Kärlek som gör en galen


Jag såg en dokumentär på Netflix om Frank Sinatra. Mannen var verkligen passionerad, men också galen. Jesus kristus, jag undrar vad som gjorde honom så? Han kändes lite som en psykopat, men samtidigt väldigt empatiskt på vissa sätt. Hans kärlek med Ava verkade intressant och fick mig att undra om den där kärleken som gör en galen verkligen är kärlek? Är det inte bara galenskap? Jag har nog aldrig råkat ut för en kärlek som gjort mig galen. Har ni?

 

Bloggvännerna har ordet

4 svar till “Kärlek som gör en galen”


  1. Sanna skriver:

    Både jag och min man har haft just det där galna förhållandet som man dessutom är för blind för att inse att det är ohälsosamt för själen. Det ända man gör i en sån relation är att bråka och ha sex, bråka och ha sex tills en dag då det där jag har fått nog-bråket och vaknar sakta till liv igen. Vi satt i soffan hemma och pratade om det här för bara några dagar sedan. Vilken helvetes tur att det inte blev barn med våra ex, haha. För mig tog de 4 år och maken 1 och ett halvt år att inse fakta. 🙂

  2. Frank Sinatra, älskar den mannens röst! Vill man höra det näst bästa, live, så lyssna på Seth McFarlane, gudomlig röst!
    Måste se den dokumentären, tack för tipset! 😀

  3. Linaql skriver:

    Håller helt med Sanna där uppe, exakt så! bråka, sex, bråka, bråka, sex, sex, sex, BRÅKA, bråka bråka. Och varje bråk slutade med att man gjorde slut typ. Och sen blev ihop 2 dagar senare.

    För mig var det som student som 20-åring i Australien med en Kanadensare. En dag t.ex efter vi ”gjort slut” (då han varit otrogen) och när jag kom ut från en lektion låg det rosblad hela vägen till hissen och sen ut genom skolan och där stod han med en boom box på axeln o spelade nån musik. En stor rugbyspelande Kanadick. Så blev vi ihop igen. 2 dagar senare sparkade han sönder en dörr hemma för nåt sms jag fick, och jag drog ut och festade och skrek han kunde dra åt helvete, festade hela natten, sov hos nån annan snubbe och så började det om. Vi bedrog varann konstant! mest av rädsla tror jag att bli bedragna själva.

    Det var de galnaste förhållandet jag nånsin haft, vi blev båda tokiga. Var vi ute och nån kille pratade med mig, så kunde han utan att tveka slå ner honom. Om nån brud snackade med honom kunde jag gå upp och göra nåt psykologiskt brudspel.
    Herrejisses, inte en lugn stund när vi for fram. Efter 10 månader drog jag tillbaka till Sverige och han till Kanada. Jag var SÅ färdig med skiten då! Efter det har jag valt väldigt lugna förhållanden.
    Kul att ha ett i bagaget, för det är såna sanslösa minnen men skulle aldrig palla att leva i ett haha, aldrig nånsin! men som student i Australien ville man ju absolut inte ha ett lugnt fast förhållande, så det var verkligen perfekt för den tidpunkten i mitt liv 🙂

  4. Fia skriver:

    Att vara ihop med en spelberoende karl som ljuger gång på gång och manipulerar en… Det gjorde mig galen, minst sagt. När han berättade att han ”varit” spelberoende var min enda respons att jag krävde att han skulle vara ärlig mot mig. Det tog ett par stora lögner och svek för att jag kärleken skulle dö och jag skulle inse att det aldrig skulle bli annorlunda. Som tur är höll vi inte ihop ens ett år, men jävlar vad glad jag är att jag tog mig ur det hela.

Lämna en kommentar