En Oscar i händerna på en fantastisk kvinna


Vilken härlig start på måndagen att få se att Wikander vann en Oscar. Den första svensken på mer än 40 år. Hon blev nekad plats till scenskolan men lyckades ta sig till toppen ändå. Vägen till framgång är krokig och jag tror att får ta att en massa nekanden är en del av vägen till drömmen. Det är ingen dans på rosor alla gånger. Idag släpps karriärpodden där jag pratar om detta. Om alla nej jag fick på väg hit och hur jag lärde mog absorbera goda kommentarer för att kompensera mitt då dåliga självförtroende. Men det är också en balans mellan självdistans och självinsikt. Att vara mottaglig för vilka drömmar som är rimliga för en och inte s rimliga. Jag drömde om att bli sångerska och modell när jag var 14. Jag är så tacksam för att en person kärleksfullt sa:

”Elaine, du har nog inte vad som krävs eller du har verkligen inte det. Men du har en massa andra talanger. Satsa på dom istället!”

Det finns med andra ord bra och dåliga nej och det gäller att se skillnad på dem. Nu när jag har nått många av mina drömmar så gäller det att hålla sig ödmjuk. Det tycker jag iofs inte är svårt, men jag tycker det är sorgligt med alla framgångssagor som tappar ödmjukheten. Den ödmjukhet man ser hos Alicia när hon håller i statyetten. Hoppas hon håller kvar i den. Jag är livrädd för att uppfattas som en person som inte är ödmjuk. Varje föreläsning jag har där jag erbjuds loge eller eget rum så tackar jag artigt nej för att det känns så divigt. När jag erbjuds att sitta med ”de andra stjärnorna som föreläser” så sitter jag hellre med ”vanligt folk” och snicksnackar. När mina kollegor bär böcker åt mig när jag ska föreläsa så känner jag olust och tar en kartong. Vem är jag att särbehandlas bara för att jag haft turen att få jobba med det jag vill? Vem är jag att någonsin bli en diva och hur lyckas folk bli det? Jag förstår inte. 

Så går mina tankar denna måndagmorgon och jag har en enorm glädje och värme för den där statyetten. Jag är övertygad om att det var en kombo av talang, ödmjukhet, envishet, självinsikt och gränsdragningar som tog henne dit. Grattis Alicia!

Bloggvännerna har ordet

10 svar till “En Oscar i händerna på en fantastisk kvinna”


  1. Ja verkligen stort grattis till Alicia! Jag håller med dig om hur viktigt det är att inte låta framgång stiga en åt huvudet, men samtidigt ser jag dina erfarenheter som föreläsare öven ur ett annat perspektiv. Att någon erbjuder dig eget rum eller bär dina böcker kan också tolkas som omtanke av någon som förstår att det är slitigt att fara land och rike runt och att det kan vara skönt att kunna koppla av en stund för sig själv, eller att det tar på kroppen att ständigt släpa runt på tunga böcker och väskor och kassar. För dem är händelsen ett undantag medan det för dig är vardag. Ibland handlar det inte om att markera avstånd eller värde, ibland är det bara en människa som vill vara snäll mot en annan människa och som skulle bli glad om du vill ta emot erbjudandet och tacka för att vederbörande var så omtänksam.
    Charlotta

    • Maria skriver:

      Så fin kommentar, håller med i vartenda ord. Jag har själv en enklare bakgrund och minns fortfarande första tjänsteresan för tio år sedan men stort hotellrum på flott hotell till ”lilla mig”, sedan dess har jag insett hur slitsamt det är att resa i tjänsten och avudnas inte de som gör det ofta.

    • Hmm skriver:

      Så tänker jag också och sedan så vill jag lägga till att du E inte borde tacka nej till att sitta med ”stjärnorna” varje gång för du vet aldrig vilket viktigt nätverkande det kan leda till. Inte enbart för din karriär utan för att få tillfällen att lyfta dina hjärtefrågor.

      Kram på dig!

  2. Hope skriver:

    Hmm jag däckade precis när galan började, det har aldrig hänt förut men vad roligt att Alicia fick en Oscar HURRA!

  3. Diana skriver:

    Ja alltså verkligen grattis Alicia på den. Vilken tjej, vilken talang och ja man ska inte ge upp sina drömmar, det ska man verkligen inte och det visar Alicia väl. 😀

  4. Maria skriver:

    Så himla kul att hon vann! Försökte hålla mig vaken, men lyckades inte så jag kunde se det live. Det första jag gjorde när jag vaknade var att gå in på aftonbladet för att se om hon hade vunnit….blev så glad när jag såg det. När de visade hela hennes tacktal i nymo imorse blev jag helt rörd av hennes reaktion och det hon sade. Tyckte även det var så gulligt att hennes mamma var med. Hon verkar väldigt sympatisk och professionell. Det finns liksom bara positiva saker att nämna om henne. Rent ytligt så är hon ju så oerhört söt och vacker. (Men det upplevs nog inte alltid som en fördel, särskilt när man är ung).

  5. […] Elaine är en av många som skriver om detta.. […]

  6. Hmm skriver:

    Ser nu när jag läst vad andra kommenterat ang vad du skrivit att de blev fel ang vinnare av Oskar och Svenskar på 40 år.
    De är flera stycken som gjort det för både det ena och andra. Senast 2013. Hon är den första på så länge som fått det för skådespeleri. Lite skillnad kan jag tycka från vad du skrivit E. ;.)

  7. Emelie skriver:

    Jag har frågat dig detta förut och du har inte svarat (förstår visserligen att du inte kan svara på varje fråga du får), men nu kommer tanken upp på nytt. Tänker på din klassresa.
    Du skriver ofta om din bakgrund med stolthet, men jag tror att det är väldigt typiskt för människor som rest ”uppåt” i klass, att vara rädd för att uppfattas som ”för mer”. Eller divig som du uttrycker det. Tänker tillbaka på ett inlägg du skrev för länge, att du saknade känslan av lyx över GB-glass jordgubb, vanlig, päron. Förstår den väldigt väl. Reflekterar ofta över detta. Som barn minns jag tillfällena på McDonalds. Det var så sällan vi hade råd med detta. För mitt barn kommer McDonalds, fika på stan, spontana presenter, chips på lördagar och utflykter om somrarna att vara vardag. Känslan inför detta är dubbel. Å ena sidan är jag så glad att kunna ge mitt barn det som jag själv inte kunde få som liten, å andra sidan vill jag att mitt barn ska kunna uppskatta allt hen får. Vilket det verkar som, även om hen är liten än. Kan du inte skriva lite om hur du upplever din klassresa? Hur är det att gå från förorten till en etagelägenhet för många, många miljoner? Pratar du och din mamma om detta? Om det inte känns för privat! Kram!

  8. emina skriver:

    Intressant pod med intressanta tankar men jag är fascinerad över hur mycket kvinnoförakt (eller så kallat internaliserat kvinnohat) det finns i din feminism (för du har ju sagt att du är feminist, rätta mig om det är fel). Somliga kanske inte noterar det här men är man insatt i ämnet så vill jag påstå att det framgår väldigt tydligt. Flera ggr i podden så avhandlar du ämnen utifrån perspektivet att kvinnor ska bli mer som män för att bli rätt. Är det något du reflekterar över att du gör eller kommer det väldigt omedvetet? Vore intressant med dina tankar om detta. Detta är tyvärr inte bara i podden utan allmänt i din kommunikation både på bloggen och i ex tv-framträdanden.

Lämna en kommentar