Du behöver inte Matheo


Vi träffade några bekanta för en tid sedan och pappan i familjen var världens finaste. Engagerad osv, men han satte Matheo i sitt knä. De friheterna tar sig vuxna ofta över barn som de både känner och inte känner. Jag märkte hur obekväm Matheo var, men ville inte gå till attack direkt. Matheo gled bort från knät. Några timmar gick och pappan sa ”Kom Matheo så ska jag berätta en sak” och manade att sätta Matheo i sitt knä igen. Matheo tvekade men gick sedan pliktskyldigt – inte av vilja – och satte sig i knät. Sen lyssnade han på vad pappan sa och så gick han därifrån. Det var helt ofarligt, men något som jag såg att Matheo inte ville göra. Så jag pratade med honom direkt efter. Inte inför pappan, men i ett annat rum. Eftersom Matheo kände obehag så ville jag ge honom verktyg att tackla det nästa gång.

Jag: Matheo du behöver inte sitta i andra personers knä bara för att de vill.

Matheo fick stora ögon och lyssnade intensivt.

Jag: Du får säga ”Nej tack, jag sitter inte i knän”

Matheo ler: Får jag.

Jag: absolut, man behöver inte göra som alla vuxna säger. Om du vill så kan du säga att du bara sitter i knät hos mamma och pappa.

Matteo ler och upprepar: Jag sitter bara i knät hos mamma och pappa OM jag vill.

Jag garvar: Exakt så.

Det här är konsten att lära barn att parera vuxnas ”behov” att ha dem i knät. Feel free to copy och dela såklart. Retorik för barns integritet.

Bloggvännerna har ordet

50 svar till “Du behöver inte Matheo”


  1. Gabriella skriver:

    Du är världens bästa förälder Elaine!

  2. Underbart! Blir så varm i hjärtat när jag läser er konversation! ♥

  3. […] ett så fint inlägg hos Elaine Eksvärd, om hur hon lärde sin son integritet och mitt inlägg blir lite på samma […]

  4. Sanne skriver:

    Jag förstår tänket men hur tänker du kring att M sitter i knät på pedagogerna på förskolan (om han nu gör det) ? 🙂

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Att han får välja om han vill det eller inte

    • rock skriver:

      Fast det skriver hon ju. Hon ger honom verktyget att säga nej när han inte vill. Det spelar ju ingen roll vem det är. Pedagoger har ju ingen särskild rätt att ha honom i knät om han inte vill.

  5. JVJK skriver:

    Jag avskyr folk som försöker tvinga på barn närhet – och än värre försöker skuldbelägga om barnet inte vill. När jag frågar min son om han vill pussa eller krama mig och han säger nej brukar jag säga till honom ”du behöver inte pussas eller kramas om du inte vill”. Det är nåt jag vill att han ska lära sig!

  6. Emma skriver:

    Så fint <3

  7. Cosima skriver:

    Så bra!

  8. Upprörd skriver:

    Det värsta som fanns när man var liten var när dom vuxna delade ut barnens kramar till allt och alla.
    ”Ge Pelle en kram som tack för presenten…”.
    Så när jag nu som vuxen ser barn som hamnar i samma situation så är jag snabb att hoppa in och säga att man behöver inte kramas det räcker med ett tack.

  9. Diana skriver:

    Åh vad underbart, bästa inlägget på länge. Konkret hur man kan säga, så värmande att han är så smart och fin och bara kloka varma ord från dig som alltid. Bästa E.

  10. Jenny skriver:

    Du kom verkligen på det alldeles rätta att säga! Mycket bra!

  11. Hanna E skriver:

    Det är så viktigt. Vi har fått kämpa en hel del för att få vuxna i våra barns närhet att fråga om de får ge barnet en kram och att få dem att förstå att det har inget med att göra om barnet tycker om personen eller inte. Det kan vara svårt för mor- och farföräldrar att förstå.

    Även jag frågar mina barn om de vill ha en kram eller om jag kan få en kram och är noga med att de ska känna att de kan säga nej. Tvåan säger för det mesta nej, å andra sidan säger hen sällan hejdå heller på förskolan…

    Jag tycker det är viktigt att vi respekterar barns vilja när det gäller detta för att få dem att förstå att det är samtycke som är viktigt.

  12. Martina skriver:

    Jag hamnade i en konflikt med en förälder när min dotter inte ville krama hennes dotter. Hon tyckte min dotter var taskig och försökte skuldbelägga min dotter genom att säga till henne att hon inte var en bra kompis som inte kramade tillbaka. Tyvärr sa jag en gång till min dotter ”krama henne bara så att vi slipper det här och jan gå härifrån”. Det ångrade jag på en gång och lovade sen min dotter att aldrig mer behöva göra det, inte med någon. Jag har aldrig tvingat henne att krama någon som hon inte vill före eller efter detta. Men just i det här fallet så blev det så jobbigt när hennes dotter inte gav sig. Jag hade sen ett samtal med den flickans mamma där jag försökte få henne att fatta att min dotter vill inte och behöver då inte heller kram hennes dotter. Men den andra mamman såg det som att min dotter mobbade hennes dotter för att min dotter inte ville leka med och ej heller krama hennes dotter. Hon sa bl.a. ”men om någon kramar en, är det väl det naturligaste att kramas tillbaka”.
    Jag försökte då påpeka det farliga i att lära barn sådana saker men det kunde hon inte förstå. Till slut var jag tvungen att säga att ”min dotter gillar inte din dotter och hon kommer inte krama henne!”
    Och sen gick jag.
    Jag tror att hon var sårad för att min dotter ratade hennes dotter och kunde inte se förbi det.

    • Anna skriver:

      Hej Martina. Hade du inte i det här läget kunna gå ner på barnens nivå och försökt förklara för flickan att ni i er familj övar på ”min kropp – jag bestämmer” och att det här var ett sådant tillfälle då din dotter inte var sugen på att kramas, men att det inte har något med flickan att göra utan bara din dotters lust eller inte lust till kram i stunden? Det ÄR viktigt lära barn vara justa mot varandra, också. Du hade kunnat tala om för flickan att du lärt din dotter att vill en inte säga hejdå med en kram går det bra att ta i hand istället och fråga om flickan ville göra det istället. Att lära barn bemöta varandra med blankt nej utan alternativ och sedan säga till mamman ”tycker inte om din dotter” – var väl inte så lyckat? Barnen måste ju få andra verktyg än kramen för att lära sig visa andra den bekräftelse och uppmärksamhet som mänsklig interaktion kräver – särskilt barn emellan. Utfrysning av vissa individer i en barngrupp är supervanligt och väldigt skadligt. Där måste alla vuxna vara med och stötta och hjälpa barnen hantera tex sådana här situationer på snällt sätt. Viktigt att inte bli för enögd här, tycker jag!

      • Martina skriver:

        Hej Anna!
        Du har rätt! Jag borde hanterat det annorlunda. Jag skulle hantera det annorlunda idag. Vid de tillfällen som uppstod innan det här sista samtalet försökte jag säga några gånger att min dotter ville inte kramas. Jag borde ha gett min dotter fler verktyg än att bara säga blankt nej. Jag tycker det är en svår balansgång i skolan ibland mellan att vara schysst och följa sina känslor. Min dotter ville inte leka med den här tjejen och tyckte hon var som ett plåster. Jag ville att min dotter skulle vara schysst mot henne men jag ville också att hon inte skulle tvinga sig att vara med henne.
        Jag tror att även jag blev sårad över att min dotter ansågs vara en dålig kompis och att jag blev rek. att gå till psykolog med henne för att hon inte skulle få problem senare i livet med relationer.

  13. Linda skriver:

    Så bra sagt av dig! Dela gärna med dig av mer sådan här konkreta tips. Jag suger åt mig som en svamp. Jag vill lära min son integritet men tycker ibland det är svårt att veta vad man ska säga och göra rent konkret. Nu efter att jag har läst din bok har jag försökt att ta tillvara konkreta tillfällen som uppkommer spontant till att lära honom integritet. Det snarare än att ha allmäna snack tycker jag är enklere med en treåring.

  14. Mallan skriver:

    Verkligen tänkvärt och bra! Jag som snart blir nyexad förskollärare funderar just i dessa banor gentemot barns perspektiv och barnkonventionens implikationer om ”rätten att få sin röst hörd”. Vill också tillägga vikten men också svårigheten med att tolka detta hos de yngre barnen som inte har det verbala språket och hur viktigt det är att vi som arbetar med barn för en pågående diskussion om barns integritet. Tack för bra blogg!

  15. Sara skriver:

    Hej,

    Samtidigt kan jag känna att – om du nu såg att han inte ville, varför hjälpte du då honom inte? Antagligen för att det vore lite pinsamt eller skulle ge dålig stämning? Men jag tänker att en fyraåring kan känna precis samma sak, att inte vilja ställa till en scen… Och att man då som vuxen bäst hjälper och visar genom att helt enkelt föra barnets talan där och då.

    Barn gör bekant som man gör – inte som man säger.

    //S

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Bra fråga, det var en ny situation och jag lärde mig där och då. Jag var inte säker på om Matheo tyckte det var fullt så obehagligt, men när han sög åt sig om en svamp efteråt av det jag sa så insåg jag att han tyckte det var obehagligt. Man lever och man lär.

  16. Linda skriver:

    Det är nog väldigt lätt att barn gör som vuxna säger eftersom de just är barn som blir tillsagna ofta (för att de ska lära sig saker) men att lära de skillnad på uppfostran och det här är nog något inte så många tänker på att lägga fokus på, tror jag i alla fall. Det var väldigt fint och inspirerande.

  17. Kristin fridlund skriver:

    Integritet. Ett av de viktigaste ord som finns. Min kropp är bara min och jag bestämmer helt över den. Superviktigt att lära alla barn, både att kräva för egen del och att respektea alla andras vilja eller ovilja. Tänk vad många bekymmer vi skulle slippa längre fram i livet.

  18. Hanna skriver:

    Läste precis ut din bok! Tack tack för en förbannat bra bok, killen bad mig lägga ner den många gånger för det var det enda jag gjorde, sträckläste, grinade och var arg. Tack för att du öppnar så många ögon, även mina. Har ej barn och kommer inte skaffa det närmsta tiden men är glad att jag kommer använda massa verktyg då som jag lärt mig.

    Vill även tacka för dessa inlägg då jag är en väldigt barnkär person som alltid lägger mest energi på barnen i sällskapet. Men kan säkert ha tendenserna till att be de små sitta i knäet, eller attackpussa/kramas. Ska hädanefter alltid fråga och lära dom att det är ok att säga nej, vet knappt vad jag skulle ta mig till om min älskade lilla kusin på fem år skulle få gå igenom det du gjorde och så många andra gör. När jag har makten att kunna rädda hans liv genom att lära honom integritet, men istället kanske jag skjälper genom att tro att jag bara visar honom hur mycket jag älskar det lilla pyret. Genast ändring på det.

    En riktig tankeställare att läsa din bok och umgås med honom på landet samtidigt. Perspektivens perspektiv. Älskade din blogg och såg upp till dig Långt innan du kom ut med boken, men kanske ännu mer nu. Tror verkligen du kommer förändra liv, om du inte redan lyckats med några. <3

  19. Lotte skriver:

    Kanonbra!! De ska inte behöva göra andra till lags
    http://blogg.alltforforaldrar.se/lotte

  20. Marie skriver:

    FIn dialog med sonen. Och helt rätt.
    Men jag kan inte förstå varför inte DU, som förälder, sa ”nej, Matheo vill inte sitta i knäet och behöver inte sitta i knäet” när du så tydligt såg att han inte ville? Vad ger det för signaler till din son egentligen?

    Vi är noga med att lära vår dotter tacka och säga hej och hejdå till gäster som kommer respektive går. VI vuxna brukar kramas, vår dotter får göra det om hon vill, annars vill vi att hon tar i hand, artighet och hövlighet.
    Jag är inte en person som tycker om att krama vänner och bekanta och uppfattas som ibland som avståndstagande pga det.

    För övrigt håller jag på att läsa din bok just nu.
    Någon som vill köpa den av mig när jag är färdig?

    • Johanna skriver:

      Du ser väl Elaines svar ovan till varför hon inte sa något? Tycker kommentaren var otrevligt formulerad. Föräldrar, inte ens retorikexperter, är inte felfria. Man lever och man lär. Och Elaine delar dessutom med sig av detta till oss, så att vi andra kan ta lärdom direkt. Bra, tycker jag! Ha en fin dag!

      • Marie skriver:

        Jag har sett Elaines kommentar och den kom efter att jag hade formulerat min fråga.
        Jag ber om ursäkt att jag du uppfattade min kommentar som otrevlig. Det var inte alls menat så och gjorde mig ledsen att du (och kanske fler med dig) fick de känslorna.

    • Johanna skriver:

      Nä krama på andras barn, varför det? 🙂
      Barns integritet är ju faktiskt lika viktig som alla andras. Om inte viktigare.

  21. amelle skriver:

    Heja dig! Tack för att du belyser normativa beteenden som i grunden är intrång på våra barns integritet och personliga sfär. Du är viktig. / Amelle

  22. Sofia skriver:

    Du är fantastisk och jag är så imponerad av det arbete du gör. Jag har en fråga kring läkarbesök och liknande. Hur pratar du med Matheo kring såna saker? Där är det ju tyvärr inte alltid valfritt vilka delar av kroppen som behöver undersökas, måstesaker som min mamma kallade det när jag var liten. Avskydde att bli undersökt av läkare och det var ju då oftast tvunget att ske under tvång.

  23. wigwag skriver:

    Nu var jag inte där men tycker nog din bekants beteende var lite anmärkningsvärt i alla fall. Man pockar och lockar inte småbarn man inte har en nära relation till att sitta i knät eller kramas för den delen. För mig betyder M:s tveksamhet att han redan lärt sig integritet men ännu inte har kraft stå emot en okänd vuxens auktoritet. Men nu har han ju fått stöd från sin största auktoritet så nästa gång står han nog på sig.

  24. Maria skriver:

    Bra skrivet Elaine! Jag har pratat med en kompis om detta hur man blev ”tvingad” att krama och sitta iknät på släktingar när man var liten. Inser att det var kränkande…

  25. Carin skriver:

    Den senaste tiden har du verkligen fått mig att tänka annorlunda kring de här frågorna, och det vill jag tacka dig för! Verkligen! Så därför känner jag att jag vill gärna fråga; Om du såg att din son inte var bekväm i situationen. Varför hjälpte du inte honom där och då? Varför sa du inte själv till pappan? På ett vänligt sätt men ett sätt som försvarade ditt barn. Om du som förälder står brevid och ger ditt tysta medgivande ja då säger du ju egentligen att det är ok.

  26. Johanna skriver:

    Mina barns pappa är fransman. Min dotter har upprört berättat att när de är med den franska familjen hemma i Frankrike MÅSTE mina barn kindpussa i tid och otid. Mina barn avskyr det. Jag älskar att krama och pussa på mina barn, men min son har nu tydligt sagt att han vill INTE pussa mig, och han vill inte bli tvingad till det heller. Därför att hans pappa vill det, när det är dags att säga godnatt, t ex. När de är hos mig tvingar jag mig aldrig på en kram eller en puss, även om det är med sorg jag inte får kärleksbetygelser jag gärna skulle vilja ha… Tycker deras pappa förstört, även för mig. Min son är 12 och min dotter snart 15.

    • wigwag skriver:

      Men du..ge inte upp! Att säga ”mamma vill ha puss” är aldrig fel även om dina barn för tillfället och förståeligt blivit ”allergiska”. Men i din situation är det ju viktigt att välja tillfälle. Tex på tåg eller busstation eller vid annat avsked en längre tid. Lycka till!

  27. Anna skriver:

    Jag tycker Elaine gjorde helt rätt som talade med barnet i enrum först. Vuxna måste vara försiktiga när de gör sig till tolk och för sina barns talan. Barn är extremt lyhörda för sina föräldrars önskningar. Att bryskt gå in och säga att ”M vill inte” utan att först pratat med barnet och utan ledande frågor fått bekräftat att den egna upplevelsen att det kanske var lite obekvämt faktiskt stämmer kan också upplevas obehagligt och skrämma barnet att inte känna efter själv vad det vill nästa gång. Barn vill göra RÄTT. Att ge verktygen i enrum och verkligen poängtera att det är barnets val – åt båda håll tycker jag låter klokt.

    • wigwag skriver:

      Framför allt så visa ju E. För M. att mamma såg och förståd nåt han själv bara intuitivt kände. Att ge frihet och utrymme för eget agerande och samtidigt i efterhand visa närvaro i situationen som kändes obehaglig eller bara jobbig för barnet är väl snarast så nära det ultimata Mamma agerandet man kan komma. Men alla barn är som bekant olika så ett mer bryskt ingripande kanske passat bättre för ett annat barn. .

  28. Mikaela skriver:

    Bra inlägg! Kul, jag gillar ”retorik för barn”! Skulle vara jättekul om du gjorde såna inlägg lite nu och då, välbehövligt tror jag. Det känns verkligen, du ändrar framtiden till det bättre. Tack!

  29. Nea skriver:

    Hur gör man med föräldrar som säger till sina barn att de ska krama mig? Var med om det en gång och kände mig obekväm då barnen inte ville krama mig men föräldrarna liksom tvingade dem. För min del spelar det ju ingen roll om de inte vill.

    Alltså hur gör man i den omedelbara situationen?

    • Hockeysmurf skriver:

      Det där har jag varit med om, och är inte alls bekväm med att krama andras barn, så jag satte mig på huk och sträckte fram handen istället. Sen tog jag hens högra hand i min, skakade den lite och sa med ett leende ”Goddag goddag X, vad trevligt att träffa dig! Hur mår du idag?”
      Funkade fint! 🙂

      Visserligen gör jag så med ”kramvänliga-in-your-face”-vuxna också, sträcker fram handen (dock något aggressivt när det gäller vuxna som borde veta bättre än att påtvinga andra sin kropp) för att avväpna ett annalkande kramanfall…

  30. Vilken fin dialog du och Matheo hade, härligt att se hur stärkt han blev av att få bekräftat sina känslor.
    Charlotta

  31. Sanna skriver:

    För mig var din bok en ögonöppnare gällande min egen barndom.
    Jag blev aldrig sexuellt utnyttjad men hade många vuxna män som gick över gränsen.
    Jag är dessutom född i ett land där flickorna utvecklas tidigare vilket innebar att jag redan vid 12 hade bröst. Och det var som en biljett för vuxna män att fritt fram både ville titta och ta på.
    Lite för mycket kramar.
    Jag som 34-åring bearbetar fortfarande en hel del av dessa känslor.
    Och du satte ord på många i din bok.
    Tack! ❤

  32. Caroline skriver:

    Tänkte först skriva att din bok var helt fantastiskt, men ändrade mig snabbt då jag inser att det jag nyss läst inte alls var fantastiskt. Det var hemskt, svårt och en riktig ögonöppnare. Tack för att du valt att skriva boken och därigenom valt att hjälpa utsatta människor. Tack för att du satt igång en tankeverksamhet hos mig om hur jag ska lära min dotter om integritet. DU är fantastisk ❤️

  33. Mehrako skriver:

    Tack Elaine för att du ger oss verktyg för att kunna bidra till tryggare barn <3
    Har beställt hem din bok och längtar tills jag får sträckläsa den!

  34. Fredrik skriver:

    Jag är själv pappa till en 2-åring. Till en Matéo faktiskt. Han sitter inte gärna i knän, vilket jag får lära mig att acceptera. Han visar tydligt när han inte vill. Ibland vill han dock och då är han mer än välkommen. Tack för ett bra inlägg son fick mig att reflektera en extra gång. Önskar en fin dag! Keep up the good work!

  35. N skriver:

    Jag vet inte. Jag är lite kluven. Jag hade en dagmamma som barn som jag tyckte väldigt mycket om. När jag blev hämtad om kvällarna brukade vi säga Bajs Bajs till varandra och så var det nog lite olika från gång till gång om jag kramade självmant, eller om hon satte sig på huk och sträckte ut armarna så inbjudande, eller om mamma påminde mig att kramas, eller om ibland jag bara hade brottåmt iväg. Jag är så glad för varje kram jag gav henne och för den kärleksfulla famn hon hade. Att vi visade varandra att vi tyckte om varandra. Det fanns bara kärlek där och inget snusk. Inga onda avsikter. För det är ju vad en kram är. En kärleksfull handling. Jag tänker om jag hade varit hennes dagbarn idag. Skulle vi vara rädda för att krama varandra? Ha armarna längs sidorna och säga hejhej. Och skulle min mamma säga: du behover inte krama henne, när hon sträcker ut armarna? Jag förstår fullständigt värdet i stopp-min kropp. Men är det inte synd fortfarande om vi vuxna slutar krama andras barn? Och då pratar jag om kramar som är respektfulla, kärleksfulla och utan tillstymmelse av snusk. Jag menar kramen har ju både lugnande, tröstande och betryggande egenskaper som känns synd att misstänkliggjöra och att vi slutar dela med oss av till andra. Och självklart ska man vara lyhörd och inte beröra den som inte vill bli rörd. Men that goes without saying tycker jag.

  36. F.M skriver:

    Elaine, du är fantastisk!
    Läste detta inlägg innan jag somnade igår & tyckte det var så himla bra. Har inga barn själv men måste dela med mig av en händelse som inträffade tidigare idag. Sprang in i en bekant & hens 9-åriga barn. Omfamnade hjärtligt min vän & vände mig per automatik med öppna armar mot barnet. På en hundradels sekund hann jag märka att barnet inte alls var bekväm med att krama mig & jag fick upp dina ord i huvudet. Så jag high fivade barnet istället & ett stort leende spreds över hens ansikte! Tack för att du gett mig perspektiv! Jag hoppas att jag blir en lika bra mamma som dig i framtiden!

  37. Sjuksköterska skriver:

    Bra förklarat men nu var det en bekant till familjen och du såg, lyssnade in Matheo. Alla är inte onda. Isolera dig och barnen är inte heller det bästa.

  38. Tilda Evysdotter skriver:

    Verkligen tänkvärt!

Lämna en kommentar