Utomkroppslig upplevelse eller dröm


Jag har berättar om mina sömnparalyser förut. Hur läskiga eller coola de kan vara helt beroende på sinnesstämning. I den värld jag hamnar i finns ingen distans mellan tanke och konsekvens. Tänker du ljus så blir det ljust, tänker du rädsla så fylls du av och omges av rädsla. Du är en på en plats och alla platser på samma gång. Varför jag undviker detta tillstånd är för att jag inte lärt mig komma förbi rädslan än, jag försöker lugna mig i paralysen men blir som medveten om att jag lugnar mig och blir rädd, och poff så är rädsla mörker där. Men i natt hände något som händer ibland, mitt medvetande missade paralysprocesen. Plötsligt svävade jag bara utanför min kropp utan att fatta det. Jag låg bredvid mig själv och Evelyn precis utanför sängen. Men jag fattade det inte, utan jag ”vaknade upp” och såg en för mig okänd kvinna ligga bredvid min dotter och jag tänkte vad i helvete. Så allt jag kom på var att ta Evelyn och springa därifrån, hur fan kom den där kvinnan in i vårt sovrum hann jag tänka. Det jag inte räknade med att sekunden jag tänkte nu tar jag Evelyn och drar så drogs jag in i den okända kvinnan och hennes händer blev mina och Evelyn lyftes upp av dessa händer och då insåg jag att den där okända kvinnan som jag såg var jag. Vem fan var jag då, eller  vart var jag?Det här var första gången jag fick uppleva/drömma att jag lämnade min kropp utan rädsla och dessutom se min kropp utifrån. Jag har läst att folk har gjort det men aldrig upplevt det själv förrän nu.

Dröm eller verklighet? Ingen aning. Men det är starka upplevelser. Lika verklig som telefonen i min hand i denna sekund. Någon som varit med om liknande?

Evelyn undrade för övrigt vad jag höll på med, hon sov ju. Haha, gullunge. 

Bloggvännerna har ordet

8 svar till “Utomkroppslig upplevelse eller dröm”


  1. Fröken Therese skriver:

    Jag har svår PTSD efter svåra övergrepp av min pappa. Jag hånar gbsk ofta i det där tillståndet, att jag hamnat utanför min kropp och ser allt hända utifrån. Min psykolog kallar det Dissociation och det innebär att hjärnan stänger av för att den helt enkelt inte orkar hantera mer. Detta sker i vaket tillstånd och kan hända närsomhelst. Liknande grejer händer på natten, och tydligen är även det en strategi för hjärnan att hantera allt svårt.
    För flera månader sen (när sin bok släpptes) ville du att jag skulle maila dig mina kontaktuppgifter så att du kunde skicka din bok till mig, men jag har i ärlighetens namn inte vågat. Jag är så rädd för att ta den i min hand. Men en dag, Elaine. En dag, då ska jag våga. Jag har genomgått en svår traumabehandling nu i 3 månaders tid. Det är så sjukt svårt. Men nu har vi en sommarpaus och i augusti kommer bebis. Jag är så livrädd för att jag inte ska klara detta.. Men när jag är klar med min behandling och förhoppningsvis lite friskare ska jag gå fighten med dig! Fighten för att 3 ska bli 0!! Stor kram till dig!

  2. Det där är inte sömnparalys utan en astralprojektion/astralresa. Lär du dig att kontrollera det kan du ha mycket roligt nattetid, grattis! 🙂
    Charlotta

  3. Theresia skriver:

    Jag är så glad att jag lärt mig be i drömmarna. Om något läskigt händer så ropar jag på Jesus – vilket hittills alltid resulterat i fantastiska lösningar och upplevelser i drömmarna.
    Hursomhelst helst låter det som en utomkroppslig upplevelse.

  4. anna skriver:

    Hmm, är inte heller säker på att det där är sömnparalys. Paralys = förlamning. Jag har ofta sömnparalys, ibland flera gånger i veckan, och då är hjärnan vaken men kroppen (alla muskler) sover/är paralyserad och jag kan inte röra mig hur mycket jag än kämpar. Alltid obehagligt. Någon gång har jag hallucinerat och sett mörka skepnader, mycket otäckt. Men tror att sömnparalys kan gå över i dessa utomkroppsliga upplevelser, om jag inte minns fel… I vilket fall, det du är med om verkar mycket häftigare, skulle gärna ha det istället för förlamningen 😀

    • Karin skriver:

      Åh det har hänt mig också.. Främst när jag sovit middag. Jag har alltid kopplat ihop det med ”för mycket sömn” men det kanske inte är sant. Sjukt äckligt är det iaf. Jag har alltid försökt få kontakt med någon i drömmen, men alla har gått förbi mig som legat orörlig där, ingen har sett eller förstått -säkert symboliskt. Fy vad läbbigt det är. Länge sedan nu som tur är.

    • Yes – jag har samma! Händer ofta när jag är supertrött och precis när jag somnat. Övar på att försöka acceptera tillståndet och inte bli panikslagen.

Lämna en kommentar