Önskelista till Nyhetsmorgon


Jag sitter och klurar vardagsutmaningar i kommunikationen som man kan tackla i Nyhetsmorgon. Härskarteknikerna har vi ju redan avverkat, men är det något ni vill att jag tar upp nästa gång?Skvaller står ju på agendan, men det finns ju en massa annat snacka att snacka om. Dejtningretorik, löneförhandling, feedbacktekniker. Vad vill ni höra om? Alla tips kan bli ett tema i Nyhetsmorgon. Shoot fifan.

Bloggvännerna har ordet

42 svar till “Önskelista till Nyhetsmorgon”


  1. Ellinor skriver:

    Löneförhandling! Jag jobbar på statlig myndighet och alla tips är välkomna!

  2. Ennet skriver:

    Hur tackla sexistiska kommentarer på bl.a arbetsplatsen? Hur be om mer lön?

  3. Hmm skriver:

    Feedback-tekniker tack. Folk vet inte hue de ska dela ut kritik och när man invänder mot deras sätt att framföra den så får man öra att man är dålig på att ta till sig kritik. Att man inte tål att bli kritiserad. För känslig eller what not.

    Jag har mycket få problem med att ta till mig av konstruktiv kritik, allt som oftast så uppskattar jag mycket att få den, men jag kollogiansktisk problem med hur vissa väljer att framföra den. Då stänger jag bara av och ignorera totalt vad de vill säga även om det kanske fanns en berättigad sak som de ville få fram. Jag tar inte skit oavsett orsak bakom. Jag bara ignorerar dig då.

  4. CarolineEiLondon skriver:

    Kommunicera effektivt i en relation nar man ar oense. Jag backar ofta och har svart att fa fram det jag vill ha sagt ”i stunden”. Hur kan man vara tydlig och ”sta pa sig” utan att anklaga den andra personen?

  5. Frida Hultberg skriver:

    Löneförhandlingar!
    Sedan har vi ju det här när man är ett gäng som ska dela på en nota och när alla har lagt sitt och lite dricks saknas det ändå pengar – hur löser man detta på ett snyggt och diplomatiskt sett?

  6. Emma skriver:

    Hur man kommenterar att vissa skämt varken är roliga eller ok, utan att bli ”en kränkt jävel utan humor”. Tänker framförallt skämt kring ämnena rasism,kvinnor och sex 🙂

  7. Ess skriver:

    tacksam att du ger tips. Jag kämpar på en provanställning som socialsekreterare med eknomiskt bistånd och för att hinna så är jag kvar till halv 8 (3 plusflextimmar varje dag) och ”enhetschefen” ropade i fredags, myndigt och besviket: ”Ingen blir glad av att du är kvar så länge”, utanför min dörr innan han gick. Inget ”trevlig helg” och ingen uppskattning.

    Jag vill så gärna få ”tills vidare-tjänst” efter augusti, när min provanställning är slut, och jag vet inte hur jag ska göra med ”enhetschefens” besvikelse över hur jag är. Han har också sagt att unga tjejer, kanske födda -94/-93 blir ”oroliga” för att jag inte ”beter mig som 55” som jag ser ut att vara. Jag är fem år yngre än han tycker att jag ser ut, och jag vill att han fattar att chefsansvaret inte är att bara vara lojal de som inte kan hitta förhållningssätt.

    En kvinna som varit snäll sa att hon håller distans till mig eftersom jag inte är omtyckt av ”enhetschefen” och ”förste socialskreteteraren” och hon vill få tills vidare-tjänst efter sin provanställning.

    Och ”enhetschefen” berättade för mig att han vil ha ”ett lag” och att jag inte ”passar in i gruppen”.

    Jättetacsksam för dina tips här, känner mig ledsen för att jag inte är uppskattad på min provanställning.

    En snäll chef, som är chef på en annan våning, erbjöd sig att försöka ordna så jag kan vara på en annan våning med en kvinnilig chef som verkar okej. Jag gissar att arbetsuppgifterna på våningen jag är på nu är roligare och jag vet inte om jag är ”dumdristig” eller modig om jag väljer att vara kvar. Och om jag väljer att vara kvar – hur är jag mot ”enhetschefen” och personer som inte uppskattar mig?

    I lunchrummet pratar ”enhetschefen” om sina lumparminnen och jag blir helt perplex av hur ointressant snack det är i lunchrummet, där ”gruppen”/”laget” pratar.

    Ska jag undvika lunchrummet och fräsa i från? Tacksam för dina tips. Prata gärna om det här i Nyhetsmorgon, kanske fler än jag som vill stå upp för sig själva mot ”enhetschef” och personer som inte uppskattar dem, och får kax av bra tips.

    Kärlek till dig och alla i din söta familj från Ess <34

    • Hanna skriver:

      Alltså. Blir mörkrädd av att läsa din kommentar. Sluta på arbetsplatsen omedelbart! Den låter helt dysfunktionell.. Riktigt sjukt. Om nån tar avstånd ”pga man inte är omtyckt av chef/förste” så råder en riktigt sjuk kultur…

      Dom skriker ju efter socialsekreterare. Du kan hitta ett bättre ställe!

  8. Amanda skriver:

    Avundsjuka hos sina vänner gentemot en själv.

  9. Cosima skriver:

    Hvordan man setter grenser på en god måte og hvordan man kan svare når omgivelsene ikke respekterer ens grenser.

  10. Jonna skriver:

    Löneförhandling! Bra inför sommaren med tanke på att många får nya sommarjobb och liknande. 🙂

  11. Matilda skriver:

    Bröllop! Alla ska tänka och tycka. Hoppas verkligen att ni serverar ekologiska råvaror, själv tror jag inte på äktenskapet som instution, när jag förlovar mig vill jag i ha en ordentlig ring (i jämförelse med min då), vad kul det ska bli med bröllop (eh, du är inte bjuden?) osv. Förutom ev barnuppfostran är väl bröllop den grej som folk älskar att slänga ur sig råd/tankar/åsikter om som ingen frågat efter.

  12. Jenny skriver:

    Löneförhandling och som någon skrev innan; hur man kommenterar att vissa skämt inte är roliga (rasistiska/sexistiska osv).

  13. V skriver:

    Hur man kan få en chef/kollega att sluta vara så närgången. När petningar i sidan, kittlingar på arbetspassen och pyttelite opassande kommentarer som ändå kan uppfattas som skämt kan kännas obehagliga.. Är ganska ung men båda jag och många i min bekantskapskrets råkar ut för sånt här mycket av kollegor/chefer i tex krogbranschen. Att bli kittlad av sin 40 årige arbetsgivare samt att denne skämtar om att gå på dejt med en/ gå med en hem känns inte okej men samtidigt känns det konstigt att ryta ifrån när man vet att det verkligen endast är menar som ett skämt. Har inga problem med att säga ifrån, men vill göra det på ett konstruktivt sätt så att personen förstår att det han gör är opassande och att det inte bara är jag som tycker det.

  14. Alex skriver:

    Hur man tacklar en äldre kollega som ”kan allt” (”jag har 30-års erfarenhet…”) men som inte gör ett bra jobb/det han ska göra eller lyssnar på kritik eller råd.

  15. Rita skriver:

    Löneförhandling! Och återgäldningsreflexen.

  16. wigwag skriver:

    Kommunikations-strategi för mobbade barn i skolmiljö. Ska barnen ge igen eller inte bry sig, börja slåss eller tända eld på skolan? Vilka signaler bör vuxen världen ge till alla dessa barn om hur de bör agera?

  17. Marie skriver:

    Dejtingtips!!!!

  18. Catharina skriver:

    Löneförhandling vore kanon!

  19. Bella skriver:

    Jag skulle gärna vilja ha hjälp med hur man tar en konflikt med familjemedlemmar på ett snyggt sätt. Jag har en syster som jag, sedan hon kom ur tonåren, inte kan ha en diskussion med utan att det blir bråk om vi tycker olika. Det har gått så långt flera gånger att jag gråtandes får säga upp kontakten med henne för att få henne att sluta attackera mig(vi har alltid varit mycket mycket nära, hon är 5 år yngre). ”agree to disagree” hjälper inte här, utan då är jag överlägsen och får höra diverse glåpord. Jag har aldrig någonsin kunnat ta upp saker hon har gjort som sårat mig utan att få det slängt tillbaka på mig själv hundra gånger värre. Jag orkar snart inte fortsätta ha en relation med min syster och undrar om det finns något man kan göra? Min mor och far är inte till hjälp då de alltid tar hennes parti iom att hon agerar så extremt upprörd över konflikterna.

  20. NC skriver:

    Att hantera ”vänner” som har svårt att hantera framgång hos andra inkl en själv. Att bli attackerad och kallad för en det ena och det andra. ”Gör slut”kan vara ett råd man får men om man istället vill vara en vän som vill lyfta istället för att trycka ner är det svårt.. Jag blev attackerad av en tjejkompis att jag tror att jag är något och att jag inte vet hur det är att ha problem…Det stör henne att mitt liv ” verkar” vara perfekt men… För att göra min historia kort så kan jag bara skriva att jag blivit mobbad, bedragen, fått sju missfall varav tre med tvillingar. Gravid och fått nupp med risk 1:47 att det var Downs Syndrom, hjärtfel och cysta på hjärnan. Föder frisk pojke. Kan inte få fler barn. Bryter tre fingrar i handen och är minuter från konkurs då jag driver eget etc ….Får efter det en skopa som heter duga av min väninna… Hur hanterar man det om jag i grunden är en positiv person som ser livet och motgångar som ” tuggmotstånd” och det som inte dödar stärker.. Tack underbara du som är fantastisk på det du gör och står för

  21. Hmm skriver:

    Tycker flera av er här tar upp specifika relationsproblem och jag gissar på att rätt retorik inte blir vägen fram här utan att det mer ska psykologi och liknade till. Det finns ju inte ett enkelt sätt att bemöta relationer på utan är mer från fall till fall och vad som ligger bakom, inte hur ni för fram informationen till varandra, även om de kan vara ett verktyg på vägen fram.

    • wigwag skriver:

      Det må så vara men då tycker jag det är upp till Elaine att välja och vraka bland förslagen som passar in hur hon tänkt sig de ska vara. Vi som lämnar förslag ska inte självcensurera oss.

  22. Rebecka skriver:

    Hur en avleder/ tackar nej ( vet inte vad jag ska kalla det ) till allt för personliga frågor. Jag råkar ibland ut för att personer i min bekantskapskrets frågar om saker jag anser tillhöra mitt privatliv. Jag besvara ofta frågan ärligt fast det känns inte bra, jag känner mig blottad och vill helt enkelt inte berätta allt! Speciellt när det är uppenbart att mottagare bara vill höra ”smaskiga detaljer”. Hur ska man säga att en inte vill berätta/ ” varför vill du veta? ” utan att verka otrevlig.

    • Maria skriver:

      Ibland funkar det att ge ett icke-svar (tänk politiker) om ett angränsande ämne, t.ex. åkte du på semester till London ensam, kanske någon nyfiken frågar, då kan du svara något om hur fantastiskt vädret var i London eller att du fyndade en jacka eller något annat som har med den resan att göra men som inte avlöjar det snokaren vill veta (vem du hade sällskap med). De flesta hyfsat vettiga personer kommer då inte återupprepa den första frågan utan släppa de. De nyfikna som tjatar får man kanske vara ensvis tillbaka och fortsätta med samma metod.

      • Rebecka skriver:

        Oftast är frågorna rakt på sak och ger inget spelrum till att ”prata bort det”. Men absolut om jag får en fråga som faktiskt ger den möjligheten så ska jag använda ditt knep. Som du skrev så förstår nog det flesta då att det är färdigfrågat! Tack så mycket!

  23. Carro skriver:

    Löneförhandling och/eller feedback!

  24. Maria skriver:

    Jag skulle vilja ha tips på en snygg undanmanöver/vit lögn när en vän eller släkting lagat en middag som var sådär (alltså inte hälsofarlig men inget gott) frågar hur det smakar (och man inte vill riskera att bli bjuden på samma saken igen)? Det rättframma men inte särskilt socialt smidigt hade ju varit att svara ”det var ok men bjud inte mig igen på det”. Helst skulle jag vilja prata bort det med ”det är så trevligt att du ordnar dessa middagar” , ”snällt av dig att laga mat åt mig” men det undanröjer ju inte risken att man ska få samma rätt en gång till.

  25. Ellen skriver:

    Bekanta och några vänner uttrycker sig plumpt och rasistiskt i förbifarten. Ofta går det så snabbt att situationen hinner gå mig förbi. Hur kan man ifrågasätta det de sa på ett hyfsat snyggt sätt? Vill inte sätta dit dem, snarare få dem att tänka ett steg längre.

  26. Maria skriver:

    Löneförhandling vore kul att höra dej snacka om!

  27. Helen skriver:

    Hej! Kanske ett önsketänkande (bara), men hur man som mamma bemöter uppkäftigt tonårsbarn. Och kanske vice versa också.

  28. Jessica skriver:

    LÖNEFÖRHANDLING!! Snart nybliven sjuksköterska och vi behöver alla bli bättre på hur man ska tänka/förhålla sig

  29. Tina skriver:

    Säljretorik! Hur man i en liten firma kan approacha nya kunder på bästa sätt rent retoriskt 🙂

  30. Ida skriver:

    Löneförhandling och hur man ska tänka inför (sin första) jobbintervju! 🙂 🙂

  31. Karin skriver:

    Jag tycker att feedback och löneförhandling vore intressanta ämnen att ta upp 🙂

  32. Anna skriver:

    Löneförhandling, men också hur man levererar sämre nyheter till någon (jobbar som lärare och behöver ibland förmedla lägre betyg än elev/föräldrar förväntar sig…).

  33. Alexandra skriver:

    Retorik för arbetsintervjuer!!

  34. Angelica skriver:

    Hur man säger nej?
    Hur man förhandlar eller snarare kanske framför till chef att det är dags för nästa klick karriären inom företaget? ”Befodringssnacket”

  35. Åsa skriver:

    Hur man lär barn att genomskåda, och bemöta, härskartekniker!

  36. Elna skriver:

    Min 8-åriga dotter har fått kommentar från sin sk bästa ”kompis” att hon är tjock! Vilket hon absolut inte är!!! En 8-åring ska INTE behöva tänka på detta! Usch, blir så rädd när jag får det mer och mer bekräftat att barn tvingas växa upp för fort nu förtiden.
    Ja, hur lär man sina barn om härskartekniker? Och hur kan man ta upp detta med ”kompisens” föräldrar? Verkar vara ett återkommande beteende hos ”kompisen” att prata dömande om andra. Kan också se detta beteende hos föräldrarna.

Lämna en kommentar