Ring-i-affekt-pakten


Elin och jag har en pakt. En ganska härlig sådan. Vi har lovat varandra att när vi är arga på våra män, så där arga att man inte kan säga något snällt, då ska vi ringa varandra. Då ska vi ösa ur oss det där man inte får säga till sin respektive. Och vi har lovat varandra att ta det vi säger med en nypa salt. Och när man har öst ur sig allt det där otrevliga så mår man mycket bättre och kan återgå till att vara en kärleksfullt respektive till sin partner. Vi har haft den här pakten i åtta år och bara behövt ringa kanske ett tiotal samtal och oftast har det klaffat med PMS och haft sin naturliga förklaring.

Har ni en Ring-i-affekt-pakt? Har ni inte det så kan jag varmt rekommendera det.

Bloggvännerna har ordet

13 svar till “Ring-i-affekt-pakten”


  1. Anonym skriver:

    Avundsjuka är ett fult ord. Men jag måste säga att jag är avundsjuk på Dig Elaine och alla andra som har vänner. Har inte många vänner, och absolut inte någon jättebra vän som jag bara kan ringa sådär och prata ut. Har en familj vilket jag är evigt tacksam för men vänner är en annan historia. Är Ni fler därute som saknar vänner? Eller är jag en konstig loser prick 🙁

    • Hmm skriver:

      Jag har förstått att ni är många. Därför som tex Bellas inlägg där folk söker vänner får bokstavligt talat 1000 kommentarer.

      Själv så har jag ett mitt emellan förhållande till mina vänner. Jag vet att jag kan vända mig till vissa av dem med vad som helst, men gör det nästan aldrig. De har nog med sina egna problem och de flesta av dem bor förhållandevis långt till mycket långt bort.

      Den här sex in the city-vännksapen tror jag det är få som har. Jag misstänker mer att det vanliga är att många av folks långtidskompisar har med ålder utvecklat vanor eller skygglappar som man har svårt att se förbi sådär på daglibasis.

      Jag älskar mina vänner, men jag skulle ALDRIG kunna bo tillsammans med någon av dem.

    • Jag har vänner spridda över landet och de som bor i närheten och som jag känt längst, de har andra liv. Vi har växt ifrån varandra i takt med att de skaffade familj och här står jag, ensam, med min hund liksom.
      Jag gillar visserligen mitt eget sällskap men åååh vad det vore skönt att ha några såna där kompisar som man kunde laga mat med, dricka vin och snacka skit med. Gå på teater eller museum och såna grejer. Det kan jag ju, och gör, själv men det brukar bli roligare om man är fler än en 😀
      Är du en konstig loser prick så är jag också det, och det ska jag säga dig, vi är i gott sällskap i så fall! 😀

  2. Elma skriver:

    Det har jag, det är underbart. I min och min väns lilla pakt ingår också att kunna ringa vid svartsjuka och liknande (ingår väl i affekt, men ändå) då vi båda haft problem med det, istället för att ställa dumma frågor som bara påverkar negativt ringer vi varandra. Det är så skönt att få stöd och att ibland få spy galla. Vänner är fantastiska.

  3. Hmm skriver:

    Jag tänker att skriva ett mail till den som det gäller i affekt, inte skicka det utan läsa igenom det nästa dag fungerar på samma sätt.

    På det viset så får man det ur sig, kan tänka två varav nästa dag och faktiskt formulera något som är konstruktivt vilket kan leda framåt nästa dag om man fortfarande känner behovet och som grädde på moset då också få tröst och höra de rätta orden från den som det gäller istället för oberoende men subjektiv person vilket kanske inte är av samma värde.

    Kanske funkar för dem som inte har någon att ha en pakt med eller som vill göra på ett annat vis.

  4. Ulrika skriver:

    Nej, det har jag inte. Jag tycker att det skulle kännas lite respektlöst faktiskt och skulle inte heller vilja att min partner gjorde så.

    • Anna skriver:

      Ja, jag är som Ulrika. Skulle tycka det var oskönt om min partner gjorde så. Tycker det är bättre att vi pratar med varandra.

      • Jennie skriver:

        Verkligen. Annars får han ju aldrig veta vad det var han sade/inte sade eller gjorde/inte gjorde som fick mig så förbannad, och gör med all säkerhet om precis samma sak en annan gång.

  5. Maria skriver:

    Jag vänder mig till dagboken vid såna tillfällen. Har ingen att prata med och det känns så bra när man fått ord på vad man känner, i mitt fall nedskrivet. Gud förbanne om sambon, eller någon annan, hittar dagboken en dag.

  6. M skriver:

    Har en likadan pakt, så skönt att få gnälla loss ibland! Få medhåll 100% av sin vän, lugna ner sig när man fått d ut sig o sen kunna prata utan att vara i affekt med sin partner. Herregud va allt ska vara privat hit o privat dit! Mer öppenhet åt folket! Vännen tar d som Elaine sa med ”en nypa salt”. Å ja skulle verkligen unna min partner en likadan pakt att gnälla loss över mig i! Tur vi alla har fritt val att välja pakt eller ej

  7. Iiinas skriver:

    Ja!!
    Ibland bara ”han är dum i huvudet” för det tycker man ibland. Men skulle man gå och säga det till varandra tror jag det skulle göra mer skada än nytta.
    Mer respektlöst att gapa det i huvudet till någon än att hålla tyst, gnälla av sig på annat håll, få perspektiv och sen kunna ha ett kontraktivt samtal med sin partner.
    Min bästis är dessutom väldigt lik min man, så hon ser oftast hans sida av saken och jag kan lättare ta till mig det hon säger än vad han säger när jag är arg/sur/ledsen. Och de gånger man bara inte kommer överens med sin partner och vill få förståelse från annat håll. ( för att sen reda ut det- så klart)
    Man behöver få kräka av sig ibland, få uuuuuut allt det där.

  8. PMS-podden skriver:

    SÅ bra idé!

    En annan grej är att skriva ett långt jä**a sms med massa argt, som man aldrig skickar! Under PMS är det nämligen STOP och BELÄGG när det gäller argar sms. Känns som vad som helst kan hända annars! 😉

    Kram från oss på PMS-podden

  9. Anonym skriver:

    Jag har dock väldigt svårt att vara den där som bara lyssnar. Jag vill väldigt gärna komma med ”kloka ord” och lösa problemet åt personen i fråga. Jag blir så emotionellt engagerad och tar nästan över problemet som mitt eget. Jag har själv haft det tufft i mitt förhållande men att låta saker och ting bara vara utan någon förändring Fungerade inte men det var inte på en gång jag kom på vad jag ville ha för förändringar. Därför tror jag att det är svårt för mig att bara höra på hur illa det är och sen veta att personen i fråga inte gör något åt saken. Men att komma med påpekanden och ”goda råd” fungerar verkligen inte. Så hur gör man för att bara lyssna?! Beundrar alla som är så bra på att bara lyssna!

Lämna en kommentar