Att våga amma så länge det känns bra


Det var så mysigt att vara tillbaka i Gävle och dessutom när familjen var med. Jag hade en föreläsning för cirka 200 lärare, kuratorer och annat folk där. Det är alltid lite nervigt med pedagoger eftersom de väntar sig handfasta verktyg, inte bara skratt och inspiration.

Det slog mig just att det är så här livet kommer vara i ett år framöver. Gustav och Evelyn kommer hänga på mig på jobb land och rike runt. Går det över Matheos förskoletider så får ju även han följa med. Jag planerar att amma Evy lika länge som Matheo – fram till inskolningen av förskolan och det blir augusti nästa år. Då tänker jag mig en sluta-amma-boot-camp igen till en trevlig destination. Förra året var det Bomans hotell i Trosa med Stefan och Daniela. Gud vad roligt vi hade och vad tuttarna blev stora den helgen.

IMG_2807-595x446 IMG_2776-595x538

 

Men det var också ledsamt och jobbigt. Jag var egentligen inte redo att sluta amma, inte Matheo heller. Det var mer pressen från omgivningen som gjorde att jag slutade. Matheo var ju så stor och pratade rätt tidigt så han kunde ju säga ”Tutte” glatt, gå fram och ta den som en flaska inför folk. OCH han såg ut att vara två år, minst.

IMG_2868-595x446

I Brasilien ammar ju folk i två år i kombination med mat, det är normen i mitt andra hemland. Här är det ju sex månader och det skulle jag aldrig fixa. Jag är alldeles för påverkad av brasiliansk kultur. Jag önskar att jag var starkare och stod över folks reaktioner vad det gäller amning. Lite gör jag ju det för 14 månader är inte vanligt i Sverige. Hur tänker och gör ni mamas?

 

 

Bloggvännerna har ordet

105 svar till “Att våga amma så länge det känns bra”


  1. Sofia skriver:

    Jag bryr mig inte om vad andra tycker. Dock har jag aldrig upplevt att standard är 6 månader, är det i Stockholm? I min krets vill dom flesta amma åtminstone ett år, så jag vet ju såklart inte hur jag hade känt om jag hade levt där normen varit 6 månader. Hur som, jag ammade båda mina till cirka 13 månader, väntar tredje nu och tänker mig ungefär lika länge, men det går ju såklart inte att bestämma i förväg. Amma så länge du vill, säger jag! 🙂

  2. marlene skriver:

    Jag har en kompis som har en dotter som fyller 3 i oktober och hon ammar fortfarande henne, hon äter naturligtvis vanlig mat också.

    • Sandra skriver:

      Jag ammar fortfarande min son och han är lite över 2 år. Har inga planer på att sluta med det helt ännu heller. 🙂

      • Sofia skriver:

        Jag ammar min 3 åring och det fungerar bra 🙂 bor i sthlms innerstad och är 25 år gammal. Ser inte så många andra som ammar ”äldre” barn men har fått många uppmuntrande kommentarer på bussen.tycker det är väldigt synd att så många inte vågar lyssna inåt (men har absolut förståelse för det) pga andra människors fördomar och tyckanden. Detta är något som enbart mamma och barn ska bestämma över.

        Hade inte tänkt amma mer än 6 månader från början men det blev som det blev när jag lät min unge bestämma själv.

  3. Jenny skriver:

    Jag har en tjej på 17 månader nu. Jag ammade henne till 11 månader och jag ÄLSKADE varje minut av det. Till slut var det hon som gav mig blicken, måste jag mamma?
    Trodde inte innan att jag skulle bry mig så mkt om denna del men oj vad fantastiskt. Väntar nr2 nu och hoppas på att allt ska funka lika fint här.

    Håller med om att det är svårt att göra detta in public när det blir ”för stora” har själv blivit förvånad när en mamma hivade fram bröstet till en vild liten 2 (3) åring…
    Men jag tycker det viktigaste är att göra det man skälv känner känns bäst ?

    Tack för en mysig blogg!!

  4. therese skriver:

    Kör ditt och Evelyns eget race! Gör vad som passar er bäst och skit högaktigt i folks tyckande och tänkande.

    Har två juveler, nr ett funkade amningen så här i efterhand halvdant har jag förstått nu, åt sig aldrig mätt utan somnade och ville snutta i det oändliga. VIlle inte börja med riktig mat. Ammades helt sex månader sedan mindre och mindre MEN han fick amma om han ville en gång på eftermiddagen och på natten fram tills 15 månader – hemma. Vid 15 månader så slog jag stopp för att han ville inte äta vanligt utan kinkade jämt.

    Nr 2 fattade galoppen på stört och ammades helt till sex månader därefter började vi med mat vilket han älskade men han fick amma om han ville vilket innebar dubbla måltider:) fram till typ ett. Efter ett år så fick han lite mer begränsat mao inte utanför hemmet men han slutade amma när han ville, vet inte exakt utan sista gången han ammades var någon gång mellan 20 och 24 månader,

    Välj hur ni vill har det!

  5. Emmelie skriver:

    Jag hade ingen plan på hur länge vi skulle amma. Jag visste att jag ville amma och jag visste att jag ville helamma minst 6 månader. Så blev det och nästa vecka är det 1-årskalas och vi har inga planer på att sluta ännu. Nu har jag börjat jobba heltid och hade en tanke om att vi skulle slutat då, men det känns inte rätt i magen så vi fortsätter tills bebis inte längre vill.

    Amningsnormen är så konstig, de första 6 månaderna frågar alla ammar du? Efter 6 månader började ammar du Fortfarande? Suck…

  6. Agneta skriver:

    Ammade sista barnet två år. Med facit i hand kunde jag fortsatt ett tag till. Han började på fsk när han var 1,9 år, åt ju vanlig mat å så. Tycker det är ljuvligt att amma länge!

  7. Mikaela skriver:

    Jag tänker massa på det där! Tycker att det är svårt!
    Har ammat mitt första barn nu i 7 månader och nu börjat introducera mat, han verkar på och äter både frukost, lunch och middag. Han är rätt liten och behöver maten för att gå upp i vikt, men vill fortfarande ammas på nätter och till mellis. Min mjölk verkar inte vara så fet längre och amningen är mer för att ge allt annat nyttigt. Men ju mer han äter desto svårare känns det att få till amningen, både hålla produktionen igång och att få in rutin på det. Jag vill gärna amma åtminstone tills jag börjar jobba igen när han är 10 mån men vi får se hur det blir.

    Jag är nyfiken på vad man egentligen menar när man säger att man ammar tills barnet är si eller så gammalt. Hur ofta ammar man då te.x. Det är ju stor skillnad på att amma på natten och att flera av barnets mål under dagen också är amning.

    • anna skriver:

      När man inte längre ammar överhuvudtaget då har man slutat. Ammar man en gång på natten – ja, då ammar man ju fortfarande.

      • Mikaela skriver:

        Jo, det är ju klart. Men det jag menar är att när någon säger att de ammar sitt äldre barn till mig som förstågångsmamma så blir jag lätt skrämd, för jag förstår inte alltid vad det betyder. I början tänkte jag ” Ska man amma som man gör i början i flera år!” Men så är det ju inte, de flesta delammar ju äldre barn och ofta tar barnet också flaska när de är äldre.

        Så jag menar bara att för att öka förståelsen och kanske få fler att våga amma längre så kanske man ska berätta mer hur man ammar sitt äldre barn. Förklara att man tex endast ammar på natten, eller morgon och kväll osv.

    • Sandra skriver:

      Fast efter sex månader finns de där nyttigheterna inte kvar i bröstmjölken och därav behovet av annan kost. Men vill man fortsätta amma efter sex månader finns det ju bara en jädra massa andra fördelar, som ett starkt band barn/mor, närhet och därmed trygghet osv. Men själva grundfunktionerna i amningen finns inte kvar då.

      • Alexandra skriver:

        BS det finns massa bra i bröstmjölk betydligt längre än efter 6mån!

        mellan 1 och 2 ÅR ger ca 450ml bröstmjölk:
        – 29% av energibehovet
        – 43% av proteinbehovet
        – 36% av kalkbehovet
        – 75% av vitamin A behovet
        – 76% av folatbehovet
        – 94% av vitamin B12 behovet
        – 60% av vitamin C behovet

        • Malin skriver:

          Alexandra: +1 !!! Finns fortfarande mycket felaktiga myter om amning! För den intresserade, kolla in Sagogrynets blogg!

        • Sandra skriver:

          Alxandra & Malin: Nu har ju inte jag lärt av någon blogg utan av utbildningen Barnhälsovård, där vi fick läsa ur läroböcker. Den här hemsidan är riktad främst till oss som arbetar inom sjukvård, ni får gärna ta en titt där; http://www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Avvanjningnedlaggning-av-amning/Vanja-barnet-vid-annan-mat/

          Och som sagt, det finns inget som säger att amning efter 6 månader är nödvändigt, barnet klarar sig bra på annat. MEN det finns inget som säger att det är olämpligt/dåligt/utan värde etc. Självklart finns det näringsämnen kvar, men BEHOVET finns inte kvar.

          Min personliga åsikt är att amning är jättebra både ur matsynpunkt och ur den psykiska synpunkten och att man ammar exakt så länge mor/barn vill göra det. Om det sen är tre dagar eller tre år är inte upp till mig att lägga mig i.

      • Maria skriver:

        Rikshandboken är en bra källa. Men den säger inte att nyttigheterna inte finns kvar i mjölken. Det gör dom. Men barnets energibehov ökar och järnet behöver fyllas på. Att bröstmjölken skulle bli ’blaskig’ är en myt som många av oss som ammar lite längre får höra. och ibland till och med av vården. Jättetråkigt.
        Och den har dessutom fortfarande en skyddande effekt på immunförsvaret. Citat: Bröstmjölken har nått sin fulla mognad tre till fyra veckor efter förlossningen. Mogen bröstmjölk innehåller högre halter av fett och laktos samt betydligt lägre halter av protein och därmed immunglobuliner. Även om koncentrationen av immunglobuliner minskar i övergångsmjölk och mogen bröstmjölk, så får barnet ett betydande immunologiskt skydd som fortsätter under hela amningstiden. (Källa rikshandboken, bröstmjölkens innehåll).
        Rikshandboken säger också: Det är fördelaktigt om bröstmjölk utgör en del av maten under hela första levnadsåret eller längre. 
        OBS! Jag har full respekt för varje mammas val att amma eller ge ersättning. Men faktum är att myter, som tex att det inte finns några nyttigheter kvar i mjölken efter 6 månader, påverkar vilket beslut man tar.

  8. Linn skriver:

    Jag ammade mitt första barn tills han var 1 år och var ingen av oss var nog egentligen redo att sluta vid den tidpunkten. Tvåan och trean ammade jag tills de var runt två. Nu har vi fått fjärde barnet som är nu är 14 månader som jag fortfarande ammar. Känner att man förväntas sluta amma iaf innan första året. Tycker det är väldigt tråkigt att långtidsamning inte är accepterat. Det diskuteras mycket kring att inte moralisera kring de som väljer flaska och jag tycker det är självklart att det ska var och en själv få välja utan pekpinnar. Likväl som man ger sitt barn flaska borde det vara accepterat att långtidsamma. Försöker stå emot pressen, men är faktiskt inte bekväm med att amma efter året med andra än familjen runt mig.

  9. Lise skriver:

    I min bekantskapskrets har nog de flesta ammat minst ett år om de kunnat? Jag ammade min äldsta dotter i 14 månader och planerar att amma minst lika länge den här gången, kanske 18 månader om det funkar. Vi tänkte skippa välling den här gången som kvällsmål och köra på med amningen i stället. Önskar att folk bara slutade lägga sig i så mycket i hur andra gör! Amma eller inte, alla bör göra det som känns bäst för dem!

  10. Diana (La Madre) skriver:

    Jag hade velat amma länge men gick inte mer än till 3 veckor, så jag hade inget val.

  11. Sandra skriver:

    Jag hade inga problem alls att amma min dotter lite varstans när hon var mindre. Men nu börjar hon närma sig året, och nu känner jag tyvärr att jag börjar påverkas. Dottern är inte så pigg på vanlig mat, så hon ammar fortfarande rätt mycket, och jag misstänker att min stress runt det här gör att hon håller fast ännu mer vid amningen, det är ju det trygga och normala för henne liksom.. så sjukt att det ska behöva finnas såna känslor inblandade, önskar att jag bara kunnat amma på och vara lugn i det.

    • Kim skriver:

      Skönt att läsa om någon som har det likadant. Min börjar närma sig 1 år. Äter också dåligt med vanlig mat. Var på stranden idag när hon visade tydligt att hon ville amma och kom då på mig själv med att tycka att det kändes jobbigt. Önskar precis som du att jag bara kunde släppa det och amma henne om hon vill det, har kunnat amma var som helst innan hon blev typ 10 mån. Då började det kännas jobbigt. 🙁

      • Sandra skriver:

        Så himla trist att det ska kännas så! Men nu tänker jag såhär: Det är ju tydligt att det här är känslor som kommer utifrån. Det är inte jag som tycker det är konstigt, det är attityder jag snappat upp från andra. Och därför tänker jag bestämma mig för att skita i dom. Från och med nu ammar jag när min dotter vill. Bort med onödig stress och press kring matningen helt enkelt!!

  12. Tvillinganna skriver:

    Har det precis likadant. Ammade min första i två år och hade nog egentligen velat fortsätta ett tag till, men det är skitsvårt att stå emot pressen. Har hört både kommentarer om att det är ”äckligt” att amma så länge, och att ”det då minsann inte är för barnets skull” ungefär som om man har nåt onaturligt behov själv av att amma sitt barn länge. BVC tyckte det var hög tid att sluta redan vid nio månader och förskolechefen sa ”ja, DET måste du vänja honom av med!” när hon hörde att jag fortfarande nattammade vid 14 mån ålder. Alla ska ha så mycket åsikter hela tiden, det blir man verkligen så vansinnigt trött på! Gäller inte bara amning, men det är klart en av de områdena där det finns snävast och starkast normer.

    • anna skriver:

      Förskolechefen?! Men ursäkta, vad i alls dar hade hen med att göra att barnet ammades på natten? Man blir ju stum…

  13. Amanda skriver:

    Jag ammade min första dotter till hon var 15 månader och sen sinade mjölken eftersom jag blev gravid igen. Snledningen till att jag försökte sluta efter ettårsdagen var för att jag ville få tillbaka mensen och bli gravid. Jag har bara fått positiv respons och amning länge har uppmuntrats så länge det sker i det privata. Däremot har de flesta jag känner inte ammat längre än sju månader på grund av mathetsen. De ska börja käka när de är ett halvår sägs det eftersom mjölken inte räcker till. Ren lögn!

  14. Ki skriver:

    Va? Är normen 6 mån?
    Har ammat alla fyra ca 18 mån, där någonstans var både mor och barn klara. På slutet var det framför allt en slurk för själen när jag kom hem från jobbet, och en förstafrukost tidigt på morgonen (för att slippa stiga upp i ottan). Barnen är födda mellan 92 och 01, jag tycker inte att det var samma oväsen och tyckande om amning då. Eller så kunde jag avskärma mig från omvärldens åsikter.

    • Sofia skriver:

      Jag tror inte normen är 6 månader! Möjligtvis i vissa kretsar, tex så vet jag att det finns forskning på att lågutbildade ammar mindre.

      • Therese skriver:

        Skulle vara intressant att se om den forskningen fortfarande gäller och hur det ser ut om man tittar stad/landsbygd osv. Kollar jag min bekantskapskrets så slår det definitivt hål på att högutbildade skulle vara bättre på att amma länge; jag var en av de få som höll ut längre än sex månader och typ en av tre som fortsatte tills barnet var runt två.

  15. anna skriver:

    Jag helammade äldsta i 6 månader och delammade sedan till nästan 10 månader (på slutet bara till sömns på kvällen). Jag visste från start att jag inte skulle amma längre än 9-10 månader eftersom vi hade IVF-syskonförsök framför oss och då måste man vara amningsfri i 3 månader. Jag oroade mig en hel del för hur det skulle bli att sluta, men allt gick oerhört smidigt och varken jag eller sonen mådde dåligt på något sätt. Yngsta har jag helammat i 6 månader nu och vi har precis introducerat flaska som komplement så jag ska kunna komma iväg och träna, göra ensamutflykter med storebror etc. Jag tror att jag kommer att amma 9-10 månader denhär gången också, närmare året skulle jag inte känna mig bekväm med det längre. Kan inte förklara varför och jag lägger ingen värdering i hur länge andra ammar (eller om de ammar alls). Eller jo, att amma 4-5-åringar har jag svårt att förstå, men jag skulle såklart inte kommentera det om jag såg det. Alla gör ju som de vill.
    Tycker du det blir för jobbigt att amma ett större barn ute (även om jag tycker att man ska skita i vad andra tycker i den här frågan, så är det ju ofta lättare sagt än gjort) så kan ni ju fortsätta amma hemma, på morgonen eller kvällen som mys. Barn förstår snabbt vad som gäller! Det är ju synd att avsluta all amning mot sin egen vilja pga omgivningen…

  16. Therese skriver:

    Har nu en kille på 8 månader som jag tänker att efter 12 månader dra ner på det så det är kväll/natt amning 🙂 men inget som är skrivet i sten

  17. Malin skriver:

    Min son på 16 mån har börjat fsk denna vecka men vi ammar på. Alltid på morgonen och ibland en eller annan slurk under resten av dagen. Funkar fin fint och är ett väldigt lätt sätt att trösta om hn tex är övertrött el ett fint och mysigt sätt att säga ”hej” till varandra efter en dag ifrån varandra!

  18. Sofia skriver:

    Jag har ammat båda mina pojkar (varav den ena nu är 6 år och den andra 16 månader) i 14 månader, fram till förskolestart. Jag har tyckt det varit underbart att kunna amma. Så tacksam att det gick. Ibland fick jag konstiga frågor om varför jag fortfarande ammade. Till och med läkaren som utförde 1-års kontrollen på mitt ena barn sa till mig ”du vet att han inte längre behöver bröstet va? Han klarar sig bra på vanlig mat nu” Det gjorde mig lite arg, vem är hon att avgöra det.

    • Londonmummy skriver:

      Hon menade nog bara helt neutralt att bebisar behöver inte amning för att få näring vid denna ålder. Hon ser nog många som stressat och kämpat med amning långt efter att det varit nödvändigt. Inget att bli arg över…

      • Sofia skriver:

        Så tror jag inte hon menade med tanke på tonfall och ansiktsuttryck. Trött på att alla har en åsikt om amning.

  19. Marianne skriver:

    Ammade första i nästan 16 månader. Började jobba efter 1 år, så de sista månaderna var det mest på kvällen och ibland på natten. På slutet handlade amningen mer om mys och allt det nyttiga så klart som hjälper imunsystemet mm. Men det var också fint. Jag tror mjölken började försvinna när jag blev gravid m number två för efter ett tag tappade lillan interesset… slutade be om det, började sova bättre på natten, och så trappades det ned långsamt. Vi får se vad som händer när bäbisen kommer om hon blir avundsjuk eller interesserad igen när hon ser att jag ammar. 🙂

    Det är så olika vad folk tycker är rätt o fel. Och fördommar får alla känna av verkar det som. Jag tror du kommer känna av när du OCH ditt barn är redo. Man kan också testa att amma lite mindre och se vad som händer, känns det inte rätt så amma igen.

  20. Galia skriver:

    Jag ammade min första i 22 månader, jag tyckte det var lite jobbigt då jag ammade nyfödda oxå men ville samtidigt inte sluta tvärt eftersom hon så gärna ville fortsätta. Som tur var slutade hon självmant då hon associerade bröstet med bebis. Min andra ammade jag i 10 månader och då tvingade jag henne sista månaden. Hon var aldrig intresserad av att bli ammade såsom min första. Så när hon blev 10 månader gav jag upp. Nu väntar jag mitt tredje o då hoppas jag få amma i minst ett år. Hur länge jag håller på får tiden utvisa.

  21. Frida skriver:

    Min amning fungerade inte alls. Jag helammade i ca 1,5 månad och sedan tog mjölken ”slut”. Jag kämpade på med pumpning och annat ytterligare 1 vecka men med unge som skrek och en frustrerad mamma slutade jag för bådas skull. Nu älskar jag att både jag och pappan har samma möjlighet att mata vår son. Men denna ångest kring att det inte fungerade och vad BVC skulle säga var tuff. Har efter jag slutat haft ett behov av att tala om varför jag inte ammar något som jag anser man inte ska behöva ha dåligt samvete för. Med andra ord ska man få göra som man vill och KAN framförallt. Känns som det är lika mycket pekpinnar hur kan än gör. Vet inte hur jag kommer göra med nästa barn men är ändå inte det viktigaste att barnen är mätt och växer som det ska?

    • Anna skriver:

      Samma grej här… Har med båda barnen fått amma och ge ersättning. Vid tre månader ungefär så har vi gått över till bara ersättning. Trots att min plan har varit att helamma. Och jag känner alltid att jag måste förklara mig när jag tar fram flaskan. Helt sjukt för det fungerar ju toppen!

  22. Julia skriver:

    Jag helammade i 6 månader. Jag hade någon fixidé om att jag inte skulle ge min dotter ersättning, men såhär i efterhand har jag förstått att bröstmjölken hade svårt att göra henne helt mätt varför jag ammade i princip konstant från uppgång på morgonen till midnatt. När dottern närmade sig 6 månader hade jag upplevt flera panikångestattacker för att jag kände mig fast och den där mysiga närheten blev fruktansvärt pressande. Nu är jag gravid med andra barnet och min förhoppning är att jag ska kunna amma längre än 6 månader. Jag kommer att helamma så länge det går, men jag kommer att ta hjälp av ersättning om jag känner att jag är på väg ner i samma dumma spiral igen för jag vill ju ge mina barn den bästa möjliga starten i livet.

  23. Malin skriver:

    Jag ammade ca 1 år. Från 10 til 12 månader helammade jag, eftersom vi skulle bo utomlands och fick det rådet av vården. Han fick lite mat också men mest amning. Med nästa kommer jag nog amma lika länge. Hoppas du följer din egen intuition och ammar så länge du och barnet vill:)

  24. Hanna skriver:

    Att helamma i 6 månader är normen i Sverige upplever jag, men inte att helt sluta efter dessa 6 månader. Strax under året verkar vara normen för delamning. Efter det förväntas man helt sluta med amningen. Att helt sluta efter 6 månader inbillar jag mig är att bryta mot normen lite.

  25. Mollan skriver:

    Jag tror det är väldigt vanligt att barn bra över 1år ammas i Sverige – men det är sä”skamfyllt” att säga det så alla gör det privat. Vet väldigt många som ammat i iaf 2år (det är såklart förlamning vi pratar om – att amma någon/några gånger per dygn, inte istället för mat)

    Ju fler som hade vågat visa och säga att de ammar längre än ett gör ju att det blir vanligare att se och fler vågar osv osv. Människans biologiska amningsperiod är ju mellan 4-7år så… Men industigjord välling eller kossans processade mjölk går toppen – det är sä märkligt, men inte den som är GJORD ATT PASSA PERFEKT för det barnet?!

    Ammade första till strax över tre år – barnet hade gärna fortsatt men jag tyckte det räckte – (tandemammade för hade fått småsyskon ett halvår innan) och det yngsta ammar än (3år) ibland, bästa hen vet. Att amma båda ett tag (äldsta typ inför sova på kvällen mest) gjorde de fick ett extremt fint band.. Svårt förklara.

    Folk som tycker det räcker när barnet själv kan be om det tycker jag också är väldigt märkligt… Det gäller ju ENBART mammamjölk?! Ska de inte få nappen om de kan be om den heller – det är ju också liknande behov.

    Amma på så länge både mamma och barn mår bra av det och VILL. men att normen skulle va 6mån punkt i Sverige stämmer inte – eventuellt bara i vissa slutna kretsar?

  26. Ebba skriver:

    Äh! Strunt i normer! Du ammar väl så länge du och ditt barn vill det! Vad andra tycker och tänker om det spelar ingen som helst roll!

  27. Sanna skriver:

    Jag helammande mitt första barn i en månad sedan slutade jag helt efter tre månader. Pojken blev grinig och inte alls nöjd så jag valde ersättning vilket jag inte alls ångrar. Nu ammar jag mitt andra barn och det verkar dom att jag har mer rutin. Mjölken finns kvar och barnet är nöjd, än så länge. 🙂

    Det jag funderar över är ni som säger att ni inte är redo att sluta amma. På vilket sätt då? Är ni orolig för att ni inte kommer vara barnets förstahandsval eller att andra vuxna kan trösta lika bra som ni? Är det för att man vill känna sig behövd? Berätta gärna!

    • Mollan skriver:

      För att barnet själv vill fortsätta och en berövar hen det bästa hen vet? Att det ger lugn&ro hormoner hos både mamma&bebisen och skapar ett speciellt band? Att det innehåller massor av näringsämnen och boostar barnets immunförsvar, att det är rätt skönt att kunna amma en stund inför nattning och veta att fast barnet knappt ätit annat än lite pasta så får hen i sej det hen behöver genom mammamjölken?
      Jag va alltid tacksam när jag pratade med mammor vars barn ”bara åt välling och vägrade mat” att mitt iaf ”bara ville amma å vägrade mat”. Mina har varit väldigt små i maten i flera år, aptiten kom långt senare (å långt efter amningsslut så på det sättet hade d varit najs amma ett tag till, eftersom barnet själv egentligen ville)

    • Mollan skriver:

      PS jag är frtf barnens 1handsval även utan amning, men andra kan och har kunnat trösta alldeles utmärkt redan när de var små och långt innan de slutade amma. Har inget med det att göra.

  28. Karolina skriver:

    När jag läser alla kommentarer så får jag känslan av att de flesta ammar länge för sin egen skull mer än för barnets, med risk för att uppröra alla mammor..

    Jag har sedan min son föddes pumpat lite varje dag så han även får bröstmjölk genom flaska vilket gör att pappan kan ge mat om jag ska iväg t.ex. Amning är betydligt tuffare än vad jag trodde, ja nästan längtar tills han är runt 6 månader och vi kan börja med smakportioner. Den ”mysiga stunden” som alla pratar om kan man ändå, hur gör annars papporna?!

    Givetvis är det upp till var och än hur länge man vill amma men de kanske underlättar att få barnen att sova hela nätter om man inte ammar dom så länge.

    Kämpa på med träningen Elaine du är en härlig insperation! Sälv börjar jag träna i en mammagrupp nästa tisdag, ska bli grymt härligt att få sätta igång igen 10v efter födseln!

    • Hanna banana skriver:

      Jag helammande tills min unge var 6 månader. Hon är nu 8 månader och jag delammar nu. Hon är inte så intresserad av annan mat så jag är inställd på att delamma så länge honbehöver det. Kommer att börja jobba när hon är ett år så tills dess är jag nog inställd på att ha slutat helt.
      Vad gäller nattsömn så har min bebis inte ätit på natten sen hon var 2 månader så i vårt fall spelar nog inte amningen in.

      • Karolina skriver:

        Min bebis sover också hela nätter och är 2 månader. Jag pumpar som sagt ut och ger på flaska typ varannan amning. Han får då i sig en bra mängd vilket jag tror är anledningen att just han sedan sover länge. Delamma är givetvis kanon att kunna göra om barnet inte är så intresserad av maten o början, det jag kan tänka när jag läser vad andra skriver är att en del kanske hellre ammar än att börja med just smakportioner för att de passar dom inte vad som kanske är bäst för barnet.

        • Ley skriver:

          var har någon skrivit att de ammar istället för att ge smakportioner och introducera riktig mat? Istället för välling har en del nämnt. Sedan kan man inte tvinga ett barn att amma så det är garanterat mest för barnens skull. Bröstmjölk är ett bra näringsstillskott och de flesta barn, som fått till amningen från början alltså, älskar att amma.

        • Karolina skriver:

          Ley om du läser vad jag har skrivit så är det vad jag tänker när jag läser hur andra resonerar. En egen tankeslutsats helt enkelt när många väljer att helamma så länge.

  29. Therese skriver:

    Jag ammade i 6 månader. Jag har aldrig trivts med att amma och höll ut så länge som var rekommenderad kortast tid för barnens skull. Det gick bra att sluta amma med båda barnen, hade någon av dem vägrat sluta hade jag fortsatt så klart. Amning fick mig att känna mig låst, klibbig och ”som här kommer kossan”. Närhet och ”gosning” får mina barn hur mycket som helst ändå och vi står varandra väldigt nära!

  30. Hanna skriver:

    6 mån känner jag inte igen som något vanligt. Jag ammade i 13 månader, hade ev. önskat att jag hållt på lite till.

  31. LisaPi skriver:

    Åh min förstfödda var 11 månader när hon plötsligt en dag totalratade bröstet. Detta lilla barn som varit tuttfrälst sedan födseln och helst velat ha tutten i munnen 24h om dygnet. Jag fick amningsabstinens men tänkte att imorgon, då vill hon amma igen, det här med att hon föredrar flaskan måste vara tillfälligt.
    Morgonen kom, jag vaknade och insåg att den lilla sovit en hel natt för första gången. Brösten sprängde, huvudet sprängde av inflammationen som börjat bildas i brösten. För första gången någonsin blev barnet väckt och jag lade hen till bröstet, förhoppningsfull och törstande efter att få tömma mig på mjölk och bli av med stockningen. Men nej, barnet ville inte amma och skrek rakt ut, mjölken sprutade hen i ansikten, över hela pyjamasen och jag grät.
    Jag ringde bvc och fick direkt en akuttid då jag var helt övertygad om att det var något allvarligt fel. Sköterskan såg uppriktigt orolig ut när hon tog emot oss och frågade med sin omtänksamma röst:
    -Vad är det som har hänt?
    -**** vill inte amma. Bara skriker vid bröstet och vägrar äta. H*n tycker att min mjölk är äcklig!
    Jag bölade och hulkade, sköterskan satte sig nära mig och höll mig nära, nära.
    -**** utvecklas helt fantastiskt! Tänk att h*n just tagit sitt första egna beslut här i livet. Din mjölk är jätte god och nyttig, vad härligt att du kunnat amma så länge!
    Hon öste beröm över mig och såg till att jag gick därifrån med mammaboost och ett recept för medicin som hjälpte mig att fort minska mjölkproduktionen.
    Kvällen efter lämnades barnet för första gången själv en längre stund med sin far. Jag gick hemifrån i icke amningsvänliga kläder, mötte upp vännerna på en restaurang, drack mitt första glas vin på över 20 månader. Vi gick vidare ut i nattvimlet och dansade hela natten. Jag stapplade hemåt runt 04-tiden och lade mig i gästrummet för att inte störa/umgås när jag var lite alkoholpåverkad. Kl.12 väcktes jag av mina två finingar som serverade mig frukost på sängen, dvs kaffe, pizza och bakistabletter 😉

    Med nummer två var det helt odramatiskt. Hen ville sova med bröstet i munnen på natten. Dagtid gick nappen bra tack och lov. 10 månader stod jag ut men sedan valde jag att vänja av bröstet då min sömn blev extremt påverkad.

    Nu ammar jag vår tredje som är tre månader och hoppas att vi kan amma minst lika länge som de andra två 🙂

  32. Josefin skriver:

    Rent medicinskt så är det bra att delvis amma till barnet är två år (om möjligt). Detta eftersom barnets immunförsvar inte är färdigt förrän vid två års ålder. Men det viktiga är att alla inblandade mår bra och att mamman inte stressar upp sig ifall amningen inte fungerar

  33. Cornelia skriver:

    Ammade båda mina i ett år. Men sista tiden var de sådär intresserade och vi avslutade det lugnt och stilla efter att ha trappat ner till morgon och kväll under en längre tid. Man kan säga att det var de som styrde att jag slutade amma då de är matglada barn och helt enkelt inte orkade äta på mig också. Vill amma bebisen som är i magen lika länge, minst.

  34. Sofia skriver:

    Jag tänker så här.
    Ammar min 16-månaders mycket, ca 7-9 gånger per dag och lika många per natt. Han kan numera själv säga till, ’ha tutte’, vilket är smidigt. Han har även börjat diktera vilken tutte han ska ha, ’ha andra tutte’, hehe! Börjar i vissa situationer känna att detta är inte enligt normen och skruvar mig och fundera på att be honom vänta, vilket han gör. Men senaste månaden har jag blivit så jäkla förbannad på mig själv att jag ens tänker så, fundera över normer när mitt barn vill ha bröstet!
    Så jag langar fram tutte, i tid och otid. I poolen, på restaurangen, på kalaset, överallt. Sen tänker jag stolt över mig själv att för varje gång jag ammar ett större barn in public, kanske det är någon amningsosäker person som blir peppad till att inte skyla sig, inte stanna hemm pga rädsla för offentlig amning eller peppar ngn till att känna att en får amma huuuuuur länge en vill (eller hur kort en vill).
    Jag kommer fortsätta amma ett tag till, snart börjar förskolan och då blir nog tutte en bra trygghet vid lämning/hämtning.
    Jag har dessutom senaste halvåret jobbat heltid, i skift inklusive natt, vilket inte heller är ett hinder. En kan göra karriär och amma om dn vill.

    • Mollan skriver:

      Åh önskar fler vågade göra som du!!! Fantastiskt!

    • Josefin skriver:

      Sofia förlåt men du verkar vara en sinnessjuk person!!! Verkar som att majoriteten av mammorna här inne är smått galna! Ägnar någon av er en endaste tanke åt pappan? Om mamman är barnets ”största trygghet” upp till tre års ålder, hur tror du att pappan känner? Vill ni inte att ert barn ska knyta an lika mycket åt bägge föräldrarna? Ni gör mig mörkrädd. Egoistiskt så det bara sjunger om det och perverst! Barner säger själv till, med ord när den vill suga på tutten?! Alltså Gud…..

      • anna skriver:

        Om du tror att barn inte kan knyta an till den förälder som inte ammar, då vet du verkligen ingenting om anknytning!

        • Sofia skriver:

          Hehe, dom knyter an så bra så! Han har varit hemma med den andra föräldern i över sex månader utan problem, och väljer hen lika ofta som mig när det är ngt.
          Så när han kan börja säga napp också, ska jag ta bort den också? Eftersom han kan fråga efter den.
          Hur kort eller länge, eller inte alls, en ammar har INGEN annan rätten att kommentera. Lika lite som en inte har rätt att kommentera ngns utseende etc.
          Nu ligger han och gnäller tutte här bredvid mig i sömnen så jag behöver peta i den 🙂

      • Karolina skriver:

        Jag håller med dig Josefin!!!

      • Sara skriver:

        Josefin: +1! Kunde inte sagt der bättre själv.

      • Kajsa skriver:

        Vi som ammar så länge barnet vill är inte sinnessjuka eller perversa. Vi är starka nog att följa våra hjärtan. Stackars dig och de som tycker som du, det måste vara tungt att vara en sån inskränkt människa. Angående papporna får de kliva fram och ta sitt eget ansvar för att knyta an till barnet på sitt eget sätt, det går utmärkt utan att ge bröstmjölk.

        • Sofia skriver:

          Och angående papporna! SLUTA TA FÖR GIVET ATT DET FINNS EN NÄRVARANDE PAPPA ÖVERALLT.
          Kanske har barnet två mammor, woho, två som kan amma. Kanske är det en ensamstående mamma. Kanske finns det två pappor och en mamma.
          Kanske får alla föräldrar ta sitt eget ansvar för att knyta an. Barn kan ha hur många anknytningspersonen som helst har inte med amning att göra. Mina båda har vid tidig ålder haft två föräldrar, mormor, farmor, farfar och moster som anknytningspersonen!!!

  35. Clara skriver:

    Hej,
    Min tvåa ville amma massor. Allt precis innan maten (så ingen mat fick plats) och hela nätterna etc. Så jag drog ner till morgon och kväll vid 15 mån och bara kväll strax därefter. Då blir det inte bootcamp, och inte heller offentligt längre, bara ”nej inte nu, på kvällen får du”. Funkade fint för oss. Sedan tröttande han vid 22 mån, var själv lite kluven men fick ju ont de kvällar har skippade. Men avslutet blev helt utan tårar från honom!

    Så det är mitt tips, ha kvar stunden på kvällen och ev morgonen! Hade gjort det längre om han velat.

    Men alla gör som de vill!!

  36. Ingela skriver:

    Jag hade bestämt mig för att sluta när min dotter var 6 månader. Men när hon blev det så hann jag inte ens ”tänka” avvänjning för min dotter valde flaskan i stället, Var väl mer mätande än mjölken så det var mest brösten som klagade på det snabba avslutet. Det bästa är att det kändes som det var dotterns val och det blev bra.

  37. S. med punkt skriver:

    Är det avlägsna bekanta som har åsikter om din amning? Behöver du i så fall bry dig om deras åsikter? Är det nära vänner som har åsikter om din amning? I så fall kan det vara mödan värt att be dem förklara på vilket sätt din amning spelar roll för dem. Jag gissar att de har svårt att motivera sitt tyckande.

    Då jag ammade hade jag ärligt talat ingen uppfattning om vad som var normen i min bekantskapskrets. Nu i efterhand kan jag inte heller redogöra för någon speciell norm. Jag ammade i 11 och 14 månader och slutade för att barnen inte var intresserade längre. Gissningsvis är normen i mina kretsar 8-15 månader, men jag vet faktiskt inte. Diskuterar folk verkligen sinsemellan hur länge någon annan ammar? Jag har inget minne av det, men å andra sidan är jag ju inte heller en offentlig person.

  38. Lisa skriver:

    6 månader vill jag amma. Helt klart påverkad av norm och bitter sambo som skäms för allt. Annars hade jag nog halvammat till dottern var 12 månader, eftersom det rekommenderas.

    • Emelie skriver:

      Skäms din sambo för att du ammar ert barn?

      • Annica skriver:

        Jag hade en kompis vars sambo skamdes for att hon ammade efter sex manader.. det forekommer. Aven hans mamma hade en massa asikter. Tack och lov sa fortsatte hon fram till 15 manader anda. Stolt over henne att hon stod pa sig,

  39. I. skriver:

    Jag ammade min son i 22 månader trots kommentarer från många nära familj/vänner. Men jag ville amma länge och min sambo ville också det. Till nästa barn tänker jag kanske amma lite kortare tid ☺️

  40. Katarina skriver:

    Tjena gullet!
    Mamma ammade mig tills jag var 2.5 år. Så det går i Sverige med! 🙂 gör som du vill o skit i vad folk säger. Ammade bara i 8 månader sist, tänkte amma längre denna gång om det funkar. Fast kanske inte 2.5 år 🙂
    Kram!
    Din syssling

  41. Marie skriver:

    Förlåt att jag är en petimeter nu, men var det inte också så att du slutade amma för att försöka få ett syskon? Tänker att rätt ska vara rätt ändå… Kanske kommer man ihåg annorlunda om amningen varit ett känsligt ämne?

    Citat från http://elaineeksvard.se/blog/2013/07/30/sa-fina-foraldrar-vid-nytorget/

    ”Jag har ammat honom i fjorton månader och jag skulle förmodligen ammat honom längre om det inte vore för att han inte är bra med maten” /…/
    Men det är två saker som gjort att beslutet väger över:

    1. Jag vill att Matheo äter mat.
    2. Jag vill ha ett till barn.”

  42. Emelie skriver:

    Hej! Jag tycker verkligen att det är helt upp till var och en hur man vill göra med amningen och hur länge man vill amma sitt barn. Eller jag tyckte det kändes lite olustigt när en avlägsen släkting ursäktade sig och gick från middagsbordet för att gå in i rummet bredvid och amma sin 6-åring. Jag slutade amma mina två äldsta när dom var 8 resp 7 mån. Såhär i efterhand så tycker jag att det var lite för tidigt att sluta helt. Jag helammade bägge till 6 månader och från det till att sluta helt på bara 1-2 månader känns som att det gick för fort. Jag vet inte riktigt varför jag slutade, men kanske var det en kombination av vad jag trodde förväntades av mig och en känsla av att hela tiden vara bunden. Nu med tredje barnet vill jag helamma i 6 månader och sen delamma några månader, till att senare bara amma på kvällen istället för välling och så kör vi på så länge det känns bra. Än så länge älskar jag känslan av att vara bunden! ?

  43. Anne skriver:

    Jag tänker att det blir dubbelt så jobbigt för barnet om man åker iväg – dels får barnet inte längre bröstet, och dels är mamman borta, även om pappan också är trygghet. Men barn är ju så olika. Första barnet ammades till 9 mån, helt odramatiskt avslut, hon ”frågade” efter bröstet men var inte ledsen. Andra barnet bara 8 månader, han var inte speciellt intresserad av amning alls, så det var också helt odramatiskt. Tredje barnet är 12 mån och ammar flera ggr per dygn, mer nu under tandsprickning av kindtänder. Hon har också mycket temperament så det kan bli ett mera jobbigt avslut. Men hon får bestämma som det känns nu iaf, även om jag börjar bli less på mjölkproteinfri kost. En superbra grej med amning är att det minskar risken för bröstcancer hos modern, så amma på länge alla som vill!!

  44. Emma skriver:

    Jag har inte ammat något av mina två barn… Ett beslut som både jag och min man varit helnöjda med!
    Det jag dock undrar; varför skapar man bara ett ”band” mellan mor och barn när man ammar? Kommer anknytningen via bröstmjölken?
    Jag tycker jag fick otroligt fina band med mina barn via närheten när de åt. Även om det var en flaska de sög på.

    Menat inget illa alltså! Bara undrar över det här med band och amning…?

    • Annica skriver:

      Ytterligare ett satt for en minoritet av amningsforesprakera (tyvarr de som hors mest och hogst!) att indirekt trycka ned de foraldrar som ger ersattning.

      Skit i dem 😉 klart du har fantastisk anknytning till dina barn, det sitter fan inte i brostmjolken utan i dig som mamma! De som ammar och tycker att det hjalper deras anknytning – great, men de skulle garanterat fa bra anknytning oavsett,
      // helammande mamma till 9-manaders bebis

      • Sofia skriver:

        Tycker man får ett fantastiskt band via amning. Har hittills inte sett en enda kommentar som säger att en inte får det vid flaskmatning!
        Men tror många som ammar inte kan uttala sig om bandet vid flaskmatning, av den enkla anledning att en inte vill det. Tycker ersättning är guld. Då finns möjlighet för de som inte kan/vill amma att ge mat så. Ingen behöver känna tvång eller skuld för det finns ett alternativ!
        Tror inte amningsförespråkare är en minoritet, snarare än majoritet 😉
        Anknytning handlar om mkt saker, bla om amning (för de som ammar). Men oftast om en har en närvarande andraförälder så knyter de också an, självklart finns det passiva andra föräldrar också.
        Skönt för er att ni hittat ngt som passar er familj!

        • Annica skriver:

          Fast nu läste du ganska mycket fel Sofia. Jag skrev att en minoritet av amningeförespråkare tror sig ha rätt att trycka ned föräldrar som ger ersättning. Bra idé att läsa ordentligt innan man skriver en lång kommentar och rättar någon…

  45. JoLi skriver:

    Åh det här inlägget kändes. Känner precis som du, det var pressen från omgivningen och att det sedan ett veckoslut matchade perfekt med var vår lillkille kunde vara och vem alla som kunde vara med honom hela veckoslutet. Jag ammade i 1 år.
    Får vi nånsin ett till barn så ska jag fan amma så länge jag vill! fifan

  46. Rebecka skriver:

    Jag tänkte amma länge och tänkte till och med att jag skulle amma två barn om vi lyckades få syskon tätt. Tji fick jag när första barnet tyckte att jag var totalt ointressant som matbehållare vid 5,5 månaders ålder. barn nummer två var artig nog att hålla ut till 7,5 månaders ålder. Jag fick inse att man är två om saken och att man som mamma kan tänka hur mycket som helst om hur länge men ska eller inte ska amma, men att det bara funkar så länge barnet tycker att det är en schysst deal

  47. Emma skriver:

    Dottern är nu 16½ månad och ska börja förskolan nästa vecka. Vi ammar fortfarande 2-3 gånger/dag (på morgonen, ibland mitt på dagen och vid läggdags istället för välling) och det tänker jag mig att vi fortsätter med någon månad till så att det inte blir för jobbigt att sluta amma OCH börja förskolan samtidigt. Jag är nämligen gravid och känner att jag inte vill tandemamma, men med nummer 2 kommer jag nog amma lite längre då det kommer att bli vårt sista barn.

    Jag är så less på hur vi i Sverige bara Måste följa vad auktoriteten säger att vi ska göra. Livsmedelsverket rekommenderar att man ska helamma i 6 månader och sedan fortsätta delamma till ettårsdagen, oavsett hur familjesituationen ser ut. Amning är så mycket mer än bara näring – varför lyssnar vi på dem i den här frågan? Hur skulle det se ut om de gav ut råd för hur ofta vi borde ha sex, vilka positioner som vi skulle ha och hur många orgasmer per vecka vi borde komma upp i? Jag tror banne min att inom en generation skulle vi följa de rekommendationerna lika slaviskt de med…

    Vad många tycks glömma är att våra närmaste släktingar diar tills de börjar få sina permanenta tänder (chimpanser 5 år, gorillor 2,5-3 år, orangutanger 4-5 år), och att på många platser (uppenbarligen inkluderat Brasilien) är det fortfarande vanligt att man ammar längre än vad WHO rekommenderar (minst 2 år).

    Mitt råd är att amma så länge båda parterna vill, helt enkelt.

  48. Alexandra skriver:

    Jag hade så himla mycket åsikter om det där innan jag själv blev mamma. De var konstigt och lite äckligt att amma barn (när dom inte längre är bebisar) om dom kan gå och ”ta för sig själv” så är de VERKLIGEN dags att sluta…

    Nu sitter jag här och ammar min 2åring. Det har funkat så bra för oss och jag känner stenhårt att det är de bästa för henne, även om jag själv är ganska redo att sluta. Men jag väntar tills hon också är redo. Mamma och barn bestämmer, när någon av dom inte vill längre är de dags att sluta alla har rätt till sin egen kropp. Men innan dess är de bara att njuta av alla fördelar amning kan ge.

  49. Cherie skriver:

    Jag ville amma länge, det visste jag redan från början. Det blev tills dottern fyllde ett år, då började hon bli ointresserad av bröstet och jag kände mig mogen att sluta så det var naturligt 😀

  50. Amanda skriver:

    Jag ammade min första i 19 mån, hade velat längre men då var jag gravid i v 30 och klarade det inge längre pga att deg gjorde så ont. Min andra planerar jag att amma i 24 mån, de är vad som rekommenderas här i USA där vi bor 🙂 om du känner att du vill amma längre än 14 mån, gör det!!!

  51. charlotta skriver:

    Har ammat tre av mina barn i ett år ca. Halvammade efter mellan 4 och 9 månader. Sista barnet fick amma tills han själv valde att sluta. Det gjorde han aldrig. Kommer inte ihåg hur gammal han var när jag till slut sa till honom att han började vara lite väl stor för det här med amning. Närmare tre år tror jag.”Lutar i morrn” sa han, och dagen därpå lade han ned det hela. Det är underbar kontakt som skapas under amningen. Den kontakten har ingen rätt att kritisera. En mamma kan amma hur lite eller hur länge hon vill. Det har ingen annan med att göra. Gör det som känns rätt för er, hur kort tid eller hur länge du vill!

  52. EmmaF skriver:

    Jag ammade i 7 månader. Det var blandade känslor när jag valde att sluta, men vi bägge var redo. Han har älskat vanlig mat från första stund 🙂 sen var det otroligt skönt att kunna sova hela natten & inte behöva mata (han klarade sig hela nätter utan mat när han var 7 mån). Jag personligen hade inte kännt mig bekväm med att fortsätta amma tills han var så pass gammal att han själv kunde säga tutte. Men det bästa är att alla gör som de vill :))

  53. lisa skriver:

    Ammade 3 år. Men pratade inte med folk om det efter 18 månader. Så tror jag fler än man tror gör.
    Amma E längre tycker jag. Varför sluta bara för att dina kompisar gör så?

  54. Linnea skriver:

    Ammade första i 20 månader och hade kunnat fortsätta längre om det inte vore så att nattsömnen plötsligt blev usel. Hoppas på att amma lilla tvåan i minst 2 år om hon vill. För de som inte förstår långtidsamning men själva slutat tidigt att amma tänkt jag bara säga att det är på ett helt annat sätt att amma ett barn över 1 år jämfört med i början. Det kan vara kravlöst och enkelt, supermysigt och mer på bådas villkor. Bästa sättet att träffas igen efter en jobbdag och att trösta eller ”nå fram” vid kriser.

    Elaine, varför vill du sätta ett slutdatum på amningen redan nu? Jag är övertygad om att det är väldigt mycket bättre för barnet om du orkar med att själv ta fighten när du slutar amma än att åka iväg i flera dagar. Jag hade själv massa rädslor över att sluta men det gick hur bra som helst fast jag stannade kvar och kändes riktigt skönt att finnas där så inte all trygghet i både bröst och mamma försvann på samma gång.

  55. Maria skriver:

    Hej,

    Jag ammade både mina till drygt 6 månader. Jag har mått ganska psykiskt dåligt av att amma, även om det var lite bättre andra gången, men har ändå velat fortsätta pga en kombination av att jag velat det bästa för barnen och en press från omgivningen.

    Min äldsta son var väldigt matglad tidigt och började rata bröstet vid ca 6 mån och eftersom jag inte trivdes med amningen tog jag inte någon fajt om det utan valde att sluta.

    Min yngste son började bita mig vid 6 mån och det gjorde ordentligt ont och jagblev nervös inför varje amning. Efter någon vecka stod jag inte ut längre och slutade amma. Han ratade ersättningen först och det blev många tårar från både honom och mig, men eftersom jag inte trivdes med amningen ens från början kände jag ändå att det var rätt beslut. Efter några dagar vande han sig vid ersättningen och jag blev en mycket nöjdare och gladare mamma.

    Jag tycker det är helt upp till varje mamma och barn om och hur länge amningen ska pågå. Det finns så mycket skuld och tyckande när det gäller amning. Om du inte vill/kan amma så är du den bästa mamman för ditt barn oavsett! Och om du och ditt barn vill amma till 5-årsdagen så är det helt och fullt upp till er! Gör det som passar er bäst och lägg er aldrig i någon annans amning eller icke-amning!!

    🙂

  56. E skriver:

    6 månader är kanske för generation 80tal. 70talisterna verkar hålla ut ett år.

  57. Cecilia skriver:

    Hej Elaine
    Mamma ammade lillsyrran i 2 år. Sen känner jag mammor här i sthlm området som ammar till 2 år.

    Min storebror och jag ammades på 70-talet bara i några veckor, sen var det ersättning som gällde. Så med syrran fick hon revansch. Mamma var så styrd av BVC med mig och brorsan och hon fick heller inget stöd därifrån. 1972 skulle min bror ammas var fjärde timme en tutte åt gången. Ja men du hör ju hur galet det lät! Det tog inte många veckor förrän mjölken sinat så mkt att det blev ersättning för hela slanten.

    Med mig försökte hon igen, men jag sög snett, hon fick ett jättesår på vårtan. Inte fick hon hjälp av BVC för det heller. Jag fick ersättning efter 3 månader tror jag.

    Med lillsyrran 1980 så vart hon: JAG SKITER I VAD ALLA JÄVLA TYCKARE SÄGER, NU GÖR JAG SOM JAG OCH XXX VILL. Så fick syrran tutte i 2 år. Inga problem!

    Lycka till!

    Amma så länge ni vill – herregud det är en ickefråga Elaine! Kram

  58. Emelie skriver:

    Jag ammar min son på 2 år och fyra månader. Vi har valt att lyssna på våra hjärtan istället för att lyssna på en tankekonstruktion från samhället. I andra länder ammar man upp till 2-3 år. Varken jag eller min son var redo att sluta amningen vid ett år, så vi valde att fortsätta så länge det kännsbra för oss. Att våga lägga beslutet helt i våra händer, och aldrig sluta i rädsla för vad andra ska tycka 🙂

  59. Liv skriver:

    Jeg har tre barn.

    Min første ble helammet til han var 5 mnd, ammet videre til 10 mnd, da sluttet han selv.

    Min andre ble helammet til 4 mnd, ammet videre til 8 mnd, da sluttet han selv.

    Min tredje ble helammet til 7,5 mnd. Ammet videre til 18 mnd. Da bestemte jeg at vi skulle slutte fordi hun ville ammes mer og mer og skrek hvis hun ikke fikk lov. Har angret i ettertid på at jeg tvang henne til å slutte…

  60. Helen skriver:

    Jag följde inga ”borden” och planerade inget avslut på amningen, utan den trappades ned och upphörde bara helt naturligt och utan att man riktigt tänkte på det. När minns jag inte, men jag tror att sonen var 3-4 år gammal.

  61. M skriver:

    Mitt barn är snart 19 månader och ammar mellan 1-3 ggr per dag. Dels beroende på vad han vill (om han fick skulle han nog amma mycket mer), och vad jag vill.
    Ni som skriver : men tänk på pappan då? Och saker som: det verkar vara mer för er egen skull än för barnet, om oss som sk. ”Långtidsammar”. Vart tar ni er rätten att döma oss, lika lite som vi har rätten att döma de som inte vill eller kan amma?!
    Min son älskar att amma – och det är inte det minsta perverst! DU som tänker det kanske bör rannsaka dig om det är du som besitter de perversa tankarna själv.
    Det är fullt naturligt, barnet får den närhet den är van vid från födseln, det är ett sätt att varva ner, vila, tanka närhet och trygghet från mamma. Jag ammar vidare för min sons skull, för han blir sååå otroligt ledsen om han inte får det, och har hundra ggr svårare att varva ner. Han blir jätte nöjd och glAd och harmonisk efter. Simple as that.
    Och angående pappor – VARFÖR skulle de ta illa upp av att deras barn ammar, NÅGONSIN!? Bara för att dom inte kan amma, är det orättvist? Dom kan connecta precis lika bra med sitt barn oavsett om mamman ammar eller ej! Trött på att alla ska ha åsikter och döma hit än dit. Låt alla få göra som dom vill, och lägg ner ”äckligt, perverst osv” – snacket. Det är barn vi pratar om här, och vad dom vill – så himla lågt. Tror knappast ngn mamma sitter o tvingar sin 2 åring att amma mot deras vilja. Herregud..

  62. Isabel skriver:

    Jag ammade inte mer än 10 dagar efter födseln. Ca 1 vecka efter födseln är enklast att sluta med amningen utan större problem.
    Min man var ledig samtidigt med mig några första månader. Jag ville att det ska vara vi tre som team och att min man och jag kunde dela lika, turas om med matningen. Många säger att det är viktigt för anknytningen med bebisen att amma, men ofta glömmer man partnern som ofta upplever utanförskap under bebisens första månaderna just på grund av amningen, då den har inte lika naturligt tillfälle för närhet som när man matar bebisen.
    Mycket av immunförsvaret kommer redan via placenta och byggs självständigt av bebisen. Jag ville gärna efter lång graviditet börja min egna resa tillbaka till min vanliga kropp. Amningen gör en trött och hormonell, men jag kände att jag hade kontroll och lust, även sexlust snabbt efteråt. Amningen påverkar också slemhinnorna negativt, så att de blir torra samt sexlusten blir mindre hos många, men vår var tillbaka till det vanliga efter några veckor och vi kunde få tillbaka till vanliga intima närheten med min man också snabbt efter 6: e veckans kontroll. Jag kände att första tiden som mamma var lyckad. Jag var lycklig, jag kunde träna snart tillbaka till min vanliga kropp och blev inte lika hungrig som många blir av amningen.
    Jag var mig själv igen, men också gladaste mamman! Jag diskuterade mycket med specialistläkare och läste forskning innan jag gjorde valet. Det finns forskning som visar plus och minus med både att amma eller inte amma, men för oss var det här ett fantastiskt val. Det som var en sanning 20 år sedan är idag urgammalt information. Jag älskade att se min man mata vår bebis i den kärleksfulla tystnaden. Jag ville unna honom det. Efter matningen somnade bebisen ofta igen eller ville annat än just gosa. När min man var trött, så gick jag upp på natten, men det viktiga var att vi jobbade som team och att vi inte kände oss utmattade eller trötta. Det är viktigt att kunna göra egna aktiva val, lyssna på sig själv, vara källkritisk, tänka på helhetsbilden och ha även respekt för andras åsikter fast de skulle tycka annorlunda. Jag tror att det är allra viktigaste för bebisen att ha bra miljö med glada, balanserade och lyckliga föräldrar.

  63. Sofia skriver:

    Hej, jag ammade första sonen tills han var 4 år gammal. När han var 1,3 år gammal, blev jag gravid med andra sonen, så ammade jag min äldsta sonen genom hela graviditeten. När andra blev född, ammade jag båda två samtidigt, det kallas för tandems-amningen. Jag lyckades med den även på nätterna, men bara i första tre månader, sen på nätterna var jag tyvärr tvungen att sluta amma äldsta sonen. Jag kunde inte vara på två sidor av min kropp samtidigt: yngsta behövde bröstet mera än äldsta, och i mitten av det behovet hade jag äldsta som ville i princip samma sak. Jag hörde mycket bråk och skrik i två nätterna bakom min rygg, det var äldsta sonen ledsen. Sen blev det okej för äldsta barnet fick sin amning när vi vaknade, och på kvällarna just innan sovdags, han också var nog att få amningen runt kl. 10 på förmiddagen. Han accepterade det ganska lätt för han var redan 2 år och 4 månader gammal. Så, det var mycket amningen i ett år som tandem. Sen det lugnade sig lite för äldsta sonen. Sakta men säkert han började sluta med kl. 10 amningen tillsammans med lillebror, sen glömde han om morgon amningen, sen började han missa kvällsamningen, sen började han ammas varannan vecka på kvällarna. Och vid 4 års ålder han glömde i två veckor i sträck. Sen kom han vid 4 års ålder och kanske 3 veckor och frågade mig om han får ammas. Jag sa, ”Nu är du för stor för det”. Han frågade mig: ”Är jag det?” ”Ja”, ”Okej då”. Men vid 4,3 år efterfrågade han igen, det var i bastu i badhuset (en provocerande situation för barnet), jag sa ”okej”, då smakade han lite grand, och blev nöjd. Det var den absolut sista gången. Jag slutade med att amma honom för det började kännas lite konstigt på min sida, men jag tror att han skulle vilja ammas tills han var 5 år kanske.
    Den yngsta sonen ammade jag vidare tills han var 2 år och 10 månader. Sen kom svåra omständigheter så att jag kunde inte amma honom vidare: jag träffade honom bara på dagarna och så stort barn efterfrågar bröstet inte på dagarna länge. Så var det slut för vår amningen, tyvärr. Sen omständigheterna ändrades och vi fick vara tillsammans igen inte bara på dagarna, men också på nätterna, när han var 3 år och 10 månader. Efter fyra samsovande nätter efterfrågade han bröstet igen. Man skulle tro att det är konstigt eller inte nödvändigt, men det kändes naturligt att låta honom ammas. Han mådde bra av det. Så, fick han ammas i 20 minuter på varje bröst innan han sover och sen på morgonen innan man vaknar ungefär i 3 kvart. Självklart efter ett 1-år uppehåll med amningen kan det inte vara någon mjölk, så kan vi säga att han behövde bröstet mest för tröst och att att tillfredsställa sin sugreflex, så får han det, jag känner ingen lust att springa kl.5 på morgonen till ett apotek att köpa nappar och sen förklara till lillunge att han får nöja sig med en surrogat, för han aldrig provade en napp och letar inte så mycket för ersättning, välling, gosedjur eller liknande, men han ville ha hud mot hud kontakt och varma bröstet. Så får han det. Jag tror att för han missade det året mellan 3 och 4 års ålder, blir han intresserad att suga på bröstet mellan 4 och 5 års ålder. Det skadar ingen, han mår bra, jag mår bra också. Här är vår historia.
    Om du vill veta hur har jag reagerat på samhället som tycker att ersättning är bra, och surrogat är fantastisk och allt naturligt är konstigt, jag kan säga att jag reagerade och reagerar på många olika sätt: ignorera, protestera, kämpa, slå tillbaka, etc.
    Sanningen är att barn och mammor har rätt till att styra sina kropp själva och har rätt till sin hälsa, och det är punktslut! Dem kan säga sin ”blä” och ”buuu” till mina bröst, kropp, barn hur mycket dem bara vill men sanningen är att ingen av dem bryr sig om mina barn ska få allergier, astma, socker diabetes, blindtarmsinflammation, cancer, andra tumörer, förkylningar, infektioner, springmask, fetma, eller om jag ska få osteoporos, bröst cancer eller socker diabetes bl.a. I bästa fall dem ska säga: ”Stakars dem”, ”vad synd” osv. Men ingen av dem vill gärna betala mina räkningar för alla de här diagnoser. Det är bara amningen som kan hjälpa till att förebygga. Det är sanningen. Amningen fungerar bra hos oss, varför skulle vi avsluta för tidigt? För några främlingar har massor egna psykologiska problem som vi inte har? Nej, amningen ska fortsätta i alla fall hos många kvinnor som har högre utbildning och tillräckligt bra ekonomisk situation, det är så.
    Dessutom vi behöver kämpa för våra rättigheter: vi behöver amningsrum, föräldrarum och barnanpassade rum på arbetsplats så att vi kunde kombinera amningen med arbete utan stora problem, åt andra sidan vi behöver en lag som skyddar ammande rätt på offentliga plats: på bibliotek, i kafe, i restaurager, i affärer, i butiker, på bussen, etc. Vi ammande behöver absolut inte trånga oss på toaletter och amma där när alla andra sitter vid bordet på restauranger. Vi är i akut behov av ett adekvat samhälle. Vi behöver lagar som skyddar mammors rättigheter att amma och barnens rättigheter att bli ammad, punktslut!

Lämna en kommentar