Dagens business


Godmorgon folket. Herregud vad huvudet snurrar innan jag ska somna. Jag somnade sent sent och det känns sådär när jag ska upp tidigt nästa morgon. Sen sover vi helt huller om buller. Matheo har fått för sig att han gillar att sova i gästrummet. Jag förstår honom. Kanske världens skönaste säng. Jag sover nu i Matheos säng och Gustav sover uppe med Evelyn. Jag minns inte när Gustav och jag sov ihop sist. Tror det var vår weekend till Amsterdam. Matheo vaknar en gång per natt och skriker efter oss. Tips hur man kommer vidare? Han sov själv när han var två år.

Älskar mina byxor från Teotoki, långa i ben. Det är så jädra svårt att hitta.

Dagen bjuder på Nyhetsmorgon sen träning, sen frukost någonstans, psykolog, möte med Cape Sweden, utvecklingssamtal med medarbetarna, träff med en PR-byrå och till sist biopremiär med Stefan. Jag har inte sett honom på länge.  

07.45 är jag med i Nyhetsmorgon tillsammans med Marcus Oscarsson, vi ska snacka presidentkandidaternas reklamkampanjer. ❤️

Bloggvännerna har ordet

16 svar till “Dagens business”


  1. Sofia skriver:

    Ni kommer vidare när han är redo för det, så småningom kommer han sluta skrika efter er.
    Men det är kanske inte så konstigt heller? Ni verkar vara två underbara föräldrar, vore konstigt om han inte ville sova med er 🙂
    Den dagen han slutar kommer ni sakna det… jag är 34 och skulle också vilja skrika efter mina föräldrar ibland på natten, hehe.

  2. sanna skriver:

    Min tjej sov också själv när hon var runt två-tre men sover nu hos mig (är fyra år). Både hon och jag sover bäst då och det känns viktigast just nu. Jag är inte riktigt motiverad att ta skrik och gråt nattetid utan tänker att hon sover själv igen när hon är redo. Fast jag har å andra sidan ingen partner att sova med så har inte det bekymret ?

  3. Sofia skriver:

    Vår dotter på 2år sover halva natten (nästan alltid exakt) i sin säng och resten i vår. Har gjort det sen vår gemensamma semester i somras då vi bodde på hotell och samsov varje natt.
    Snygg topp till dem byxorna ?

  4. Diana skriver:

    Åh vad svårt det låter, som en ganska jobbig natt och att M vaknar och skriker på er låter som att han går igenom något/bearbetar. Svårt att säga hur ni kommer vidare känns det som, alla är så olika och det funkar olika på alla. Men jag önskar er en bra sömn inom en snar framtid och att du och G kan börja sova ihop igen 🙂

    Supersnygga byxor!! Kan tänka mig priset…. :/

  5. Olivia skriver:

    Våra pojkar lider av mardrömmar och nattskräck och vaknar ofta på nätterna. Men blir en seg förälder och får kämpa för att hålla hålla humöret på natten. Jag gav min gamla Teddy björ till min äldsta pojk. Vi kallar honom super Teddy. Jag berättade att han är den bästa på att ta bort dumma drömmar och han är super stark. Han finns alltid där som en trygghet. Sen när pojkarna vaknar på natten, dumma drömmar eller inte, så frågar jag vad vill du drömma om nu?, och så ger jag ett par exempel som han favorit superhjälte, favorit lek eller favorit kompis. Det brukar hjälpa! Det är en fas och ni kommer snart igenom det men jag vet hur utmattande det kan vara! Ha en härlig dag!

  6. Theresia skriver:

    Jag tror det bara är att acceptera att han behöver er på nätterna. Hos oss kommer fyraåringen själv till vår säng på natten. Senare (när någon av oss störs av att han ligger där) så brukar min man bära tillbaka honom eller eventuellt själv gå och lägga sig i fyraåringens säng. Om Gustav sover med Evelyn numera så kanske ni kan planera så att du mer bekvämt kan sova med Matheo. Det är drygt men det kommer gå över! Vi tycker att barnen sover tryggare och bättre om vi försöker möta deras behov en tid så jag tror det kommer löna sig för er.

  7. Helene Ramirez skriver:

    Vi har tre barn i åldrarna 7 månader, snart 5 år och snart 7 år. De har haft perioder till och från när de sover oroligt, hänger väl ihop med utvecklingen och saker som händer i vardagen antar jag. Det vi har testat och som funkat ibland men som framförallt fått barnen att känna att de lite grann kan hantera oron själv, vilket de vuxit av, är en nattlampa som som de enkelt trycker igång själv och med en inbyggd timerfunktion så att den slocknar av sig själv när de, förhoppningsvis, somnat om 🙂 Den måste då såklart kunna nås från sängen. Sedan är de självklart alltid välkomna in till oss om det känns för läskigt eller om de behöver men vi har bett dem att, om det går, låta bli att ropa på oss då de riskerar att väcka syskonen. Det har fungerat bra och min upplevelse är att de vuxit och börjat få egna strategier för att hantera bl.a. mörkerrädsla.

  8. Emelie skriver:

    Mitt tips: låt honom sova med er tills han är redo att sova själv igen. Tryggast för honom och enklast för er. Hos oss har vi en 90-säng bredvid dubbelsängen. Där får vi plats alla fyra ?

  9. Varpo skriver:

    Vår lilltjej sov också själv från ett halvår och nåt år framåt, sen plötsligt ville hon bara inte. Hon började helt enkelt sova mellan oss och vi lät det vara så, lite mysigt är det ju också. Min man framförallt ville verkligen inte försöka få henne tillbaks till sitt rum, han tyckte det var sååå mysigt att ligga och dofta henne på pannan när han gick och lade sig. Dock sover han mycket tyngre än mig också, jag vaknar lättare av sparkar i ryggen och annat härligt. När hon var 3 1/2 sa jag bara en dag att hon fick välja, sova i sitt rum eller börja bajsa på toan (detta har också varit ett issue hos henne) och hon valde att sova i sitt rum. Från den kvällen gjorde hon det utan ledsenhet och har gjort sen dess. Vissa kvällar har jag t.o.m. erbjudit henne att ligga bredvid mig, men hon väljer sitt rum i första hand. Jag tänker att hon bara behövde den där tiden mellan oss av någon anledning, för att sen bli redo en gång för alla att sova själv. Och OJ vad skönt det är med bara vuxna i sängen!

  10. Martina skriver:

    Vår tjej ”vaknade” alltid samma tid var natt arg o skrek. Nattskräck fick vi förklarat för oss. Om vi väcker till henne lite. Buffar på henne när hon sovit typ 3 timmar inte så hon vaknar men ändrar ställning o sådär så vaknar hon inte vid kl 1-2 nånting. Oerhört effektivt o få henne ur sin djupsömn o därmed rucka på hennes sätt. Glömde vi buffa till henne vaknade hon igen vid kl 1-2. Nu har det gått nåt år o hon har slutat med det där. Kanske kan det hjälpa till.

  11. Mollan skriver:

    Sket i det och skaffade familjevänliga istället. JAG vill inte sova själv, så förväntar mig inte att ett litet barn som faktiskt inte kan ta hand om sig själv ska älska det heller. Om man ser till människan som art (tycker ser hjälper många gånger att tänka så, i det stora hela liksom, som att vi ammat långt efter svensk norm, att det EGENTLIGEN inte är vi som är annorlunda och märkliga utan bara följer instinkterna) är det ju bara få ställen i världen där barnen sover själva. Säg det till en familj i andra länder, de tror ju man är helt empatistörd, haha..

    Många barn går också igenom en existentiell fas där runt fyra – att man är dödlig, att alla kommer dö osv.. och mååånga blir rädda. Rädda för att gå in i ett annat rum (där ingen redan är), rädd för att va ensam, rädd för mörkret. Helt normalt. Och tycker bästa sättet att få sånt att ”gå över” är att tillmötesgå behovet s mycket det går, dvs mer närhet, mer bekräftelse, mer trygghet, å vips är de trygga igen.
    Mitt råd är alltså att låta honom sova ihop med er, eller en av er. Så slipper ni gå upp också, utan bara ligga vidare och trösta bredvid halvsovandes.
    Tycker också att trenden verkar vara allt fler föräldrar är lyhörda med dethär: INGET av barnen i min barngrupp (är förskollärare) och bara TVÅ av barnens vänner har eget sovrum, resten sover med föräldrarna! Så fint (sålänge barnen själva vill, självfallet)

    Så absolut bästa tips: ställ en till säng bredvid er och sov allihop hoho

  12. Hmm skriver:

    God morgon fina Elaine!

    Jag har observerat att in stalker sedan ca 5 år har hittat hit.

    Så länge hen inte skriver kränkande, vilket kommer att ske Hannap tex tror att jag är en rassist, så kommer jag låtsas som att jag inte ser hen. LD blockade hen för flera år sedan och det var då som jag bl a där började kalla mig för ”The real Hmm”.

    Du känner säker igen mig, tex så vet du att jag inte gillar chill pills ;), + du ser ju min mail, men ville ändå ge dig en heads upp.
    Jag kommer dessutom resa bort i sluteut av veckan och vara borta en längre tid. 🙂

    Kram på dig!

  13. Ebba skriver:

    Förslag på att komma vidare? Sov alla fyra i en stor familjesäng naturligtvis! Det där utspridda sovandet verkar helt ovettigt! Speciellt som Matteo uppenbarligen behöver känna tryggheten från era kroppar när han vaknar på natten. Sen kan ju du å din karl turas om att använda gästsängen de tillfällen ni behöver sova lite själva.

  14. Ebba skriver:

    För övrigt tycker jag det är helt sjukt och kallhamrat hur det här landet och de flesta invånarna ser på barn och ensamsovning. De ska typ sova själva direkt annars är de osjälvständiga (det värsta man kan vara i Sverige tydligen. Trots att ömsesidigt beroende är det enda som existerar som människa och det enda vi behöver träna på)
    Det är inte naturligt för små barn att sova själva det går emot varenda instinkt om överlevnad. I prepuberteten, allra senast, förmodligen tidigare, redan innan mellanstadiet, kommer ungen själv vilja sova själv. 8 år av ett 80-årigt liv – vad stressar vi för? Vad är vi så jävla rädda för, att vi inte kan erbjuda dem dessa korta men genuint grundläggande åren av ovillkorlig trygghet och kroppslig värme och ömhet i deras sköraste växande år? Snålt svenska föräldrar. Riktigt snålt. (Och bajsnödigt). Usch!

Lämna en kommentar