”Allt går med kärlek”


Jag hör om män som behandlar sina kvinnor så jädra dåligt. Som direkt efter en förlossning oroar sig om kvinnans mage ska bli återställd. ”Kommer den bli som en utblåst ballong resten av livet?” och där ligger en nyförlöst utmattaf kvinna som ska få vara glad över det nya livet och lite oroad för den nya rollen som mamma. Plötsligt ska hon behöva tänka på sin mage som mannen tycker är oattraktiv. Jag tror inte på våld men jag vill slå dessa män, sätta en varningsskylt på dom för att skydda alla kvinnor de möter. Eller en annan sak jag fick höra. Mannen som blev orolig för att kvinnans (också höggravid) bröst skulle börja hänga efter amning eller att hennes underliv skulle bli deformerat. 

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DESSA MÄN? HUR KAN MAN SÄGA SÅ?! 

Vi kvinnor oroar oss tillräckligt själva och försöker göra det bästa för att älska våra kroppar trots alla de stora förändringar de gör fenom graviditeter. Det vi behöver är män (eller kvinnor) som älskar oss i dessa sköra stunder, inte kritiska ögon som med skeptism undrar om vi ska bli återställda. Män som klagar på vikt ska ha en vikt i huvudet. Jag tycker det är så beklämmande att höra. För Gustav har aldrig varit så mot mig. 

Jag håller aldrig in magen för Gustav. Jag sitter toppless i soffan med hängande bröst utan minsta oro för vad han ska tänka. Han älskar och åtrår mig. En förändrad kropp ändrar inte på det. Alla ni där ute förtjänar inget mindre. Ha Gustav som kärleksmall och de andra kritiska männen som no-way-mall. 

Här är jag en vecka innan jag Matheo föddes. Vi åkte till pippaloss bara dagarna innan förlossning. Jag kände mig som en val, men Gustav fick mig aldrig att känna så.Jag frågade honom hur det var möjligt att han kunde ligga med mig när jag var så annorlunda mot vad jag brukar vara. Gustav svar tycker jag sammanfattar hur svaret ska vara när någon älskar dig: Allt går när det finns kärlek.”

Bloggvännerna har ordet

28 svar till “”Allt går med kärlek””


  1. Hmm skriver:

    Men alltså finns de männen på riktigt? I Sverige? 👿

  2. Susanna skriver:

    Min man säger när jag klagar ibland över vikt och degig mage att jag inte ska vara så hård mot den. Tänk på att den burit våra fina barn. Eller när jag kallar mina bröst för taxöron. Ja, kanske men jag älskar i så fall dina taxöron. Han lyfter alltid fram det positiva när jag har mina destruktiva stunder. Varje gång gör han det!

    Jag sitter också öppet med mina valkar och annat framför honom. Han är ju min trygghet och en safe zone, eller hur?! Som det ska vara.

    Fattar inte varför andra män kan inse samma sak och sluta vara barnsliga och ytliga.

  3. Hope skriver:

    Jo självklart finns det män som är så, vad ska jag säga ”omogna” men majoriteten är som Gustav tror jag 🙂

  4. Hope skriver:

    Och jag älskar den bilden på dig, blir alltid glad när jag ser den för du är så söt där.

  5. Bilden tillsammans med texten är klockren! Heja er! Din man verkar vara väldigt vettig!
    http://yohannaafskovde.se

  6. Johanna skriver:

    WORD!

  7. Amina skriver:

    Fint inlägg! Vad är pippaloss?

  8. Jag har ingen respektive men jag drar inte in magen (längre) ändå. Fuck it liksom. Här är jag, med den kropp som bär mig så bra den bara kan. Stark är den också. Passar det inte är det bara gå vidare.
    Män som är oroliga att deras respektive ska bli oattraktiva efter en graviditet bör omgående avlägsna sig från sin partners liv. Hon behöver ingen sån negativitet i sitt liv, för hon är faktiskt helt fantastisk! Så han kan dra. Prutt!

  9. Em skriver:

    Männen är lika oroliga som kvinnorna för kroppens förändring. Du vill ju själv operera brösten oxh kan kanske inte stå ut med det hängiga.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Jag har inte sagt att jag inte står ut med det hängiga, jag har sagt att jag till skillnad från förut är ödmjuk för operation om det skulle bli skinnväck av mina boobs. Det har alltid hängt och det har inte stört mig.

    • Amanda skriver:

      Fast ingen man har rätt att vara ”orolig” över min kropps förändring. Det kan jag klara av själv. Min man tycker att jag blir vackrare för varje dag och jag han. Han är fåfäng över sin kropp, jag över min. Varandras kroppar älskar vi varje millimeter av. Om en man uttrycker ”oro” över en gravid kvinnas förändrade kropp kan han dra åt skogen.

  10. Annica Magnusson skriver:

    När jag ibland klagat över hur degig min mage känns (efter tre graviditeter och förlossningar) så har min man fått något busigt i blicken och skrattar ”Ja, men det är ju för att du är så god, förstår du? Deg är ju gott! Godare än kakan…” Ibland säger han dock emot, att jag inte alls är ful och sådant. Men att om jag är obekväm i hur jag själv ser ut finns det metoder som kan hjälpa för att må bättre, tex bättre kost, mer träning och sådant.

  11. Anna skriver:

    Det där som de männen uttrycker är ett exempel på det infantila samhället, som Carl Hamilton skriver om.

  12. Malin skriver:

    vi vänder på steken och ser alla män som ändras med tiden och får en permanent gravidmage (ölmage) .. vi kvinnor har iaf burit barn och skapat något 🙂 men vi älskar våra män oavsett ölmage eller inte. och vi får anta att våra män känner samma sak inför kvinnokroppens förändringar med tiden. för jag skulle älska min sambo om han blev rund och go, lika mycket som när han är vältränad.

  13. Therese skriver:

    Jag har träffat en sån där Gustav som är fin mot mig! ♥

  14. Mikaela skriver:

    Jag har också en fantastisk man <3 grattis till oss!

  15. Maria skriver:

    Jag minns att jag för två killar jag sett över en längre tid, sagt att jag ville försöka gå ned i vikt, så min mage blev mindre. Båda reagerade med att säga att går du ned i vikt kommer du att få mindre bröst. Jag blev så förvånad båda gångerna att jag inte sade något. Och tänker liksom att vad spelar det för roll hur stora/små brösten är?!? Uppenbarligen spelar det roll för dem. Kanske tänker de att bröststorlek är för kvinnor vad k.kstorlek är för män. Oavsett är det ganska svinaktigt att säga så. Undrar verkligen var män som är som Gustav finns.

  16. Madeleine skriver:

    Min kille är som Gustav fast tvärt om. Redan någon vecka efter förlossningen började han tjata på mig om att gå ner i vikt och träna. Jag får dagligen höra att jag är tjock, otränad, har en klumpig kropp, är oattraktiv, har en cellulitröv etc… Jag är så ledsen. Jag har aldrig varit smal MEN jag har alltid haft bra självförtroende och älskat min kropp. Han har krossat mitt självförtroende och jag tänker endast på hur fet jag är.

  17. Sixten Skullman skriver:

    Bra inlägg!
    Som man så skäms jag ofta för hur män resonerar o tänker kring kvinnors utseende.
    Det ska erkännas att som tonåring fanns en hel del omogna tankar hos mig med och tror att det krävs en hel del livserfarenhet hos män för att förstå sig själva o därmed sin omgivning.
    Fram tills nu har jag inbillat mig att bland de yngre generationerna utvecklingen hade gått åt rätt håll dvs att yngre män i större utsträckning ”utbildats ” genom föräldrars o skolors försorg men tyvärr ser jag ständigt en mängd illavarslande, icke acceptabla, tendenser till oschysst beteende gentemot flickor. Genom mina döttrar och deras kamrater får man understundom höra rent fördjävliga saker, så här har papporna (i den mån de finns o själva inte är svin) en viktig roll som förebild.
    Därför uppmanar jag alla föräldrar, sluta aldrig prata med era barn, lägg er i, var jobbiga, även om tonåringen är dryg o dum i överkant fortsätt prata o ställ frågor, innerst inne förstår dom att ni bryr er! Och dra er aldrig för att ringa andra föräldrar om ni märker att något är fel!

  18. Magda skriver:

    När jag var 23 år klagade min 22årige pojkvän på att jag inte hade hängbröst. Det går inte att vara alla tillags

Lämna en kommentar