Liv


Här hade jag henne i min mage, Evelyn. Jag var trött och lycklig, men mest lycklig. Som vi hade längtat efter henne. Maggan hette hon i magen. Men bara för att Matheo trodde det var en lillebror som han tyckte skulle hetta Margareta. Maggan blev arbetsnamnet.Jag älskar livet, det har sin gång. Ibland kliver folk in i livet. Det är den bästa delen tycker jag. 

Bloggvännerna har ordet

12 svar till “Liv”


  1. I skriver:

    Jag minns hur ledsen du var varje månad när mensen kom. Och när du till slut skrev att du inte kommer att skriva om det mer. Jag står där nu. Vi försöker och försöker, men det blir inget. Det är för tidigt för att söka hjälp för vår del, men för sent för att inte börja grubbla på vad som är fel.

    Jag jobbar med barn och har sjukskrivit mig från jobbet sen onsdags därför att mensen kom och jag bara orkar inte. Jag kan inte ”rycka upp mig och tänka på något annat”, för på jobbet kommer barnen fram och vill kramas och gosa, och det kan jag inte neka dem. Men hjärtat brister varje gång jag möter deras blick. Faktiskt varje gång jag ens ser en bebis ute på stan. Dessa första dagar efter mensen är värst. Sen trubbas det av. Jag trubbas av.

    Har du några tips på hur man tar sig igenom det här? Förhoppningarna som inte går att hindra, besvikelsen och den skärande sorgen varje gång jag låter mig överraskas av blodet… Jag fyller livet med annat, men ju längre tiden går desto mer blir jag säker på att ingenting annat räcker till längre. 🙁

    • Elin skriver:

      Har inga ord som hjälper men vill bara ge dig en stor kram över cyberspace ❤️

    • Elsie skriver:

      Jag vet hur det känns, det är fruktansvärt jobbigt För mig blev det lättare när jag bokade in ett gynbesök för att kolla äggstockarna så att det var gjort inför utredning. Då fokuserade jag på datumet för gynkollen ett par månader fram i tiden istället för dagen för beräknad icke mens. Det blev en lättnad då jag visste att jag äntligen skulle kunna få reda på varför det inte blev något barn. Hoppas ni snart har en liten, oavsett hur det sker❤️

    • Som du säkert vet kan den psykologiska aspekten av det hela ställa till det och göra att kroppen låser sig, så även om allt det fysiska egentligen fungerar tipp-topp så blir det inget ändå just för att ni vill så gärna och att det blir något av ett stigma kring hela situationen. Så mitt råd bygger på mental träning, på att hjälpa tankarna att välja andra banor och därmed få kroppen att slappna av och bli mottaglig.

      Börja meditera dagligen, minst en gång, gärna flera, och visualisera då din livmoder som ett varmt, mjukt, mysigt och välkomnande bo som gör sig redo för att ta emot ett litet liv. Var så detaljerad du bara kan och se alla färger, se hur det milda ljuset silar genom vävnaden i din kropp, känn mjukheten och värmen, hör det dova, avlägsna ljudet av ditt eget hjärtslag och suset av blodet i dina ådror. Bygg upp bilden av en hel liten värld därinne som håller på att förbereda sig för att ta emot en ny hyresgäst, och känn hur lugn, glad och positiv stämningen är, och hur självklart det är att gästen kommer när allt är färdigt. Bär med dig den känslan och den mentala bilden även mellan meditationerna och var hela tiden medveten om att allt är som det ska och att förberedelserna är i full gång, det finns inget att oroa sig för, kroppen är bara inte riktigt färdig med allt ännu.

      Utöver meditationen så föreslår jag att du också lägger tid på att läsa in dig på kost och näring i samband med graviditet. Börja välja renare mat, mycket ekologiskt, byt ut en del produkter hemma mot mildare och ekologiska alternativ, ta lämpliga kosttillskott för att stärka dig och din ”bebiskammare” och för att underlätta för både befruktning och graviditet.

      Känslan ska vara att du håller på att, både mentalt och fysiskt, skapa bästa tänkbara förutsättningar för din kropp att välkomna det lilla livet som är på väg, inte för att det är nödvändigt utan för att du vill göra det så mysigt och bekvämt som möjligt och vara så väl förberedd som möjligt. På detta sättet har du konkreta saker att fokusera på, uppgifter du ska göra för att skapa lugn och ro i dig själv samtidigt som du känner att du gör något praktiskt för att öka förutsättningarna. Och inte minst skapar du en känsla av att det redan är på gång förberedelserna är i full gång men kroppen måste hinna helt klart innan det är dags, och det vet du inte riktigt när det blir, men det är redan på gång. Kram och lycka till!
      Charlotta

      • Sofia skriver:

        Jag vill inte förminska din tro på meditation, men hade jag varit ofrivilligt barnlös hade jag blivit tokig om någon på riktigt föreslog att jag skulle visualisera min livmoder som ett bo för att råda bot på det. Förlåt 🙁

      • Såvida det inte är något fysiskt fel som ligger till grund för svårigheterna att bli gravid så är det vanligt att det beror på stress, och stressen ökar ju längre tiden går utan att man blir gravid. Det blir alltså en ond cirkel. Meditation hjälper till att minska stressen och de negativa tankarna så kroppen kan slappna av och bli lugn, och därmed ökar chanserna att bli gravid.
        Charlotta

      • Karin skriver:

        Jag var ofrivilligt barnlös under ett par hemska år. Jag hade sedan lyckan att få bli mamma. De absolut sämsta och värsta råden, alla kategorier var just att ”inte tänka på det” och att få höra att JAG som kvinna (aldrig min man) längtade så mycket att det inte blev något barn. Att lägga skulden på den längtande kvinnan är så jädrans tokigt. Vi hade sedan lyckan att bli gravida ett par veckor innan IVF. Då fick JAG (aldrig min man) förstås höra att jag ”äntligen hade slappnat av”. Det kunde inte vara mer felaktigt. Jag var livrädd och sjukt stressad över IVF:en och all medicin det skulle innebära. Faktum var att jag låg på akuten just i de tagen då min numera 2-åriga dotter fastnade.. Summa sumarum –> Det var ett fint ägg, som mötte en fin spermie, i precis rätt tid. Inget annat.

        Meditation får du gärna utöva och tro på med all din kraft men bespar en redan lidande kvinna att känna (än mer) borden, måsten och skuld inför det barn som ännu inte kommit.

        Och till dig som längtar.. Jag hade stor nytta av samtalskontakt på fertilitetsmottagningen. Kanske det finns en sådan där du bor? Privat vård finns det förstås, om en har lust- och råd till att göra de där undersökningarna som görs efter 1 år (?) Personligen gav de inte oss något, mer än ”nähe inget fel, varför blir det inget barn då?” och sen 1 års smärtande väntan- och försök inför IVF-start.. Men det är förstås olika för alla!

        I övrigt önskar jag dig all lycka och att du får ditt längtansbarn, på ett eller annat sätt. Sköt om dig!

      • I skriver:

        Jag vet att du, ”överlevnadsguiden”, bara vill hjälpa, och det är jag på ett sätt tacksam för, men hur vet du hur jag lever mitt liv? Hur många månader jag tagit folsyra-tabletter för att man ska göra det 3 månader innan förväntad graviditet? Den där tabletten hånar mig varje morgon när jag sväljer den.

        Jag har googlat som en idiot och läser om allt möjligt som har med befruktning och graviditet att göra. Jag är ingen expert, men jag famlar inte heller i mörkret och hoppas på det bästa utan att förbereda mig på bästa sätt jag känner till. Visste du att om allt klaffar och en stark spermie tar sig fram till ägget i rätt tid så är det ändå bara 25% chans att befruktning sker? Jag kan i de bästa av världar vara lugn som en ko och hur fertil som helst och ändå inte bli gravid så fort jag önskar.

        Jag bad om råd för att orka ta mig igenom detta psykiskt. Så tack för tips om meditation och att boka in en en gyntid längre fram. Ska även kolla upp om det finns en fertilitetsmottagning här. Tack <3

      • Elsie skriver:

        Men sluta sprida myten om att stress orsakar barnlöshet! Tror du inte vi som har svårt att få barn har det jobbigt nog utan såna (felaktiga) skuldbelägganden?

      • Karin skriver:

        Överlevnadsguiden: jag bara undrar hur det kan bli barn i svårt krigsdrabbade länder- och av våldtäkter? Att leva i ständig oro och stress i krig, skulle alltså inte påverka fertiliteten men att längta efter ett barn under trygga förhållanden skulle snörpa ihop livmodern totalt och låsa hela systemet?

  2. Apolonia skriver:

    Livet elsker også dig Elaine ! Vær glad, dans og smil i dag ,i morgen og så længe du vil og kan.
    Det ønsker jeg dig.

  3. Carolina skriver:

    Äntligen är sin bok ”medans han lever” hemma hos mig.. Har dock inte vågat öppna och läsa den… Vet att jag kommer gråta igenom hela och må illa. Klarar jag av att ta med den på semesterna med familjen eller jag borde läsa den hemma där jag kan bryta ihop ifed om det behövs. Ni som läst ge mig råd, tack!

Lämna en kommentar