Familj och relationskriser


En reparatör var över för att fixa vår kylskåpsdörr. Han var en snackpåse precis som jag och vi kunde inte låta bli att snacka om allt mellan himmel och jord. Han – en fyrabarnspappa som hoppas på sex knoddar. Jag – en tvåbarnsmors som tycker att tre vore lyxigt om man hade tid att ge uppmärksamhet åt alla. Han och mamman till hans barn håller fortfarande ihop men det har inte varit lätt alla gånger.
– Klart man har kriser, men man gör ett val att hålla ihop. Det har funnits perioder då man känt att man skiter i allt och kör varannan vecka. Och samtidigt ser man folks perfekta liv på Facebook och tror att man har det skitdåligt.” sa han och skrattade. Men sanningen är ju att alla har kriser. Det är bara det att man inte outar det på sociala medier, man tar krisen med den krisen berör. På något sätt var det befriande att höra honom säga allt det här utan att gå in på detaljer.

Bloggvännerna har ordet

10 svar till “Familj och relationskriser”


  1. Annica skriver:

    Hur tar du negativa kommentarer och påhopp mot dig som mamma och människa?Har en läsare på min blogg som bland annat menar på att jag inte borde ha barn, på grund av ett syndrom som jag har. Hon menar på att det syndromet lägger sig på det intellektuella och att jag därför är helt bakom flötet. Hon i princip hotat med Socialen på grund av att jag har det syndromet. (Har gett svar på tal i bloggen)

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Anmäl fanskapet.

      • Elaine Eksvärd skriver:

        Hela kommentaren kom inte med. Trollet är väl empatistört så varför ska hen få några barn? Hon kan ju avla fram ett gäng hitlers. Kram på dig❤️

      • Annica skriver:

        Har blockat den IP-adressen så trollet kommer inte få mer uppmärksamhet än de två inlägg jag ägnade åt de påståendena hon kom med. Men en del saker var sådant som en del ändå har fördomar om vad gäller mitt syndrom.. Så bra ändå i det hela att jag skrev om dessa för att belysa.

        Det är något jag brinner för, att sprida information och fakta om Turners syndrom.

  2. Sanna skriver:

    Jag älskar att min sambo förstår skillnaden på orden ; ” det är inget / jag är inte arg ” – beroende på mitt tonläge. Och han ger sig inte. Just i den stunden kan jag bli galen av att han läser av mig så bra , medan jag i efterhand är så oerhört tacksam för att han är som han är <3 "aldrig somna osams" ett mantra som ligger varmt om hjärtat .

    Jag tycker det är så fint av honom att våga säga " men jag hör ju att du är ledsen över något?"och jag säger ; haha nejdå ingen fara , sov du . Varpå han kanske säger : är det jobbet gumman ? Och jag bryter ihop för att han har så rätt . Och det behöver inte sluta med att jag pratar ut om allting utan bara det faktum att han bryr sig . <3

    Älskar att läsa om dina tankar . Så fint <3 kram

  3. Elin skriver:

    Elaine! Jag älskar din blogg och jag hoppas verkligen att du kan ta dig tid att svara på detta, jag behöver verkligen få höra dina ord om mitt problem.

    Jag är 25 år, tillsammans med världens snällaste kille sen 6,5 år tillbaka. Vi har allt vad gäller trygghet: hem, fina familjer, vänner, bra socialt liv, trygg ekonomi. Han är min stora trygghet och nallebjörn, kramar honom gärna men sällan mer än så…

    Det känns som vi har exakt allt FÖRUTOM just samtal, skratt och sex.

    Snälla berätta för mig, hur det ska vara och hur jag borde känna, eller iallafall tänka. Tack för en kanonblogg ❣

    • Emma skriver:

      Hej Elin!
      Nu är jag inte Elaine men jag ville ändå svara på ditt inlägg. Du får ta till dig precis det du vill och ha överseende med att jag inte vet hela er historia. Men av det du skrev så tänker jag att ni var barn då ni träffades och självklart är ni därför varandras trygghet idag. Visst kan det vara ett fantastiskt förhållande men jag tror ni behöver ruskas om lite. Antingen ihop eller på varsitt håll.

      Trygghet går att finna på så många platser (både inom sig själv och på fysiska platser) och det är något som många mår bra av att utforska tror jag.

      Jag har också suttit i ett tryggt förhållande där kramar var det enda jag kände för. (Observera att jag inte likställer din upplevelse med min, jag bara delar med mig av en erfarenhet). Jag var till sist tvungen att gå och det kändes kaos och fruktansvärt ett bra tag efteråt men rösten där inne visste att det var rätt. Idag lever jag mer i enlighet med vem jag är och den där rösten blir bara starkare. DET är en trygghet jag inte trodde fanns. Stort lycka till, kära du! Bara du vet vad du/ni behöver göra, tillsammans eller var för sig!
      Kram!

      • Emma skriver:

        *förlåt! Barn var ni såklart inte när ni möttes (matematik är inte min grej!)!

      • Elin skriver:

        Tack för svar! Det är alltid bra att höra saker från någon helt utomstående. Jag har nog den där inre rösten redan som säger att jag måste gå, iallafall få en paus i allt. Men det är svårt att ta steget.

        Skönt att höra att du landat och är nöjd med din vardag idag! Kram!

    • Charlotte skriver:

      Hej! Inte Elaine här heller men ändå ett svar (eller inte ett svar som i en lösning utan mer lite tankar)!
      Jag håller med ovanstående- jag hade också ett förhållande söm var långt 15år till 20år och vi hade också ”allt” utom just passionen… Vi gjorde slut (eller han gjorde slut) för vi båda insåg att förhållandet var enbart en trygg vänskapsrelation, vi kände oss som ”barn åt våra respektive svärföräldrar” och hans släkt kändes som min och tvärtom- så himla tryggt men förhållande som vuxen kräver ju mer än trygghet! Tryggheten i ett mer vuxet förhållande behövs absolut men samtidigt är man ju mer ”sin egen trygghet” som vuxen om du förstår hur jag menar!

      Jag tycker Ni kanske borde ta en pause- gör inte slut men ge varandra tid att känna efter…se om Ni saknar varandra eller om Ni saknar tryggheten…? Att göra slut på en sån relation är ju så jobbigt för man förlorar ju även hans familj osv.

      Men ja, det var mina tankar- inte så himla peppande kanske men jag tror på riktigt att är ni menade för varandra så hittar Ni tillbaka!

      Kram på dig!

Lämna en kommentar