Mors dag var det ju


Mitt lilla gäng kom med presenter till mamsen. Gud så glad jag blev. Jag fick en dans och sång av Gustav och Matheo också. Så himla sött.

Eftersom jag brukar tycka att fars dag är så jobbig så är det alltid en reflex att undra över de som tycker mors dag är jobbig. Jag vet att medierna uppmärksammande barn som växt upp med psykisk sjuka mammor. Men jag tänker på alla kvinnor som så gärna vill bli mammor och undrar om de kommer få firade en dag som denna. Dom tänker jag på och så gör det ont i hjärtat. Jag fick gratulationer som ”Grattis tvåbarnsmamman” och så vidare. Det var ju kul, men så tänker jag på hur vi kämpade för att få Maggan. Blir tung i hjärtat när jag tänker på alla de som försöker få sitt första barn.

Det finns ju tyvärr inget bra man kan säga till folk som väntar barn. Jag har ju hört alla klyschor som förvisso är välmenande men jobbiga meningar att höra gång efter gång. Därför säger jag dom aldrig själv. Jag har heller inte kommit på något bra att säga. Mer än att jag tänker på er mammor som kämpar där ute och jag ber en bön att ni ska få bli firade på mors dag. Stora kramar till er.

Bloggvännerna har ordet

44 svar till “Mors dag var det ju”


  1. Lina skriver:

    Det är inte utan att man får en liten tår i ögonvrån.

    Vi har försökt i 3,5 år. För den som aldrig varit i liknande sits tror jag inte att det låter särskilt länge. För oss som är på den här sidan, inte den andra sidan där barnen växer, börjar förskolan, lär sig cykla, är det oceaner av tid.

    Tack <3

    / väntansmamma

  2. Maria skriver:

    Jag håller med! Är gravid i v 10 nu, första försöket! Först blev jag glad, sen fick jag dåligt samvete. Hur kunde jag bli gravid på första försöket när andra kämpar i åratal. Varför kan det inte va lika för alla? Men nu börjar jag bli glad igen. Min sambo säger att jag inte kan tänka så men kan inte låta bli.

    • Sandra skriver:

      Åh, samma här… Är gravid med mitt andra barn och båda blev till på första försöket. Känner mig så dum, skyldig och får dåligt samvete när folk frågar. Någon har till och med tagit avstånd ifrån mig pga detta. Jag kan inte hjälpa att jag har haft lätt för det två ggr, lika lite som de som har svårt för att bli gravida inte kan hjälpa det. Vi alla är olika <3

  3. Anna skriver:

    Kramar tillbaka!

    Vi har snart försökt i tre år och det känns verkligen som en evighet. Vissa dagar tappar jag hoppet helt men just idag är jag faktiskt mer hoppfull än jag varit på länge.

  4. Martina skriver:

    Hej!
    Jag fick också ett litet mors dag firande. I september får vi vårt första barn efter 2,5 år av försök, ett missfall och 40 kg viktminskning. Tidigare har jag aldrig tänkt på att alla inte kan få barn men efter allt är jag så tacksam över att äntligen få chansen att bli mamma.
    Grattis till din fina familj!

  5. jenny skriver:

    Du är för gullig! Vi har försökt i 3 år nu och det här var ett inlägg som värmde i hjärtat!

  6. Alex - försöker bli Mamma i München skriver:

    Vi försöker få barn och det går så där. Det finns inte så mycket att säga men det här var ett fint inlägg. Tack för omtanken.

  7. K skriver:

    Altså Elaine- du er amazing <3 Tack för att du tänkar på vi som er "mamma i hjärtat". Själv har min sambo och jag försökt snart 6 år, utan att lyckas – väldigt jobbigt ;-(

  8. Sandra skriver:

    Fint av dig Elaine, värmer i mitt hjärta att bli tänkt på iaf

  9. Sandra skriver:

    Fint av dig Elaine, värmer i mitt hjärta att bli tänkt på iaf

  10. Sandra skriver:

    Fint av dig Elaine, värmer i mitt hjärta att bli tänkt på iaf

  11. Jessica skriver:

    Så fint skrivet av dig..jag tycker gårdagen var extremt jobbig, är väldigt nere efter ett sent missfall som gick väldigt fel, jag fick infektion i livmodern bland annat och fick opereras… Längtan efter ett barn blir bara större varje dag som går, att få vårat första barn är det enda vi drömmer om just nu, man får höra så mkt som släpp tankarna så kommer det, men så lätt är det inte, tyvärr säger folk säkert allt för välmening, men de blir så fel när man är i denna sorg…

  12. Frida skriver:

    En av de som kämpar! Började gråta av ditt inlägg, tänk att det är SÅ mycket känslor kring detta ämne! Igår ville jag så gärna skriva till min mamma att jag hoppades kunna bli den fantastiska mamma som hon alltid varit i framtiden, men inte ens det kunde jag förmå mig att göra.. Mors dag är en så underbar dag, men självklart en påminnelse för de som kämpar, tack för att du tänker på oss!

    Imorgon är det dags för nästa läkarbesök, hoppet lever! ❤️

  13. Sandra skriver:

    Fint av dig Elaine, värmer i mitt hjärta att bli tänkt på iaf

  14. Där finns många sidor av moderskapet och allt är inte svart eller vitt. Jag har längtat efter att vara gravid och att ha en stor familj med vuxna barn, men samtidigt alltid vetat att tiden där emellan inte skulle passa mig. Någonstans i bakhuvudet har jag alltid trott att jag skulle träffa en man som skulle övertyga mig om att vi skulle skaffa barn, och i väntan på det satsade jag på utbildning och karriär.

    Åren gick och jag drog på mig ett komplicerat och långvarigt utmattningssyndrom där jag knappt klarade av att ta hand om mig själv under många år och fortfarande inte är helt tillbaka på banan. Plötsligt har jag närmre till 50 än till 40 och inser att det varken blev någon man eller några barn. Mannen kanske fortfarande dyker upp men barn är inte längre aktuellt.

    Det lustiga är att trots att jag aldrig direkt längtat efter barn eller egentligen kan tänka mig ett liv med småbarn så känns det emellanåt som om jag kanske har missat något viktigt. Inte minst så känns mamma-klubben och allt hyllande av mammor i olika sammanhang som om jag numera anses som en andra klassens medborgare för att jag inte har barn. Jag kan inte ens sälla mig till dem som inte kan få barn för jag har aldrig försökt. Jag kan inte heller säga med absolut säkerhet att jag inte vill ha barn, även om det ligger närmre till hands. Så var hör jag hemma? Vad är man för sorts kvinna om man befinner sig mittemellan allt vad barn heter?
    Charlotta

    • nillea skriver:

      Om det fortfarande är en dröm för dig så är ju inte delen med en stor familj med vuxna barn för sent. Du kanske hittar en man med vuxna barn och den familjen kan du bli en del av.
      Jag har en vän vars morfar träffade en ny kvinna när min vän var liten. Den kvinnan är nu 25år senare när barnbarnen är vuxna en viktig del av familjen även sedan morfar har gått bort.
      Och Elaine ”adopterade” sig en farmor som nu om man ser till vad som visas på bloggen är den viktig del av familjen.
      Jag hoppas att dina drömmar oavsett vilka de är framöver blir sanna.

    • Helena skriver:

      Min pappa har efter det att han och mamma separerade efter 30 års äktenskap träffat en kvinna som är i samma situation som du (förutom att hon har hittat min pappa, då). Hon är en underbar människa och jag är så himla glad att vi har fått in henne i vår familj, mest för pappas skull såklart, men även för min skull och för mina egna barns skull, som får en extra person i familjen som kan älska dem. Hon är lika välkommen hos oss som biologiska morfar/mormor/farfar/farmor är och jag är som sagt jätteglad att vi nu är en stor familj! Kanske kan du hitta familjekänslan på detta vis du med om det är något du önskar? Och om du inte gör det så är du precis lika värdefull som alla människor. Kram till dig!

  15. Johanna skriver:

    Jag får en klump i magen när jag läser detta. Dels är det fint att du delade med dig av er kamp – och att ni lyckades! Sedan oroar jag mig för att själv få svårt att bli gravid när det är dags. Som att vi borde börja försöka redan nu, även om det inte riktigt är läge ännu. I höst så… och då får vi hoppas att det går som vi vill. Jag längtar så!

  16. Malin skriver:

    Blir rörd av ditt inlägg! Efter fem års försök, tre ivf-behandlingar och ett missfall är jag nu äntligen gravid i vecka 20. Morsdag för mig personligen har aldrig varit jobbig, då jag lagt all krut på min egen underbara mamma, men de flesta andra dagar var jobbiga. Ingenting som någon sa fick det att bli bättre, utom en grej, när andra delade med sig av sina egna berättelser kring sin barnlöshet. Det minskade aldrig sorgen men det gjorde den lättare att leva med när jag fick höra att jag inte var ensam. Därför blir jag verkligen rörd av dina inlägg kring ämnet! Det är helt fantastiskt att få ta del av andras liv och bli mindre ensam i en stor sorg! ❤️

  17. Mimmie skriver:

    Vilde är ett fantastiskt namn!

  18. Catharina skriver:

    Vilket vackert och ödmjukt inlägg. Speciellt när du precis fått ditt andra barn och inte befinner dig i den situationen längre.

    Men jag tror å andra sidan inte man någonsin glömmer hur det känns om man någon gång fått kämpa och längta efter att bli förälder. Det tog oss fem år att få vår son och jag är så lycklig över att vi lyckades till slut. Nu har han nyss fyllt ett år och jag kan fortfarande inte fatta att jag äntligen är mamma!

  19. N skriver:

    Tack för den fina texten Elaine! Det är inte ofta någon uppmärksamma alla barnlösa mammor.. Man talar ofta om att småbarnstiden är det som tär allra mest på relationen, det många glömmer bort är hur extremt mycket det tär på en relation att inte ens få uppleva de där åren… Har själv försökt i snart 3 år, genomlidit otaliga missfall.. Är nu mirakulöst gravid i vecka 18 & har sett en levande bebis i magen flera gånger om. Vågar inte tro på något än men hoppas att jag nästa år får uppleva morsdag med ett livs levande barn i min famn! Kram

  20. nillea skriver:

    Tack för det här inlägget.
    Det är precis dessa fundersamma inlägg kombinerat med dom när du är arg på något som gör den här bloggen så levande och ger en bild av en mångfacetterad kvinna som ständigt är villig att utvecklas.
    Det är spännande att följa dig.

  21. J - äggdonationsmamma skriver:

    Läser din blogg dagligen, har aldrig kommenterat tidigare men nu var det dags. Jag hör till den skara som inte kan få barn. Men tack vare äggdonation har jag fått förmånen att bli mamma till en underbar liten tjej. Gårdagen var min andra morsdag och vi håller som bäst på att försöka skaffa syskon till vår lilla prinsessa, gjort två misslyckade försök. Så om jag får bli mor till fler barn är osett ännu. Oavsett så har jag i alla fall fått min prinsessa och det är jag evigt tacksam för. Ditt inlägg värmde mig Elaine

  22. Anneli skriver:

    Tack för det här inlägget. Jag vet inte hur många lyckliga morsdag-hyllningar jag ville kräkas över igår… Det enda jag kunde tänka på var om jag själv nånsin kommer få uppleva en. Jag är 35 och min kille är 36, vi har försökt få barn en längre tid, och har börjat med ivf här under våren. Det första försöket lyckades och jag blev gravid. I förra veckan var vi på ultraljud som är standard i vecka 8 när man genomgått ivf, och det visade sig att det lilla pyret därinne inte levde längre. Imorgon är det dags att ta tabletter för att sätta igång ett missfall. Jag kan knappt andas, är så uppfylld av sorg. Tack för att du skänkte mig och andra i samma situation en tanke mitt i din egen lycka ❤️️

    • Nina skriver:

      Åh, vill bara ge dig en stor KRAM och säga att det kommer att ordna sig. Vi är fler som kämpar och du är en hjältinna, ta hand om dig själv nu och tillåt dig att vara ledsen ett tag.

    • Tina skriver:

      Vet precis vad du går igenom..gick oxå på första gången med ivf dock blev det utomkveds och akut operation. Många frysförsök senare gick det på Sista försöket via landstinget och är otroligt nog i v37. Jag hade i stort sett gett upp tanken på barn vid det här laget..men ge inte upp. Förstår fortfarande knappt att jag är gravid trots sparkarna, men så är det nog för oss som kämpat. Skickar styrke kramar!! Du är inte ensam! Vila, sörj och sen när du är redo fokusera på nästa försök.

  23. Barnlös skriver:

    Tack för omtanken fina du! Vi kämpar också men det har inte lyckats. Efter ett antal tidiga MF så känns det lite hopplöst. Har en sjukdom som gör att jag inte kan bli gravid så länge jag har ett aktivt skov. Min högsta önskan är att få bli mamma. Kramar till alla kämpande medsystrar.

  24. Helen skriver:

    Så fint, Elaine! Blev väldigt berörd. Tycker morsdag är jobbig av samma anledning som du tycker att farsdag är det.
    Tröttsamt att läsa alla klyschor och ostiga citat om underbara mammor som ställer upp i vått och torrt med villkorslös kärlek.
    Det här inlägget fick mig att känna mig mindre ensam och det gör dig till en ängel!

    Grattis till tösen förresten, du förtjänar all lycka! <3

    (menar inte på något sätt att ni som inte har lyckats få barn (ännu) är oförtjänta av lycka, utan hejar på er <3)

  25. Ylva skriver:

    Hej ! Det var ett mycket fint inlägg är själv gravid i v 38 med andra barnet ( 14 månader mellan ). Jag är lyckligt lottad som fått två barn, två döttrar och att vi knappt behövde kämpa. Men till saken hör att jag är adopterad då min mamma inte kunde få barn ( läkare skadade livmodern på henne när hon var barn av misstag men ändå) så jag har förståelse för barnlöshet och vad det kan vara tufft . Även fast mina föräldrar idag har två underbara barn och snart två barnbarn

  26. Petra skriver:

    Vi kämpade i sex år, blev trots det inte firad alls.

  27. Josephine skriver:

    Tack fina Elaine för tanken och värmen till oss som fortfarande kämpar! Och grattis till det nya lilla livet 🙂

  28. Louise skriver:

    På något sätt ser jag mig själv som ofrivilligt barnlös. Detta trots att jag tror att jag är fertil (hat varit gravid en gång, vid helt fel tidpunkt i livet och valde att avbryta). Min sambo vet dock inte om han vill ha barn och själv vill jag inget hellre. Det är ju såklart min sambo jag vill ha barn med och ingen annan och därför har vi ett enormt dilemma framför oss. Jag mår väldigt dåligt av detta och kan inte ens tänka mig vad ni går igenom som båda verkligen vill ha barn men det ändå inte funkar. All min styrka till er!

  29. esterii skriver:

    Nu vet jag igen inte vilken blogg jag ska läsa.. Det är barn med Bella, barn med Elaine, barn med Clara? Klarar bara en med det ämnet? Vilken?

  30. Monika skriver:

    Vad fint att sända en tanke/bön till dem som vill bli mammor. Det är så lätt att glömma sånt när man väl har lyckats och är inne i sin glädjebubbla.

    Min man och jag försökte i två år och fick 3 tidiga missfall. Det låter kanske inte så mycket, men alla som inne i det vet att det känns som en evighet.
    Nu är jag gravid i v 11 och all väntan och sorg känns som bortblåst. Så jag vill skicka lite hopp.
    Det kan vända när man tror att det är som värst!

    Kramar till alla mammor och mammor-to-be’s!

  31. Vilket fint inlägg. Jag tänker ofta på alla fina människor där ute som inte vill något hellre än att bli föräldrar… Särskilt när det finns andra som verkligen inte borde vara föräldrar som får barn hur lätt som helst. Livet är så jäkla orättvist många gånger.

  32. Amanda skriver:

    Men hörru?! Vad du ser superfräsch ut! Knappt att man kan tro att du precis gått igenom en förlossning:)

  33. Anni skriver:

    Och så brände tårarna bakom ögonen. Försökt i 2 1/2 år och har precis ett misslyckat IVF försök bakom oss. Har gråtit så många tårar, så efter ruvat i 17 dagar och fick negativt gravtest, så var det som tårarna var slut. Hur länge ska man orka kämpa? Tack för att du uppmärksammar oss. Att få fira mor- och fars dag i vårt hem känns långt borta.

    • Tina skriver:

      Åh kära du. Läste ditt inlägg o får tårar i ögonen. Känner igen mig alltför väl..hur länge orkar man?? Var min största fråga många år. Men vill igen ge lite tröstan o be dig att fortsätta orka kämpa. Jag blev gravid på tredje o sista färska försöket efter en himla massa frysförsök och utomkveds graviditet. Kämpade på med ivf i 2 år! Är nu overkligt nog i v37. det är sällan det funkar första gången, så fortsätt kämpa o fortsätt fokusera på nästa försök. Ta paus emellanåt o planera ngt skoj som en resa för att orka..sen kämpar man på igen! Stor KRAM

  34. Maria skriver:

    Tack snälla för det inlägget. Satt på mors dag med en sorg eftersom vi avbröt vår första graviditet i v 22 förra året, pga allvarliga skador. Nu hoppas jag på att få ett frö i magen snart… Tänker att alla dagar är en mors dag som har ett friskt barn som lever. Kram till dig och tack för du vågar se det ur en annan vinkel speciellt när du precis fått ett barn.

  35. Humlans skriver:

    Tack för att en blev tänkt på. 🙂 6 år och snart en ny äggdonation. Hoppas kunna fira nästa år.

  36. Blirjagmamma skriver:

    Åh Elaine, gillar dig bara mer å mer! Tack för att du också uppmärksammar oss som kämpar för att få bli firade nån gång på mors dag! Det betyder mycket!

  37. Linda skriver:

    Jättefin bloggpost. Det är viktigt att vi hjälps åt att uppmärksamma detta då många skäms för att berätta om sin kamp.
    Vi har själva gått igenom resan och tillslut hittade jag en metod inom hypnoterapi som hjälpte mig att få igång på hormoner och ägglossning tack vare att släppa på mentala blockerigar. Den lyckan var totalt så i väntan på att själv få höra orden ”Linda du är gravid” så bestämde jag mig för att utbilda mig inom samma metd som hjälper mig. Så nu dedikerar jag mig till att hjälpa andra på samma resa- känns som mitt kall.
    Att få tillbaka hoppet, och känna att jag börjar återfå kontrollen över min egen kropp är en lycka i sig. Så jag hoppas innerligt på att kunna hjälpa fler.
    Kram
    Linda

Lämna en kommentar