Kära mamma


Mamma, jag älskar dig. Jag älskar dig för att du varit min klippa hela mitt liv, från att jag föddes tills i detta nu när du håller min dotter och en grönsakssmoothie i din famn. Du har alltid tyckt att mina framgångar har varit självklara, du förutspådde dem redan i Bredäng. Trots att vi kämpade med ekonomin och tillvaron så glittrade alltid din blick när du pratade om framtiden och vad det skulle bli av mig. Jag tyckte du var lite tossig och började skratta åt allt du sa att jag skulle göra som att skriva böcker. Nu skrattar jag inte längre, jag ler. Ler för att du såg saker som jag inte ens hade föreställt mig. Du stod kvar och jag står kvar. Det var du och jag mamma, vi mot världen. Nu är vi några fler i familjen, men du är vår klippa. Fortfarande. Jag älskar dig.

Bloggvännerna har ordet

18 svar till “Kära mamma”


  1. Sanna skriver:

    Såg på bloggkommentatorerna om din nya bok , så spännande . Du är modig <3 ♡ kärlek till dig .

  2. Apolonia skriver:

    Så varmt skrevet ! Jeg ville ønske at mit barn skrev sådan om mig.

  3. Kärleksfullt skrivet!

    Så fantastiskt med en mamma som inte ser begränsningar för sitt barn.

    Det är så viktigt med någon som tror på en, och som ffa inte kommenterar någons drömmar så att drömmar dör. Eller som här, är den som kanske sår frön till nya drömmar.

  4. Therese skriver:

    Jag började gråta när jag läste dina fina ord om din mamma.

  5. Kattis skriver:

    Vilken kärleksförklaring! Både den från din mamma till dig, att hon alltid trott på dig och tagit din framgång för självklar, och den här texten från dig till din mamma. Vilken vinstlott hon verkar vara, din mamma. Och du också.

  6. alltutomlagom skriver:

    Jag lyssnade på avsnittet med dig i Framgångspodden. Intressant och inspirerande, verkligen. Trevlig blogg du driver med 🙂

  7. Dilza skriver:

    Elaine min fina dotter vad fin du skriver om mig.Jag.tror att jag gjorde bra för mig när ni var små.
    Jag ville göra mycket gott men omständigheterna var begränsade.
    Den bild på mig och barn blev bra

  8. Sanna skriver:

    Mitt hjärta brast nu. Fast du skrev så himla fint och jag känner exakt samma sak när det gäller min mamma. Hon är bäst i världen!
    Ändå brister hjärtat för jag kan inte sluta tänka på att hon blir äldre, skröpligare, men jag slutar ju inte behöva henne. En dag kommer hon somna och aldrig vakna igen. Vad gör jag då?

    Hemskt att jag aldrig kan sluta tänka i de banorna men jag ser det hända varannan dag. Jag måste ringa anhöriga och tala om att deras mamma eller pappa åkt in på sjukhus, att det är allvarligt. Varenda en av dom, oavsett ålder, blir som små barn igen. Man hör hur det där vuxna suddas ut och fram kommer barnet som räds att förlora sin förälder.

    Usch. Vad deprimerande!
    Nu ska jag sluta.

    Puss och kram <3

  9. Anna skriver:

    Så fint!

  10. Sara skriver:

    Önskar jag kunde säga samma sak om min mamma. Nu är jag 44 år gammal och än idag vågar jag inte berätta för henne om mina problem. HOn är den sista som får veta något om mig. Nu har jag varit sjukskriven och arbetslös senaste året och jag har gömt detta för henne. Jag ljuger varjde gångn hon ringer och frågar hur jag mår. Jag måste låtsas att jag är den lyckligaste, mest framgångsrika kvinnan i sverige och att jag tränar varje dag och ….listan är lång. Har testat att dela med mig om mina problem med henne, men hon blir så konstig efterå. Hennes röst förändras….lite arg…besviken….som om välrden har gått under ….sedan ringer hon om en timme eller dagen efter och har hittat på hemska möjliga fantasier om min framtid …om mig och hur jag borde gjort och att jag inte har skött mitt liv osv. ….Jag är dock välutbildad…rest och rest världen runt och levt ett hyfsat bra liv men livet har sina berg oc dalbanor. Dessvärre måste jag alltid ljuga för henne hur framgångsrik jag är, eftersom just då blir hennes röst så varm och kärleksfull och hon älskar mig mest då.

    Ibland tänker jag hur skönt det vore om han dog snart då skulle jag slippa all press och krav!

    Hur mycket jag än tänker minns jag inte om hon någonsin kom hem med en leksak till oss när vi var små. Aldrig kommer hem med godis eller…ja…alla de här sakerna föräldrar gör för sina barn.

    Har alltid dragits till mina vänners mamma och innerst innen har jag skrivit inombords att få dela deras mamma…..

    Är så avundsjuk på dig Elaine. Önskar att jag kunde säga så om min mor.

    • elaineeksvard skriver:

      Sara, ingen förtjänar det där bemötandet. Jag hoppas inte att du mäter ditt värde efter din mammas bedömningar. Jag hoppas inte att din välmående mäts efter din mamma. Hade jag mätt mitt efter min pappa så hade jag inte levt idag. Jag hittade andra vuxna, hade tack och lov min mamma. Men hade jag inte haft henne så hade det varit farfar. Och hade det inte varit farfar så hade det varit min lågstadiefröken Carola. Det jag försöker säga är att kärleken och uppskattningen finns på andra platser, men då får man inte stirra sig blind på dåliga platser trots att den platsen i ditt fall stavas mamma. Jag stirrade mig blind på pappa länge, ville så gärna att han skulle älska mig. Att stirra på den platsen gav mig panikångest, dåligt självförtroende, jag ville inte leva i perioder. Sen vände jag blicken till andra platser och fick kärlek på det sätt det ska vara. Stor kram Sara❤️❤️❤️

  11. El skriver:

    Rann ett par tårar för mig, dels för de fina ord du skrev om din mor, dels för att jag har en speciell relation med min mamma (en fantastisk relation med min pappa).

  12. Lis skriver:

    Nu försvann allt jag precis hade skrivit 🙁 Får korta ner det.

    Vad som förvånar mig är mammor som trots egna svårigheter ändå har överskott att finnas där för sina barn.

    Min mamma utsattes för mycket hemskheter av sin egen mamma och hennes mamma av hennes osv. Detta fördes också över på mig. Åratal av hån, försummelse och gränsöverskridande tillvaro med många dåliga män som kom och gick för att mamma inte vågade vara ensam. Hon var ensam med mig då pappa valt bort mig för en ny familj ( hans nya fru förbjöd honom att ha kontakt med mig).

    Mamma kämpade med Asperger, manodepressivitet, paranoiditet, aggressivitet, Borderline, narcissism och extremt dåligt självförtroende. Allt detta förde hon över på mig. Men idag efter år av egenterapi funkar hon bättre, hon är mer rofylld eftersom hon är äldre och framförallt gör mina barn henne till en bättre människa.

    Själv har jag aldrig haft någon som tror på mig, men jag är övertygad om att bakom en framgångsrik kvinna står en varm och stöttande mamma.

  13. agnes skriver:

    Hej.Så fint skrivet om din mamma, så klok och stark och det har hon säker fört över till dig också.

  14. Bev skriver:

    Heartwarming! Hugs to you and family

Lämna en kommentar