Barnen i offentligheten


Matheo och Evy var med på plåtningen till Mama. Men, tänker ni? Skulle de inte vara förskonade offentligheten. Jo, den kontinuerliga offentligheten som en blogg faktiskt är. Men när vi går på röda mattan evenemang med barnen så ställer vi upp på foton för att vi gör dem till märkliga/mystiska barn om vi vänder ryggen till kamerorna när vi ändå har kommit på kalaset. Så Gustav och jag har bestämt att om vi går så får vi ta att det tas kort på våra barn där. Vill vi inte ha den publiciteten så tackar vi nej. Vi tackar nej till kanske 9 av tio inbjudningar som är för våra barn. Men ibland då Matheo verkligen skulle ha glädje av det och vill gå så tackar vi ja. Nu får de vara med i Mama för en gång skull. Det är för en bra sak och det är en gång, så det känns ok. Ebba von Sydow är min förebild vad det gäller integritet för hennes barn och jag har sett att hon gör vissa undantag ibland. Då känns det ok.

Hur hade ni gjort? Konsekvent nej eller ”Okey”?

Bloggvännerna har ordet

23 svar till “Barnen i offentligheten”


  1. Apolonia skriver:

    Konsekvent nej, eller konsekvent ja.

  2. Apolonia skriver:

    Du viser jo børnene på facebook…. Ellers kan man kun se baghoveder. Frustrerende.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Gör jag? Syns det för er?

      • Janna skriver:

        Det man kanske inte alltid tänker på är att den bilden man lägger som bakgrundsbild alltid syns för andra och att facebook får rättigheterna till den (eller att den blir offentlig.. är inte säker på hur det fungerar). Jag hade en bild från mitt bröllop som bakgrundsbild och den var det någon för mig helt okänd person som använde sen, trots att jag har ställt in så att min facebook ska vara så privat som möjligt.

      • Cornelia skriver:

        Det syns flertalet bilder, du borde se över dina inställningar. Kram

      • Apolonia skriver:

        For mig – ja. Jeg så både Matheo og Evelyn på din facebook. Kiggede længe. De er SÅ søde, lige til at spise. Undrede mig hvorfor man ikke kan se dem på bloggen.

      • Astrid skriver:

        Det är dina profilbilder och omslagsbilder på din privata Facebook som verkar synas för alla. Borde gå o fixa i inställningar 🙂
        Längtar tills du kommer och föreläser på Bokorridoren i Malmö! 🙂

      • Eva skriver:

        Ja, gick och kollade på din privata efter den här kommentaren och jättemånga bilder syns. Vi är inte vänner där.

  3. Diana skriver:

    Jag har aldrig trott på ”förbjuda”, ”aldrig”, ”sluta helt” etc. Allt med måtta i livet, då blir det bäst. Jag hade gjort som ni gör nu, om det är viktigt för mig att inte visa mina barn, så låter jag bli på bloggen. Men iom att man får inbjudningar via bloggen som är just för familjen etc så hade jag gjort undantag. inget behöver vara skrivet i sten, det handlar väl inte om att göra barnen hemliga och osynliga utan att skydda de från media och för mycket exponering antar jag.

    Ser fram emot att få se dina bilder på MAMA för du såg så vacker ut på den där orange bilden som du visade igår. Vill se kläderna och vart allt kommer ifrån. 😀

  4. Jag tycker du resonerar klokt!

  5. Det är bra att ha riktlinjer att följa men det finns ingen anledning att vara kategorisk bara för sakens skull. Förutsättningarna förändras hela tiden så det låter klokt att ni gör det som känns rätt för tillfället. Det är ju det som kallas situationsanpassat ledarskap, enligt mig den variant som fungerar bäst i långa loppet. 😉
    Charlotta

  6. Ellen skriver:

    Tycker att du resonerar klokt. Att ha ett konsekvent svart/vitt tänkande är enligt mig helt orimligt.

  7. Maria skriver:

    Det ska väl vara sina barn (Ebba von Sydow)

  8. Ida skriver:

    Oj! Jag kunde inte motstå frestelsen att få en skymt av dina barn. Det verkar som att man kan se alla dina cover photos och profile pictures (genom tiderna). Väldigt många bilder på Matheo och ett mindre antal på Evelyn. Det borde gå att fixa i inställningar! Kram

  9. Camilla skriver:

    Hej elaine. Har en fråga eller kanske mer är ute efter tips. Jag har en chef som är väldigt dominant o tar väldigt mycket plats. När vi har apt så kör hon över folk, avbryter så man aldrig får prata till punkt. Hon är så mot alla. Känns mer som att hon har en evig monolog! Har du nått tips hur jag kan ”säga till” att de inte känns ok? Hela personalgruppen känner såhär men ingen vågar säga till chefen. Men jag känner mer att jag vill ha en bra arbetssituation o struntar faktiskt i att hon är min chef o känner att jag iallafall vill säga nått men på ett bra sätt. Mvh camilla

    • Camilla, be att få tala med henne i enrum och berätta hur du upplever situationen. För inte fram det som kritik utan som ett tips på hur hon kan förbättra sin ledarstil för att få bättre gehör och engagemang i gruppen. Gå in med inställningen att du tar upp frågan för företagets bästa och poängtera att det finns mycket kunskap i gruppen som inte kommer fram i nuläget, och att det vore bra för arbetsmoralen att alla känner att chefen lyssnar på dem och värdesätter deras kompetens. Undvik att använda uttryck som ”alla tycker att du” och ”det är inte bara jag som tycker att…” utan prata i första hand utifrån dig själv och använd bara gruppen i nödfall. Lycka till!
      Charlotta

    • Lina skriver:

      Tydligt jag-budskap är mitt tips.
      Prata med chefen ensam och berätta precis vad du känner. Börja med att beskriva det som du upplever är ett problem och fortsätt sedan med hur detta påverkar tex din arbetssituation. Avsluta med en tanke om vad personen kan göra för att ändra sitt beteende. Undvik att dra in andra personer och undvik negativt laddade ord och ord som ”alltid/aldrig”.

      Ex.
      ”När du …”
      ”Så känner jag …”
      ”Följden blir att …”
      ”Jag skulle önska att du …”

  10. Jag hade resonerat precis likadant om det gällt mina barn 🙂

  11. Marre skriver:

    Båda barnen syns på din privata omslagsbild på Facebook. Jag är osäker om just den går att dölja? Man kanske får byta. I övrigt syns inga bilder på barnen

  12. Lina S skriver:

    Mycket klokt resonemang tycker jag! Det viktigaste är väl också att göra det som känns rätt och att man kan förklara för sina barn senare i livet hur man tänkt om några frågor kommer, tänker jag.

  13. sofie skriver:

    Jag tycker att det låter vettigt att låta omständigheterna bestämma, snarare än att ha en princip som ni konsekvent följer. Jag har å andra sidan lite svårt att förstå resonemanget bakom att inte visa barnen på bloggen, jag har inte funderat så mycket på det, så om någon vill upplysa mig och berätta vad som är skadligt med att göra så mot sitt barn så vore jag tacksam, är nämligen lite nyfiken. Jag kan tänka mig att det har med integritet att göra, och att barnen själva ska få bestämma hur och när de vill synas, men då kan man ju inte visa bilder inför släkt och vänner heller, eller?

Lämna en kommentar