”Huuuur tycker du jag ska göra?”


Heeejhejhejheeej. Har en fråga angående lära ut barns integritet till barnen på förskola. Arbetar som vikarie på en förskola (har varit där i 1,5 år snart) och har tagit upp denna fråga. Mina arbetskollegor håller med mig om att vi borde ta upp det och ha det som ett litet tema någon vecka. Men nu har det gått några veckor sen jag tog upp det och ingenting händer? Så jag har börjat planera lite om hur vi ska prata med barnen (mycket från häftet Stopp min Kropp). Visade detta för mina kollegor men jag får känslan att de bara tycker att det är jobbigt, typ ”ja detta måste vi vara väldigt försiktiga med att prata om, även informera föräldrarna ordentligt om att vi ska prata om det”. Dvs det kommer ta ytterligare veckor innan det händer något, och jag slutar där om 5 veckor och jag VILL PRATA OM DET. Huuuur tycker du jag ska göra? Hade varit så bra som du gjorde med förskolebrevet att kanske skriva en liten mall om hur man ska gå tillväga att prata om barns integritet på förskola? Nu blev detta världens längsta fråga menmenmenmen. Svara om du vill!!! Kram.

Hanna vad glad jag blir att du jobbar på förskolan! Gör inte det hela till en big deal utan gör det bara. Jag pratar med Matheo om vad som är hans och andras privata delar. Det är busenkelt. Måla upp en bild på ett barn och ringa in vad som är privat – mun, rumpa, snopp och snippa. Men inte bara det. Att de inte behöver kramas om de inte vill. Men att man ska säga hej när andra säger hej, för det är trevligt. Att säga hej är en bra grej, att säga nej vid en kram är helt ok. Att säga stopp min kropp när någon rör av delarna är ett måste. Så kan barnen få peka på sig själva vad som är privata delar och vilka som inte är det som armbågen, örat, foten osv. Man kan göra det till en kul grej och odramatiskt. Föräldrarna kommer bli glada. Skriv så här i nästa informationsmejl:

Men tanke på den dystra statistiken om antal sexuellt utnyttjade barn i Sverige (tre barn i varje klass) så har vi i förskolan börjat jobba förebyggande för att era barn ska lära sig säga stopp och respektera varandras integritet. Så denna vecka går vi på ett odramatiskt sätt igenom vilka kroppsdelar som är privata och vad man ska säga om någon går över gränsen. Vi uppmuntrar er föräldrar att lära barnen samma sak hemma för att de ska få en trygg barndom det bara går.”

Bloggvännerna har ordet

12 svar till “”Huuuur tycker du jag ska göra?””


  1. Maria skriver:

    Du är så himla bra elaine. Sätter verkligen orden. Har en femmånaders hemma men sparar alla sådana här inlägg för framtiden. Tack!

  2. Hanna skriver:

    Åh vad bra att du tog upp min kommentar. Självklart gör man ju saker i vardagen mot barnen, typ om jag ser att något barn slår på ett annat barns rumpa säger jag till att det där är Emelies rumpa inte din, lyssna när hon säger nej osv. Samma sak vid blöjbyten. Men hade verkligen velat sitta ner med barnen och göra precis som du säger, visa vad som är privat och att säga nej när man inte vill. Så att de verkligen förstår.

    Men nu förra veckan fick jag reda på av min kollega att de inte tänker ha något tema om detta. Blev bokstavligen talat så himla upprörd (de skyller på tidbrist men jag började prata om detta redan i februari) jag får känslan av att de bara tycker det är obekvämt att prata om ett sånthär ämne. Vilket gör mig ännu mer upprörd eftersom de är förskolelärare och deras skyldighet att skydda barnen. Jag är ju ”bara” vikarie så det tas liksom inte lika seriöst. Så nu ska jag ha möte med min förskolechef imorgon, är hur nervös som helst. Men jag vill ju göra detta för barnens skull.

    Tack för tipsen, att inte ta det för stort är nog viktigt, har kanske gjort det.

    • Ce skriver:

      Det är så lätt att känna så, ”jag är ju bara vikarie” eller ”jag är ju bara praktikant”. På din kommentar låter det som att du är en kompetent person som vill barnens bästa – det är det absolut viktigaste! Var inte nervös över mötet med chefen, hen ska vara glad att det finns engagerade människor som vill förbättra verksamheten och barnens miljö. Oavsett vad reaktionen blir så har du gjort rätt! Vi hejar på dig 🙂

    • Elin skriver:

      Heja Hanna!! Möter kommer gå toppen med din chef. Vi håller tummarna! Go for it! Säg att du gör en temavecka där ni tränar på detta någon gång per dag.

  3. Jenny skriver:

    Som förälder blir jag upprörd över att en sån här fråga måstebli så krånglig och måste förankras hit och dit. VEM skulle inte tycka det är ok? Vilken förälder skulle bli upprörd? Hade blivit själaglad om jag fick ett månadsbrev från förskolan som Elaine skrev ovan. Ringde förskolechefen på min dotters dagis men de tog det inte på så stort allvar tyvärr. Nu ska hon snart byta förskola och jag tänker ta upp det där med.

    :3///;7

  4. Sofia skriver:

    Elaine, det är så fint och viktigt att du blivit en talesperson för alla utsatta barn. Vi behöver alla vara det.
    Nu är jag i en situation jag aldrig trodde jag skulle befinna mig i. Min dotter blev utsatt för ett övergrepp av en manlig pedagog på förskolan. Vi har polisanmält och förhörts. Först vi föräldrar och nu dottern. Det var fantastiska poliser och en jättebra advokat för dottern involverade. Min fantastiska 4,5 åring pratade och berättade konsekvent och tydligt i förhöret. Polisen och advokaten säger att det är så trovärdigt det kan bli. Sen säger de ändå att det är extremt svårt att få någon fälld. Barnet berättar och gör allt rätt men ändå när ord står mot ord går de oftast fria. Dvs det står dessa skyldiga människor fritt att jobba med barn i fortsättningen. Att de varit misstänkta för brott syns inte i belastningsregistret, bara domar. Som det låter går de allra flesta fria och det skrämmer mig oerhört. Detta är inte att skydda barnen! För det första tycker jag att barns ord borde väga tyngre än vuxnas. Barn hittar inte på sådana saker ( det säger även poliserna vi pratat med). Sen, om de nu inte blir dömda borde förskolan och andra kunna se misstankeregistret och inte anställa de med en misstanke på sig. Det är ju barnen vi måste skydda till varje pris! De vuxna får väl skaffa andra jobb. Jag var inte medveten om hur svårt det är att få ngn fälld i dessa fall. Snälla Elaine, ta upp det här problemet också. Vi måste skydda våra barn, såhär får det inte gå till

    • Men ååh! Hade ingen aning om att det ens fanns ett ”misstanke-register”, självklart måste förskolan få ta del av sånt när de ska anställa någon! Det har ju bevisats gång på gång.
      Hoppas verkligen att förövaren får sitt straff! Åtminstone sparken. Fy fan!
      All kärlek och värme till dig och din familj!

  5. M skriver:

    Jag läste barn och fritid på gymnasiet. . Satt och tänkte på e häromdagen att vi inget fick lära oss om utsattheten bland barn.. de borde väl ingå i en sådan linje tkr man.. gör det idag tro ? Eller ni som läser till just förskolelärare på högskolan ,får ni utbildning att hantera sånt här ?! Bara en tanke som kom över mig

    Ska sj fp barn i höst och är en av de där 3 barnen. . Mycket kretsar om hur jag ska skydda & lära vårt barn redan tidigt.. vill aldrig att någon ska behöva gå igenom det jag fick som barn!! Jag har många frågor att reda ut och förstå hur jag ska hantera livet med en bebis ♡

  6. M skriver:

    Och med hantera menar jag med folk runtomkring mig.. kan jag lita på dem ? När en av de jag litade på mest gjorde mig illa? Var så jag menade..

  7. Pia skriver:

    Jättebra av dig Hanna att du vill ta upp dethär på ”din” förskola! Men det känns helt fel (tycker jag) att ha detta ämne som en tema-vecka. Dethär är något som måste pratas om VARJE DAG! Det ska sitta i ryggmärgen. Det kanske är orealistiskt men det är ju fruktansvärt att vissa barn inte vågar säga stopp min kropp för att dom inte har lärt sig att man FÅR SÄGA NEJ TILL VUXNA.

    Vi borde alla ta o prata med våra barn och barn i vår närhet om dethär. Och andra föräldrar.

    Jag är så glad att du Elaine har lyft denna frågan. Jag hade 3 kompisar när jag var liten i min klass som blev utsatta av en pedofil. Han va en av min pappas kompisar, jag var kompis med hans son. Han gjorde aldrig något med mig och jag vet inte vad han gjorde med mina kompisar. Vet bara att han hade gjort ”fula saker”. Han hamnade i fängelse (sa alla vuxna då iaf, vad som hände egentligen vet man ju inte…) och nu har jag börjat tänka på dethär igen efter att jag köpte din bok. Hur mina vänner hade det. Samtidigt som dom var helt vanliga utåt. Man pratade inte om det. Vi pratade inte om det. Efter det frågade iaf mina föräldrar mig ofta om han eller någon annan rört mig på privata ställen osv men det är synd att det ska behöva hända i ens närhet innan man börjar fråga.

  8. Cecilia skriver:

    Hej Elaine!
    Jag tycker att det du skriver är väldigt viktigt att tänka på, och då menar jag allt som du har sagt om ämnet sen du började engagera dig offentligt, men samtidigt undrar jag om verkligen alla håller med.

    Barnuppfostran tycker jag borde vara en fråga inom familjen, dvs varje förälder/föräldrapar har rätt att göra sina egna värderingar om rätt/fel. Personligen reagerar jag starkt mot integritetskränkningar, eftersom jag själv aldrig har klarat av när någon närmar sig mig oförberett (kramar, övr beröringar etc). Men jag kan tänka mig att det finns vuxna (läs: föräldrar) som inte förstår situationens allvar, t.ex. för att de inte själva blivit utsatta för kränkningar eller är känsliga för plötsliga närmanden. Om förskolan har en ”utbildning” med barnen och personalen berättar för mamma och pappa alternativt att barnen själva pratar om det, så kan det kanske vara någon som tycker att det är överdrivet. Kramar kan ju ses som ”ingen big deal” för att det blir till en vana, liksom en del av en rutin. Så var det iaf i min familj ett tag (jag har ofta behövt säga ifrån för att få mitt space).

    Vad borde förskolepersonal göra om det blir en diskussion eller protester från föräldrar ang. ”stopp min kropp”-temat?

  9. Anni skriver:

    Allt du gör Elaine inspirerar andra till att göra mer. Jag bor i en liten håla där allt sånt här om integritet o ”jobbiga” frågor på förskola o skolor aldrig tas upp, förrens nu, pratar mycket och ofta om barns integritet med min 3 åring, förklarar för henne om stopp min kropp och hon förstår mycket väl att det är hennes kropp och ingen annans och om hon inte vill kramas eller så då säger hon, stopp min kropp! Är så stolt över henne och hennes integritet. Har även varit den där ”jobbiga och obekväma mamman ” på förskolan som bokat möte med förskolechef för att prata om just barns integritet och vad dom aktivt gör för att arbeta med detta bland personal och barnen. Tror dom tycker det är jobbigt men dom har endel vikarier, oftast samma men å andra sidan, hur mycket vet jag som förälder vad som händer på förskolan varje dag? Jag vet att många tycker jag är jobbig och obekväm men det tar jag om jag kan skydda dom där 3 barnen bara genom att ta upp detta jobba ämne. Tack för att du gett mig modet till detta som är så självklart, har själv blivit utsatt som barn och som vuxen och i min värld ska den statistiken bli NOLL, jag strider för barnen där jag kan, tack än en gång för ljuset du är i mörkret för oss andra

Lämna en kommentar