Att träna under motstånd


Jag satt på gymmet och tänkte på mitt träningsberoende. Hur det är otänkbart att skippa träningen eftersom det får mig att må så dåligt. Men så kom jag att tänka på hur det slogs bort under mina graviditeter. Hur det inte gick. Det kändes som att jag var bakfull hela tiden de 13 första veckorna. Det gick inte att träna alls. Ändå sa broschyrerna att man skulle fortsätta träna som man brukade, att det var bra för både mamma och bebis. Men hur tusan går det ihop med att man mår så helvetes dåligt första tiden. Vissa på mitt gym sa att träningen hjälpte mot illamående. Kul för dom. Jag vill kräkas bara jag snuddade vikterna. Hur fungerar ni? 

Bloggvännerna har ordet

18 svar till “Att träna under motstånd”


  1. Kajsa N skriver:

    Jag är gravid i v 24, har varit heltidssjukskriven sen v 9 pga insane foglossning. Har varit tvungen att hoppa av all träning för det verkligen inte är värt smärtan som kommer efteråt. Idag är min man faktiskt iväg och hämtar min beställda rullstol så jag äntligen kan komma ut lite om dagarna, är som inlåst här hemma då det verkligen inte går att gå utan att vilja dö. Förbereder mig på en lång rehab efter fl, inte så mkt att annat att göra liksom.

  2. Fru Minimalist skriver:

    Var lyckligt lottad och kunde träna under hela graviditeten. 2-4 gånger i veckan från start till mål. Naturligtvis anpassad träning och ingen jogging mot slutet, men väldigt skönt och jag mådde verkligen bra av att få komma iväg och göra ”vanliga” saker. Med barn nummer 2 var det även välbehövlig egentid att få komma iväg till gymmet några gånger i veckan.

  3. Rut skriver:

    Jag är ute och promenerar med min 7månaders bebis och tänker tillbaka till i lördags. Jag skulle prova på armgång på ett utegym. Lyfte upp mig, svingade och skulle ta mig framåt. Jag föll pladask framåt ned på marken. Skämdes och blev så förvånad! Jag har aldrig tränat men en grundstryka har ju alltid funnits- nu är den som bortblåst och det tog mig 7 månader att inse.
    Omgivningen runt omkring mig (inkl jag själv) ser mig som henne-som-aldrig-tränat och jag vet inte, förstår inte, hur jag ska ta mig i kragen och göra det. Troligtvis bara bestämma mig. Men det är SÅ svårt.
    Hälsningar från en mammas funderingar på promenad…

  4. A skriver:

    Jag är i v.23, kunde inte tänka på träning de första två månaderna ens (jag är en riktig träningsnörd). Nu har foglossning men kan simma ryggsim så det gör jag en gång i veckan och sen försöker jag träna styrka en gång också. Det är det som blir och det får jag vara nöjd över, det finns de som inte kan röra sig alls! Gött för dem som kan träna hela tiden. Jag får en lite längre startsträcka efter förlossningen men det gör inget!

  5. Paulina Gunnardo skriver:

    Har bara varit gravid en gång och mådde tack och lov väldigt bra. Det enda jag hade problem med var några dagars foglossning som kom och gick under graviditeten. Rörde mycket på mig, tog långa promenader och var mycket i skogen med jycken.
    Men motstånd som inte har med graviditet har jag ju upplevt och ofta tycker jag att jag mår bättre av att få träna. Det är som att skit-energi lämnar kroppen och bra energi kommer in. Häromdagen tog jag en löprunda trots att jag kände mig trött och tung, och den rundan va i och för sig inte ett dugg skön hähä, men känslan efteråt, att ha gjort något som kroppen mår bra av, var ändå bra liksom.

  6. Johanna skriver:

    Är ocksa beroende av regelbunden träning. Men under mina tva graviditeter ville varken kroppen eller knoppen. Redan innan jag visste att jag var gravid kunde jag känna att nej nu känns det inte bra. Och da är jag inte en av de som har nagon större känsla för vad som pagar i kroppen (typ kan säga att NU har jag ägglossning osv). Det enda som kändes bra var att promenera. Sa det var min träning.

  7. K skriver:

    Gravid v 16, och har en slags intern blödning där sex och träning ska avstås från. Jag som älskar att träna (och ligga 🙂 ).
    Innan jag blev gravid hade jag ett tidigt missfall i v7, då sprang jag runt 5-8km rundor 4 dagar i veckan.. vet att de säger att träning inte kan påverka missfall men man undra ju ändå speciellt med tanke på den danska studien men inte vet jag. Så pga blödning och tidigare missfall håller jag mej helt stilla nu men längtar verkligen tills jag får komma igång igen nästa år 🙂

  8. Maria Mio skriver:

    har inte vart på gymmet sen i april.. fick reda på graviditet i början av mars.. sen kom illamåendet,tröttheten och gud vet vad för hormoner.. har inte varit där sen dess.. promenerar dagligen och nu köpt en yoga dvd.. för så gott jag kan 🙂

  9. Alex skriver:

    Exact likadant!

    Mellan vecka 6-15 kändes det som om jag var bakfull! Ville bara käka pizza och kolla på tv (sådant jag gör när jag är bakfull…)

    Hmm, nu är jag i vecka 23 och är mest bara trött och det känns som om den energi jag har den vill jag ta vara på att fixa och dona hemma, tränade lite ett tag (lyfte tunga vikter innan gravidideten) men det känns helt fel med bebis i magen (även om jag bara skulle fokusera på tex armar), för jag vet inte vart min energi går till, till bebis eller muskler? Nä, så det enda jag gör träningsväg är att röra på mig, försöka gå på promenader.

  10. Jenny skriver:

    Uuurk. Är i vecka 7 med tredje barnet och jag vill verkligen träna men illamåendet och känslan av att nån fullkomligen drar ur all min energi ur kroppen alltså… Sprang 5k i söndags och hela den dagen var fab så förmodligen behöver jag bara ta mig i kragen.

  11. Johanna skriver:

    Jag mådde prima under båda mina graviditeter. Inget illamående eller nån annan krämpa. Kände mig helt som vanligt och glömde till och med bort magen ofta. Kunde träna på som vanligt hela graviditeterna, fram tills dagen innan förlossning. 🙂

  12. cecilia skriver:

    Foglossning begränsade mig otroligt mycket första graviditeten och även denna. Är på gymmet ibland men alltså energin bara försvinner och efter fem minuter rodd undrar jag hur jag ska orka ta mig hem i princip. Har dock en 1-åring hemma så det blir en hel del motion ändå 🙂

  13. Amanda skriver:

    Det är så mycket vikt- och träningsfokus från barnmorskors håll under graviditeten. Eftersom jag är normalviktig fick jag inte höra något om det (trots tjugo kilos uppgång) men en vän till mig blev så less på att varje träff handlade om hennes vikt snarare än hennes tankar kring graviditeten och barnet. Sen ska återhämtningen efter graviditeten gå snabbt också. Personligen älskar jag att träna och att leva hälsosamt men under mina graviditeter och fram tills barnen varit ett år har tröttheten varit så övermäktig så att jag knappt orkat gå upp ur sängen. Det handlar ju inte om hur man gör under graviditeten, snarare om folk(o)hälsa i stort.

  14. Lisa skriver:

    Jag är gravid i vecka 15 nu och i söndags var första gången jag orkade med mig själv och gick på lite zumba. Innan dess har tanken på att gå upp för trapporna i min lägenhet gjort mig helt matt eftersom jag mest mått illa/spytt första tiden. Min första tid har mest gått åt att få i mig vätska, då kanske inte gymmet är så lockande ? Så all omtanke från andra har varit motion men kände verkligen att jag inte var mottaglig då….

  15. Johanna skriver:

    Graviditet nr 1 tränade jag en del. Kunde inte träna t ex spinning from v. 20 ca pga sammandragningar men väl anpassad styrketräning och promenader. Graviditet nr 2 nu (bf 1/10) väldigt tätt inpå och jag har inte tränat på månader. Jag älskar att träna annars. Gravidyoga och ta hand om 16-månaders är min träning just nu. Om en har mycket god fantasi kan vissa lyft av barn motsvara övning med en 11-kilos kettlebell…

  16. Ninni skriver:

    Är i v. 11 och att träna går bara inte. Ingen ork och mår illa dygnet runt. Förra graviditen var likadan men det gick tack o lov över runt v.12. Håller tummarna för att det blir likadant den här gången så jag kan börja röra på mig igen!

  17. Fia skriver:

    Tränade knappt nånting. Om det skulle bli en tredje hade jag ändrat på det och träna genom hela graviditeten.

    Men tränade inte du på rätt bra i din andra graviditet? Körde inte du på med chins hela vägen? Eller minns jag helt fel ??

  18. Alexandra skriver:

    Jag ÖNSKAR verkligen att jag kunde träna. Herregud vad jag saknar att röra på mig. Men de första 20 veckorna kunde jag inte ens sköta vardagen. Min man och svärmor fick pussla för att ha hand om stora barnet, laga mat osv. Kräktes bort 7kg och fick kämpa för att ens kunna ta en dusch då och då. Nu är jag i v.31 och har ont överallt, får vila flera gånger för att ta mig upp för trappan till vår lägenhet. Inte en chans att jag skulle kunna utföra någon som helst form av träning.

    Ser drömmande på folk som joggar förbi när jag pustande vaggar fram. Men snart, snart är han ute och då jäklar ska jag NJUTA av att kunna använda kroppen igen!

Lämna en kommentar