Det är inget roligt att ha det bra när så många har det dåligt


Jädrar vad de här skorna har hängt med länge och de håller fortfarande. Gött!  Miljövänligt och bra att ha samma skor i nu fem år. Men de är gjorda av skinn… 

Jag mår inget vidare vänner. Allting känns så fel i den här världen och jag hoppas att det är min inställning det är fel på för jag vill att världen ska vara rätt. I natt drömde jag att världen skulle gå under ”för att vi behandlar den inge bra”. Jag drog en suck av lättnad i drömmen och tänkte attdå behöver jag inte engagera mig i allt som jag känner att jag vill ändra på. Men sen vaknade jag och tankarna for omkring som aldrig förr. Jag tittade på vår fina etagevåning och kastade ett öga på instagram och de glada Kardashians. Undrade stilla ”hur gör alla ni som har det bra? Hur njuter ni av fina prylar och hem när så många har det dåligt?” 

   
Jag vill inte shama folk, de gör säkert massor av fint för världen. Men jag undrar mest för egen del. Jag är inte uppväxt med att ha det bra och så fort jag fick något så fick jag dåligt samvete för de som inte fick samma sak. Jag tycker helt enkelt inte att det är så kul att ha det bra när så många har det dåligt.

Jag kliver upp ur sängen och ringer reportern som skulle göra ett hemma-hos-reportage hos oss. Jag förklarar. Jag ställer in. ”Det känns inte bra att fläka ut mitt fina hem när så många saknar hem”. Reporten beklagar men förstår. ”Kanske en annan gång, men inte nu”.

Jag sätter mig i soffan och tittar ut. En skorsten pumpar ut rök. Miljön… Jag tänker på barn som rövas bort, hålls som sexslavar. Jag tänker på alla djur i hemska förhållanden för att vi ska kunna dricka mjölk och äta kött. Jag tänker på föräldrar som misshandlar sina barn. Jag tänker på våra flyktingar. På medborgare som utnyttjar systemet för att få pengar – de skiter fullständigt i flyktingen de får hem och behandlar hen som ett djur. Ni ska veta vad folk på socialtjänsten får se. Jag tänker på vårt extrarum som egentligen är Evys blivande rum. Det ska ju bli Evys rum sen, men hur gör man då om man fått en till familjemedlem. Och så tänker jag på molusker och ler. Vilket härligt om än äckligt litet problem i denna värld. Ett problem så litet att det nästan blir ett ljus där jag sitter i mörkret.

Vart börjar jag någonstans? Jag måste börja hitta ljuset i allt detta, skapa ljuset. Tar jag in mörkret så blir det så, mörkt.

Är det någon annan än jag som känner hopplösheten men vill mer?

Bloggvännerna har ordet

52 svar till “Det är inget roligt att ha det bra när så många har det dåligt”


  1. Anna skriver:

    När vi flyttade in i vårt nybyggda hus så var jag glad men i över en månad hade jag så fruktansvärt dåligt samvete för jag tänkte på alla, speciellt barn som bor i kåkstäder runt om i världen.
    Även om man önskar sina barn det bästa i världen så önskar jag att mina faktiskt inte har det så bra som de har det. Nu menar jag inte att de ska bo på en parkbänk mer att en risig lägenhet inne i stan gör dem mer gott i långa loppet än ett 250 kvm stort fint hus och ny bil på uppfarten ger.
    Jag hade ingen dålig uppväxt men det materiella runt om mig var sparsamt och inte överdådigt. Älskar mitt hus och vill inte byta det men hamnar ofta i samma tankar som du.

  2. Isabel skriver:

    Jag har inget svar egentligen mer än att man måste både få sörja och glädjas på sin egen nivå i livet. Med det menar jag att det finns alltid någon som har det bättre – och sämre. Vi ska självklart hjälpa till vi som har det bra – men vi måste också få vara glad och ledsna i vårt liv – för att orka…
    Så var glad för att du är en medveten kvinna som tar ställning för saker du tror på, var glad för din fina lägenhet för barnen för Gustav och vännerna- det kommer hjälpa dig att orka med det engagemang du vill ha för saker som gör dig ledsen… Kram<3

  3. sofie skriver:

    Inte så hoppingivande ..men jag känner också hopplöshet =/ Vad ska det bli av vår värld, vart kommer vi att vara om 50år, 100 år, 200 år.. finns det något kvar då ? Är godheten utrotad då ? Får ont i magen när jag tänker på levnadssituationen som mina barnbarnsbarn kommer leva. Men vet du Elaine när jag läser det du skriver så får jag hopp! Du är så fruktansvärt klok. Bli politiker och ändra välden! =) Jag backar upp dig! (high five!)

    Kram

  4. Cosima skriver:

    Jeg har ikke noe svar, jeg går og tenker på de samme tingene selv. På en måte tenker jeg at dårlig samvittighet kan si noe om at det er noe som ikke er rett og at man kan forandre på det, gjøre noe annerledes. På den andre siden kan dårlig samvittighet være noe som bare ligger i oss, som en vane, uten at man trenger å ha dårlig samvittighet. Jeg kan tenke på dårlig samvittighet som motivasjon, men en må finne ut om det er motivasjon eller skam, kanskje. Kanskje det betyr at du kan gjøre mer. Kanskje det ikke betyr det. Det er noe med å være takknemlig for det man har, ut fra det tror jeg det kan komme kjærlighet og kjærlighet, tror jeg er det som må til i dagens situasjon.

  5. Mollan skriver:

    Ingen kan göra allt – men ALLA kan göra något! Att ta in en familj/person i ert hem är ju ett extremt stort åtagande, kanske för väldigt många år framöver, och kommer påverka er allihop. Någon som varit med om traumatiska saker kanske kommer kräva 115% av ens engagemang, och samtidigt ha sina egna barn osv.. Vi funderade på att bli familjhem eller liknande men kände efter en del bollande med soc att vi just nu behöver ge våra egna små barn väldigt mycket. Men det finns så många andra sätt att göra skillnad!
    En kan bjuda en flyktingfamilj på middag så de får vänner och prata svenska, en kan bli guide åt flyktingar och ta med dem på roliga saker/lära känna sin nya stad, en kan bli förmyndare åt ett ensamkommande barn så en hjälper barnet i alla kontakter med myndigheter osv, en kan jobba som volontär på BRIS och svara i telefon för alla de barn som ringer och behöver en vuxen att prata med, en kan jobba som läxhjälp på röda korset, hjälpa kyrkan dela ut mat åt hemlösa, skänka pengar åt välgörenhet, välja eko och rättvisemärkt framför lågpris, ge leenden åt tiggare, tänka igenom en extra gång innan en köper nytt (dels om en verkligen BEHÖVER saken och dels om det går att hitta second hand) osv osv osv

    Alla små saker blir stora saker tillslut.
    Ingen får det bättre för att du får det sämre – men som sagt det finns SÅ många val och mindre saker som gör stor skillnad. Dessutom med tanke på din plattform så gör du andra medvetna och sprider de goda ringarna på vattnet,,, som ett litet kärleksfullt Pay IT Forward

  6. Linn skriver:

    @Mollan: du har så rätt, Alla kan göra något.
    Det enda som är säkert är ju att ingen får det bättre av att någon som har det bra är ledsen för att andra lider.
    Elaine, du verkar ju vara på g med engagemang inom dina hjärtefrågor, du gör ju något. Sen kan du ju använda denna jätteplattform som bloggen faktiskt är till att nå ut till andra. Utmana läsarna i en julutmaning, typ pay IT forward (som klok-Mollan föreslog).

  7. Gitte skriver:

    Håller med Mollan här ovan. Även den lilla hjälpen är en hjälp, och det krävs inte jättemycket av en för att kunna ge det lilla. Jag har anmält mig som god man/förmyndare åt ensamkommande flyktingbarn och idag innan lunch fick jag besked om att jag har ”fått” en pojke på 15 år från Afghanistan. Känns pirrigt och spännande på samma gång. Pirrigt och nervöst för att jag aldrig har gjort det innan, spännande eftersom jag tror att det kommer att ge så mycket i slutändan!

  8. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Att ge av det man har, både tid och pengar, är viktigt tror jag men får inte ske på bekostnad av familjens välmående. Det går att göra saker ändå.

    Idag gjorde jag min första insats som flyktingguide i vår kommun. Hämtade en mamma och hennes två barn på evakueringsboendet och så åkte vi till öppna förskolan. Hade mina två minsta barn med. Barnen härjade, mamman hjälpte mig med bebisen, vi sjöng och kommunicerade med kroppsspråk och enstaka engelska ord. Underbart! Imorgon jobbar jag men på kvällen ska vi till boendet och hjälpa till att adventspynta, alla barnen följer med. De stora har bestämt att vi inte kör någon paketkalender i år utan istället fixar presenter till våra nya vänner.

    Vi har inte massor med tid. Tre barn, jobb och pendlingar. Vi har inte massor av pengar. Sparkontona är helt tomma och vi ligger en del back sedan några månader. Men vi är rika i jämförelse. Får pussla för att få till julklappar i år men det går, vi har stadiga inkomster och kommer komma ikapp längre fram. Vi har hus, bil, kläder och mat varje dag. Vi kan ändå ge en hel del av vår inkomst varje månad (målet är 10%, snart är vi där). Vi gör vad vi kan just nu. Om några år kanske vi kan göra mer.

  9. Kerstin skriver:

    Mina tankar går såhär.: mitt ansvar är att jag mår bra och sprider min energi till dom som jag möter och dom som vill ha. Det gör jag i mitt jobb och privat. Engagemang, respekt och empati. Jag kan inte brinna för alla orättvisor för då brinner jag upp och det hjälper ingen. Välj vad du vill engagera dig i. Stanna där. Hitta meningsfullheten i ditt liv. Och nej det finns ingen rättvisa.

  10. E skriver:

    Jag har accepterat faktum att det är ok om civilisationen går under. Miljöhotet är så pass stort så man undrar hur i helvete det ska gå. Folk kör ju på som om ingenting hänt. Jag personligen flyger inte längre, jag åker helst tåg, jag äter inte så mycket kött från kor, jag köper gärna begagnat – även till huset, jag bygger inte om ”bara för att” utan gör bara det som jag verkligen måste, jag köper bara kläder om jag måste, men gärna begagnat till mig och barnen. Om jag flyger så klimatkompenserar jag. Jag köper ekologiskt. Jag försöker konsumera lite, jag byter glödlampor.
    Sedan när det gäller att folk mår dåligt, så mår de inte bättre av att jag mår dåligt. Jag hjälper till i olika projekt så gott som jag kan, och njuter av mitt bra liv i övrigt. Man har bara ett liv tror jag, och det gäller att njuta om man fått det bra.

  11. E skriver:

    Jag menar dinosaurierna dog ju ut. Varför kan inte då vi dö ut? Det är helt ok.

  12. Nathalie skriver:

    Jag börjar genom att bli vegetarian. Förra veckan var första veckan utan kött. Ångesten över vad vi gör mot vår jord tog över och äter upp mig inifrån. Cowspiracy tog sig rakt in i själen och kött smakar inte gott längre.

  13. Elza skriver:

    Vi är domed frågan är bara när, man får njuta så länge det varar antar jag 🙂

  14. Nimsa skriver:

    Jag kan tycka så här: ge pengar! Det är inget fel att de som har pengar ger pengar och de som har tid (och kärlek) ger tid. Om du inte har tid just nu, eller möjlighet att släppa in någon i ditt hem, så behöver det faktiskt inte vara så komplicerat. Frågan är inte vart du börjar utan när. Om du har svårt att njuta av fina prylar, ta värdet av din senaste lampa och köp ett gäng varma fleecetröjor som du åker ned till T-centralen med där det finns många unga nyanlända killar, alldeles för tunt klädda. De behöver varma kläder. Eller gå ned till den romska kvinnan/mannen utanför din ica-butik och bespara hen en lång kall vinter. Låt henne få åka hem till sina barn några månader tidigare med pengar på fickan till värme i ”huset” eller barnens skolgång/skoluniform. Det finns ingen naturlag som säger att vi bara får skänka en tia åt gången. Det finns massor av saker att göra. Jag förstår att du menar väl, men att sitta och tänka värmer ingen som sover utomhus inatt.

  15. Gutterflower skriver:

    Jag tänker så här; du hjälper ingen genom att må dåligt och ha ångest. Man måste acceptera att det inte går att göra allt och att förändring i det stora tar plågsamt lång tid. Men för enskilda individer kan man göra en hel jäkla massa genom att investera lite tid och pengar, allt beroende på sin egna förmåga, och det är ju helt fantastiskt! Väldigt hoppingivande också tycker jag när man får vara med konkret och göra någonting. Har alltid volontärjobbat mycket vid sidan av studier/jobb och det är bland det bästa som finns. Så konkret och givande och just att man får se all den positiva kraft som finns i samhället också på väldigt nära håll, den försvinner så lätt i medierapporteringen. Bra, fina och viktiga saker görs varje dag av engagerade människor, det får man inte glömma mitt i allt det mörka. Det faktum att du har det så bra är ju en stor källa till kraft och energi att hjälpa andra, så se det som nåt enbart positivt. Du hade ju inte haft alls samma möjligheter att hjälpa till och påverka annars.

  16. Lina skriver:

    Instämmer med dig, Mollan. Ingen kan göra allt – men alla kan göra något. Vad detta ”något” sedan är i konkreta uttryck, ser olika ut för var och en av oss. Våra livssituationer och förutsättningar är olika.
    Som Malala uttrycker det; ”…we realize the importance of light when we see darkness. We realize the importance of our voice, when we are silenced.”
    Alla kan göra något så att ljuset lyser klarare och växer i styrka.

  17. Emla skriver:

    Ja, jag känner också den där hopplösheten. Samtidigt vet jag att den inte hjälper någon. Och livet går inte ihop just nu om jag packar en väska och drar till Grekland för att hjälpa dem som kommer dit även om jag skulle vilja göra det. Att du får det sämre hjälper ingen och kan dessutom försämra dina möjligheter att hjälpa. Det är okej att inte offra massvis. Att bidra med en del av din tid eller ge pengar till dem som jobbar med att hjälpa gör skillnad. Det kanske kan kännas lite men det är alla de där små sakerna som blir det stora. Såg förresten någon som helt enkelt erbjöd företag att köpa hans tjänster en dag men istället för att betala honom skulle donera en summa till en vald organisation. Är det något du har funderat på, att ge av din tid på det viset? Att tex ge ett företag retoriktips och sedan låta dem betala exempelvis Rädda Barnen. Inte varje dag så klart men kanske en gång om året.

  18. Fint skrivet tycker jag. <3
    Du är värd allt gott.
    Kram.

  19. Helena skriver:

    Det du skriver kunde jag ha skrivit ord för ord.
    Jag gör det jag kan.

  20. Diana skriver:

    Jag känner väldigt lätt igen mig i det du beskriver och det är ganska farligt och destruktivt att inte kunna må bra, njuta och allt i sitt liv för att andra har det dåligt. Det vi kan göra, är engagera oss, men vi har ju kämpat för att få det vi har, det måste vi kunna glädjas åt och visa våra barn att det ÄR värt att kämpa för det vi vill ha och sen njuta och må bra av det så att man inte skapar ett oändligt sökande av lycka utan att någonsin finna det varken materiellt eller emotionellt. Men att vara ödmjuk och fortsätta hjälpa får aldrig någonsin sluta vara viktigt och i ens vardag. Annars låter vi ondska, hat och kaos vinna.

    Ha en fin dag vackra.

  21. Anna distriktsköterskestudent som längtar skriver:

    Måste bara säga att jag blir så glad över alla kloka fina komentarer! Hoppgivande och inspirerande, tack all kloka för att ni finns och gör en insats! Skönt som motvikt till allt hemskt som händer. Jag tycker som Nimsa att vi får ge av vad vi kan avvara med hjärtat! Gör vi alla en insats så får det fantastiska konsekvenser! Elaine du är en förebild, må inte dåligt utav de du jobbat ihop utan använd dina möjligheter att göra gott! Tack för att du finns med!

  22. Annafia skriver:

    Jag har en vän som blev diagnosticerad med en hjärntumör när vi båda var 23 år. Efter hennes första operation ett år efter det konstaterades det att det är en kronisk sjukdom, hon kommer alltså få tillbaka hjärntumörer hela livet tills det tar död på henne. Nu när hon blev gravid och opererat bort sin andra hjärntumör fick hon veta en månad innan bf att hon fått tillbaka sin tumör och ska alltså opereras för tredje gången på 5 år. När jag tänker på alla små skitproblem jag har, eller känner att jag har en skitdag med massor av problem så brukar jag ringa henne för att få lite perspektiv på saker och ting. Mina problem är fan ingenting i jämförelse med att inte kunna gå ordentligt och vara låst i sitt eget hem för att man inte kan ta sig någonstans. Och då kan man tänka i ännu större utsträckning. Mina problem är jävligt små jämfört med de problem många människor har. Oftast blir jag mest matt och bitter över att tänka på allt elände. Var fan finns spärren? Hur kan man t.ex. njuta när någon annan lider?

  23. Anny skriver:

    Vad roligt! Jag är jurist och jobbar mycket med ensamkommande barn. De goda männen gör ett jättebra jobb och det är underbart att se de fall där barnet verkligen knyter an till sin god man och kan ta emot den gode mannens stöttning och hjälp för att orka igenom asylprocessen, lära sig svenska språket osv. Så grattis till uppdraget!

  24. Anny skriver:

    Mitt inlägg var som svar till Gitte, men verkar ha hamnat fel :/

  25. Therese skriver:

    Saker och ting behöver ej vara antingen eller, ni behöver ej ha någon boende hos er på heltid/någon helg i månaden- ni kan hjälpa utan att ta in någon i ert allra innersta o privata, o ändå hjälpa otroligt mycket. Du kan vara kontaktperson för någon/ en familj o ses någon gång per vecka (eller vad ni kommer överens om), utanför ditt hem. Gå på bio, äta ihop, göra olika aktiviteter. helt enkelt vara en extra vän, en medmänniska.

  26. Mathilda skriver:

    Åh Elaine! Jag är så glad att du lyfter dessa frågor! Jag känner exakt samma sak. Har så dåligt samvete för att jag och min familj har det så bra när det är så många som har det dåligt. Jag tänker främst på alla familjer och barn som just nu flyr från Syrien, men även andra hemskheter i världen. Framför allt känner jag en maktlöshet, vad kan lilla jag göra för att hjälpa alla dessa flyktingar??? Jag vet inte vad jag ska göra! Visst, jag kan hjälpa till i det lilla men det är ju egentligen de stora besluten från världens ledare som krävs för att göra en avgörande skillnad. Tack igen för att du skriver om de här sakerna.

  27. tess skriver:

    satt igårkväll och kollade runt på youtube och hamnade på klipp om könsstympning, barnäktenskap, diskriminering mot kvinnor och sånt i kenya och yemen. det känns som att det är så otroligt vanligt (fast inte relativt vanligt såklart) och fast i vissa länders/städers traditioner att det är otroligt svårt att bryta vanan. kände lite hopplöshet när jag såg det. Men även där fanns enstaka personer och även större grupper om gör motstånd och på vissa platser är traditionerna på väg bort och lagar på väg att ändras 🙂
    det finns så mycket hemskt på många platser i världen och det kommer det nog alltid att göra. förhoppningsvis är det iaf på väg att bli mindre vanligt.
    det är svårt att veta hur man själv ska hjälpa till, och hur mycket av sin egen bekvämlighet man är villig att skippa. sen är det såklart så att pengar bara hjälper en bit på vägen.. bäst är väl om pengarna går till att bidra till att ändra dessa stora orättvisor och politiska system, för en långsiktig lösning. tyvärr minskar dessa typer av bistånd nu i samband med flyktingmottagningen. jobbigt när det krisar på så många ställen samtidigt..

  28. Sandra skriver:

    Tycker du har bra tankar även om det kan kännas svårt och hopplöst ibland. Jag hamnar där också emellanåt. Instämmer med @Mollan, vi kan alla göra något som gör skillnad hos någon. Ditt inlägg skapar engagemang hos oss, redan nu har det säkert gett ringar-på-vattnet-effekt hos flera av oss. Jag tänker genast – vem kan jag bjuda hem i veckan på mat som kanske har det knapert med pengar eller som bara behöver en uppmuntran… Varför inte använda bloggen och ge veckans/månadens utmaning? Typ ge bort något du äger till någon annan som behöver det bättre, bjud någon på mat, ge en julklapp till någon behövande, skänk kläder till en hjälporganisation. Tack för att du utmanar oss i tanke och handling. Keep on ?

  29. Marre skriver:

    Jag skäms inte över det jag har (vilket är inte mycket men det är tillräckligt!), jag har kämpat arslet av mig för att komma hit. När alla andra i 18 års åldern drömde om att vinna miljonen på lottot så drömde jag om trygghet, om ”svennson livet”. Hus (nu blev det bostadsrätt) volvo (KIA) och två barn och på toppen av allt min underbara man och min examen som kommer se till att jag har jobb tills jag går i pension! Jag har gått igenom så otroligt mycket hemska saker att jag unnar mig själv att sitta i värmen hemma och skratta bekymerlöst! Däremot har jag ett ansvar att lära mina barn att vara ömjuka, att vara generösa och inte bli bortskämda. De kommer ALDRIG gå igenom det jag har gått igenom (så länge jag lever iallafall!) därför behöver de lära sig det här och att vara tacksam för allt de har från det lilla som en leksak till det stora att de har tak över huvudet osv.
    Du ska inte skämmas över det du har, du hjälper INGEN genom att vara deprimerad över att du bor fint eller är lycklig. Hjälp till när du hinner, när du kan och på det sätt som känns bra för DIG.

  30. Elliephanten skriver:

    Tycker det är fint av dig att reflektera över mer än vilket nagellack du ska använda. Det visar att du bryr dig. Inte bara om din egen bubbla! Men kanske är det också lättare för dem som har ”sitt på det torra” att oroa sig för världen. När man inte har det så bra så behöver man mest hålla huvudet ovanför vattenytan…och vet inte vad svaren är. Skulle önska att någon mer andligt medveten hade makt i världen och inte alla dessa ( ursäkta) maktlystna,stridslystna,pengagiriga gubbar ! Mindre vi mot dem och mera ”vi tillsammans”.

  31. S skriver:

    Fint tänkt Nisma!

    Jag håller med. Ofta mår man bättre när man gör ngt. Dra igång en kampanj och se hur mkt du får in, bli volontär på ett boende, om köttätande är ett problem bli veg. Ingen kan ändra allt men om man börjar bidra någonstans kommer man en bra bit,

    Dock handlar ju mkt i den här situationen med flyktingar mm om att agera. Ser många på t.ex. facebook som delar ”dela detta om du känner sypmati för xx”. Självklart fint, men tror att bjuda hem en flyktingfamilj, bli kontaktperson till en ungdom, ge 50 kronor i månaden till en organisation, ge tiggaren en filt – det är ju det som faktiskt påverkar. Att agera!

  32. Linda skriver:

    Om du inte kan uppskatta lägenheten ni har och mår så dåligt kan du ju sälja din etagevåning och köpa en ny en bit ut i förorten. Då får du loss några miljoner som du kan skänka till flyktingar.

  33. Michaela skriver:

    Hej Elaine!

    För att leva som du lär råder jag dig att göra något själv. Ta all den energi som du nu tar till att ifrågasätta Löfven eller Kardashians, så gör du något – vad som helst! Till exempel kan du åka och köpa massa mat och förnödenheter och dela ut på en flyktingförläggning. Eller dela ut dem till tiggarna på gatan. Köp alla jackor som värmer och dela ut till de som behöver värmas. Donera pengar. Etc. Det jag menar är att istället för att skriva om det – lev det. Du kanske redan gör allt du kan och då ber jag om ursäkt. Men jag har lärt mig att det bästa är att använda sin energi till att hjälpa – inte bara ifrågasätta världen eller Löfven.

    Kram!

  34. anna ahmad skriver:

    Du har jobbat och utbildat dig till din nuvarande situation. Kim kardashian har ju bara en nedrans porrfilm att tacka sin karriär för. Du ger ju mer än henne. Kim kardashians inre är fult som en träskpadda. Du däremot är fin.

  35. Put a smell on me skriver:

    Jag mår också PISS just nu. Kan absolut INTE skaka av mig allt som händer runtomkring. Svårt att somna på kvällarna och sover oroligt på nätterna. Tänker att jag måste stänga av för att orka men då sköljer det dåliga samvetet över.

    I allt det fruktansvärda så är det så otroligt befriande med dig som så öppet delar med dig om hur du tänker och känner. Som berättar att du inte mår bra. Det gör att jag känner mig mindre ensam… Så TACK!

    Om du drar igång något projekt för att försöka förändra eller förbättra något i vårt samhälle är jag första person att hjälpa till om du behöver stöd i något <3

  36. Mia skriver:

    Elaine, jag tror jag förstår hur du känner. Du förklarar det så bra i bloggen, och jag kan inte annat än hålla med. För mig blev räddningen volontärt (ideellt alltså) arbete några timmar i veckan på ett asylboende i kommunen. Håller bl.a i svenskaundervisningen för kvinnorna (som ofta får svårt att komma förbi på SFI-kurs efter beviljat uppehållstillstånd, det blir liksom pappan som kommer iväg) så de får en smygstart och kan socialisera lättare. Ändå är jag inte lärare, men lyssnar på deras behov så tar vi det som det kommer. Andra tillfällen i veckan hjälper jag till att samordna och sortera insamlingen av kläder och skor, att hjälpa till med att fördela resurserna. Och att vara någon som SER och LYSSNAR, med eller utan tolk. Det har återställt balansen för mig, jag är med och gör skillnad och får samtidigt lära känna och lära mig om andra människor. Rekommenderas varmt!

  37. Sus skriver:

    Ja bli politiker Elaine!!!! 🙂

    Jag skulle hålla på dig alla gånger.

  38. Sara skriver:

    Känner så väl igen mig! Oj vilken kris jag hade efter en resa till Thailand för ca 7 år sedan, alla frågade om vädret och berättade om hur avundsjuka de var på oss som rest och haft det härligt. Mitt svar : Härligt?! Haft en livskris – tänk så många som inget har, lämnade ett par utslitna sommarskor till en pappa som började dansa för att hans dotter skulle få ett par skor ( och jag skämdes övet att ha 50 par till hemma).

    Då började görandet. Jag tror på att göra istället för tänka! Göra hjälper! Och att vara nöjd med att göra det man själv kan – där är jag inte än men det är mitt mål!

    Förändringar hitills jag genomfört, mkt gjorde kag även innan men ibland går det att öka också:
    -Skänka pengar till organisationer jag vill stödja + bli medlem i dessa.
    – Agera miljömedvetet – Handla ekologiskt och närodlat, gynna de små, Konsumera mindre, skänka allt som inte behövs – leva i överflöd skapar ingen lycka. Äta vegetariskt några gånger per vecka.
    – Är kontaktfamilj.
    – Hyr ut vår gäststuga till behövade som har svårigheter att få bostad.
    – Ge komplimanger och visa uppskattning till medmänniskor istället för att klaga. Hjälpa till att packa i påsar på Ica, Ge ett leende till gamla damen m.m
    – På min julklappslista står det : Skänk pengarna till något du vill gynna ( Mina svärföräldrar envisas med att ge julklappar, i min familj så slutade vi ge julklappar för många år sedan.)

    Försöker acceptera att jag inte kan rädda världen men jag kan ju faktiskt bidra med en hel del! Du också, och det gör du ju redan!

  39. Fia skriver:

    Jag har varit där. Innan jag fick barn så kände jag på samma sätt – fast då främst för våra djur och vår miljö. Självklart led jag med människor i kriser men mitt hjärta har klappar lite extra för just naturen. Men när det ständigt kom nyheter om nya naturkatastrofer, ökad växthuseffekt djurarter som utrotas osv osv så blev det för mycket. Å på det fick jag barn å då insåg jag hur mycket jag vill hjälpa alla barn som har det svårt. Och jag insåg också att det är MASSOR av barn som har det svårt. Det blir för mycket när man tänker på det. Men så tänker jag som så att alla människor kan inte göra allt för alla men alla kan göra något för några. Så jag har valt att fokusera på några områden. I bland skiftar jag men några huvudpunkter finns alltid kvar. Då kan jag fokusera på dem ist för att få panik över hur många och mycket det är som behöver hjälp. I mitt fall så har jag faktiskt valt att inte engagera mig så mycket utflyktingkrisen. Det har jag sett att andra gör. Jag har ist skänkt pengar för att hjälpa blivande och nyblivna mammor i fattigs länder. Jag har engagerat mig i oljeborrningsplanerna i nordpolen, jag stöttar barncancerfonden samt ett gäng utrotningshotade djur. Det har jag valt. Å jag ser det som att jag drar mitt strå till stacken. Jag kan inte göra allt för alla. Jag ser det som en arbetsplats. Vissa gör en sak, andra gör en annan. Just nu hjälper många flyktingarna. Det är bra! Jag fortsätter med mina grejer. Å till sammans gör vi att många får hjälp!

    Så bestäm dej för vad du vill göra å gör det! Lägg din energi på det ist för att må dåligt över hur världen ser ut. För nu Är det ju så här det ser ut. Å då måste vi läggs vår energi på att göra den bättre!

  40. En känslig typ skriver:

    Jag förstår PRECIS! Exakt så känner jag ofta, att jag skäms när jag har det bra eller får dåligt samvete. Att jag nästan blir glad över små problem som tar plats, för då kan jag fokusera på det istället för att ha världssorg.

    Men det har blivit bättre. Det jag gjorde var att bestämma mig, bli ”ideolog”. Jag tycker att socialistiska idéer om solidaritet och vikten av det kollektiva ansvaret för världen, miljön och varandra är väldigt skönt att vila på. Pengar är ALDRIG viktigare än människor. Det har gjort att jag kan slappna av lite för att jag vet att vi är ett ”gäng” som tillsammans vill ha en bättre värld och hjälps åt. Men det är såklart olika för alla om hur man tycker!

    Och det andra ”tipset” är att jag bestämmer små mål av engagemang, inte för stora, och så genomför jag dom. Små steg, ett i taget. Det första var så larvigt som att jag alltid skulle köpa ekologiskt kaffe. Jag har klarat av massa grejer, stora som små, och nu läxläser jag svenska med ensamkommande barn i Sverige. Det hjälper att göra saker, och klara av det, varför det är bra med små delmål!

  41. Kristina skriver:

    Vilket engagemang och mycket hjärta det finns bland dina läsare. Jag får sån push och hoppfullhet då jag läser om hur alla gör något. Det är ju precis det som är meningen. Att alla gör något. Jag engagerar mig i förskolan (fristående kooperativ) och lokala Rädda barnen (ska imorgon hjälpa med att sortera och organisera kläder som ska till flyktingar). Jag har 2 små barn men tänker att jag kan göra lite. Jag ser en del bristande engagemang från människor och känner hur mitt hopp sjunker. Försöker få de att inse att av bara göra lite så gör vi så mycket! 🙂

  42. Det är förjäkla svårt att förhålla sig till. Men jag tror att ibland måste man backa in i det lilla, familjen för att sen titta ut ur den bubblan och göra gott för andra. Jag brukar säga att dåligt samvete inte är särskilt konstruktivt men faktum är att det kan vara en drivkraft om vi använder det rätt. Mina bidrag till vår värld är blygsamma men det är vad jag mäktar med just nu. Fadder till en nu fjortonåring i Bangladesh. Sporadiska bidrag till Cancerfonden samt en mer vegetarisk kost (från daglig köttätare till kött någon gång i månaden). Om jag hade tiden (ensamstående heltidsmamma o heltidsjobb) och ekonomin skulle jag ägna mig åt ideellt arbete, helst inom BRIS. Barnen är också min hjärtefråga.
    Jag tycker du gör massor Elaine. Hjärta på rätta stället. Politik verkar däremot inte vara något för doers även om jag önskar att vi hade en hel hög med förändringsbenägna doers med hjärtat på rätta stället, i Sverigepolitiken

  43. Maria skriver:

    Kloka ord. Kan rekommendera The Power of Now av Eckhart Tolle.

  44. Anna Ekman skriver:

    Glöm inte att vi kan be.
    Att be är vårt privilegium som Guds barn.
    Någon sa, arbeta som om allt hängde på dig och be som om allt hängde på Gud.

  45. Alexandra skriver:

    Det är viktigt att även se den fantastiska utvecklingen världen har genomgått och genomgår parallellt med det hemska som händer. 9/10 flickor i hela världen går i lågstadiet – fler än vad många tror. Världsbanken estimerar att för första gången i världhistorien kommer den extrema fattigdomen i världen vara ENSIFFRIG, alltså lägre än 10% – för att vara exakt 9,6%. För att sätta denna siffra i perspektiv – 1970 levde 50% av världens befolkning i extrem fattigdom. 83% av världens ettåringar för grundläggande vacciner. Barns, kvinnors och homosexuellas rättigheter har aldrig varit så starka som idag. Det finns många hemskheter och mycket som behövs göras MEN man ska inte blanda ihop detta med att världen blivit en sämre och mörkare plats eller att det faktiskt går dåligt. Det går så pass bra att FN har satt upp målet att 2030 UTRADERA den extrema fattigdomen i världen och de tycker det är helt rimligt.

  46. esterii skriver:

    Vet du vad Elaine. Exakt så tänker jag. Blir jag gladare? Inte alltid men ett av våra problem idag är just att folk inte ens orkar och inte ens vill se sanningen. Och den dan alla blundar,, aj aj då blir det svårt. En ros till dig för att du har förmågan att utgå ifrån dig själv, också vågar rannsaka dig själv och också välja utifrån det.. Power!! Det kommer ljus..

  47. Ellen skriver:

    Heja dig!! Inte kul att du blir deppig, men förståeligt och jag blir någonstans varm i hjärtat över ditt engagemang. Detta är min hjärtefråga, trots det har jag inte kommit på något bra sätt att engagera mig, som passar mitt liv just nu. Känner mig otillräcklig och vill ta mitt ansvar och hjälpa, men hur? Vi har nyss blivit familj med en fantastisk liten Elliot och tiden räcker inte till just nu till att göra någon stor insats, men många bäckar små gör skillnad. Det är jag övertygad om. Vet bara inte vad jag ska göra? Jobbar i vanliga fall på Sfi, så jag möter många av dessa tappra människor varje dag. Vilka kämpar. Om vi bara visste. Just ja, en kollega skrev att det behövdes många gode män till ensamkommande/flyktingar. Det är ju en bra, konkret grej! Gå in på kommunens hemsida. Lycka till och berätta gärna mer om hur du gör/ tänker. Det kan inspirera fler (och mig)!

  48. S.S skriver:

    Kloka tankar där tycker jag!

  49. S.S skriver:

    Så många fina tankar här överallt i kommentarerna!

  50. Liz skriver:

    Exakt så känner jag ibland. Jag tappar liksm andan och känslan av hopplöshet lamslår mig. Vilken värld har jag fött in mitt barn i? Folk som saknar kunskap och förmåga till källkritik, hat, våld, sexuella övergrepp, orättvisa.. Vissa dagar känner jag inte för att.gå upp. Det känns så hopplöst. Men vad ska mina tårar göra för skillnad? Jag vill göra skillnad,men hur? Mår ju dåligt bara av tanken.på all orättvisa. Gaaaah!

  51. L skriver:

    Hej, tack för en inspirerande blogg! Jag handlar en del via internet och försöker att ge pengar, tid och saker till andra. Jag fick tips om en bra sida där man kan göra bra när man internetshoppar- godhandling.se. Ett stort antal företag bla lekmer, adlibris, ellos är anslutna och när man handlar hos dem går en viss procent till vald organisation ( finns många att välja bland ex. stadsmissionen, röda korset, afrikagrupperna, fub, hjärnfonden, stockholm katthem) Det enda som krävs är att man går in på god handlings sida, väljer företag som man vill handla på och organisationen som får del av köpesumman. Ett enkelt sätt att göra gott utan att det kostar något extra och tar minimalt med tid.

Lämna en kommentar