Man väljer inte sina päron, men jag hade valt min mamma om jag fått.


Vad fint att läsa era kommentarer om era mammor! Föräldrar får man ju inte välja, det är ett lotteri. Jag drog en vinst-, och en nitlott. Vinstlotten är min mamma. 

Jag har precis kommit tillbaka från gymmet. Gustav och jag har lite me-time bredvid varandra. Han kollar hockey och jag bloggar lite. Träningen gick helt ok. Det känns att jag är i vecka 35. Maggan verkar stormtrivas med min träning. Hon sover under hela passet. Jag tror framför allt att rodden är sövande för henne. Den är sövande för mig med, så jädra tråkig men bra för flås, leder och rygg.  

 

Ni ser lite av passet på min insta @elaineeksvard . Jag försöker särskilja bloggen från insta. Insta är mer realtid, tankar för stunden och för er som vill ha mer detaljer från träningen. Om du undrar hur jag för mina knäböj blir mitt svar inte googleit utan insta’it! 🙂

Nu ska jag ta ett bad, sen ska jag gosa med min man, sen ska jag sova!

Sov så gott mina hallon.

 

Bloggvännerna har ordet

4 svar till “Man väljer inte sina päron, men jag hade valt min mamma om jag fått.”


  1. Emma skriver:

    Jag är så glad för din skull, din mamma verkar underbar! Jag drog tyvärr en nitlott med min mamma och har inte haft kontakt med henne sen jag var 15 år. Som tur är så har jag en ganska fantastisk pappa och det är väl huvudsaken egentligen. Att vi faktiskt har en bra förälder, det finns de som inte ens har en. Så jag är tacksam precis som du.

    Men nu till min fråga: Har du någonsin känt dig dömd? Angående din pappa. Har du upplevt att folk dömer dig för att du väljer att inte ha kontakt med honom? Jag har flera gånger fått höra av olika personer ”hur kan DU göra så här mot din mamma? Hon är ju ändå din mamma!”. Det brukar göra mig så arg. Men hur ska jag kunna förklara att hon inte förtjänat att vara i mitt liv? Att hon skadat mig för sista gången? Varför ska jag behöva förklara det? Av den anledningen undviker jag att berätta om min mamma. Men alla människor är inte så här, har underbara vänner som finns där och försöker förstå trots att de aldrig kan förstå. Det är värt så mycket. Hoppas du har tid att svara, älskar din blogg och du inspirerar mig något otroligt!

  2. Samma här. En vinst och en nit.

    Känner igen mig i Emmas kommentar; Folk kan verkligen inte förstå att jag ”valt bort” min pappa. De tycker jag är elak och kall. Men alltså, han valde bort mig för länge sen, när han valde spriten, tabletterna och sig själv istället för sina barn.
    Jag försöker tänka att de som dömer mig aldrig ändå skulle klara av att förstå så det är ingen idé att bli upprörd eller ledsen, jag vet nämligen hur bra jag mår utan honom i mitt liv. Och de är lyckligt lottade som aldrig kommer behöva förstå hur det känns.
    Däremot kan jag känna avundsjuka ibland (hatar t ex Fars dag), på de som har pappor som är som pappor ska vara…

  3. Maria skriver:

    hejsan Elaine!

    Tack för en så härlig och positiv blogg!
    Jag har en fråga som inte riktigt har med ämnet att göra utan ang. träning som preggo, som du kanske kan hjälpa mig med… Jag har precis upptäckt att jag är gravid med nr.2 och har bestämt mig för att jag INTE får bli den sockersvullande soffpotatisen jag blev under förra graviditeten, framför allt för att det har varit så tungt att återhämta mig efter förlossningen (9 månader sedan) och jag har nästan precis börjat kunna träna lite lätt. Nu till frågan: hur gör man med magmusklerna? Kan man träna dessa med en växande mage? Isåfall hur? Eller riskerar man delade magmuskler?

    Tusen tack för att du är en så bra förebild i en värld fylld av vikthets och utseendefixering!

  4. Lina skriver:

    Skulle du kunna berätta mer om hur det fungerar med träning under graviditeten? Jag trodde att alla kvinnors magmuskler delade sig och förstår inte riktigt hur många övningar ska fungera då. Om jag skulle bli gravid igen skulle jag gärna vilja våga träna mer än vad jag gjorde under min förra graviditet. Är så imponerad av dig och din träningsdiciplin.
    Tack för en fin blogg

Lämna en kommentar