Lugna stunder


Våra händer kanske inte har samma färg, men hon är min dotter, min Evelyn. Jag har gett henne en pappa som är få förunnade. En pappa som tror på integritet och kärlek. Han kommer aldrig komma på tankar som min så kallade pappa tänkte. Hon har inte en morfar och när hon är stor nog så kommer jag berätta att hennes morfar var en pedofil så hon förstår att sådana människor finns och att finns dom så tar man avstånd ifrån dom trots att det är familj. Det är ett viktigt statement som inte alla familjer gör. Jag hade familjemedlemmar som lyckades fira jul med min pappa i tio år efter de fått veta vad han utsatt mig för. Tio jular med en pedofil. Det är märkligt vad folk uppoffrar och vad fel de gör för ett släktband. Jag har klippt de bandet och de banden vi har i familjen Eksvärd är sunda. Han valde sin stolthet framför kärleken till sin dotter, därför står han själv långt ifrån kärlek och familj. Stolthet är en kall plats, och den är långt ifrån mig och min familj. Här är det bara kärlek. 

Bloggvännerna har ordet

11 svar till “Lugna stunder”


  1. Hope skriver:

    ❤️

  2. Cecilia skriver:

    Så klokt och fint sagt. Du är en sann förebild.

  3. Danielas Dagbok skriver:

    du skriver så himla bra.

  4. wigwag skriver:

    Fantastiskt hur du kan hålla i sär det ena från det andra. Ditt hat? från din kärlek. Det ljusa från det mörka. För de allra flesta tror jag det oftast blir en grå sörja att överleva i. Men inte du som det verkar. Lilla Evelyn kommer få svårt att tro dig när du väl berättar! Sådan ondska finns inte i hennes värld och att…Näääe. .kan det verkligen vara sant. Kommer hon nog tänka.

  5. Katarina skriver:

    Blev så ledsen av att läsa det du skrivit. Kanske kommer jag någon dag att nå dit du är? Bli lika stark?

  6. pau skriver:

    På ett sätt så känns det inte klokt att jag skriver öppet om detta, men på ett annat känns det hälsosamt och bra.. Nåväl: jag är 20 år gammal, och för ett par år sedan fick jag reda på att min mamma blev sexuellt utnyttjad av min mormor’S man fram tills att hon var 16 år gammal då hon blev utslängd hemifrån av honom.
    Min mamma har i princip inte berättat mer än så, och jag kräver inte det av henne heller då jag inte vet vad hon har gått igenom eller hur tufft det är. Jag har alltid haft god kontakt med min mormor, dock inte förstått varför min mamma har hatat henne alla år. Nu efter detta har kommit fram så känner jag mig mer och mer arg för varje gång hon ringer, eller hälsar på? Jag vill inte svara längre! Jag vill bara säga att jag inte vill veta av henne. Hur ska jag hantera detta? Det jag vet är att mormor visste, men inte gjorde något, lyssnade när han gick in till henne efter middagen och gjorde sin grej, och såg sen hennes 16 åriga dotter bli hemlös för att hennes man inte ville ha henne i hemmet.
    Borde jag be om en grundlig bakgrund om allt som har skett och försöka förstå eller borde jag kapa henne ur mitt liv?
    Jag förstår om du inte orkar svara, men det är svårt vem man ska ta sånt här med.. Vill inte berätta att detta har hänt för mina nära heller då min mamma inte vill att någon ska veta.
    Vi är otroligt nära mamma och jag, och på ett sätt känns det som att jag sviker henne när jag träffar/pratar med mormor.
    Jag har i alla fall köpt din bok till henne, och läst den själv. Jag tänker att det kan vara bra första steg för henne kanske då hon aldrig gått i terapi eller berättat detta för någon. Men vad vet jag.

    • P skriver:

      Men fy vilken jobbig situation! Skickar några mentala kramar <3

    • wigwag skriver:

      Så oerhört tungt för dig. Eftersom din mor i förtroende enbart berättat för dig så kan du väl fråga henne varför hon gjort det och varför det måste förbli en hemlighet er emellan. Prata med din mor om det här och hur du känner. Inte om själva övergreppen utan om dina relationer och känslor till mormor och andra du fått en förändrad bild av efter det du fått veta.

  7. Leyla skriver:

    Ok, här kommer en ytlig fråga; Var kommer bh:n ifrån? Gillar verkligen dom blommiga axelbanden och har försökt googla, dock utan framgång.

  8. L skriver:

    Rakt i hjärtat… Jag berättade för min mamma för ett år sedan, hon valde att stanna. Den mor jag stått så extremt nära, som jag pratat med dagligen och träffat flera gången i månaden. Här står jag kvar, han har allt och jag känner mig mer utesluten och ensam än nånsin. Ibland önskar jag att jag aldrig berättat.

  9. […] Elaine skriver så fint om sin familj och inlägget är så fullt av kärlek att det tog det mig en stund efter att jag läst klar att förstå vart den lilla klumpen i magen kom ifrån. Ingen gifter sig väl med en man med tankarna att: -Mjaaaa, han kan nog vara liiiite pedofil ändå men skit i det nu… […]

Lämna en kommentar