för det här inlägget, det berörde mig och jag känner mig inte lika ensam! Tack Elaine! <3

Lämna en kommentar