Mamma


Jag dör inombords. Jag såg ett klipp av en svältande tvååring som blivit utfryst och utslängd från familjen för att de trodde han är en häxa. Det förekommer tydligen mycket i Nigera. Han går runt själv, naken och utsvulten och ingen vuxen människa gör något för att de tror på samma sak som familjen. ”Han är en häxa”. En tvåring. Tack och lov tar en kvinna upp honom när han ramlar för att hans smala ben bär honom knappt. Pojken har fått namnet Hope. Mitt hjärta krossas när jag läser om dessa oskyldiga barn. Men Hope är omhändertagen nu. Man kan följa honom här. Jag tänker på Hope som i sitt land blir anklagad för att vara en häxa. Och av rasister så kommer han bli anklagad för att han inte ska finnas på denna planet för att han är svart. Vad är det för fel på människor och vad kan vi göra för att allt ska bli rätt och bra? Jag vill adoptera. Jag vill ta mig ut i världen och kunna plocka hem ett barn som Hope. Säga kom älskade lilla vän, du fick en hemsk start, men jag ska se till att du får en kärleksfull fortsättning.  

 

Bloggvännerna har ordet

19 svar till “Mamma”


  1. Sara skriver:

    Det är svårt det där med kulturell övertygelse. När det gäller adoption så är det tyvärr inte så lätt heller. Många gånger räcker inte bara kärlek. Mina föräldrar adopterade två barn och detta har av olika anledningar kört slut på dem 🙁 De är psykiskt och fysiskt utpumpade. Jag kan själv tänka ibland om vissa människor inte kan räddas. De är så förstörda att det inte går. Det är en hemsk tanke som jag slår tillbaka när den kommer men ändå intressant. Ta hand om dina barn Elaine Du är en supermamma. Men tänk noga på adoption som sagt det är långt ifrån lätt och kan förstöra en familj.

  2. Sara skriver:

    Mitt inlägg kanske lätt kallt. Men ville bara dela med mig av den andra sidan också av adoption. Mina adoptivsyskon har stulit, ljugit allvarligt, rymt hemifrån, skadat sig själva,skadat mina föräldrar fysiskt, bajsat och smetat ut sin avföring hemma i skolan m.m. m.m. Mina föräldrar har försökt allt men som sagt kärlek räcker inte ibland. Jag var ändå vuxen när de adopterades. Men tänker hur svårt det hade varit om jag också var ett litet barn.

  3. Sandra skriver:

    Usch så hemskt 🙁
    (I min kommentar ovanför gjorde jag bara hjärt-emojin men den verkar inte synas, iaf inte i min mobil.)

  4. Sara skriver:

    Tack Sandra! De kämpar på och så hela familjen! Kram

  5. Så hemskt… Tycker du verkar vara en så fin människa Elaine! Lyssnade precis på podden. Du är fantastisk ❤️

  6. Anna C skriver:

    Adoptioner innebär att inte ens en promille blir hjälpta. Dessutom tas de från sina rötter och sitt folk. Det bästa vi kan göra är att försöka förbättra levnadsvillkoren för alla. Genom att vi uppmuntrar handel, investerar i infrastruktur och utbildning.
    Det känns nog bra att adoptera, men det är väldigt kostsamt och pengarna skulle kunna användas mer effektivt.
    Man måste tänka efter när man vill göra något gott om det är för att man själv ska må bra eller för att man verkligen vill göra skillnad i världen.
    Här är två bra projekt som hjälper många barn och som ger dem en chans att leva bra liv bland sina egna: http://www.operationsmile.se/ http://right-hand.org/svenska/projekt/hatune-foundation/
    Det är organisationer med en smal överbyggnad, så att inte merparten går till administration och chefslöner.

  7. Maja skriver:

    Det funkar inte så att man bara kan adoptera. Det är i stort sett omöjligt att adoptera om man inte är ofrivilligt barnlös. Och även om det finns många barn som far illa så finns det väldigt få barn som är tillgängliga för adoption (iaf för svenska familjer då Sverige har hårda krav på avtal med adoptionsländerna). /en som genomgått hela denna resa men till slut fått biologiska barn

  8. Linda skriver:

    Elaine! Jag var en nära bloggvän, sen tappade jag liksom bort dig för någon månad sen. Nu är jag tillbaka! Blir så berörd av din kommande bok. Ser med spänning och lite nervositet (egna sår som kan tänkas rivas upp kanske) fram emot att läsa boken. Vilken utmaning du verkat gett dig i kast med! Klokt att unna dig själv terapitimmar! Vissa sår läker aldrig! Kram till dig, jag är glad att vara tillbaka!

  9. Maja skriver:

    Läste också den artikeln för ett tag sen och blev så ledsen.. har själv en 2-årig grabb och en 5-åring grabb.. tänk om det varit min 2-åring som gått omkring där… 🙁

  10. Lina S skriver:

    Jag och min man står i kö för att adoptera och ser fram emot det mer än något annat i livet, förstås. Men för oss är det viktigt att vårt stundande föräldraskap inte är nåt slags välgörenhetsprojekt. Tanken är god men det kan lätt slå fel om en människa ska vara en del av en familj och sedan ha känslan att den måste vara tacksam för det resten av livet, att ha blivit ”räddad”. En sådan känsla tror jag är viktig att den kommer inifrån, vilken bakgrund man än har, inte placeras på en. Så har våra tankar gått kring att bli föräldrar till ett barn som redan finns.

    När människor utbrister att jag och min man är så ”fantastiska” som adopterar, brukar vi ganska fort protestera. Adoptionen är en egoistisk handling, precis som om vi fått biologiska barn, något vi gör för att vi vill bli föräldrar och för oss känns det viktigt att bära med. Det finns så många andra bra sätt att vara med och ”rädda världen” på, typ välgörenhetsprojekt och utbildning. Det här gör vi för att det är vårt sätt att bilda familj.

    Jag förstår att du pratar om en stark känsla du får när du ser ett barn som far illa, så känner jag också när jag ser otrygga barn, samtidigt som jag vill förklara hur jag ser på min resa till att bli mamma.

    Allt gott! / Lina

  11. Jasminka skriver:

    Eleine, du verkar ha ett hjärta stort som ett hus. Jag kan känna likadant, att jag vill rädda alla barn i hela världen. Jag har dock inte möjlighet så jag försöker stt skona mitt hjärta ibland, vara en bra mamma till det barn jag haft turen att få och be en bön för alla de som inte har samma tur som mitt barn. En dag, på något sätt, ska jag göra mer för alla de små själarna och fram till dess försöker jag tänka att jag gör det jag kan, nu i denna stund. Det sliter på en att känna så mycket, iaf på mig. Stor kram till dig! /Jasminka

  12. Theres skriver:

    Jag lyssnade på Therese Christiansens vinterprat igår, det handlar mycket om hur man håller hoppet uppe bland all tragedi, framförallt den som drabbar barn, och jag tror du skulle gilla det om du inte redan hört det. Bara ett tips. Kram på dig!

  13. Jennifer skriver:

    Så kan jag också känna! Alla utsatta barn i världen som hade sån otur att födas in i hemska förhållanden… Jag gillar att läsa Emma Kocks blogg om hennes ”skitungar” och skänka pengar till hennes hem där man kan se hur varje krona får till barnen! Så tips till alla som vill hjälpa och känna att pengarna når fram direkt och ser hur pengarna används: googla ”våra skitungar blogg”.

Lämna en kommentar