Nu är det inte så långt kvar – vecka 36


Jag går in i vecka 36 idag. Det känns som att tiden går snabbare ju närmre man kommer. Det är 34 dagar kvar tills beräknad förlossning. Jag mår bra men lider av två saker; mjuka höfter som gör att jag inte kan sitta så mycket och extremt litet utrymme i magsäcken som gör att ett glas vatten kan kännas övermäktigt. Måste vara därför kroppen fått dille på salladsblad – ett alternativt sätt att få i sig vätska. 

Träningen går fortfarande bra eftersom jag anpassar den efter nya förutsättningar som kommer varje vecka. Jag längtar dock till min superkropp som den känns som när man tänker på den. Bara att inte ha en bebis som sparkar där i känn helt overkligt. 

 Jag sitter och fantiserar om förlossningsdagen. Vart kommer jag vara när det är dags? På gymmet kanske? Jag känner mig lite övermodig när det gäller förlossningen, att jag ska klara den utan alla bedövningar. Plötsligt har jag glömt hur ont det gör och eftersom det kanske är sista gången jag föder så vill jag göra det ”på riktigt”. Eller fan… Vill jag det?  

 

Nu börjar minnena komma tillbaka…

Bloggvännerna har ordet

19 svar till “Nu är det inte så långt kvar – vecka 36”


  1. Johanna skriver:

    Njut av gravidkroppen! Du är så otroligt vacker med ett glow och du bjuder på power inspiration när du kånkar magen på gymmet. Varje spark är väl magisk från Maggan. Snart är du tillbaka i vanliga kroppen och med två barn i soffan. Varje tid har sin charm.. 🙂

    förresten har du sportdrömmar när det kommer till barnen? (Jag ex hoppas att mina framtida barn ska bli gymnaster så de slipper vara lata orörliga barn som jag var.. men förstås, kommrr ju intr att tvinga dit dem! Tror iiiinte jag får bollsportsbarn haha..möjligtvis ryttare.)

  2. Sofia skriver:

    Jag hann inte få någon epidural eller någon annan form av smärtlindring när mitt andra barn föddes för tre månader sedan. Det gjorde helvetiskt ont och jag trodde jag skulle dö, men i efterhand så känns det väldigt häftigt att liksom gjort det, och att få uppleva en förlossning på det viset. Min första förlossning hade jag epidural och allt kändes väldigt kliniskt, den här gången utan fick jag känna av den där enorma kraften vi kvinnor har i oss.
    Men ja – ont gjorde det. Speciellt eftersom jag gick från 4 cm-10 cm på 30 min o ungen var ute 25 min senare!

  3. Emma skriver:

    Men herregud, att du ens tänker tanken att välja bort bedövning. Jag har inte fött några barn än men är fullkomligt livrädd för smärtan… Ser ju inte behagligt ut över huvud taget haha. Det är klart att du kommer klara av det om du väljer bort men för mig känns det onödigt 🙂

  4. Åh, där är ju den där bilden som du la ut efter att ha fött M!! 😀 Tyckte den var så himla klockren. Och det är väl inget fel med en positiv inställning inför förlossningen oavsett hur det nu blir? Själv har jag kmt på att en drömförlossning inte behöver vara en sådan utan smärtstillande utan faktiskt bara kan vara en sån som lever upp till de förväntningar du har om hur det kommer gå till. Tänker på det förnuftiga som Isabella skrivit inför sin förlossning, att det inte behöver ligga nån prestige i det utan att man ska vara nöjd med det man presterar oavsett tillsatser. Vi hade vår dotter med under fl och lyckades bestämma med en bm i förväg att just hon skulle vara med vilket kändes oerhört tryggt. Såpass tryggt under hela tiden att jag enbart klarade mig med att bada. Såhär i efterhand känner jag mig inte spec ”duktig” över att ha varit utan smärtstillande utan det jag alltid kmr minnas är den här oerhörda tryggheten och lugnet som vår bm spred mellan mig, min sambo och 2-åriga tjej. Dem känslorna borde alla få uppleva under en förlossning känner jag oavsett smärttröskel, smärtlindringar och annat.

  5. Ulrika skriver:

    Jag har inte fött några barn, men när jag funderar på förlossningar så kan jag inte förstå varför kvinnor vill föda utan bedövning? Varför ska det vara så speciellt? ”På riktigt” låter helt sjukt. Vem bestämmer vad som är ”riktigt”? Lite som att man ska göra si och så för att vara en ”riktig” kvinna.

    Vi blir ju inte opererade på utan bedövning.

    Sedan tror jag att vi har evolverat så pass mycket att själva barnafödandet inte är ”naturligt” för oss längre. Vi är inte anpassade för det, se på djuren, de verkar ha helt andra förutsättningar än vad vi har.

    Sedan kan jag tänka, att om det var män som födde barn, tror ni inte att det skulle forskas och utvecklas nya metoder för det så att det skulle går snabbt och smärtfritt? Precis som att det läggs enorma pengar på håravfall och potensmedel?

    Nej, bedövning och hjälpmedel så långt det bara räcker. Jag ser ingen anledning till att man ska pina sig själv bara för att det ska vara någon sjuk status i att föda utan bedövning.

    • Liv skriver:

      Og jeg forstår virkelig ikke hvorfor noen kvinne ønsker å være bedøvd under en fødsel. Jeg har tre barn. Alle er født vaginalt. Jeg har ikke følt behov for smertestillende under mine fødsler. Jeg har brukt pust, varmt vann/varmepute og akupunkur som smertelindring under første fødsel. Med andre og tredje barnet hadde jeg ikke smerter. Jeg tror smerte for en stor del sitter i hodet. Vi kvinner i dag er så innstilte på å ha det behagelig i enhver situasjon at ikke engang en fødsel skal medføre ubehag. Smerte er ikke farlig. Det gjelder å jobbe med kroppen, ikke mot.

    • Nej att föda utan bedövning är faktiskt inte så jäkla speciellt, är knappast så att man vinner guldmedalj eller liknande. Tyvärr verkar många kvinnor idag vilja ”tävla” om vem som kan bräcka vem typ i att vara värst. Behöver man bedövning, borde man ta det. Behöver man inte så är det lika naturligt. Alla är vi ju olika.

      Din högst ovetenskapliga teori kring barnafödandet ställer jag mig dock kritisk till. Visst kan komplikationer uppstå (det är ju därför sjukvården finns) men att vi inte biologiskt är menade att föda barn, det låter aningen långsökt med tanke på hur smidigt många förlossningar faktiskt går (med som utan bedövning).

      Däremot kan man ju diskutera alla nackdelar med det standardiserade synsättet inom förlossningsvården. Jag menar vem blir avslappnad av att veta att man med rejäla värkar ska sätta sig i en bil för att åka nån annanstans (nånstans man kanske aldrig varit ens) för att göra en av de största sakerna man kan göra i sitt liv under rätt stor påfrestning? Finns inget naturligt och tryggt i det. Inte heller att inte veta vem som kommer vara med och agera stöd, om personalen nu ens gör det.

      Många mammor jag träffat som uttrycker att de upplevt sina förlossningar som negativa har tagit hela artilleriet av bedövningsmedel. Anledningen till att de fortf inte varit nöjda har inte handlat så mkt om själva smärtan utan snarare oftast handlat om att de inte känt sig trygga eller ens sedda/hörda av personal. Att vara i en sån miljö där man känner sig otrygg påverkar helt klart upplevelsen av smärtan också. Så det är rätt många parametrar som spelar in i en sån viktig händelse som en förlossning. Man underskattar det rätt ofta tycker jag och tror att allt är a piece of cake när det egentligen kan vara rätt mkt som ska till för att vara nöjd tror jag.

    • Ulrika skriver:

      Oh ja. Det var mitt eget spånande om barnafödsel, det jag sa om evolutionen. Det kanske finns forskning på det men det är inget jag letat upp. Bara mina egna tankar om hur vi nu är uppbyggda och vilka komplikationer många ändå verkar få efter förlossningen. Plus att alla verkar behöva sys, det känns som en miss i konstruktionen.
      (Plus att det verkar som att vi ska acceptera alla små förlossningsskador som naturliga och oviktiga att åtgärda.)

      Precis. Alla är olika, och därför tycker jag att det verkar osunt att framhäva att det är det mest ”naturliga” att föda utan bedövning, på så vis låter det som om att de som väljer bedövning är lite sämre än de andra.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Fast vem har sagt att det är speciellt eller att jag tävlar eller ens jämför mig med andra kvinnor. Och varför tror du att jag vill göra det för att få status? Tänk att man kan uttrycka en önskan utan att det ska ha med status, tävlan eller syn på andra kvinnor att göra. Återigen det här märkliga jämförelseträsket och pådyvlandet av värderingar bara för att man uttrycker ett val/önskan.

    • Ulrika skriver:

      Fast du skrev ju själv ”på riktigt”. Med den formuleringen så låter det ju som om du tycker att det inte är på riktigt med bedövning.

      Sedan skrev jag inte att du gör det för att få status. Utan jag var mer inne på själva frågan om att göra det utan bedövning. Min åsikt är att det verkar gå status i att föda utan bedövning, precis som att det går status i amning osv.
      Bara för att du inte påverkas av det betyder det inte att andra inte påverkas av det.

      Varför vill du föda utan smärtlindring då? Speciellt när du skrev att det gjorde vansinnigt ont förra gången? Varför pina sig igenom det?
      För att bevisa för dig själv att du klarar det? Varför då? Om det inte är någon status i det?

    • Kommentaren var kanske riktad till mig eftersom det var jag som nämnde det här med jämförelse relaterat till förlossning? Detta knasiga kommentarsfält, inte helt enkelt alltså. Du får säga Elaine.

      Men anledningen till varför Jag nämnde det i min kommentar gick väl egentligen i samma linje som Ulrika, jag tänker att när man säger göra det ”på riktigt” så jämför man det mot nåt.. Jag tycker generellt sett det är en konstig syn att uttrycka att det inte skulle vara på riktigt bara för att man tar smärtstillande medel. Barnet kommer ju liksom ut samma väg förhoppningsvis oavsett vad. Och sedan låter det som att en fl med smärtstillande inte skulle gillas, att man typ förminskar den upplevelsen genom att uttrycka det så. Men jag vet inte, det är väl kanske snarare uttrycket som låter fel i sammanhanget och att det kanske inte var så du menade Elaine, vad vet jag.

      Sedan kan jag tycka att, oavsett om man jämför sin egen fl mot andras (vilket många verkar göra) eller sina egna tidigare, så är det rätt hårt att säga att det inte var på ”riktigt” för det är dem ju oavsett händelseförlopp och smärtgrad/smärtpåverkan. Så går mina tankar iaf!

      Och sen tänkte jag på det du skrev Ulrika om det här med att alla spricker och att vi kvinnor inte riktigt verkar fixa det längre. Om vi vänder på det och funderar på vad sjukvården har för del i en förlossning istället? Alla verkar tro att de sköter sina jobb fläckfritt men funderar man på hur det egentligen fungerar inom förlossningsvården (ja och annan del av vård för den delen också) så tro mig då kan man finna rätt många brister. Man ska absolut inte förminska en kvinnas upplevelse av en fl men alla interventioner påverkar värkarbetet till det sämre och i många fall får de sätta in motåtgärder som påskyndar förloppet på ett artificiellt sätt. Hinner inte huden med eller personal sliter och drar med sugklocka och liknande är det inte alls konstigt kroppen inte fixar trycket. Jag menar, vi är trots allt inte gjorda för att föda i superfart, helst innan sjukvårdspersonalen gått av sina pass, bara för att liksom.

      Ta liksom delar av Östergötland som ex, de har enligt statistik haft flest förlossningsskador i hela landet. Varför? Jo för att de många ggr tagit hjälp av värkstimulerande dropp som inneburit att det många ggr tryckt på i en alldeles för snabb hastighet utan att man hunnit öppna sig ordentligt vilket i sin tur lett till bristningar men också framfall och komplikationer bak mot ändtarm. Att på ett standardiserat sätt ge de flesta kvinnor detta när man kommer in är väl knappast bra sjukvård skulle jag tycka iaf. Och det finns rutiner över hela landet där man på olika sätt systematiskt negligerar att kroppen behöver tiden till sin fördel för att inte stryka med alltför mkt vilket många inte har en aning om. Sjukvård är ju till för att hjälpa så människor överlag har ju svårt att inse att där finns brister också.

      Och angående det där med männen, tro mig, de har en del i varför förlossningsvården ser ut som den gör och man ex är emot att införa alt hemförlossningar runtom i landet. I den debatten är det oerhört många män som tar avstånd och hänvisar till en del irrelevanta studier om att det skulle vara farligare än på sjukhus. Men det där går också att diskutera i all evinnerlighet 😉

    • Elin skriver:

      Men har ni som fött utan bedövning och tycker att det inte gjorde så värst ont tänkt på att förlossningen känns olika från person till person ?!
      Våra smärtnerver sitter inte på samma ställe…. Jag blir så förbannad när folk som haft en lätt förlossning säger att vi andra överdriver, vilket vi absolut inte gör!

    • Vem vänder sig din kritik till Elin? För vad jag kan se så är det knappt nån av oss som säger att man bör göra varken eller utan att det är individuellt och bör skötas därefter också.

  6. Therese skriver:

    Haha, jag förbannade mig själv över att ha varit så peppad och positiv inför min andra förlossning (som skedde i vecka 38 för snart 6v sedan) när värkarna väl satte igång…för jävlar vad ont de gjorde! Men det är fantastiskt att föda barn! Jag är lite avis på att du har ditt kvar! Jag använde bara lustgas. Det var allt jag hann med på de 25 min jag hann vara inne på förlossningen innan han var ute 😉

    Så om det är nåt råd jag vill ge inför förlossning nr2 så är det ÅK IN I TID! För det kan gå riktigt fort andra gången!

  7. Jessica skriver:

    När jag kom in till förlossningen var jag öppen 7 centimeter och hann därmed inte få någon bedövning för fasen så fort det gick! Två krystvärkar och han var ute. Kommer ihåg att jag inför sista krystningen sa ”det har var ju inte så farligt” för jag hade föreställt mig att det skulle göra skitont men det var inte så farligt.

  8. M skriver:

    Jag vill också föda utan bedövning. Men tänk om man ångrar sig när set är försent att ta ryggmärgsbedövningen. …

    • När det är ”försent” hade de inte fyllt på ändå för då är det inte långt kvar tills man ska krysta och då vill de att man gärna har känsel så att man bättre kan fokusera på hur mkt man bör/ska trycka så man inte går sönder i onödan.

    • fanny skriver:

      Det är ganska så enkelt, då föder man bara utan 🙂 man kommer inte att dö av smärtan jag lovar 😉

  9. Johanna skriver:

    Jag var galet rädd och orolig inför min första förlossning, hade blivit lovad all möjlig smärtlindring, även sån de oftast inte brukar ge. Jag fick typ ångest av att tänka på krystfasen. MEN, plötsligt i v 38+2 gick vattnet på morgonen och 7 timmar senare var min dotter ute och smärtlindring? När läkaren spritade ryggen för epidural kom första krystvärken så jag födde helt utan smärtlindring (en slurk lustgas en gång men den gillade jag inte) och det var INTE ALLS så fruktansvärt som jag tänkt. Värkarna innan, ont, JA! Men att krysta ut barnet var faktiskt helt ok! Då kändes det nästan mer när ett stygn syddes (vilket var det antal som behövdes).

    Summa summarum; det behöver inte vara hemskt, det kan vara helt okej! 🙂

    Lycka till och det är så spännande att få följa med i er väntan på Maggan!

Lämna en kommentar