Tillbaka till barndomsvännerna 


Godmorgon mina vackra flygvärdinnor! Mår ni bra? Det är ju fredag och allt! Jag mår sagolikt bra. Gustav och jag har en underbar kräftskiva att se fram emot imorgon. Det är min barndomsvän Robert Bexell som efter tolv år äntligen har flyttat tillbaka till Sverige. Gustav har aldrig träffat honom vilket känns konstigt eftersom vi står varandra nära trots alla de år som Robert bott utomlands. Vi växte ju upp ihop. Han gick på dagis med min kusin Wendy, tror jag. Grundskolan är det i alla fall och jag var ju med på ett hörn. Här är Robert med Matheo 2014.
Jag märker hur jag efter detta turbulenta år faktiskt har dragit mig undan folk en aning. Jag vill mer och mer umgås med mina barndomsvänner, de som känt mig genom alla faser i livet. Där det aldrig är några komstigheter. Det känns som att det där lugnet, den där vissheten om var vi har varandra är en trygghet jag behöver när man kämpar i frågor som jag gör – barns rättigheter. Tiden är så knapp vilket har gjort att när jag väl träffar någon så vill jag att det ska vara någon jag känner ordentligt. Förutsättningslösa möten eller nätverksmiddagar känns inte värt, inte nu. Robert är en sån där trygg och fin vän. Jag längtar tills Gustav får träffa honom!

Vi har så roliga gamla minnen från 1998 då han kom och hälsade på mig i London. Jag bodde och sommarjobbbade där och hade en pojkvän som hette William Blick. William var en svart 22-åring från Uganda och kunde prata i termer av ”white party” som betyder tråkig fest. Jag tyckte det var fördomsfullt, men var galet kär. Så kom min långa snygga vita vän Robert Bexell och hälsade på mig. Det var inte William jätteglad över, men försökte ”hantera” situationen på bästa.. på sitt sätt. 

William: Robert, we’re going to a nice club tonight with hot ladies.Robert ler: Sounds great!

Så drog vi till den där klubben tillsammans. Bara det att det var en svart klubb och två meter långe vite Robert blev utstirrad och tjejerna var inte intresserad av en ”white boy”. Taskigt av William, men Robert och jag satt och skrattade åt det 15 år senare.
/Elaine, tänker att det nog var en lite obehaglig berättelse ändå, tänk om det vore det omvända.

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “Tillbaka till barndomsvännerna ”


  1. Diana skriver:

    Ja konstigt nog så känner man att om det hade varit tvärtom så hade det varit tusen gånger värre. Men egentligen borde det vara illa åt båda hållen. Håller med, taskigt gjort. Men det var då det, nu är nu och jag hoppas att ni ska få en jättefin stund tillsammans och att han ska klaffa riktigt bra ihop med Gustav också. Vilket jag inte tvivlar på eftersom G är så skön han med vad jag tror.

    Han ser fin ut din vän. 😉
    Ha en fin dag Elaine.

  2. Rebecka skriver:

    Härligt att du fortfarande håller kontakten med dina gamla barndomsvänner! Mina har alla försvunnit längs vägen, vilket känns trist. Men jag förstår att det finns en trygghet i att umgås med människor som man haft med sig hela livet. Dom känner ju en sådär på riktigt. På djupet. Kul för dig! xoxo http://www.nouw.com/hellofebruary

  3. Mia skriver:

    Funderat på vad du definerar som en nära vän då du ofta nämner detta och man lätt kan få bilden att du har 20 nära vänner. Med tanke på att han aldrig träffat Gustav betyder ju att han inte var med på erat bröllop och det är ju självfallet ens nära vänner. Så ja, definitionen på en nära vän for dig skulle vara intressant att höra.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Eller så kunde han inte komma. 🙂 Jag tror att man ska vara försiktig med att dra slutsatser utifrån en blogg. Det kan verka som att jag har 20 nära kompisar för att jag tycker om alla jag skriver om. För att jag pratar på riktigt med folk jag precis träffat just för att jag inte vet hur man kallpratar. Jag har många nära vänner, men jag har dålig möjlighet att träffa dom så mycket som jag vill. Men tack för frågan. 🙂

  4. Jenny skriver:

    Den där vännen Robert ser fin ut på bild! Vad har han för relationsstatus och ålder? Trevlig helg! /Jenny

Lämna en kommentar