Om jag bara hade vetat


Hur mycket det här året med Matheo betydde för mig. Hur tacksam jag skulle vara två år senare att jag tog så många kort av Matheo denna sensommar 2014.

Det var bara dagar innan jag skulle möta min pappa i rättegång. Allt var så dubbelt för mig så jobbigt. Jag var så arg och så beskyddande av Matheo. Han var två år, samma ålder som övergreppen började. Jag tittade på Matheo och förstod hur vrickad min pappa är. Hur kan man ens komma på sådana tankar? Jag var så liten, lika liten som Matheo. Och ändå kände jag mig ansvarig för allt fel han gjorde mot mig och andra. Jag tog på mig allt och min så kallade pappa lät mig göra det. Jag tittar på Matheo och undrar hur man kan låta ett litet barn bära den sortens bördor. 

Jag hoppas för min pappas skull att jag aldrig ser honom igen. Är jag på ”fel” humör så kanske han skulle få den där tandfasaden jag alltid önskat honom. Ja, jag blir så arg. För jag ser mig själv som tvååring bredvid mig. Jag föser henne bakom mig och bankar skiten ur min pappa. Precis som min mamma gjorde den där gången i porten. Det var en hemsk upplevelse för lilla Elaine, men kvinnan Elaine hade hjälpt mamma. Gud vad arg jag är på allt han gjort mot henne och många andra kvinnor. Sjuka sjuka människa. Skulle du se mig så vänd, gå åt andra hållet. Du har misshandlat min mamma, du har utnyttjat mig sexuellt, du har gjort så många vrickade saker. Jag kommer inte fälla en tår den dag du lämnar jorden, jag kommer känna lättnad.

(Detta inlägg är skrivet i djup affekt, råd och moraliserande tankar undanbedes då affekten riskerar att fördjupas. Låt mig ha min ilska. Det är min rätt, min gräns jag aldrig fick som liten.)

Bloggvännerna har ordet

44 svar till “Om jag bara hade vetat”


  1. Lone skriver:

    Synes det er bra du deler dette. At du er sint hjelper meg å være sint. Så takk!❤️

    • Elin skriver:

      Har ganska nyss läst ut ”medan han lever” & den berörde mig verkligen. Har fått mig att tänka lite annorlunda angående vad jag kan göra för att lära min dotter att våga säga ifrån.
      Min dotter är förövrigt lite lik Mateho på bilderna.

  2. Jennifer skriver:

    Du är så stark och beundransvärd! Och Matheo är en riktig sötnos, en perfekt mix av dig och Gustav. ❤️

  3. Karin skriver:

    Har en liten tvååring just nu och har inte upplevt det du har men förstår din känsla av att vilja skydda till varje pris. Bara tanken att vuxna gör så mot någon så liten och utlämnad och god gör ont i mig. Älskar ditt mod och det du gör för barnen nu. Stor kram!

  4. Jo skriver:

    ❤❤❤

  5. Sussi skriver:

    Oj så härlig han är! Vilken fin kille!!

  6. Diana skriver:

    Fina underbara Elaine, du är en stark kvinna idag, full av tankar och känslor, du har all rätt att känna det du känner, att må som du gör, det är bara fan inte okej någonstans. 🙁 Fina du, en vacker dag ska du få din hämnd… på ett eller annat sätt.

  7. Isabella skriver:

    Du är en fantastiskt människa och du har kommit så jävla långt med tanke på det du gått igenom!! Är stolt över dig även fast jag inte känner dig personligen. Det är människor som du som inspirerar mig!

  8. Adrian skriver:

    Brukar inte söka upp människors ev bloggar. Gör ett undantag. Tror jag såg dig idag! Blev jättepaff eftersom jag precis just då lyssnade på en av dina böcker, Vardagsmakt! Vill bara tacka dig för att jag har möjlighet att ta del av din kunskap.
    Ang. aktuellt bloggämne så beklagar jag verkligen vad du varit med om. Hoppas att du får den upprättelse som behövs för att komma till ro.

  9. Akira skriver:

    Skickar kärlek och tankar. Finns inget att moralisera över, man måste få känna och vara arg!

  10. Maja skriver:

    Jag finner det fullständigt rimligt att du är så arg på din pappa och att du önskar livet ur honom.

  11. Pia skriver:

    All kärlek och respekt ❤️

  12. Jojo skriver:

    ❤️❤️❤️

  13. Sabina skriver:

    Hej Elaine!
    Jag kan inte med ord beskriva hur stärkande din bok har varit för mitt eget helande. Min dåvarande styvpappa betedde sig på många sätt som din pappa gjorde, vilket satt mycket djupa spår inom mig. Efter 10 år av tystnad försökte jag kliva ur mörkertalet och berättade för min psykolog om min barndom som präglats av sexuella övergrepp. Socialen och polisen kopplades in, men till min inte så stora förvåning lades fallet ned (en sopig straffskala resulterar i sopiga värderingar och vice versa). Det som jag däremot inte kan begripa är hur man totalt ignorerade det faktum att min f.d styvpappa har en treårig dotter och regelbundet umgås med sina släktingar där andra barn innefattas. Om det nu inte fanns ”bevis” nog för det trauma jag varit med om och fortfarande tampas med, kunde man i alla fall inte ta min oro för andra potentiella offer på allvar?! Jag kan bara inte acceptera detta hån mot mig, oss – alla som varit en av de tre elever i varje klass. Maktlös som jag känner mig när de som ska beskydda oss gång efter annan misslyckas med sin uppgift vänder jag mig nu till dig. Du är min största förebild och något säger mig att detta kommer göra dig rätt så förbannad också. Tack för allt hur som helst! u go gurl <3

    • Mimmi skriver:

      Har en liknande bakgrund som dig, så känner igen mig! Låter ju sjukt att ingen tog din bakgrund som ett varningstecken! Men tänkte bara tipsa om att man kan göra en orosanmälan till socialen! Hoppas det leder till lite mer utredning, för att åtminstone hjälpa de som är barn nu.

  14. Ellen skriver:

    Förstår att du känner som du gör, det är din fulla rätt och fullkomligt rimligt. Men alltså, matheo! Var han världens sötaste tvååring eller?!

  15. Karin skriver:

    Du har all rätt att känna dina känslor ❤️

  16. Hmm skriver:

    Finaste fina du!

  17. Malin skriver:

    Kram lilla Elaine! Och kram till stora Elaine!

    Att dessa monster ens kan leva med sig själva.. Idag kom en dom mot ett sådant monster, han blev dömd, men straffet är tyvärr ett hån 🙁 alla dessa barn som drabbas av dessa monster, alla små fina oskyldiga barn, mitt hjärta brister en bit varje gång!

  18. Asta skriver:

    All kärlek Elaine. <3

  19. Elisabeth skriver:

    Massor med kramar till dig och världens finaste pojk. Vad glada ni ser ut.

    Ordet Pappa förtjänar inte det monster som gjorde dig illa. Det river i mitt hjärta varje gång du skriver min pappa. Han är ingen människa utan ett odjur, ett monster, du ska inte ens tänka hur du kommer att känna den dagen den djäveln dör. Låt inte den djävlen stjäla en enda sekuna av din glädje, av ditt liv.

    Sånt kan man inte förlåta och inte heller glömma. Men skit i honom.. skit i äcklet. Du förtjänar allt gott i livet och snälla snälla låt inte ngt ett äckel gjort ta ifrån dig en enda sekund av ditt liv. De sekunderna tillhör dig, dina härliga och underbara barn och din man och mamma och dina vänner och…! Slösa bort en minut av ditt liv på den där mannen är att slösa bort ditt liv.

    När du är klar med honom i ditt huvet, föreställa dig att du paketerar honom i en stor svart soppåse och kastar hela han och allt han gjort mot dig i en stor brännung. Bort med skiten för gott.

    Massor med kramar och ta vara på alla minuter i ditt liv. Inte låta någon stjäla dig glädje från dig.

  20. Ida skriver:

    Fina, kloka, starka, bästa Elaine! ❤️ Lova att aldrig vara tyst!

  21. Anki skriver:

    Du gör helt rätt i att vara arg. Tror det är en del av processen, helande. Är nära en väninna som varit med om ngt annat traumatiskt, men hon har ännu inte kommit dit att hon är arg. Det är däremot jag. Väldigt arg. Lyssnar just nu till din bok, tack! Tack för att du är så utlämnande, det kommer att hjälpa andra på många fler sätt än du kan föreställa dig, det finns andra situationer som kvinnor (och säkert män) är i men som är annorlunda. Men din bok kan hjälpa även dem. För de har också haft en sjuk människa i sin omedelbara närhet som orsakat mkt smärta, fast på andra sätt. Men personen och förövaren bakom liknar din förövare på många sätt. Så tack!

  22. MIO skriver:

    Det är så befriande att få vara arg..i många var jag inte det för jag accepterade inte vad som hänt när jag var mindre.. nu har jag gjort det och bearbetat i 4 år.. jag mår bra, bättre men den där ilskan kaN rinna över mig. Vill bara slå slå slå den sjuka jäveln
    För min skull, för den lilla tjejens skull ♡

  23. Linn skriver:

    Varit med om liknande saker som du Elaine, min dåvarande styvpappa utsatte mig för sexuella övergrepp från det att jag var 6-11 år. Idag är jag 34 år och snart tvåbarnsmamma.

    Förstår dig helt och fullt! Skulle jag springa på min förövare så är det inte säkert att han går helskinnad därifrån. Vill slå slå slå, spotta och skrika!

    En gång korsade han vägen när jag kom körandes! Funderade både en och två gånger på om jag skulle köra på/över honom. Gjorde det dock inte, men fick stanna bilen, tårarna kom och jag bröt ihop. Detta var nu ca 13 år sen.

    Gått i både enskild terapi och även i grupp, och det har hjälp mig mycket.

    Stor kram till lilla Elaine, och även stora Elaine. Hoppas du förstår vad jag menar. Jag tänker ofta på det lilla barnet inom mig som blivit utsatt för allt detta❤️ Var rädd om dig!

  24. Anneli skriver:

    Min mamma har absolut inte gjort något så hemskt som din pappa. Mer varit en totalt värdelös alkoliserad självisk mamma. Bara lättnad när hon dog, inte saknat henne en sekund. Sorgen när hon dog var bara att nu var det helt säkert att jag aldrig skulle få en mamma, en mamma som bryr sig om något mer än sig själv.
    Aldrig varit på kyrkogården hos henne, bara känt lättnad.
    Har konstaterat att det är ok känna så. Alla är inte bra föräldrar.
    Jag kan inte minnas att jag någonsin fått en kram av henne, kan inte minnas hon någonsin sagt hon älskar mig.

  25. Ida skriver:

    Så jävla bra är du.

  26. Elin skriver:

    Angående ilska och vilja köra över någon med bilen som någon skrev… Min svärmor har betett sig fruktansvärt illa under min partners uppväxt och det pågår fortfarande. I perioder är jag så oerhört arg för all skada hon gjort, mycket argare än min partner är till och med. Det kanske är för privat men det skulle vara intressant att veta hur Gustav hanterar allt som hänt dig och hur ni dealar med det som par? Parterapi har varit vår räddning men det är ju ett pågående hårt arbete för att inte låta allt som hänt slita sönder vår familj 🙁

    • Hanna skriver:

      Så har jag det också. Du skriver som jag skulle gjort. Och för två år sen bröt min man ihop och sa att måste välja mellan mig och sin mamma, han valde mig och vår gemensamma kamp att komma vidare började. Jag valde först att följa honom och den riktning han gick i, vi var långt nere med samtidigt tre barn att ta hand om. Nu, nu hittar han tillbaka igen och det känns att det är min tur nu, nu ska jag få bearbeta på mitt sätt och vara arg och besviken, för vid sidan om den psykiska misshandel hon utsatt min man för har hon ju också varit väldigt elak mot mig. Jag hatar henne, jag har aldrig sagt det förut men det gör jag. Hon har förstört så mycket för min man, och sen för oss. Det är fortfarande en kamp för oss även om det är tusen gånger bättre än för två år sen.

      Hur kan hon ta sig rätten att förstöra så mycket, jag kommer aldrig att förstå.

  27. Fanny skriver:

    Det här inlägget träffade som ett slag i magen, luften gick ur och tårarna bara rinner av ilska och hat gentemot din pappa och alla som är som han. Han är så himla fin, lille Matheo (och OJ vad han är lik dig!) och det är fan helt jävla obegripligt hur någon ens kan komma på tanken att utsätta ett så litet barn för det din pappa gjorde. Fina, fina lille Matheo och fina, fina lilla Elaine. Jag är full av beundran över den kvinnan du är idag. Du ska ha din ilska precis hur och när du vill. Hur länge du vill och hur intensivt jävla hatiskt du vill. Det ÄR din rätt.

  28. Brita skriver:

    Förstår inte hur man skulle kunna moralisera över detta inlägg.
    Tänkte på dina upplevelser och din bok idag Elaine när jag var i parken med min son som är snart 2 år. Är det nån mer än mig som tycker att det ofta är män som sitter länge och tittar på barnen som leker i lekparken?? Har ALDRIG lagt märke till några gamla tanter eller kvinnor som gör det samma. Kanske är jag paranoid.

  29. Katrin skriver:

    ????

  30. Eva skriver:

    Jag har sparat ett blogginlägg från dig ”Dumma saker ni säger till dom som valt bort en idiot till förälder” Detta var långt innan du berättat vad du varit med om. Det har hjälpt mig en hel del då jag valt bort min narcissistiska mamma. Skönt att känna att det är ok att göra, så för sin egen överlevnad och för sina barn. Du har rätt att känna allt det du känner!! Styrkekram ❤️

  31. Lina skriver:

    Heja dig! När min pappa dör (hoppas snart) ska jag spotta på hans grav och sen fira med champagne!

  32. Åsa skriver:

    Arg är sunt. Jag är snarare imponerad att du lyckats avhålla dig från att döda eller misshandla människan allvarligt. Heder för det. Eller – jag skulle förstå det och på ett sätt skulle det vara rätt, men det skulle ge dig problem med lagen är jag glad att du avhållit dig från det. Och som sagt imponerad. Man kan bara hoppas att boken och att han på så sätt outats och fått det i nyllet har straffat honom. Hårt och skoningslöst. Håller på dig!

  33. Amanda skriver:

    ❤️

  34. Maria skriver:

    så jävla söt Matheo var!!

  35. Sofia skriver:

    All kärlek till dig Elaine. Tack för att du orkar dela med dig!

  36. Caroline skriver:

    Om det ändå fanns fler människor som du i världen. Så ärligt med så mycket kärlek, tack för att du delar med dig av ditt liv.

  37. Anki skriver:

    Hej, har nu läst ut din fantastiska bok. Har en fundering – hade din mamma eller ngn annan kunnat göra ngt för att då få dig att berätta hur saker låg till? Du skriver mkt bra om att lära barnen integritet osv, men då när allt pågick – hade ngt kunnat få dig att avslöja din pappa? Ex att prata om vad som är ok och inte ok mellan barn och vuxna?

  38. Ida skriver:

    Hej. Jag hade en farfar som avskydde mig och min syster. Som var bitter och olycklig och lät det gå ut över sina barnbarn. Som rev bilder på oss han fick skickade till sig.

    När han dog grät jag. Inte av kärlek. Utan av sorg för en relation som inte fanns. Sorg efter en farfar som aldrig funnits och som jag hade kunnat få men inte fick.

    Tillåt dig sörja er relation, Elaine. Då kan du gå vidare.

  39. Mimmi skriver:

    Håller med de som säger att ilskan är en del av processen! Min psykolog frågade mig en gång om jag hade tankar på hämnd eller liknande, men då var jag allt för orolig för hur det skulle kunna påverka andra i omgivningen. Då sa hon ”aha, det har inte kommit än”, och antydde att det var en grej jag skulle behöva gå igenom. Nu har ilskan och hämndbegäret börjat komma, och jag drömde senast i natt om hur jag träffade på monstret i min historia. I drömmen gick jag fram till honom och började skrika, ifrågasätta och till sist bara slå, slå slå.
    Jag är även glad att det inte finns några negativa kommentarer i detta inlägg, vet inte om de inte finns eller om de är borttagna (i så fall med all rätt!). Härligt med power och sammanhållning!

Lämna en kommentar