Barn är inte sexuella av sig själva


Bild 2016-04-25 kl. 08.29Mitt hjärta frös till is när en vän berättar att hennes dotter har samma beteenden som jag hade när jag var liten. Stoppar leksaker mot könet. Nu har hon blivit gränslös mot sin lillebror. Det var aldrig jag tack och lov. Barn är inte sexuella av sig själva så vart kommer detta beteende ifrån. Min väninna hade inte på sig polishatten när hon pratade med dottern, då vågar barnen oftast inte svara. Hon pratade lugnt, sansat och nyfiket (utan värdering) om vart hon fått dessa lekar ifrån. Dottern namngav vilka barn på förskolan som hade tryckt in fingrarna (!) i hennes kön. Min väninna har reagerat på dessa barn förut, hur de är hysteriska, bråkiga och sexuella. Det är ett av felen i denna historia. Det andra felet är att förskolan låter barnen leka bakom stängda dörrar då dessa gränslösa ”lekar” tar plats. Lekar där barn gör saker som en gränslös anhörig har gjort på nån av dem.

Jag sa till min vän att göra en orosanmälan till Socialen till barnet som beter sig gränslöst. Det behöver inte vara föräldrarna som gjort något, det kan vara en släkting, men det är i alla fall till 90% säkerhet en anhörig. Sen sa jag att hon skulle prata med förskolan om deras rutiner. Jag skulle skicka ett mejl till samtliga föräldrar om detta beteende och förklara att barn inte är sexuella av sig själva och att det här måste komma från någon.

Tre barn i varje klass. Vilka barn det är vet man inte. Men visar något barn tecken som dessa så bränns det. ”Låt inte dina barn gå hem till dessa barn”, sa jag till henne. Man ska egentligen inte låta barnen gå hem till andra barn utan att veta vilka föräldrarna  är.

Om detta skulle drabba din förskola så gör en orosamälan till socialen om föräldrarna till barnet som initierar sexlekar och beter sig gränslöst. Prata med förskolan. Prata integritet med dina barn. Berätta om deras privata delar och att ingen får röra dom bara dom själva. Säg även att de inte ska röra andras. Har de redan börjat röra andra och låta andra röra dom så berätta att polisen kan komma om man gör så. Extremt? Vad säger ni om att ta saker från affärerna? Det är ju ett brott om man är straffmyndig, samma sak med att röra andra personer. Känns det laddat och obehagligt så är det för att det ÄR laddat och obehagligt. Berätta det inte för att skrämma barnen utan för att de ska förstå handlingens allvar. Sen kan de säga det till en vuxen att polisen kommer om de rör dom. Se till att det aldrig händer igen. Pratar man integritet med sina barn så lär de sig säga Stopp min kropp när deras kompisar försöker initiera sexlekar. Prata nu innan det händer dina barn.

Bloggvännerna har ordet

67 svar till “Barn är inte sexuella av sig själva”


  1. Tilde skriver:

    Det är så fruktansvärt hemskt. Får ont i magen bara jag tänker på det. Dottern börjar förskola i oktober och jag är livrädd för att hon ska bli utsatt för något. Jag ringde förskolechefen och frågade ut henne hur det fungerar med vikarier, att de tar brottsregisterutdrag osv. Positivt på förskolan är att barnen sover ute i skrindor. Borde eliminera en situation där sexuella övergrepp kan förekomma. Tack för att du lyft ämnet och öppnat ögonen! Funderar på, finns det lika mycket kvinnliga som manliga pedofiler? Vilka tecken är det man ska hålla ögonen på?

    • elaineeksvard skriver:

      Nej, 90% är män men det innebär ju att kvinnlig pedofili förkommer också. Men i 10% av fallen.

    • Heidi skriver:

      Hej, jag var väldigt sexuell när jag var liten. Minns att jag alltid varit intresserad av min egen snippa. Pillat på den i tid och otid, ibland tills den gjorde ont. Som om jag någonstans förstod att den skulle vara källan till något njutningsfullt. Jag fattade rätt snabbt det där med att snopp o snippa hörde ihop och att det kunde bli barn, men inte hur. Att vara varsamma med att säga åt barn att inte pilla är viktigt. Sen ska de inte gå på andra barn så klart, men för att begripa det måste man våga tala med barnen om deras sexualitet. Erkänna men förklara att det bara är till för dem själva vad är okej och vad är inte okej och varför är det så. Skambelägg dem inte för då kan du också förstöra deras framtida sexualitet. Barn har sin sexualitet vi måste prata med dem om det så de blir trygga och inte skadar någon i sin nyfikenhet.

  2. Susanne skriver:

    Elaine
    Barn har sin egen sexualitet där det ingår att utforska sin kropp och hur den fungerar.
    Leka doktor med små lekkompisar när man är nyfiken på om den andra ser ut likadant är också vanligt.
    Att dra igång något stort direkt man upptäcker något sådant är inte bra med tanke på att barnet/barnen kommer att frågas ut och hur man än gör det kommer barnet/barnen att känna sig skuldbelagt.
    Det finns en skillnad mellan normal sexualitet hos barn och den som blir på grund av övergrepp. Då blir intresset starkt.. ibland tar det över allt.. visar sig om och om i likar eller maniskt pysslande med sitt egna könsorgan. Och då är det dags att verkligen vara orolig.
    Det viktiga är att inte skuldbelägga barnens egna sexualitet för även det blir ett övergrepp i sig.

    • elaineeksvard skriver:

      Fast det här med att leka doktor är över alla gränser. Du får inte ta på andras kön och de får inte ta på andras. Du får ta på ditt om du vill, när du är ifred. Barn kan få utforska sin egen sexualitet om de vill, men det finns en lag på samröre med andra och den är satt vid 15år av en anledning. Nej vi behöver inte skuldbelägga barn för sin egna sexualitet, men om de berör andra så ska de veta att det är fel. Doktorslekarna kan en pedofil dra till med utan problem.

      • Hmm skriver:

        En liten rättelse. Den lagen som går vid 15 gäller inte om barnen är jämngamla. Dvs du får ha sex om du är 13 och din partner är lika gammal.

        Och art leka doktor med varandra är mycket vanligt bland nyfikna barn.

      • Sandra skriver:

        Ur Rädda barnens handbok Stopp min kropp:

        ”Att små barn gärna utforskar varandras kroppar och ibland leker på ett ”sexuellt sätt” är en naturlig del av deras utveckling. Så länge alla inblandade är någorlunda jämnåriga och jämbördiga och tycker att det känns okej finns ingen anledning till oro. Men om någon tycker att det känns obehagligt eller går över gränsen är det viktigt att som vuxen ingripa”.

        Jag reagerade lite på texten ovan, vad tycker du Elaine? Måste vara svårt att uppfatta om alla är med på vad som sker tex på en förskola?

    • Theresia skriver:

      Håller med! Och allt ”sexuellt” beteende från barn behöver inte ha sin upprinnelse i vad någon annan vuxen eller barn gjort mot dem. Vi behöver hjälpa våra barn att vara skyddade och att inte utsätta andra. Jätteviktigt att förskolepersonal och andra är uppmärksamma och sätter stopp när barnen leker intimt.

  3. R skriver:

    När jag läser det du skriver så blir jag orolig om jag själv blivit utsatt för något jag förträngt, vilket jag faktiskt inte tror. Men jag var ett relativt sexuellt barn, lekte lekar med vänner i 7-10 års åldern. Minns inte att någon av oss tyckte det var obehagligt.
    Kanske inte allt borde rödflaggas, skuldbelägger vi då inte våra barn ist?
    Jag är mitt i din bok nu, kan knappt slita mig, men många frågar och tankar väcks med hur man ska skydda sina små!

    • Mesmares skriver:

      Håller med R
      Tänkte precis lika dant. Jag utforskade tidigt min sexuallitet ensam och med kompisar. Det har bara varit till fördel i mitt senare liv. Det innebar inte att jag blev utnytjad varken då eller senate. Bara att jag lärdekänna min egen njutning. Ta det lugnt och tänk eftet innan ni skrämmer barnen och skuldbelägger. Det viktigaste är att man kan tala om sex och få barnen att känna sig trygga med att berätta om någon gör något som känns fel. Lär dem att sätta gränser.

    • Pia Lind skriver:

      Förträningningsteorin är starkt ifrågasatt. övergrepp minns man. Så tycker verkligen du ska släppa det.
      Sexuella lekar är normalt. men bra att kunna sätta stopp om man inte vill vara med. Det är ju faktiskt en del av det.

      • Femka skriver:

        Förträngningsteorin är ifrågasatt?? Det där är skitsnack. Det är ett starkt psykologiskt försvar att ett barns hjärna kan stänga av när det blir för mkt att hantera. Det är en överlevnadsinstinkt. Man kan inte processa det som sker när det blir för traumatiskt för en ( men alla är olika och reagerar olika) och därmed dissocierar man. Minnena dyker upp när man sedan har större mognad att hantera dem, eller då man är lite tryggare. Talar av egen erfarenhet av övergrepp och en hel del psykologisk kunskap. Sluta förringa människors verklighet tack!

  4. Sofie skriver:

    Jag undrar vilket källmaterial ”tre barn i varje klass” kommer ifrån. Är det denna studie som avses? Den är den största, senaste och nästan den enda svenska studien jag kunnat hitta på området. Är det denna du avser?

    http://lastradainternational.org/lsidocs/download.pdf

  5. Hope skriver:

    Jag förstår inte riktigt vissa av kommentarerna. Vad är det som diskuteras, tycker ni inte att Elaines vän ska göra en orosanmälan och prata med förskolan?
    Det är ju det här som är problemet, att man inte kan veta med säkerhet att ett barn blir utsatt för sexuella övergrepp och så struntar man i att göra någonting. Men jag kanske missförstår.

  6. Per Norman skriver:

    Att påstå att ”barn inte är sexuella av sig själva” är faktiskt hundra procent felaktigt. Och att de experimenterar med varandra behöver definitivt inte betyda att de varit utsatta för någon vuxens övergrepp. Visst måste man lära dem att det finns gränser, och att man inte ska göra saker på varandra som gör ont eller mot någons vilja, men skambelägg inte sexualiteten. Läs denna artikel vetja: http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/vuxnas-brist-pa-kunskap-skapar-tabu/

  7. Sofie skriver:

    Jag tycker absolut vännen ska göra en orosanmälan om det finns fog för detta. Jag tycker det är väldigt bra av Elaine att jobba mot övergrepp mot barn och att det är viktigt, oavsett hur många barn som drabbas.
    Jag tycker däremot att formuleringen ”barn är inte sexuella av sig själva” är olycklig och kan skapa oro och skuld även i situationer som är helt ”normala” (taskigt ordval av mig, men barn kan visst vara sexuella av sig själva, jag upptäckte att jag kunde få orgasm fast jag naturligtvis inte förstod vad det var riktigt som femåring och det är klart jag utforskade det, det var ju jätteskönt). Det är viktigt att skilja på att utforska sin egen kropp och att kränka andras (vilket Elaine sedan tydliggör i kommentarerna , bra!!!) och jag tror att det är viktigt att ta diskussionen hur vi uppnår balans – skydda våra barn men inte skuldbelägga deras eget utforskande eller drar för stora växlar i alla lägen)
    Jag tycker också det är viktigt att vi reder ut den här statistiken, referensen eftersom retoriken ”tre barn i varje klass” förekommer hela tiden, utan egentligt stöd i de studier som finns (jag kan ha missat ngn)

  8. Maria skriver:

    Jag tycker det är viktigt att vi pratar med barn om deras kroppar och deras rätt att bestämma över sin egen kropp men också skyldigheten att låta andra bestämma över sina. När vår dotter var fyra år hade vi pratat om vikten att värna sin kropp och inte stoppa upp saker i något hål i kroppen. När hon vid ett tillfälle svalde en tioöring satt vi tillsammans och jag pratade med henne om det vi tidigare pratat om att inte stoppa upp saker i näsan, munnen, slidan … När jag kom till slidan sa hon: NÄ, för där gör det riktigt ont. Jag tog ett djupt andetag och tänkte på att skapa lugn så att hon ville berätta mera. Hon berättade att två flickor på förskolan hade försökt köra upp skaftet på en träslev i hennes slida. Jag frågade om hon hade gjort samma på någon. Då svarade hon: NÄ, det gjorde ju ont. Jag kontaktade förskolan och ville att de skulle kontakta de övriga barnen. De sa att de inte ville det eftersom de då skulle veta att min dotter hade skvallrat. Jag minns att jag tyckte det var märkligt men då jag var ung tänkte jag att de nog vet vad som är bäst. I dag skulle jag absolut gjort en orosanmälan så att det kan upptäcka om något barn behöver skyddas från vuxna i sin närhet. Jag vill vara tydlig med att jag aldrig skulle hota med polisen. Jag vill inte att barnen ska vara rädda för att berätta om sådant de är med om. Det är bättre att prata om det och se till att de alltid vågar komma och berätta.

  9. Emma skriver:

    Hur vet man när det sexuella beteendet är eget påkommet utforskande och när det är pga övergrepp? Tänker att de flesta av oss lekt med gosedjur, fingrar, föremål och kompisar, när ska man börja ifrågasätta sin familj/släkt och när kan man tänka att det bara var naturligt beteende? För mig är det orimligt att jag blivit utsatt, men jag har utfört de flesta av de sexuella handlingarna när jag var ung, bör jag ta upp detta med familjen nu i vuxen ålder?

  10. Liss skriver:

    Elaine, du gjør en god og viktig jobb, men det er viktig å sette ting i perspektiv og ikke gå utifra egne erfaringer når du ser andre barn. Et barn som tar leker ned i trusa eller leker med sitt kjønnorgan trenger IKKE å være seksuelt misbrukt, 27 barn i hver klasse er ikke seksuelt misbrukt, men de fleste av de har vist ”seksualisert” atferd før de fyller 7 år. DET er normalt! De fleste barn vil oppdaget kjønnsorganet sitt tidlig, og det er en del av utviklingen. Jeg synes det er fint du gir råd til dine venner, men husk at atferden ikke trenger å være unormalt. Det at du ”fryser til is” er din reaksjon på det du har opplevd.

  11. Sandra skriver:

    Jag blir ärligt talat riktigt arg när jag läser vissa av de ifrågasättande kommentarerna här. Visst håller jag med om att det är viktigt att inte skambelägga barn för deras beteenden, sexuella eller ej. Men om vi sätter konsekvenserna av att reagera i ”onödan” mot konsekvenserna av att inte reagera trots att barn blir utsatta för övergrepp borde det väl vara solklart vad som är det rätta i situationen? Och de flesta av åtgärderna Elaine förespråkar här är ju egentligen sånt som redan borde göras. Orosanmälan till soc innebär dessutom inte att man pekar ut någon som pedofil, det innebär att man flaggar för att barn eventuellt far illa, och i det här fallet hade ju kompisen redan en dålig känsla. Alltså vad håller ni på med egentligen, ni som ifrågasätter källor och tycker att det är viktigare att inte överreagerar i onödan än att faktiskt hjälpa barn som kanske behöver det?

    • Theresia skriver:

      Jag har inte läst att någon här har ifrågasatt Elaines råd till sin kompis i den här situationen. Däremot har vi reagerat på retoriken i det här blogginlägget, att barn inte alls är sexuella av sig själva, att allt sexuellt beteende hos barn måste bero på att de blivit påverkade av någon annan. Om man tänker så så riskerar man att göra en för stor sak av en del oskyldigt beteende hos barn som upptäcker sina könsorgan osv. Barn har faktiskt en egen sexualitet, och det gör det bara viktigare att vi är med och hjälper dem att inte komma till skada och att inte skada andra.

      • Sandra skriver:

        Jag tycker ändå det är fel fokus att hänga upp sig på just den formuleringen. Jag tror de flesta vuxna kan känna vad som är ”normalt” utforskande hos barn och när något känns fel. Men jag upplever att folk i allmänhet är mer benägna att normalisera gränslösa beteenden hos barn än att ta tag i dem. Och det stör mig verkligen!

  12. Carin skriver:

    För 8 år sedan arbetade jag en kort period som vikarie inom barnomsorgen. På en avdelning för 3-5 åringar jag var på några dagar fanns en flicka och en pojke som lekte väldigt märkliga lekar. De sa att de lekte att de var ihop och det är ju helt ok. Men sätter de gjorde leken på. De pussades inte utan mer kysstes, de skulle gärna klä av varandra och ville stänga in sig i ett rum. Jag reagerade redan då att något var fel men klandrar mig själv fortfarande för att jag inte gjorde något mer. Jag påpekade för övrig personal att de betedde sig avvikande. ALDRIG igen ska jag bara låta så tydliga tecken få gå obemärkt förbi! Jag är så ledsen att jag inte gjorde mer. Om eller när jag ser något liknande igen ska jag inte bara reagera utan också AGERA!

  13. Hope skriver:

    Jag visste att någon skulle säga att du Elaine reagerar på ett sätt som beror på vad du har upplevt. Jag har inte blivit sexuellt utnyttjad men reagerar precis likadant. Och jag började räkna på hur många barn som jag vet har blivit sexuellt utnyttjade och det är så fruktansvärt många så det är skrämmande. Tyvärr så har alla en sak gemensamt, folk runtomkring hade sina misstankar men ingen gjorde någonting förens det var försent. Jag säger försent eftersom dessa pedofiler hann utnyttja ännu fler barn!

  14. lil skriver:

    Fy fan vad arg jag blir av att lasa de har kommentarerna! *Kanske* ar det sa att barn ar sexuella av sig sjalva, jag har ingen aning. Men hur kan man vara sa sjalvisk att man tycker det ar vart att chansa? Gor nagot for bovelen!!! Om alla inte hade varit sa radda for att ha gora fel hade jag och andra jag kanner raddats.

    • Hope skriver:

      ❤️

    • Sandra skriver:

      Grejen är väl att det inte är ”kanske” utan ett faktum. Barn är sexuella varelser, vissa tidigare än andra. Självklart ska man ta tag i det om man tycker barnet uppvisar tecken på utnyttjande eller liknande men 1. att barn ”inte är sexuella av sig själva” är rent felaktigt och 2. (mycket) långt ifrån alla uppvisanden av sexualitet hos barn beror på utnyttjande.

      • elaineeksvard skriver:

        Vad bygger du det på?

      • Emma skriver:

        Ja har du någon källa på det Sandra så hade det varit jätteintressant att ta del av! Precis som det hade varit intressant om du Elaine kunde ge någon källa på vad du bygger ”barn är inte sexuella av sig själva” på? Skriver i all välmening och med viljan till förståelse <3

      • Sandra skriver:

        RFSU exempelvis, den här texten handlar specifikt om barn 0-12 år gamla. Här tas även specifikt doktorslekar upp som någonting barn ofta använder för att ta reda på mer om kropp och sexualitet.
        http://www.rfsu.se/Bildbank/Dokument/Metod-Handledning/barnssexualitet_rfsu.pdf?epslanguage=sv

      • Sandra skriver:

        Bör även nämnas att både att titta och ta på andra barns könsorgan omnämns som normala beteenden i länken ovanför. Då menas självklart inte att det är ok att ett barn gör det mot ett barn som inte vill utan ömsesidig nyfikenhet och lek.

      • Freja skriver:

        TACK SANDRA för att du delade RFSU-länken. Alla oroliga kan titta i deras material där de förklarar att barn HAR en sexualitet men också delar upp ”gränslöst” beteende i ”grönt”, ”gult” och ”rött” – alltså när man ska börja oroa sig.

        För din egen skull bör du läsa på, Elaine. Så att du inte skrämmer upp andra och dig själv i onödan. Och du får gärna ta upp och källhänvisa ditt påstående om ”tre i varje klass”.

  15. Hockeysmurf skriver:

    Snälla ”hota” inte med att polisen kommer om barnet tar på ett annat barns kropp.
    Polisen är någon barn kan och ska vända sig till när de behöver hjälp, måla upp den bilden istället. Och poliser omhändertar inte barn.
    För övrigt tycker jag det är bättre att göra en orosanmälan en gång för mycket än en gång för lite.

    • Olivia skriver:

      Måste hålla med. Polisen är någon man ska respekt för och känna att man kan lita på och känna trygghet. Inte vara rädd för!

    • Ellinor skriver:

      håller verkligen med! min pappa är polis och jag blir alltid ledsen när människor ”skrämmer” barn med polisen. polisen är inte farlig! däremot kanske man kan byta ut detta till att man kan hamna i fängelse? fängelse är inte kul, men polisen är en trygghet, INTE någon dum eller elak.

  16. Diana skriver:

    Vad onödigt av vissa att bara fokusera på fakta om hur barns sexualitet funkar eller ej. Det viktiga i det här var vad hennes väninnas barn berättar! Hur man tacklas med tecken, hur man gör, vart man kan vända sig. Det hela handlar ju om att flickan visat tydliga tecken och gått över gränsen med sin bror, inte bara lekt lite doktor förmodligen. Jag håller dessutom med Elaine, jag tycker inte att det är ok att barn leker doktor genom att ta på varandra, man vet inte hur det andra barnet kommer att ta det, kanske får ångest efteråt, ångrar sig etc. Det triggar dessutom igång saker i barnens huvud och nyfikenhet ännu mer.

    En pojke lekte doktor med min dotter, han var 1 år äldre, gick på samma förskola men inte avdelning. Ibland så är det personalbrist och då placerar de barnen lite överallt för att jämna ut lite bland den personal som finns. Den dagen hade pojken och två andra lekt doktor med min dotter med pennor etc. Hon var då bara 5 år, inte riktigt där med sin nyfikenhet än.. men den väcktes efter den dagen och jag har en liten till som är 1 år yngre än storasyster.. det triggas i onödan, det startar saker för tidigt.. jag håller med Elaine i allt.

    Tack för att du delar med dig och tack till din vännina också. Man blir ju arg för hennes barns skull. Men mest ledsen.

  17. Förskollärare skriver:

    Barn har också en sexualitet som de börjar utforska tidigt, vilket är hälsosamt. Men! Och ett stort men. De får utforska sin kropp på egen hand, kanske om de är ensamma eller i en trygg miljö. Förskolan är inte rätt plats för detta och på min arbetsplats sätter vi stopp för sådana lekar om vi skulle se sådana tendenser. Jag själv upptäckte onani när jag var väldigt ung, sex år, och börjar utforska vad jag tyckte var skönt att göra med min kropp. Men jag gjorde det i ensamhet och jag hade definitivt inte blivit utsatt för några övergrepp. Jag tror att det är viktigt att man pratar med sitt barn om integritet, värna om sin egen kropp, att man får utforska den egna kroppen på egen hand men inte göra saker med andras kroppar och då mer specifikt med andras underliv. Att barn vill trycka in saker i andras underliv är för mig inte en sund aktivitet som ett barn gör för att utforska, det torde komma någonstans ifrån.. Det är min åsikt som förskollärare.

    • Theresia skriver:

      Absolut, att ett litet barn kommer på en sån sak är ett stort varningstecken! Men att barn vill röra på sitt eget och andras underliv behöver inte vara något ”konstigt”, men ska absolut inte ske på förskolan och över huvud taget inte på andra barn.

    • wigwag skriver:

      Vilken jättebra kommentar av dig förisfröken! Instämmer helt. Barns introverta sexualitet är inte konstigare än att dom upptäckt nåt som känns skönt och vill utforska genom lek detta spännande ytterligare.

    • Sofie skriver:

      Ja mycket bra sammanfattat förskollärare.
      Jag onanerade också massor som barn och minns egentligen inte när jag först upptäckte det. Mina föräldrar sa att de var het normalt och skönt och något som vuxna också gjorde MEN att man skulle göra det när man var ensam, inte bland andra människor.

      Min dotter gjorde samma som liten och vår förskola vågade först inte tala om för oss men talade till slut om och sade att de försökte ”distrahera” henne när hon gjorde så . Men vi sa att de kunde bara säga precis som hemma – helt ok och bra. Men gör det när du är själv, inte med andra. Det är ju inte så komplicerat egentligen.

  18. Mia skriver:

    Men fy fan, trycka upp något i någon annans underliv!!! Vad diskuterar Ni här överhuvudtaget! Anmäl för i helvete. Jag skiter totalt varför denna pojke gör så, men det är inte acceptabelt och absolut något som bör utredas!

  19. Mia skriver:

    Fingrar läste jag nu, anmäl dessa barn! Varför de gör så skiter jag i totalt, men deras föräldrar ska utredas då de inte är myndiga!

  20. Mia skriver:

    Som Elaine ofta har sagt och som jag tycker är så bra. Vad hade hänt om en vuxen hade gjort detta med en vuxen kvinna utan att hon ville det! Jo våldtäkt!!!

  21. Mia skriver:

    Jag blev också utsatt för ”leka doktorn” leken som barn, en pojke höll i mig hårt och stoppade in saker i mitt underliv! Igen detta var våldtäkt men för vuxna var det ”leka doktorn”. Lägg av för i helvete! Jag blir så sur.

  22. Olivia skriver:

    Den där ”leka doktorn” leken är helt främmande för mig. Jag hade inte en tanke på det. Visst lekte jag doktor som liten. Lyssna på hjärta, mage och kolla reflexer. Alldeles för många plåster och bandage men aldrig att röra vid eller ens tänka tanken på andras personliga delar.

    • Jen skriver:

      Håller med! Att stoppa in saker i sina egna eller andras kroppsöppningar har jag aldrig hört att man refererat till leka doktor!

  23. Hope skriver:

    Jo just den där ”leka doktorn” leken har flera som blivit utsatta för sexuella övergrepp av vuxna eller av andra barn berättat om för mig. Fruktansvärt!

  24. Carina skriver:

    Håller med ni som skrivit, leka doktor kan man göra men då är det annat än underlivet man ”undersöker”!
    Öron, tar spruta, får medicin, bandage och plåster. Dvs sånt man gör hos doktorn!! Hur många förskolebarn har varit hos doktorn för att undersöka underlivet!? Nej det låter inte normalt att vilja sticka in saker i underlivet!

  25. Malin skriver:

    Och nu är uppmärksamhetssökande Katrin Zytomierska ute och bloggar om att det är helt ok, t o m sunt, att tvinga sina barn att krama vuxna på uppmaning. Blä! Vad är det hon inte fattar? Alternativt: gör allt för att få höras och synas… Inte ok!

  26. Ida skriver:

    Jag minns också mig själv som ett sexuellt barn. Inte i förhållande till vuxna såklart, men vet att jag mer eller mindre onanerade när jag var i 4-5årsåldern. Detta utan att ha några dom helst begrepp om sex, men en sexuell stimulans var det helt klart.

  27. Ava skriver:

    Elaine, detta må vara något du inte har behandlat i ditt blogginlägg, men ändock i en kommentar. Du borde vara smartare än att säga att 90% av alla män är pedofiler. Det är ett så pass mycket mer komplicerat ämne än att bara reducera det till antal dömda, vilket är statistiken jag antar att du utgår ifrån. Det är argument som det som leder till att näst intill inga män vågar arbeta inom förskola. Faktum är ändå att kvinnors övergrepp normaliseras i större utsträckning än mäns, därav en av anledningarna till att färre kvinnor döms för sexuella övergrepp. Gör om och rätt.

    • Anna skriver:

      Ava- jag har väldigt svårt att tro att Elaine skrivit att 90% av alla män är pedofiler. Däremot står det en kommentar här ovan att av alla pedofiler är ca 90% män. Två vitt skilda begrepp!

      • Ava skriver:

        Hoppla. Ber om ursäkt, jag som var lite väl snabb där. ( så går det när man sitter på t-banan och kommenterar på blogginlägg). Jag reagerade på Elaines kommentar om att 90 % av alla pedofiler är män. Jag håller kvar mitt motargument och vill gärna ha en motreplik av Elaine. Tack Anna för att du upptäckte mitt fel!

  28. Mona skriver:

    Jag känner precis som ni andra – jag skulle aldrig blunda! Men så står man där och känner att något är avvikande hos ett annat barn, men man kan inte avgöra om det är varningssignaler eller om man är övernojig.
    Om ett litet barn säger en massa könsord jämt och ständigt, ”sn*pp i f*ttan” osv. Är det en hederlig kissochbajs-ålder? Eller är det något man borde reagera på?
    Om ett litet barn har väldigt stort behov av att vara borta hemifrån, sådär så att hon med flit ”glömmer” kläder eller saker hos andra, för att bli tvungen att komma tillbaka och därmed vinna lite tid, helst 5 dagar i veckan, är det normalt?
    Jag har ingen erfarenhet av barn som blivit lite större och hur de brukar bete sig i vissa perioder, och blir därför väldigt kluven i om jag borde reagera eller bara låta det vara. Hjälp!

  29. Anonym skriver:

    Mona hur gammalt är barnet? Spontant låter det märkligt med könsord hos barn. Det är ju inte bajs och kiss him säger utan könsord.

  30. Maria skriver:

    Tack vare dig har jag tagit upp det här med förskolan. Det är en jättebra friskola men tyvärr verkar de ha levt lite i förnekelse. Har nu hittat en pedagog som också vill jobba mer med det här. Tack!

  31. Alma skriver:

    Hej
    Tyvärr kan Sveriges socialtjänst inte mycket om sexuella övergrepp, alternativt så är det inte bristande kompetens det handlar om, Incest blir med all sannolikhet lagligt om 20-30 år, det ÄR i praktiken redan lagligt i Sverige, ALLA mister vårdnaden vid umgängessabotage, umgänget är barnets, men i praktiken är det ”barnets” rätt till båda föräldrarna som gäller.
    Jag har en flicka, hennes pappa är pedofil, det går aldrig eller sällan att bevisa övergrepp, för viljan finns inte, allt läggs ner på polisen, socialen utreder inte övergrepp, de utreder annat, tex mammans psykiska hälsa, BUP hänvisar till socialen, till barnhuset kommer man bara via socialen och polis, myndigheter samverkar omvänt och omöjliggör att
    man får komma i kontakt med rätt person.
    Det som behövs är en stiftelse där drabbade barn och skyddande föräldrar/anhöriga kan söka bidrag till privata undersökningar/privat detektiver. Svenska myndigheter skiter i detta för att det kommer bli lagligt så småningom….. Ju fler barn som utsätts, desto fler förövrare (även om inte alla blir det så normaliseras övergrepp) ju mer normalt blir det, den som tycker jag överdriver- börja googla!
    I amerikanska DSM psykiatrins handbok har DISORDER tagits bort från pedofili, det är numer en ORIENTATION dvs en läggning!
    SPRID detta, hjälp oss som har barn med pedofiler, vilket är vanligare än pedofiler på förskolan eller på idrottsföreningen. Är pedofilen pappan står mycket litet hjälp att få. Mvh Alma

Lämna en kommentar