Höstpreppar och ger rynkkomplimanger


Jag försöker få in komplimanger som innefattar åldrandet i min vardag. Inte med alla utan med dom jag känner och det är inte bara för att. Jag menar det jag säger. Senast i morse sa jag att Gustavs rynkor/linjer i pannan var sexiga just för att jag tycker det. ”Jag tror du kommer vara dösexig den dagen du får grått hår” sa jag och Gustav log och sa ”detsamma”.

img_2557

Jag tänker på mina väck och tänker att de också kommer bli fina när de väl hittat sin plats om de nu gör det.

Jag ringde min vän Rebecca och pratade om detta efter att hört annat folk prata avslappnat om Akademikliniken och andra diverse ställen där de ska skära i en.

Jag: Rebecca, vi sak väl aldrig botoxa oss och ha oss?

Rebecca skrattar skräckblandat: ALDRIG. Vi vill ju ha kvar våra ansiktsuttryck.

Jag: Visst, du måste få se när jag är förvånad.

Rebecca: Och du måste få se när jag är arg.

Jag: Exakt.

Båda andas ut och suckar av lättnad. Det är inte lätt när det man finner naturligt är kontroversiellt och provokativt i en värld där många blir kränkta för att de använder botox. Alla gör som dom vill, men jag ser fram emot mina rynkor. Fifan.

bild-2016-10-24-kl-16-56

Jag tänker att när mina barn är barn så är det helt ok att det syns att jag har levt något längre. Hela detta infantila samhälle där barn gör mode för vuxna kvinnor gör ju att vi tror att vi ska se ut som de fjortonåriga modellerna som gör reklam för vuxna kvinnors kläder. Skev värld.

bild-2016-10-24-kl-16-56-2

Min värld kommer ha ansiktsuttryck och rynkor, inte botox.

/Elaine, undrar hur 90-talisterna som redan börjat botoxa sig kommer att se ut om 20 år….

Bloggvännerna har ordet

29 svar till “Höstpreppar och ger rynkkomplimanger”


  1. Diana skriver:

    Jag har också varit lite nyfiken på sånt, hur kommer alla att se ut som började botoxa som 20 åringr?? Hur ser de ut när de är 50-60 år? Känner många inom bloggvärlden som botoxat flitigt från 20 års åldern.. jag undrar jag undrar.

  2. Eva skriver:

    Funderar på hur det gått fördes som gjorde silikoninlägg när det drog igång, 90-talet? Det borde vara så där runt 20 år sedan nu.
    Hur ser de ut? Och hur ser det ut på de som kanske är i 60 årsåldern?

  3. Susanna skriver:

    Jag känner mer att de som vill göra såna ingrepp har en annan uppfattning och åsikt än mig. Lite som sköt dig själv och skit i andra och funderar inte längre över det. Men när frågan nu dyker upp, visst är det synd att de kletar med botox i ett redan vackert ansikte :/ Många som verkar vara rädd för att bli ”ful” Trist….

  4. Jennifer skriver:

    Jag träffade på en gammal bekant från gymnasiet som jag inte sett sen dess (ca 10år) och hjälp, jag kunde inte sluta stirra för jag undrade vart hon hade tagit vägen. Botoxad, upp-plumpade läppar och kanske kinder, löshår, lösögonfransar och MASSA smink. Hon såg inte klok ut och kunde inte röra en min. Det var synd att hon kände att hon behövde fixa allt detta, då hon var väldigt söt naturligt förrut. Jag tycker också att det är alldeles för lätt att bli ’blind’ av alla ingrepp och det slutar alltid som överdrivet.

    Jag är knappt 30år och har redan börjat få rynkor i pannan, men jag är cool med det, mitt mål är att få skrattrynkor och leva livet fullt ut med alla möjliga miner 🙂

  5. Prillan skriver:

    Jag tycker att hela den här grejen med skönhetsingrepp känns svår! Å ena sidan tänker jag som du, men å andra sidan att alla får väl göra som de vill… jag tänker att min inställning borde ju inte vara bättre än dens som vill förändra sig på något sätt. Om det bara varit så att alla gör det av rätt anledning, men det är nog tyvärr så att komplex eller omvärldens förväntan på hur man ska se ut ofta är anledningen till att man gör olika ingrepp. Men egentligen borde inte tex botox eller en bröstförstoring vara mer stigmatiserat än tex piercingar, tatueringar eller en hårfärgning. Och det är ju ingen som ser ner på sånt eller tycker synd om den som piercar eller tatuerar sig. Ingen tänker att den som färgar håret egentligen borde lära sig att älska sin naturliga hårfärg. Men egentligen är det ju samma sak, man förändrar sitt utseende genom att förändra det tillfälligt eller permanent!

  6. Em skriver:

    Sen när ni börjar komma över 40 så kommer utseende inte vara det ni oroar er för.

  7. Elin skriver:

    Jag tänker att du sa tidigare att du aldrig skulle röra brösten, men nu känner du annorlunda när brösten förändrats. Nu säger du att du inte har några rynkor och att du aldrig skulle använda botox…. förstår du vart jag vill komma?

    Jag tror att man ska fundera riktigt noga över det. Jag har varit ”emot” skönhetsoperationer i allmänhet med motivationen att det ger en felaktig bild av skönhet och ideal till dagens ungdomar. Sen fick jag barn och min mage förvandlades till det jag brukar kalla för ”kängrupungen” (svarthumor), löst skinn som bara hänger, trots att jag alltid varit smal och alltid tränat, så när jag väl var vältränad igen så hade jag en stor påse med skinn på magen. Inte jättekul som du förstod, jag mådde riktigt dåligt. Så jag la mig under kniven. Så min inre ”moraltant” fick sig en känga och ett perspektiv i frågan.

    Om botox gör dig till en som söker efter ungdomen? Vad är då bröstlyft? Är bukplastik okej men inte silikon? Är bröstlyft okej men inte botox? Är ögonlockslyft okej men inte fillers? Var går gränsen och vem avgör vad som är okej?Svaret är naturligtvis att man själv avgör men jag tror man ska vara försiktig med att moralisera runt det för mycket före man ”vandrat i någon annans mockasiner” (visst säger man så?) En liten tanke bara!

    Tack för en fin blogg och ha en fin dag! /Elin

    • Stina skriver:

      +1 på alla punkter

      • C skriver:

        Håller med. Att man själv inte är intresserad av det är en sak. Att moralisera över hur andra gör och lyfta fram dem som exempel på att de inte accepterat sitt åldrande är en annan sak.

        Visst är det hemskt om man känner sig tvungen att göra ingrepp för att passa in. Men det finns säkert fler skäl än så. Det är ju heller ingen skön känsla att man inte får göra sådana saker med sitt utseende för att man då ses som banal.

        Ida Sjöstedt pratade om normer och ideal i sitt sommarprat som var så bra, hon sa något om att man hyllar den naturliga skönheten och att det innebär att onaturlig skönhet är mindre värd/ses ner på. Varför är de som fötts med normsnygga drag mer respekterade än de som fixar sig på ett sätt som de tycker är snyggt?

  8. Charlotta skriver:

    Det går inte att förneka att jag numera har närmre till 50 än till 40, vilket är en helt absurd tanke eftersom jag känner mig precis likadan som när jag var 30, men det har visat sig att oavsett hur jag känner mig så går åren ändå. Däremot så är det ingen i min bekantskapskrets som har gjort några skönhetsingrepp eller använder botox eller andra fillers, i alla fall ingen som jag vet om. Om det är innebär att det görs men inte pratas om, att jag har ett unikt umgänge eller om det är ett småstadsfenomen vet jag inte, men jag tycker det är skönt att fokus ligger på andra saker än skönhetsingrepp. Jag är inte av princip motståndare till ingrepp, men det ska ha gått bra långt innan jag skulle överväga det för egen del, och jag skulle aldrig spruta in några kroppsfrämmande ämnen eller liknande.

  9. Josefina skriver:

    Men njäe, ”i Stockholm tar folk botox lika enkelt som de tar en latte på stan”? Jag träffar aldrig några botoxade förutom under de, rätt sporadiska, besöken till Östermalm. Tror min bekantskapskrets är mer svennebanan än din?

  10. Anna skriver:

    Hej Elaine!

    Jag är en flitig läsare av din blogg så först och främst vill jag tacka för den. Jag vill också tacka för de mycket intressanta böcker du har skrivit. Jag har läst samtliga.

    Jag har senaste tiden lagt märke till att de kommit upp flera inlägg om det här med ansiktsuttryck, botox och skönhetsingrepp.

    Att kvinnor, i största mån, ska se yngre ut än deras ålder är ett samhällets många krav. Det är framväxt ur ett patriarkalt system. Att det är helt skevt kan nog de flesta skriva under på. Men vi bekämpar inte samhällets krav genom att strunta i att göra vissa saker. Det är inte så vi få fler människor att älska och acceptera sig själva. Utan allt handlar om att en ska gå göra som en själv vill! Utan att känna skam. Om man vill genomföra skönhetsingrepp så ska det vara okej. Om man inte vill göra skönhetsingrepp så ska det också vara okej.

    Att botox, automatiskt, skulle leda till brist på förmåga att visa känslor finns det ingen grund för. Dessutom finns det många andra skäl, förutom de ”ytliga” varför många människor använder botox. Vissa använder för att bli av/minska sina besvär med migrän och det kan också användas om man svetts mycket. Dessutom så går behandling ur efter ett tag (veckor).

    Att du, Elaine, har starkt självförtroende och omfamnar dina rynkor är jättebra för dig! Men det finns människor som mår jätte dåligt pga saker i sitt utseende, även många som bara vill ”underhålla” sig själva eller bara för att en tycker det är roligt att förändra sig själv. Det finns många skäl till varför man gör det man gör. Ska valet vara; jag gör något åt det så att jag mår bättre eller jag gör inget åt det och fortsätter må dålig men jag slipper bemöta tabun kring det?

    Sätter du skriver om ämnet finner jag förminskande. Du skriver: ”Alla får göra som de vill men att du kommer ser fram emot dina rynkor”. Om nu alla får göra som de vill, varför är det så viktigt för dig att, ganska, ofta skriva i negativa ordalag om skönhetsingrepp? Du stärker inte människor i deras val att inte göra skönhetsingrepp, du förminskar människors val att göra skönhetsingrepp. Du skriver, motsatsvis, att om en gör botox så är en en uttryckslös person. Det är dömande.

    Alla människor känner nog av samhällets krav på hur vi ska se ut eller hur vi ska vara eller vad vi ska göra.

    Kvinnor ska se unga så länge som möjligt med fan ta oss om vi använder ”hjälpmedel” för att efterleva det kravet. Och ja! Det är okej att ”vilja” efterleva samhällets krav. Det är också okej att peka finger åt samhällets krav.

    Jag har vänner som genomför skönhetsingrepp och jag skulle aldrig drömma om att få dem att skämmas över det! När mina vänner berättar för mig att de ska utföra något ingrepp, så är mitt svar till dem gör som du vill! Jag lägger noll värdering i det. Vem är jag att berätta för dem att hur de ska se på eller känna kring sitt val? Att genomföra ett skönhetsingrepp kräver mod. De flesta tänker nog efter ett antal ggr innan en lägger sig under kniven eller injicerar något. Borde vi inte heja på dem att de vågar göra något som de faktiskt vill? Stötta dem istället för att rikta hån och pekpinnar?

    Vi behöver inte fler pekpinnar på hur vi ska se ut. Vi behöver acceptans. Vi behöver får höra att vi får se ut precis hur vi vill!

    Med vänlig hälsning,

    Anna maria

    • Lisa skriver:

      Wow! Vilken underbar klokt inlägg! Tack för att du bidrar med en nyanserad bild av något komplext. Tycker att debatterna ofta blir antingen eller oxh hur mkt i livet är svart eller vitt? Tack för dina kloka ord!

    • Sara skriver:

      Men JAAAAAA! Så intelligent, vänligt och superhuvudetpåspiken! EXAKT Så!

    • Linda skriver:

      Vilket bra inlägg! När jag tänker efter så händer det typ aldrig att folk har en nyanserad bild av saker och ting. Det är otroligt hur svartvitt folk tänker om det mesta. Ditt inlägg sticker ut! Jag skulle aldrig varken vilja eller våga utföra nåt ingrepp. Kan erkänna att jag instinktivt känner mig lite bättre än folk som opererar sig, men när jag tänker efter så inser jag att jag såklart inte är bättre för det.

    • emma skriver:

      Jag håller med till en viss del – men samtidigt tänker jag, vad är det för signaler de som skönhetsopererar sig sänder ut till sina barn??
      Det är klart att barnen påverkas och kommer känna att de inte duger som de är, om mamma opererar sig?

      Själv har jag komplex över min näsa.. Ibland känner jag att jag bara skulle vilja operera bort den där ”jävla knölen” på näsryggen! Men sen sansar jag mig och inser att näsan är en del av mig, en del av min identitet som mitt barn kanske kommer ärva? Hur ska jag då kunna försvara mitt ingrepp?

      • Anna maria skriver:

        Jag tycker att det är det som är poängen. Sluta moralisera kring det. Varför ska någon må dåligt eller avhålla sig från att göra saker för att en av någon anledning är skyldig att följa ett moralisktkompass som en ändå bara snurrar runt och pekar åt alla jävla håll?! Skit i kompasset och välj en riktning som du tror passar dig, dina önskningar och förutsättningar och gå åt det hållet.
        Ens barn kommer bli påverkade från så många håll ändå, media (vi matas dagligen av reklam somendast går ut på att tala om för oss att vi inte duger). Det handlar inte om skönhetsingrepp = missnöjd. Om det skulle vara så, och även lägga på den moraliska aspekten så kan vi sluta fixa håret, sminka oss osv osv. Det är ju också en förbättring av utseendet. Det mest rimliga är väl att säga som det är. ”Ja vissa människor förändrar saker i sitt utseende och det ska en göra om en vill”. ”En får se ut som en vill. Alla människor är vackra.” Förslagsvis ha en sån typ av konversation. M.a.o. sänka stigman kring utseende i allmänhet. Ens barn kommer inte påverkar av huruvida en gör skönhetsingrepp utan snarare hur en talar kring det osv. Det är faktiskt inte själva ingreppet/en som är problemet utan hur en ser på det. Hur det presenteras. Framförallt samhället syn på det. Ingen skulle ju skuldbelägga en person som gör ett ingrepp för att korrigera en ”missbildning, brännskador eller andra typer av yttre skavanker som inte grundar sig i ”skönhet”. Tankevurpan är ju just det att det göra alla dessa ingrepp också. Ingen skulle säga åt hen det hen gör är moraliskt fel. Men vi tar oss friheten att gå in på någons personliga sfär och moralisera, bedöma och uttrycka åsikter om något som är, just det, personligt.

        Det är, i min mening, värre att prata nedsättande om sig själv framför sina barn. Eller prata nedsättande om andra framför sin barn. Särskilt om utseende.

        Förebild kan en ju vara just på grund av att man gör som man vill. Är som en vill. Ser ut som en vill. Och lär våra barn att de får vara göra och se ut som de vill. Lär barnen att gå sin ”egen” väg. Att inte lyssna på vad ”dom” säger. Vi vet ju inte ens vilka ”dom” är.

        • emma skriver:

          Tycker dock att det finns en skillnad mellan att sminka sig och att plastikoperera sig. Men jag tycker att det är en komplex fråga, och jag ville bara lägga till perspektivet att varje individs val får konsekvenser för vårt samhälle och vad som nästa generation anser ”normalt”. Jag tycker det är en sorglig utveckling med utseendefixeringen i samhället. Barn gör inte som vi säger, utan de gör som vi gör….
          Sen är det klart att det finns extremfall när operationer är nödvändiga… men jag tycker att det är en sorglig utveckling med normaliserandet av skönhetsoperationer… Jag har folk i min kompiskrets som har opererat sig, och dessa var snygga innan operationerna och har verkligen inte haft några fel på sina utseenden. Ändå känner de sig pressade att lägga sig under kniven…

    • Maja skriver:

      Fantastiskt klokt och bra på alla sätt och vis! Du nyanserade verkligen min bild av skönhetsingrepp, normer och skuldbeläggande!

    • Linn skriver:

      TACK! Precis vad jag tänkte när jag läste inlägget. Ett mycket klokt bidrag till en komplex debatt!

    • Nadia skriver:

      Amen!

    • C skriver:

      Håller helt med!

  11. Anna skriver:

    Jag vill även tillägga att när det skrivs sådana här typer av moraliserande inlägg så skuldbelägger en bara de som genomför skönhetsingrepp. De signaler som vi ska sända till barn och ungdomar är att man ska få göra som en vill. Så länge en mår bra av det!!

  12. havrefras skriver:

    Jag tycker att man får göra som man vill, MEN blir glad när någon ”står upp” för sina rynkor, hängpattar eller bristningar på magen. Då tänker jag ”heja, precis, du e skitsnygg som du är!”.
    Jag har själv lagt mig under kniven och återställt magen. En stor, skrynklig påse togs bort och magmusklerna syddes ihop, efter graviditet. Jag väntade 6 år innan jag gjorde det. Jag var inte bekväm med påsen på magen. Dolde den bra, och INGEN kunde se att jag gjort operationen. Visade inte magen före grav och visar inte magen nu heller, så den operationen var enbart för min skull. Så ”skönhetsoperationer” för att återställa, absolut.

  13. Mollan skriver:

    Jag skulle aldrig göra någon som helst form av ingrepp – varken större à la bröst/mage eller mindre à la botox. Varför? Tja, förutom det du nämner ovan och att jag känner (trots på intet sätt perfekt) att jag inte kan stå för det på ett större plan. Jag hade kunnat stå för att återskapa en funktion eller efter en brutal olycka osv – men att ”fixa” något som inte är något annat än ”skönhetsfel” när världen ser ut som den gör,, nej. Det känns helt jävla absurt. Här sitter svennebanan stackarn med lite för saggiga puppar så vi lägger ett ulands BNP och ”fixar” till. På riktigt?!
    Men så är jag också i övrigt en rätt trist person som inte konsumerar mer än måste, som lagar och sparar hellre än byter ut och köper nytt osv även i andra aspekter så,, vill behandla min kropp och själ med samma omsorg och kärlek som vår miljö och samhälle.

    PS min man börjar få silvervitt hår (kolsvart innan) och det är Så Jävla Läckert. LIVET som levts är så jävla vackert. Alla minnen som satt sina små eller stora spår. Tycker livet som speglas i en äldre kropp är så vackert, på riktigt.

    • Mollan skriver:

      (Hur andra väljer att tänka, göra, resonera bryr jag mej dock inte om. Samhället är ju så jävla utseende fixerat och materiella saker är såååå viktiga, så förstår många mår otroligt dåligt. Personligen tror jag dock de främst mår dåligt psykiskt och hade haft större behållning av själslig vård än fysiska ingrepp, men.. )

  14. Tatiana skriver:

    Jag har inte en aning om vad jag kommer att gora for val om sådana har saker om 10 eller 20 ar. Jag började fa grått har i 18 ars åldern sa det har jag färgat i ca 10 ar nu (dar det gråa växer).
    Har manga vänner som har botox och gör man det någorlunda sparsamt sa kan man se förvånad/arg osv ut. Har även väninnor som har breast implants som dom har haft inne i 15-20 ar. Dom flesta ser helt OK ut. Beroende pa vad man har for implants sa måste man byta ut dom efter ca tio ar, om det behovs och ibland även tidigare om man har otur och far capsular contracture. En kompis hade ett brost som läckte sa hon var tvungen att fa nytt implant två ganger. Men hon alskar sina implants.
    En av mina manliga vänner fixade näsan for han hade komplex. Han blev jattenojd.
    Man kan gora sa manga olika sorts kosmetiska ingrepp nuförtiden som ser helt naturliga ut, ingen kommer att veta vad du har gjort forutom du själv och dom du berättar det for.
    Jag hade nog inte tackat nej till Bella Hadids plastikkirurg……

  15. Emma skriver:

    Nja, stämmer väl inte helt gällande att alla i Sthlm gör botox titt som tätt. Jag bor själv i Sthlm och har en stor umgängeskrets.inte ett ord har nämnts om botox och ingen verkar intresserad. Dock inget fel på att vara det tycker jag.beror väl på vad man har för problem. Har dock flera bekanta i Göteborg som tar botox regelbundet. Men det innebär ju inte att ”alla” gör det där.

Lämna en kommentar