Stuvade makaroner och Meryem


Gustav ska äta middag med sin syster. Välförtjänt efter en helg med barnen då jag var på jobb i en massa städer. Det är så dubbelt det där. Jag ”förtjänar” aldrig fritid eftersom jag är borta på jobb, nästan som att det räknas som fritid då det är allt annat än det. Visst, de få tillfällen jag får sova på hotell så är det ju guld med en hel natt av sömn. Men jag hade mycket hellre ätit middag med Lucette och Wendy. Gud vad jag saknar dom. Mina kusiner som mer är storasystrar än något annat. Dom har alltid tagit hand om mig.

Jag ska prata med Gustav om det här med kvällar med jobb. Jag måste få lika mycket fritid som honom, det kan inte bli ”avdrag” för jobb. Hahaha, herregud vad sterilt allt låter. Det var längesen vår relation handlade om att stirra varandra i ögonen och hångla loss varannan sekund. Men livet nu är inte så tokigt, vi hittar hångelpauser. Men stirra varandra i ögonen är svårare för vi har svårt att hålla upp dem när det bara är vi. 

Roliga saker Matheo har sagt idag.

”Mamma, det är reclown (reklam)” 

”Mamma, jag vill ha pyjamasparty som My little ponys. Men måste man ha kladd i ansiktet? Vad är det för kladd? Jag vill inte ha det.”

Ansiktsmask är tack och lov inte obligatoriskt. Älskade Matheo❤️.

Bloggvännerna har ordet

8 svar till “Stuvade makaroner och Meryem”


  1. Stina skriver:

    Jag jobbar som frilansande musiker och vi har precis samma problem… jag är aldrig ledig, när jag jobbar räknas som min fritid. Så störigt! Och jag älskar min man hur mycket som helst, det är inte det som det handlar om. Det blir ju aldrig tid för återhämtning!

  2. B skriver:

    Jag tycker å andra sidan, utifrån vad som kan läsas på bloggen, att du ganska ofta är ute på lediga kvällar…

  3. Elin skriver:

    Klart du ska ha egen tid också! Du jobbar ju när du är borta. Sen är det ju roddigt att vara själv med barnen så jag förstår Gustav också. Dags för familjeråd! ??

  4. Minne skriver:

    Sen undrar jag om allt alltid måste vara exakt rättvist? Livet är inte rättvist.

  5. Theresia skriver:

    En aspekt är att det ska vara rättvist med fritid, men en annan aspekt är hur många kvällar i veckan det är rimligt att vi inte alla är hemma tillsammans. Tror att en småbarnsfamilj inte orkar särskilt många kvällar som inte alla är hemma. Det är oerhört slitigt att vara ensam med barnen flera kvällar. Hos oss är alla oftast hemma på kvällen, av den enkla anledningen att vi inte orkar annars. Känns enklare att hitta på saker med folk när hela familjen kan vara med eller i alla fall barnen. Att träffas på tu man hand med folk sker väääldigt sällan faktiskt. Och är det någon som jag ska träffa på tu man hand så är min man prio 1. Man ”missar” väldigt mycket av socialt liv när man har små barn, men jag ser det som överlevnad. Vår familj kommer gå sönder om vi inte anpassar oss och offrar mycket annat. Ni lägger ju mycket tid på träning t ex, något som många småbarnsföräldrar anser att de inte hinner med. Om man prioriterar en sak är det naturligt att man inte kan prioritera allt annat också. Man hinner inte med allt.

  6. Helen skriver:

    Förstår hur det är. Reser jättemycket och kan förstå att min man som är hemma med tre barn själv tycker att en resa är avkoppling särskilt när det inbegriper hotellboende. Men oftast handlar det ju om att man jobbar 16 timmar på raken. Samtidigt får man akta sig för att inte hamna i rättvisefällan utan se till vilka behov man har just nu. Mycket enklare nu när barnen är lite större förstås. Likaså märker jag hur enkelt och hur mycket energi det ger att dela på barnen dvs göra något med bara ett barn. Blir ”fritid” på helt annat sätt, man är så mycket friare i vad man kan hitta på och barnet njuter ockå av det vilket innebär noll konflikter.

  7. Mikaela skriver:

    Det viktiga är tidpunkten man avlastar varandra, inte att antalet timmar eller aktivitet ska vara likvärdig.

    /2-barns mamma

Lämna en kommentar