Min kusin har gift sig


Kelly! Jag hade gärna gått på hennes bröllop men Brasilien är inte runt hörnet och jag har 38 kusiner där. Men kolla så fin hon och hennes man är, båda är brandmän.  
 Är ni gifta er? Vill ni gifta er? Varför/varför inte? Drömbröllop?

Bloggvännerna har ordet

44 svar till “Min kusin har gift sig”


  1. Chatrine skriver:

    Vi hyrde en liten stugby på Visingsö – bjöd familj och närmaste vänner på fest i ett dygn. Vi gifte oss i rött och våra gäster fick äran att bära vitt. För oss var symboliken viktig – vi ville ha något fint men inte vitt då vi tyckte att vi passerat den färgen både vad gäller år tillsammans men också åldersmässigt. Men rött är ju kärlekens färg (och i gamla etikettböcker står det att det betyder att man legat med brudgummen, hehe) så det var klockrent. Gästerna fick dresscode vitt – vi bjöd bara såna som stod oss nära – med ren vänskap – och då kändes vitt självklart.
    Vigseln var utomhus på årets sista fina dag och sen blev det middag i ett grekiskt tempel och dans hela natten. Vi gick och la oss kl 5 och kl 11 serverades brunch… Vi var inte jättehungriga men lyckorusiga så det sjöng om det. Både jag och maken ler varje gång vi tänker på det och jag är sååå glad att vi gjorde det till en sån jättefest. Allas glädje förstärkte vår känsla av kärlek och lycka upphöjt i 10. Trots att det snart är 7 år sen är vi lika lyckligt förälskade som den dagen.

  2. EmmaB skriver:

    Japp vi är gifta!
    Vi gifte oss när vår son döptes. Vi är inga personer som gillar att stå i centrum men vi ville vara gifta. Så vi tänkte att det blir bra att gifta sig då ingen visste något förutom min bästa kompis! Allt blev precis som vi ville. Inge stort. Vår familj o de närmaste vänner var där. Vi fick dela dag med vår son och det bästa att vi fick gifta oss ♡
    Sen en del kanske var lite som många skulle tycka är oromantisk men maken ville att våra barn skulle ha den tryggheten att föräldrarna är gifta. Maken förlorade nämligen sina föräldrar vid 1 års ålder o 11 år. Så av lite praktiska skäl också ☺

  3. Carin skriver:

    Inte gift förutom med mig själv 😉 Jag skulle kunna tänka mig att gifta mig om jag finner någon som känns rätt men jag har aldrig varit den där personen som drömt om sitt bröllop sedan jag var liten. Jag har däremot lite olika tankar på hur bröllopet skulle vara MEN om jag skulle få ihop alla mina idéer måste jag gifta mig flera gånger om haha!

  4. Annica skriver:

    Ja jag är gift. Firar 5 år i sommar (gifte mig 2 dagar innan jag fyllde 21 är). Vi gifte oss borgerligt i stadshuset, två vänner agerade vittnen. Ingen annan visste något innan. Så efter vigseln och fikat med vännerna så ringde vi våra respektive familjer som blev sura över att de inte fått veta något innan..

  5. Lis skriver:

    Jajamän,vill gifta mig så himla mycket! Jag och min fästman förlovade oss i somras så bröllop är planerat. Däremot får det tyvärr vänta tills jag har pluggat klart nästa år, och sen ett år till för att spara pengar. Men jösses så jag längtar till den dagen (och all planering innan!) 2018. Två år är ju inte så lång tid…. Eller?

  6. Patricia skriver:

    Vi gifter oss nasta ar – militarbrollop i Tower of London-slottet! 120 gaster och forvantas kosta en massa da London ar snordyrt att gifta sig i. Men men, fastmannen min vill ha ett stort brollop, har mycket storre familj och storre vanskapskrets an jag sa sa far det val bli!

  7. Mia skriver:

    Men lägg ägg så fin bild!

  8. Emina skriver:

    Dunderbröllop med 270 gäster (450 inbjudna men många bor tyvärr utomlands så alla kunde ej närvara). Det var riktigt roligt med live juggemusik och hela kalaset!!! Ville egentligen ha ett litet bröllop, men nu såhär i efterhand är jag glad att vi ställde till med megafest 🙂

  9. Linnéa skriver:

    Jag är inte gift och vill inte heller gifta mig. Jag har egentligen inte något särskilt skäl till varför jag inte vill det, det är bara en bestämd känsla jag har (min sambo och jag har vart tillsammans i 8 år så i praktiken är väl vi väl nästan ett gift par ändå…). Kanske är det kopplat till hur jag identifierar mig själv? Däremot gläds jag åt vänner som gifter sig och tycker att det bara är roligt, så det är verkligen inget jag speglar i min bedömning av andra!

    • Maria skriver:

      Samma här. Gläds åt andra men inget för mig. Har sambo och barn men giftermål skulle, för mig, bara va en signatur på papper. Och gillar heller inte att stå i centrum.

  10. Lovisa skriver:

    Jag älskar att gå på bröllop men har aldrig haft en längtan efter att gifta mig. Som Linnea skrev har jag ingen anledning, jag bara tror inte på äktenskapet som social konstruktion längre. Ibland tror jag att det skapar mer press dvs måste hålla ihop än den kärleksförklaringen det borde vara, som jag är övertygad om att man kan visa på andra sätt.

    Älskar att läsa allas kloka kommentarer! Du är grym Elaine!

  11. Åh vilken fantastisk första bild! 😀 ♥

  12. Linda skriver:

    Gift i 6 år i oktober. Träffade min man i gymnasiet och med andra ord varit ett par sen vi var 16 år, 29 år (blir 30 senare i år) nu och fortf lika kär i min man. Vi hade bröllop med dem närmsta, ca 30 personer. Kyrkligt, och sedan i fin bal-sal. Reste på Smekmånad veckan därpå till Mexico. 2014 fick vi vår fantastiska son. Vi båda tyckte att det var klart man skulle gifta sig. Det är en kärleksförklaring likt inget annat. Kan kanske tillägga att det är vår åsikt, och vi har många som inte delar den åsikten och det är ok. Min man blir dessutom bara snyggare med åren så jag har haft en väldans tur 😉 Många trodde inte på oss och många menade på att vi skulle växa isär. Det kan ju fortf hända men som vi brukar säga så har vi snarare vuxit ihop och så länge vi båda är lyckliga så fortsätter vi i samma spår.

  13. Diana skriver:

    Wow vad fin hon ser ut. Lycklig och vad härligt med bröllop. Ja jag är gift och vi drömmer om att gifta om oss, förnya äktenskapsorden när vi firar 10 år som gifta. Då blir det strandbröllop eller strandceremoni.

  14. Tove skriver:

    Tja, jag väntar bara på att sambon ska gå ner på knä och fria! Kommer bli bridezilla helt klart.. Kanske fårstår då varför han tar sån förbaskat tid på sig. Haha

  15. Fanny skriver:

    Jag och min man gifte oss när jag var gravid i vecka 28 med första barnet. Vi hade ett litet, intimt bröllop med bara 30 personer. Våra absolut närmaste familj och bästa vänner. Dagen och kvällen var helt magisk! Och jag är så glad att vi gifte oss innan vårt första mirakel hann komma.

  16. Kristina skriver:

    Jag och min man gifte oss 4 månader efter førsta daten

  17. Sofia skriver:

    Gift sedan sommaren 2012. Underbart bröllop på min sommarstuga i Småland med utsikt över Östersjön på ett soldäck med bara våra familjer och 4 nära vänner. Helt fantastisk dag med 22grader, blå himmel och otroligt sällskap! ❤️

  18. Hanna E skriver:

    Vi är gifta och jag gillar att vara gift, i det dagliga är det ingen större skillnad mot när vi var sambos.
    Däremot är det en trygghet om någon av oss skulle dö eftersom den kvarlevande slipper att hantera att barnen ärver den som dör. Även om vi inte har några stora tillgångar så är det ändå så mycket att det kan bli problem. Det inte många vet är att om barn ärver mer än två basbelopp (drygt 80 000 kr) så blir en överförmyndare inblandad och som kvarlevande förälder så styr man inte längre över barnens tillgångar utan måste be om lov att få använda pengarna.
    Jag vill inte hamna i den sitsen att jag behöver lösa ut mina barn ur huset för att kunna göra som jag vill med det.

    Vi har också sluppit att skriva testamente då vi bara har gemensamma barn.

    I första hand var det av juridiska skäl som vi gifte oss, men när vi väl hade bestämt oss för att vi skulle gifta oss så kändes det väldigt bra att vara gifta.

    Vi gifte oss i Stockholms stadshus och åt sedan lunch på Edsbacka krog med 4 kompisar (våra vittnen, fotografen och hennes sambo). Senare hade vi grillfest i vår sommarstuga för släkt och vänner. På så sätt slapp vi det stora bröllopet som jag inte ville ha och ev konflikter mellan svärisarna som är skilda.

    Jag tycker att det är helt ok att gifta sig av rent juridiska skäl, man behöver inte ens byta namn eller berätta för någon utan göra det med en underskrift på tingsrätten för att få det skyddsnät som det ändå ger.

  19. Marie skriver:

    Gifte oss för snart fem år sen. Hade då varit ihop sen vi var 17 och 18. Hade ett litet bröllop för de närmsta typ 30 Pers. Blev Precis som vi ville ha det. Alldeles lagom 🙂

  20. Emili skriver:

    Vi gifter oss i sommar efter 6,5 år tillsammans! 1.5 år efter jag frågade om han ville gifta sig med mig. Längtar så mycket! Blir ett rätt klassiskt bröllop i samma kyrka som mina föräldrar gifte sig i med ca 100 gäster – familj, vänner och släkt. En kärleksfest mitt i den norrbottniska sommaren

  21. Emilia skriver:

    Vi gifter oss i sommar efter 6,5 år tillsammans! 1.5 år efter jag frågade om han ville gifta sig med mig. Längtar så mycket! Blir ett rätt klassiskt bröllop i samma kyrka som mina föräldrar gifte sig i med ca 100 gäster – familj, vänner och släkt. En kärleksfest mitt i den norrbottniska sommaren

  22. Ida skriver:

    Jag läser just nu ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv”, där en sjuk och gravid kvinna i vecka 35 åker in till sjukhuset, är med om ett kejsarsnitt och sen dör 2 dagar senare. Eftersom att pappan till barnet inte var gift med mamman så räknas han inte automatiskt som pappa, utan måste ansöka om att få bli vårdnadshavare. Hemskt.

    Jag vill gifta mig för mina framtida barns trygghet. Och för min trygghet. Om jag hamnar i koma så vill jag att min man ska få ta beslut om vad som ska hända med mig, inte mina föräldrar som jag har en halvtaskig relation till.

    Men inget bröllop. Eller ja, ett litet. Jag vill ha en klänning och en vacker ceremoni, men ingen fest med en massa gäster.

    Usch vilken olycksfågel jag framställer mig själv som! Men någon ska väl vara den också. 🙂

  23. E skriver:

    Älskar bilden på dem i stövlarna! Så snygg!

  24. S. skriver:

    Åh, jag viiiiill! Men är löjlig och väntar på ett frieri som aldrig kommer. Vi är ihop sedan 10 år, har två barn och lever som gifta. Delad ekonomi, allt mitt är ditt och vi älskar varandra. Men jag är hopplös romantiker och han inte. Haha. Har alltid drömt om stort bröllop med världens fest, men ekonomin tillåter inte det nu. Borde bara gå till rådhuset och få det gjort så att det är klart rent juridiskt, men det är ju inte så jag tänkt mig…(bridezilla utan att ens vara förlovad, check!)

    • Stina skriver:

      Åh jag vill med! ☺ Vi har varit tillsammans i snart 8 år och har 3 barn, hus och allt du skriver. Jag har alltid velat gifta mig. Min sambo är noga med att han ska fria, men tillslut så tröttnade jag. Efter 12 slaget på nyårsafton så tog vi i hand, på mitt initiativ, att innan 2017 var slut skulle vi vara gifta! Så otroligt romantiskt!

      • Stina skriver:

        Så kom inte hela kommentaren med…
        Men nu är kyrkan bokad i alla fall, så bollen är i rullning!

  25. HaCan skriver:

    Ska gifta oss i sommar, vi ska ha ett litet bröllop och bestämde att vi vill göra mycket själva och se till att hålla nere kostnaderna ordentligt. Vi vill fira det med våra närmsta men vi lägger hellre pengarna på ett drömboende i framtiden!

  26. E skriver:

    Gifte mig i lördags! Bilder och text på bloggen. Det blev en underbar dag:D:D

  27. Gitte skriver:

    Nope, inte gift och jag tror inte heller att jag kommer att bli det, inte i detta livet i varje fall. Fanns en tid då jag drömde om giftermål och familj, de två hörde liksom ihop. Familj fick jag, var sambo i nästan 10 år och fick två fantastiska döttrar. Vi hann inte med att gifta oss innan känslorna svalnade och jag bröt upp. Nu är jag sambo med en härlig man och nöjd med det. Det där med bröllop hörde liksom ihop med att få barn, nu kan det kvitta tycker jag… Verkar kanske lite snurrigt, men så känner jag…

  28. Anna skriver:

    Planerar bröllop till 30/7, imorgon precis 4 månader.(!!) varit tillsammans med killen i tre år i höst, förlovade i 1 år i maj, han friade i London. Världens finaste kille som jag helt enkelt inte vill eller kan leva utan. Hade inte planer på bröllop innan honom, men nu ör allt så självklart att det ska vara vi och få ha en fest för alla våra vänner och familjer. Vi har bjudit 115 pers och hoppas vi får en fin sommardag att fira våran stora dag på:)

  29. Soffan skriver:

    Jag vill gifta mig men sambon vill absolut inte, suck. Vi har vart tillsammans i 6 år. Han säger att det är om man gifter sig som ”problemen börjar”, och så är han livrädd för skilsmässa då hans föräldrar genomgick skilsmässa när han var 14-15 och det var väldigt traumatiskt för honom tydligen. Han är världens underbaraste, omtänksammaste och väldigt romantisk i övrigt, men bröllop är ett stort no-no. Känns så himla trist när vänner och syskon gifter sig/planerar bröllop och så får jag aldrig ha något :'(.

    • Anna skriver:

      Jag var också LIVRÄDD för att gifta mig, eftersom mina föräldrar skiljde sig när jag var 18 pga otrohet från min mammas sida. Inland tror jag att min kille kommer göra samma, och att det är bättre att vara själv. Men nu.. Ja, jag tror att det kan bli bra.. Det finna såklart en rädsla. Men vill ändå gifta mig med honom. 🙂

  30. Chatarina skriver:

    Vi gifte oss hemligt den 6 november förra året, våra bästa vänner var med som vittnen och dagen därpå reste vi båda familjer till Teneriffa och bara vilade och hade det bra. Vi ringde våra föräldrar från flygplatsen och resten fick veta via facebook. Inte populärt, kommer sura kommentarer pga detta fortfarande… Jag har väldigt svårt att förstå varför folk tror de äger en på nåt vis och inte kan acceptera att det är en privat sak som man väljer själv, stoooort, litet, hemligt eller inte. Det blev en fin kväll och en toppenresa som kommer vila i minnet hela våra liv 🙂

  31. Amanda skriver:

    Jag har velat gifta mig sen jag blev tillsammans med min nuvarande (17 år). Han ansåg att det var ett för vuxet steg. När jag var gravid i åttonde månaden ändrade han sig plötsligt och jag ville gifta mig på vår årsdag. Dvs en dag före beräknad förlossning. Sagt och gjort bokade vi in det. Vi ville först inte berätta för någon om planerna men vi berättade för våra syskon och föräldrar som skulle få närvara. Vi var fattiga som kyrkråttor vid tillfället och köpte lite billiga kläder som skulle kunna passa i rådhuset. En vecka före beräknad förlossning kom den lilla guldklimpen. Hon var med på vigseln och det var första gången flera i familjen träffade henne. Jag kommer inte ihåg mycket av den dagen men det enda jag tyckte då och tycker nu är viktigt är att vi heter samma och vi tillhör varandra, man och hustru. Det är stort! Vi har sagt till alla sura vänner att vi ska ha bröllopsfest snart.. Snart tre år senare, en bebis till och en flytt på gång tror jag att vi får skjuta upp det ett år till.

  32. Annafia skriver:

    Är lite klyven till det hela.. Vill ju å ena sidan ha ett bevis på att ”Nu är det vi” samtidigt som det nog mest skulle vara för det juridiska. Det är ju lite speciellt när min karl redan varit gift en gång och har två barn med sin f.d. fru. Han har själv sagt att han inte vill gifta sig igen, men att han har funderat på det vilket självklart är smickrande. Svårt att säga hur drömbröllopet skulle se ut. Inte för stort och bara folk som jag verkligen vill ha på plats. Har ju en baotasläkt på pappas sida så det blir svårt att begränsa sig. Å ena sidan har jag varit bjuden till de flesta kusiner, men de träffar jag ju aldrig annars.

  33. Therese skriver:

    efter många om och men gifte vi oss – på ett sätt som passade oss alldeles utmärkt. Det största för oss var att vi skaffat två barn tillsammans – bandet kan liksom inte bli starkare än så men vår 10-årsdag som par sammanföll med Skansens drop-in bröllop. Så vi gifte oss under samma dag som typ 462 andra par i en borgerlig ceremoni med barnen, två vittnen och fyra familjemedlemmar närvarande. Värsta skolavslutningsstämningen på Skansen den dagen, alla var superglada och det var somriga fina kläder överallt. Lagom högtidligt och skulle jag göra det igen skulle jag välja precis samma sätt.

  34. fanny s skriver:

    Har varit gift i 4 år. Vi var unga, 22 år, och vi hade INGA pengar eftersom vi båda pluggade. Minns att jag tog mina sista pengar för att ha råd med förlovningsringarna, hade knappt råd med mat den månaden

  35. Maria skriver:

    Nyårsafton 2013 gifte vi oss på en strand på Seychellerna. Bara han och jag. Det var en fantastisk dag och precis som det skulle vara. Ett par veckor efter att vi kom hem höll vi en fest för våra vänner, så fick vi firat 2 gånger. 🙂
    Min man tyckte att vi skulle gifta oss på nyårsafton, så glömmer han aldrig vår bröllopsdag. 😉

  36. Mikaela skriver:

    Japp, vi är gifta. Blev tillsammans i juni 2013 och gifte oss fyra månader senare, då var jag i vecka 13 med vårt första barn. Sen dess har det hunnit bli en lillebror också.
    Gifte oss i hemlighet i stadshuset med tre vänner närvarande, efteråt åt vi lunch på en uteservering. När vi kom hem ringde vi våra föräldrar, hehe. Lite sura miner men det gick snabbt över 🙂
    Gifte oss mest för det juridiska och för att ha samma efternamn. Men det är självklart härligt att veta att man har det där, att det är vi på alla sätt som finns.

  37. åsa skriver:

    Är gift! Gifte oss borgligt i skogen med två vittnen. Ett stort bröllop är inte ”vi” och ville absolut inte gifta oss i kyrkan.

  38. Malin skriver:

    Efter att ha döpt dotra inför 80gäster så vette tusan. Blev så nervös att jag höll på att tappa ungen av all handsvett. Men samtidigt så var de så fint att så många vela komma. Dock blir vårat bröllop, om det nu blir något, en smula mindre och mer intimt. Tror det blir bättre så man hinner prata med alla. Och då kanske mer vänner än avlägsna släktingar. dock är min sambo same så deras traditioner kring bröllop är 3 dagars med flera hundra gäster. Haha .. man får kompromissa. Men visst vill jag gifta mig, men de är först nu när jag träffat the man!

  39. Evelina skriver:

    Vi gifter oss på valborg med bara några veckors framförhållning efter över 6 år som par, 1 barn och 3,5 år som förlovade.
    Det blir litet, enkelt och intimt med grill som ”fest” och sen se en brasa. Vi kommer hålla alkoholen borta och bara ha trevligt med närmsta släkten. Många små barn och massa trevlig stämning! Inte drömbröllopet kanske, men perfekt för oss (och särskilt för plånboken).

Lämna en kommentar