Många fina läsare, ett gäng hobbypsykologer och ett fåtal idioter


Godkväll mina finingar! Ikväll är jag trött mycket trött på idioter och lite trött på hobbypsykologer.

Vad är ni trötta på?  

En man skäller skiten ur ett par barn, hotar med polis trots att de gråter och han försöker ta kort på dem som bevismaterial för ett gruskorn som av misstag ligger på hans biltak. Hans kärlek för sin jaguar och bristen på empati mot dessa barn som varken gjorde något aviktligt eller skada, det visar på en person saknar empati för barn men älskar pengar. Och när de här diskussionerna kommer upp dyker ni fåtal upp som jag tycker är idioter. 


 

Men gud så okonstruktivt att kalla er idioter.


 

Jag har ingen ambition att låta konstruktiv för jag tror helt uppriktigt att ni är bortom all hjälp, ni saknar något fundamentalt i hjärnan som gör att ni tycker det är ok att behandla barn som han gjorde. Jag kommer aldrig vara retorisk eller leka hobbypsykolog med er, det får ni ta med era psykologer. 

Och nu till er som är den andra kategorin, som förvisso menar väl och har hög känsla för empati, men som helt och håller underskattar vuxna människors förmåga att själva förklara varför de betett sig illa. Er kallar jag hobbypsykologer. Ni som tillskriver förklaringar till idiotiskt beteende:

”Han kanske hade en dålig dag, cancer eller mådde psykiskt dåligt.” 

Ja det kanske han hade. Men vet ni vad, då får han berätta det. Behandlar man barn illa så kan man inte stå där och fundera på bakomliggande orsaker, vi måste alltid stå upp för barnen. Alltid. 

Hobbypsykologer: Undra hur mannen mår.

Jag: Undra hur barnen mår. 

Sätt en gräns och lämna ansvaret hos förövaren, finns det en förklaring så får hen ge det. Sluta lek hobbypsykologer åt världens alla dåliga beteenden, det är väl toppen om det sätts gränser för det. Om barnen kunde förklara att de inte gjorde något med flit mot den där jävla jaguarägaren så kan väl han som är vuxen själv förklara varför han betedde sig som en idiot – det behöver inte ni förklara. 

Det finns så mycket som ni hobbypsykologer tycker att vi drabbade ska förstå. Som varför vi höggravida ska stå en hel tunnelbanefärd för att nämna ett exempel.


 

”Det kan ju vara en person som lider av en dold sjukdom som du ber om din plats”. 

Det stämmer. En hel tunnelbanevagn kan lida av reumatism och det är väl bäst att vi höggravida tänker så istället för att be någon om en plats. Eller? Om jag ber om din plats och du lider av en dold sjukdom, berätta det för mig. Varför? För omgivningen är inte telepatisk. Du gör oss ovetandes en stor tjänst då vi kommer lära oss något nytt. Du behöver inte berätta hela din sjukdomshistoria, men säg gärna nåt. Ha lite tro på att jag som höggravid kommer att förstå dig. Men förvänta dig inte förståelse om du bara är tyst. Ha lite tro på dina medmänniskor, men inte övertro om telepatiska förmågor. 

Tillbaka till Jennie och jaguarmannen. Jag hade gjort det för dina barn! Hade jag sett dina barn blivit utskällda, fotade och hotade av en främmande man medan de stod och grät. Då hade jag gått fram och skällt skiten ur honom för dina barn. Varför? För att vi är vuxna och barn är barn. Vi har ingen rätt att kränka barn eller bete oss illa över ett gruskorn. Och ni som tycker att mannen har en korrekt uppfostransmetod önskar jag inga barn. Ni hobbypsykologer som är bekymrade över mannens hälsotillstånd, lägg ned. Ha lite mer tro på vuxna människor och sluta dalta med idiotiskt beteende. Och ni som tycker att det var fel av mig att kalla honom för jädra backslick – det kanske ni har rätt i. Man ska inte kalla folk saker. Men jag gjorde det för att jag var arg och sån är jag – mindre retorisk, säger vad jag tycker, bäddar inte in saker och ting. Men oavsett var inte det stora att jag kallade honom, jag fattar inte hur det kan få fokus när två barn for illa. Det är så irriterande. Lika irriterande när jag tar upp dessa jädra pedofiler och barn som blivit utsatta och ni som envisas med att fokusera på pedofilens välmående när jag pratar om barnens. Det kallas för övrigt fokusering om ni undrar vad ordet för det är – man drar fokus från problemet som togs upp till ett annat.

Ni andra? Älskar er! Tillsammans så står vi upp för alla barn istället för att vara hejarklacksledare eller hobbypsykologer åt idioter.

Bloggvännerna har ordet

108 svar till “Många fina läsare, ett gäng hobbypsykologer och ett fåtal idioter”


  1. Ruffie-Lina skriver:

    Håller så fullständigt jäkla as-med.

  2. becca skriver:

    Så otroligt bra skrivet Elaine! Jag håller verkligen med dig till 100% med det här viktiga ämnet. Vi människor måste våga säga ifrån/emot. Det finns så många människor som bara går förbi eller låtsas som ingenting när t.ex några bråkar, mobbning, vuxna som beteér sig som **** mot barn/ungdomar osv..
    Jag kommer ihåg en speciell händelse när jag var runt 16 års åldern. Jag satt på tåget en fredagskväll och lyssnade på musik i hörlurar. Men då hör jag hur en pappa (antagligen pappan i alla fall) som står och skriker och puttar på sitt barn som kan ha varit runt 7-9 års åldern. Alla människor runt omkring oss bara kollade ner i mobilerna och låtsades som ingenting. Så tillslut gick jag fram till idioten och sa åt honom att sluta vara så elak mot barnet och att han måste lugna ner sig. Jag kommer nog aldrig glömma bort den kolsvarta och ilskna blicken jag fick. Jag var helt säker på att han skulle smälla till mig. Men istället så gick han och satte sig. Så då stog jag kvar där med lilla tjejen och frågade hur det var och så små pratade jag med henne tills det var dags för mig att kliva av. Men jag hade verkligen ont i magen efteråt eftersom att jag inte ville att något skulle hända henne.

    Så det här inlägget var verkligen hur bra som helst Elaine!
    Kram

  3. E skriver:

    Här kommer en liten ringeliding dong klocka till dig. Det var INGEN som påstod under ditt tidigare inlägg att våld mot barn var okej. Man vände sig mot dels mot den uppenbara nedvärderande beskrivningen av mannen i bilen men också mot att DU omöjligt kan veta hela händelseförloppet då DU var inte på plats. Om du på allvar tror att dessa läsare på såvis förespråkar våld mot barn bara för att vi (dem) vänder sig mot ovanstående då är du ute och svävar. Och för att citera dig själv ”ha lite tro på dina medmänniskor”.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      ”Dingeledong”, läste du om problemet jag tog upp i inlägget och om vad fokusering var och att jag aldrig påstod att ALLA läsare förespråkar våld mot barn. Jag snackade om mannens behandling av barnen som bland annat Amy och andra tyckte var ok. ”Dingeledong”, sjukt provocerande formulering btw. Men du var väl inte ute efter att vara pedagogisk du heller? Men testa att använda det ordet som första ord på de meningar då du vill att folk ska förstå, kom gärna med en utvärdering om hur en sån vecka gick och hur ökad popularitet du fick. Sjukt nyfiken!

  4. Elin skriver:

    Word sister! Skönt med lite raka puckar. Aj lajk

  5. Amy skriver:

    Hur kan du Elaine respektera barn men inte vuxna? Är jag en idiot bara för att jag ser saken ut ett annat perspektiv? Jag jobbar inom psykiatrin med utsatta människor, just nu med vuxna men jag har även i perioder jobbat på BUP. Människor mes din radikala inställning och ditt uppenbara förakt för dem som inte passar dig är betydligt skadligare för ett barn att ta del av än en utskällning för att man gjort något tokigt. Jag hoppas för dina barns skull att du får hjälp att ändra dig för vad gör du annars den dagen ett av dina barn står för en åsikt som inte passar dig? Är han/hon också en idiot då eller är det epitetet enbart förunnat dem som du inte behöver se? Ditt dömande oh självförhärligande är sorgligt. / Med vänlig hälsning, Amy

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Amy såklart du jobbar på BUP, är mamma, moder teresa och en jävla idiot. Hur fan kan man ta in dig på BUP som tycker att mannens uppfostringsmetod är ok. Jag har inga problem med andra perspektiv eller infallsvinklar. Jag har problem med DIN åsikt om vad som är ok behandling av barn. Du är ju inte klok i huvudet på riktigt. Jag respekterar vuxna men jag har noll respekt för människor som behandlar barn illa – jaguarmannen – eller de som hyllar folk som gör det – du. Tänker heller inte hyckla med ”med vänlig hälsning” för min hälsning till dig är att: hissen går inte hela vägen upp, du har inte alla hästar i stallet, du är inte den vassaste kniven i lådan, eller mer kortfattat – du är en idiot.

      Som du ser så har jag noll respekt för dig och det är en konsekvens av att du saknar respekt för barn och förespråkar sjuka uppfostringsmetoder.

    • Hanna skriver:

      Konstig syn… Deppigt och lite oroväckande att du har jobbart på BUP.

    • Fia skriver:

      Hjälp, jobbar du på bup Amy? Får faktiskt ont i magen å hjärtat av att läsa det….

    • Jossan skriver:

      Vilka påhopp mot Amy som yrkesperson. ”Hur fan kan man ta in dig på BUP?” Vad är det för fråga? Du kan väl inte avgöra hennes yrkesskicklighet genom några kommentarer på en blogg. Lika lite som vi avgör din skicklighet som retoriker genom dina plumpa och otrevliga kommentarer mot de läsare som inte håller med dig.
      Jag gillar dig Elaine, för det mesta. Men nu blir det en paus härifrån. Tack för många trevliga stunder.

      Ps: Om det nu har nån betydelse så tycker jag också att Nackamannen överreagerade…

    • Helena skriver:

      Amy, håller med dig. Respekt för alla. Man kan säga ifrån och desarmera en situation utan att lägga till föraktfulla epitet. Hans beteende var fel, men inte för att han hade en jaguar eller för hans frisyr. Enbart på vad han gjorde.

      Jag tycker heller inte det är fel att sätta gränser för barn, men uppenbarligen inte på detta sätt. Han borde ha stannat till, promenerat bort till barnen och förklarat varför slänga grus är fel oavsett riktning (kan förstöra någons bil, kan skymma sikten och orsaka olycka). Nu när han uppenbarligen reagerade väldigt fel kan förklaringar vara på sin plats, för att förstå honom. Utan förståelse för varför han reagerade så som han gjorde kan man inte komma till rätta med situationen, vilket inte är samma sak som att acceptera beteendet och/eller ursäkta det.

      Känns som en väldigt obehaglig stämning här då bara vissa åsikter (som bedöms som ok på totalt subjektiva grunder utan tydliga premisser) kan respekteras. Vi behöver inte alla hålla med varandra eller acceptera varandras åsikter, men vi behöver inte heller idiotförklara alla som tänker annorlunda och framhåller det på ett respektfullt sätt.

      Heddå. (Elaines ordval…).

    • Veronika skriver:
  6. Jennie Gotsis skriver:

    Instämmer.

  7. Jenny skriver:

    Personen som behandlar barnet illa har säkerligen farit illa under sin historia, att döma av agerandet. Barnet har förhoppningsvis en oförstörd historia och framtid som vi vuxna måste hjälpas åt med att låta barnet få behålla. Genom att stå upp för dem när felbehandling utförd av en vuxen eller av andra barn sker. Just där och då har vi möjligheten att påverka barnets upplevelse, inlärning och framtid. Där och då. Agera. Delta. Hjälp barnet med den viktiga framtiden.

  8. Bella skriver:

    Så bra Elaine! Jag är mamma till ett barn med autism och ibland gör hen saker som sticker ut. Blir galen på andra vuxna som då ska ”säga till på skarpen” (som en gubbe sa och menade att jag inte kunde ta hand mitt barn).
    Bra blogg!

  9. Johanna skriver:

    Usch har varit påväg bort härifrån ett bra tag men nu räcker det. Du är verkligen ingen trevlig människa. Förut gjorde din blogg mig glad men nu kräver den energi så jag följer ditt råd och plockar bort dig.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Helt rätt beslut, man ska inte läsa sånt som tar energi. Hoppas du hittar sånt som ger energi istället. Safe trip to the blog djungle!
      /Elaine, en vinkandes orangutang i bloggdjungeln. 🙂

  10. Hmm skriver:

    1 ”Det stämmer. En hel tunnelbanevagn kan lida av reumatism”

    Ja det är fucnking inte osannolikt att det är just så. 10 % av Sveriges befolkning har en form av reumatism. Det är ca 1 miljon svenska medborgare. Lägg sedan till alla dem med lugn, hjärt-problem eller what not så är vi upp i 3 miljoner. Du läste vittnesmål på alla dem som borde sitta ned men som har dåligt samvete för det och reser sig upp ifall ombedda.
    DET ENDA JAG SKEV VAR TÄNK PÅ HUR NI BER OM EN PALTS. INTE ATT NI SKULLE STÅ UPP OCH LIDA!

    Ang fokusförflyttning så får du faktiskt skylla dig själv. Vill du inte ha det, formulera dig inte så illa då. Och att du inte fattar att blatte och svennabanan är exakt samma typ av skällsord gjorde ju inte mitt förtroende för ditt inlägg bättre.

    Jag gillar dig för det mesta. Men precis som alla människor så har du grejer som jag inte gillar. Detta var en.

    /hobbypsykologen

    • Hmm skriver:

      Glämde..
      2 ”Om jag ber om din plats och du lider av en dold sjukdom, berätta det för mig. Varför? För omgivningen är inte telepatisk. Du gör oss ovetandes en stor tjänst då vi kommer lära oss något nytt”

      Ja det är det mest rimliga, men har du en aning om hur ofta folk bli misstrodda? Och egentligen varför ska hen bli diskriminerad pga att du inte är telepatisk?

      Nä vet du, din dryga attityd över att folk med dolda handikapp ska behöva räkan med att förklara sig för dig om än så lite som att, nej jag kan inte resa mig, fick mig att ändra mig till hur jag har sett på dagen fram tills idag. Tycker det är rimligare att du ska utveckla telepati än att du ska ha rätten att besvära dem i deras vardag.

    • Hmm skriver:

      Föll bort… än att du ska ha rätten att besvära dem i deras vardag som är svår nog utan att de ska behöva förklara och försvara sig 5 gånger om dagen för allt de gör och var de är.

    • Tina skriver:

      Talar du av egen erfarenhet? Hur ska omvärlden få kännedom om en dold sjukdom eller ett handikapp för den delen om man inte säger något? Jag skiter högaktningsfullt i människor som misstror mig när jag berättar om min dolda sjukdom. Jag tänker banne mig inte ursäkta mig för att jag inte mår bra eller förklara flera gånger för människor som ändå inte vill förstå. Det är hens problem och inte mitt om hen inte kan hantera informationen som jag lämnat. Tar dessutom hellre en fråga än ilskna blickar från personer som känner sig förorättade för att de inte fått sittplats. 

    • Hmm skriver:

      @Tina: Tills för 20 minuter sedan så tyckte jag som du. Elaine fick mig att ändra mig.

      Vad jag grundar mina åsikter på är irrelevant. Kanske är det mina egna erfarenheter, kanske är det mina nära ock käras eller så är det mina patienters erfareter som jag kanaliserar eller så är det något helt annat som de är baserade på. Oväsentligt för argumentet hur jag har bildat min åsikt. Och en åsikt, din eller min, kan vi inte veta att den är representativ för 3 miljoner heller eller hur 😉

    • Hmm skriver:

      PS Tina: Jag vet dock flera som hellre tar blickar som de kan undvika är att behöva svara något eller förklara sig. Orkar inte rapa samma visa en gång till till ingen menig ofta dessutom.
      Orkar inte vara en utbildare 24/7

    • Hmm skriver:

      Förtydligande: Jag uppfattar Elaines text som att hon tycker att hon har rätten att kräva om än inte en sjukdomshistorien, så en förklaring till varför någon sitter. När hon tycker att hon har den rätten att ställa krav på sin omgivning som dessutom redan har det dåligt, så slår jag bak ut. Då säger jag lika för lika, jag kräver av henne att hon ska bli telepat. Lite får väl hon också bjuda till? Lika rimligt tycker jag nu när hon nu lägger fram det som hon gör.

      Ska dessa människor behöva räkna med att bli än mer besvärade i sin vardag? Ska de bli dubbelbestraffade för att de är sjuka? Ska de alltid behöva räkna med att bli trakasserade? För det blir de. Majoriteten frågar inte snällt och förstående. Majoriteten tror att du ljuger för du ”ser” frisk ut. Detta var min poäng. Att även om Elaine vet precis hur hon ska formulera sig, vilket jag inte kan veta om hon vet, så får dessa människor ta skit dagligen. Även en hyfsat vänlig fråga i det läget är en jobbig fråga. En ovälkommen sådan om än att man kan ha förståelse för att den kommer. Men det är rätt orättvist att alltid behöva vara den som ska ha förståelse för andra.

      Allt jag framförde till Elaine var en inblick i deras vardag. Att hon inte är den förste eller den siste den dagen som kommer att ifrågasätta dem. Hur jobbigt det är att behöva förklara sig 24/7 Till allt och alla. Att med det i bakhuvudet tänka på att formulera sin fråga så att det fanns ett utrymme att lätt kunna neka henne sittplatsen. Lite empati i sin formulering. Jag försökte inte utgå ifrån att hon vet hur det är att vara någon med ett dolt handikapp. Hur ska hon kunna det? Så jag bad henne och andra bloggläsre tänka på hur de frågar. Jag valde att utbilda henne. Tyckte inte hon var mottaglig för den lärdomen. Tyckte faktiskt att hon inte fattade något alls. Tycker att hon inte läste vad där stod. Fick mig att tappa lusten för att utbilda någon annan.

      För om inte en retoriker kan ta till sig att hon bör fråga mycket ödmjukt med många öppningar för att den tillfrågade ska kunna backa undan, vare sig hon gör det redan eller inte så finns det andra som läser bloggen eller hur? I vilket fall, så detta inlägg fick mig inte att tro att hon frågar på ett bra sätt. Hon vill att folk ska utbilda, men hon vill inte ta till sig utbildningen som hon OCH ANDRA fick. Jag uppfattar detta inlägg som att hon vill att jag, som aldrig träffat henne ska, lita på att hon alltid tänker rätt. Aldrig frågar någon på fel sätt. Att hon vet hur det är att vara någon med ett dolt handikapp så perfekt att hon ur-säker på att hon inte gör fel. Vilket för mig är absurt för det vet ingen människa.
      Inte ens jag 😉

      • elaineeksvard skriver:

        Fattar inte riktigt nu. Jag fick ju upp ögonen för dolt handikapp tack vare att du sa det och jag uppmanar folk med dolt handikapp att göra detsamma. Verkar som du tror att hela hobbypsykologgrejen var tillägnad dig? Var det för att jag skrev om reumatism som du kände dig så träffad? Isf fattar jag. Jag menar ju hobbypsykologism i allmänhet. Du-borde-förstå-tänket. Jag tycker det är en fin tanke men tror att vi-borde-kommunicera-tänket skulle lösa så mycket mer.

        Och jag säger inte att jag kräver en sjukdomsberättelse, jag säger att folk kommer sannolikt ge dig mer förståelse om du hintar att du har en sjukdomsberättelse istället för att sitta tyst.

    • Hmm skriver:

      Elaine: Kände mig nog träffad då det var jag som var drivande i bägge trådarna.

      Ok men då är mycket ett missförstånd då då? Jag blev lite arg i onödan. Skriven text är ofta fyrkantig, så förlåt för min del i den arga tonen och tack för att du lyssnar. <3

      • elaineeksvard skriver:

        Äsch inget att be om förlåtelse för, skriven text ÄR fyrkantig och jag förstår att min text väcker reaktioner. Jag tog aldrig illa upp. Jag kan ta massor, det är bara när barn far illa som jag går bananas. Du och jag hade ju en annan diskussion.

    • Maria skriver:

      Om alla som faktiskt klarar av att stå en stund i kollektivtrafiken tänkte längre än sin egen näsa räcker (eller bortom sin smartphone) och frågade gravid/gamla/de som står och vinglar/bär på småbarn om de vill ha platsen så hade problemet troligen varit löst och de med dolda handikapp slippa känna sig utstirrade, men idag när så många tycks tänka ”jag fick en plats – den är MIN” är det inte konstigt att misstron gror.

    • Helena skriver:

      I grund och botten är det ju samma diskussion. Hur mycket hänsyn ska vi ta till att andra människor är mer än vad vi ser på dem? De som är friska och mår bra utgår från att alla andra som ser ut som det också är det. Att istället för att prata med mannen kan man hoppa på honom och kalla honom idiot utan att tänka tanken att något annat kanske skapat situationen och bemöta honom på ett bra sätt (trots att han absolut inte förtjänade det i just den situationen). Samma sak i tunnelbanan, antingen utgår man från att de som säger nej jävlas eller från att de faktiskt inte kan och respekterar det. Tror många friska tänker ”varför jag” när de tittar sig runt och ser många andra som ser friska ut. Då erbjuder man sig inte, för någon annan kan ju lika gärna göra det. Och oftast är det nog så, att alla runt en är friska men vill att någon annan ska göra det. Men ibland inte. Precis som fartdåren i bilen som försöker komma förbi en oftast är en idiot, men tänk den gången det inte är det och man vägrar släppa förbi den av ren princip. Vi behöver öppna upp våra sinnen för att allt inte är så som det ser ut. Och ha med oss detta i vardagen.

  11. Jo skriver:

    Åh, vad rörd jag blir! Du tänker så bra. Det finns ingenting som ursäktar mannens beteende. Det finns ingenting som ursäktar någon form av övergrepp på barn. Blir vansinnig när folk pratar om att det barnuppfostran att stå och skrika på ett barn. Eller när vuxenvärlden förväntar sig att små barn ska förstå vidden av handlingar och konsekvenser när inte ens vuxna reder ut det alla gånger. Nä, heja dig som är de röstlösa barnens advokat!

  12. Elle skriver:

    Nej Elaine. Jag brukar älska dig, även när vi inte delar åsikt. Jag brukar inte tycka att du ÄR en idiot även om jag tycker du agerar fel.

    Du förvånar mig. Ja du är mänsklig, men du visar verkligen mer och mer osympatiska sidor tycker jag. Jag förstår precis vad du menar i det specifika fallet och jag företår vad den ”andra sidan” menar också.
    Mannen behöver kanske en rejäl utskällning, men oavsett så behöver inte han förklara hela sitt liv, för är han normal så skäms han nog ändå, då har han fått sig en rejäl läxa.

    Jag tycker att du är riktigt ärlig mot dina läsare så nu är jag ärlig mot dig och jag räknar kallt med at du gärna ser att man inte läser/besöker din blogg framöver vilket är helt okej.

    Jag tycker din vlogg/du förändrats. Du har i vissa fall blivit ” My way or the high way” och ja, det är din blogg. Men förut har vi alltid haft härliga diskussioner och du har välkomnat oliktänkande.

    Nu tycker jag du är en jävla surkärring ofatre och oftare.
    Ibland har jag trott att det är mig det är fel på eftersom du tillhör mina favoritbloggare, men jag har frågat mina vänninor och vissa upplever också att bloggen ändrat karaktär.
    Det är säkert fel på mig och ingen annan av dina bloggare som kommenterat märker det säkert.

    Men tack för många otroligt bra år, många otroligt varma och humoristiksa stunder, att du varit så öppen och bjudit på dig själv och erat liv.
    Tack för väldigt mycket, men nu gör jag som läsare slut.

    Jag är besviken på dig, och ledsen för det känns som att man förlorar en vän.

    Önskar dig allt gott och ni som skall ”försvara” och ”förklara” eller ursäkta med gravidhormoner o dylikt.
    Det är okej, helt okej.
    Jag kanske kikar in i framtiden, men gissar att man inte är välkommen.

    P.sä
    Jag VET att Elaine är en kvinna med måååånga fina och generösa sidor.
    Det är bara de som jag ser nu som jag inte trivs med.

    Så tacohej

    • Jossan skriver:

      Håller med dig. Det här inlägget gör mig illa till mods.

    • Hmm skriver:

      ”Jag tycker att du är riktigt ärlig mot dina läsare så nu är jag ärlig mot dig och jag räknar kallt med at du gärna ser att man inte läser/besöker din blogg framöver vilket är helt okej.”

      +1 Ska bli spännande på reaktionen.

    • Sofia skriver:

      +1

      Elaine, Det känns inte som att du visar någon som helst förståelse eller faktiskt lyssnar på vad ”den andra sidan” faktiskt sa. Istället kommer du med arga utskällningar.
      Jag kommer också att lämna din blogg nu. Det tar helt enkelt för mycket energi och ger inget längre. Lycka till med allt!

    • karolin skriver:

      +1

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Klart du är välkommen tillbaka och vet du vad, jag gillar din ärliga och raka ton. Helt ok att du och andra tycker jag är en ”surkärring” nuförtiden, jag förstår och har inte ambitionen att bli älskad av allt och alla. Jag uppskattar din raka ton och så mycket mer en inäddade formuleringar.

      Jag älskar oliktänkande men när barn far illa så är jag inte den som ens bryr mig att tänka på förövaren, det får andra göra. Och du har rätt, jag visar inga sympatiska sidor när barn far illa. Det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Jag har full förståelse för att man kan ogilla det. Men sån är jag, lovar att det inte är en ny sida som har kommit.

      Så stort tack för ärlig och rak kommunikation med mindre retoriska formuleringar som ”surkärring” haha, inte hela världen i min värld men så mycket bättre.

      Och till Hmmm, ”ska bli spännande med reaktionen”. Kom igen! Du är ju veteran här och är det någon jag vågar tjafsa med och tänka olika med så är det ju du. Det vet väl du och jag nu. Jag kan vara surkärring och du hobbyspykolog för en dag och sen nästa dag så är allt frid och fröjd ju. 🙂

    • Hmm skriver:

      Elaine: Jag hade inte hunnit läsa denna kommentar innan min sista till Tina. Ångrar inte vad jag skrev men kanske lite hur jag skrev den. Jag var arg då 😉

      Nå mitt ”ska bli spännande med reaktion”. Tja jag har faktiskt inte vad jag hoppas utryckt mig så argt förr så jag var osäker på hur min ilska skulle tas emot. Men allt lugnt då för min del. Som sagt jag gillar det mesta med dig så …
      Vi ses imorgon! 🙂

      • elaineeksvard skriver:

        Äsch ångra inget, om jag kan ge lite så ska jag kunna ta lite. Vad tror du jag var när jag skrev blogginlägget då? Jo rätt arg jag med! Där är jag hobbypsykolog av högsta rang kan man säga, jag fattar att folk blir arga och oretoriska ibland. Takes one to know one! Tycker det är modigt att du vågar skriva det du tycker och i affekt. Utan oliktänkande hade världen varit förjävla tråkig. Klart vi ses i morgon och jag ska verkligen tänka på det du sa, tre miljoner är en stor siffra! Kram fifan 🙂

    • Linda skriver:

      Ja, så upplever jag det också.. Bloggen har förändrats.. Tar mer energi än ger. Förr var den nr 1 att kolla, nu går jag in någon gång ibland men allt som oftast har det kommit ytterligare ett inlägg som jag tycker känns provocerande, på ett negativt sätt? Och det kan vara under vilket ämne som helst kärlek som vänner som jobb tycker jag.

    • Sara lil skriver:

      Jag tycker Elaine är en av de ärligaste bloggarna som finns. Även om hon går bananas på saker jag själv inte förstår ibland så tycker jag hon är skön som fungerar. Den här gången tycker jag ni som lämnar bloggen är överkänsliga, antingen tog ni åt er av att vara idioter vilket hon sa att enbart en handfull av 130.000 besökare var – en handfull. Och sen var ju hobbypsykolog inte något fel, men lite jobbigt när barn far illa. Kort och gott så visar Elaine på ett djupt engagemang i utsatta barn, det får i alla fall mig upplyft och borde vara störst fokus. Men jag kanske är blind vad vet jag? Elaine, jag gillar dig ialla fall. Uppfriskande, rak, retorisk, oretorisk och en arg krigare för barns rätt i samhället. Kör hårt!

    • Sara skriver:

      Jag håller tyvärr med dig Elle. Jättetråkigt.

  13. wigwag skriver:

    Jag tänker på blommorna Jennie fick av barnen. Dom var fina. Fulla av blomdoft och kärlek. Mannen var en idiot som förtjänade den skit han fick. Håll fokus. Bra jobbat Elaine.

  14. Lindus skriver:

    Tack Elaine för detta inlägg, det är guld värt. Jag tappar mitt hopp för vuxna när jag får höra sådant här. På allvar, det är sinnes. Tycker ibland att det skulle behöva införas någon slags föräldra-koll för par som tänker skaffa barn. Vuxna människor är ju oftast tappade, på riktigt. De flesta vuxna vill ju inte ta något ansvar?!? Nä fy vad arg jag
    blir! Återigen,tack för ett jag-får-hopp-om-världen inlägg.

  15. Daniela skriver:

    Om jag nu endast utvecklar den kommentar jag gav gällande utsatta barn där jag skrev om ödmjukhet gällande att vi alla kan bli den föräldern: Det finns en orsak till fokuseringen. Är det något som gör arbetet med utsatta barn svårt är det att föräldrar som behandlat sina barn illa = onda monster i allmänhetens ögon. Det gör att de sällan erkänner sitt handlande, vilket i sin tur gör att barnet som behöver få sin svåra upplevelse bekräftad inte får detta. Ett misshandlat barn behöver få höra att det behandlats felaktigt, om föräldrarn då inte kan erkänna att hen slagit, då blir det inte bra. För att hjälpa utsatta barn behövs det att man: 1. Skyddar barnet 2. Lyssnar och bekräftar barnets upplevelse 3. Fokusering. Förälderns problem är alltid relevanta när det kommer till att förändra situationen för utsatta barn.

    Om man inte fokuserar om så kan inte barnets situation förändras då denna hänger ihop med föräldrarnas. Det är lätt att tänka att man bara ska agera utifrån att det den vuxne gjort är fel och t.ex. placera ett barn. Det som glöms bort är att en placering är något mycket traumatiskt för barnet. Att ha barnperspektiv är att kunna se till helheten och då krävs det fokusering och behandling av förälderns grundproblem om något ska kunna förändras.

    • elaineeksvard skriver:

      Ahhh, tack för förklaringen. Ja då finns det ju befogade fokuseringar speciellt när de är lösningsorienterade mot problemet som togs upp. Kan vara värt att nämna dock för att det inte ska misstas för enbart fokusering. Tack!

  16. Emma skriver:

    MEN JAaAAAAAAAaaaaAAAAAAaa <3

  17. Cecilia skriver:

    Här vågar man ju inte kommentera överhuvud taget.. Antingen blir man väl kallad idiot eller hobbypsykolog eller något annat..
    Jag gillar inte tonfallet…

    • elaineeksvard skriver:

      Jorå Cecilia! På fem år har jag kanske skrivit 3 inlägg där jag kallat någon för idiot och då har det varit när någon förespråkat illa behandling av barn. Hobbypsykolog är i grunden ett väldigt fint beteende då man tänker på hur andra tänker och bakomliggande orsaker, jag kan också varit det ibland. Men det kan göra att man aldrig kommunicerar och accepterar vad som helst. Jag tycker att hobbypsykologer är fint och problematiskt på samma gång. Jag förstår att du inte gillar tonfallet, jag var hård idag.

  18. Josefin skriver:

    Hmm, du blir mer och mer otrevlig Elaine när du blir arg över något. Jag blir allt oftare illa till mods och lämnar sidan med en stark obehagskänsla över att du faktiskt beter dig lite skrämmande. Det gör mig lite ledsen 🙁

    • wigwag skriver:

      Håller med! Hmm blir mer och mer otrevlig mot Elaine. Det gör mig också lessen.

    • Hmm skriver:

      Ha ha wigwag. Avsiktlig feltolkning av vad Josefin skrev eller? 😉 :mrgreen:

      Elaine kallar mig hobbypsykolog och till råga på allt ”missförstår” vad jag skrev ang sittplatser på tunnelbana. Elaine satte tonen. Jag svara så som jag blev tilltalad. Jag tolerera inga ”härskartekniker” 😉

    • elaineeksvard skriver:

      Josefin, var inte orolig. Jag kan tycka det är rätt befriande att folk vågar gå banans på mig som jag går bananas på Amy. Hmm är ju desto mer diplomatisk mot mig än jag är mot Amy. Inte vara ledsen, jag är ju glad ändå! 🙂 kram

  19. Tina skriver:

    Oavsett om snubben hade en dålig dag eller är dödligt sjuk så ursäktar det aldrig ett sådant beteende. Det är illa nog om en vuxen möter ett sånt beteende men det är fullkomligt oacceptabelt att ett barn ska behöva göra det. Vi kan i alla fall försvara oss och vi har redan referensramar som gör att vi kan avgöra om det är ett acceptabelt beteende eller ej. Visst behöver ungar uppfostras men snubbens agerandet hade inget med det att göra det lät mer som en ursäkt för att få lätta på det känslomässiga trycket.

    • wigwag skriver:

      Håller med här också. Men det sjuka i den här tråden är ju att folk tycks bli mer förbannade på Elaine, som gått bananas, hon är ju trots allt en arg orangutang ibland, än på dem som försvarar snubbens beteende. Och inte skäms för det.

      • elaineeksvard skriver:

        Ja, men ibland måste folk få gå bananas på den arga orangutangen wigwag! 🙂 helt ok och kanske befogat.

    • wigwag skriver:

      Otroligt! Att du ska vara så snäll och förstående jämt. Även när du vevar med armarna och slänger bananer kring dig! Hahaha..

    • Maria skriver:

      Tycker det är helt ok att säga till okända barn som gör dumheter, men som vuxen ska man kunna behärska sig och just säga till – inte skälla ut (helt oproportionerligt – hade de två pojkarna försökt slänga ett annat barn över en bro hade mannen reaktion varit helt befogad).

    • wigwag skriver:

      Håller inte med dig där Maria. Mannens beteende hade inte varit befogad oavsett vad barn, i den åldern, tar sig för. Men du kanske menar mer förståelig, mindre obegriplig och gett mer utrymme för hobbypsykologiserande? För det kan jag i.s.f hålla
      med om.

    • Jennifer skriver:

      Wigwag, hade du INTE skrikit pa barn som var pa vag att kasta ett annat barn over en bro???

      Haller med dig Maria, bilsituationen borde inte hant och mannen borde beharskat sig, men hade jag sett nagra ungar forsokt kasta mitt barn over en bro hade jag inte hallit inne min islka och skrikit for full hals, och det tror jag nog Elaine hade gjort ocksa om det handlade om Matheo. Men dessa tva scenarion ar vaaaaldigt olika!

    • wigwag skriver:

      Jag hade skrikit som en stucken gris om jag gjort bedömningen att skrikandet skulle ha en preventiv verkan på det som höll på att hända. Men det är ju inte det vi diskuterar här. Situationen är över. Barnet som höll på att bli kastat lever. Skulle jag skrika och fota dom små bastarderna? Nej. Men om jag gjort det ändå skulle mitt beteende, även om det var fel, kunna förstås på ett mänskligt plan. Eller… Jag hade inte haft något backslick för det.

  20. Sofia skriver:

    Blir lite ledsen av såna här inlägg, när du skäller ut folk som i mina ögon verkar väldigt kloka och vettiga. Det finns alltid flera sidor av samma sak, men du verkar. Inte försöka se något annat än din bild. I det här fallet tycker jag inte det är självklart att barnen for illa. De betedde sig illa(slängde grus på en bil, även om det inte var medvetet så måste de ju vetat att det kunde komma en bil) de blev utskällda av en arg bilägare, bilägaren lugnar sig och allt blir bra. Barn behöver få veta att kastar man grus på bilar så blir ägaren arg, och det kan få otrevliga konsekvenser för en själv. Förhoppningsvis så lärde sig barnen nåt o har mer respekt för andras saker i fortsättningen. Kanske räddade mannen dem från en framtid som stenkastare.

    • elaineeksvard skriver:

      Vad trist. 🙁 Ja vi ser saker olika, det är därför jag lyfter sånt här för att det inte är helt självklart. Tycker dock inte att Amy verkar klok, men majoriteten av er andra.

    • Sara skriver:

      Barn har inget konsekvenstänkande och man måste inte skrika på barn som gör fel/misstag. Egentligen man måste inte skrika på någon som gjort fel oavsett hur gammal personen är. Skriker någon på mig så respekterar jag den inte.

  21. Katta skriver:

    Vuxit upp med föräldrar som dricker för mycket, försökt ta livet av sig, misshandel men även såklart föräldrar som försökt sitt bästa. Allt det är helt ok med mig, men en sak jag aldrig glömmer.. som 12-åring cyklade jag på trottoaren. För jag var rädd att cykla på gatan och bli påkörd. Skulle cykla förbi ett pensionärspar och saktade in. Råkade SNUDDA mannen, som blev galen och började sparka på min cykel och skrika på mej. Blev SÅ rädd. Livrädd! menade ju inget illa och jag vidrörde knappt honom. Detta lever mer kvar i mej som obehagligt än all annan skit, som jag upplevde med familjen. Eller iaf jämsides. Minns iaf att jag var mycket mer rädd den gången och kände mig UR-USEL av hans utskällning samt att han sparkade på min cykel. Så jag ÖNSKAR att nån som Elaine/eller Jennie funnits där då.

    • elaineeksvard skriver:

      Fina Katta, det är inte klokt vad vuxnas beteenden mot oss barn sätter spår i oss. Stor kram

  22. Fia skriver:

    Jag älskar dig för detta inlägg Elaine. Tack för att du vågar skriva detta. Det behövs sånna som du som vågar stå upp för barnen och som vågar säga ifrån. För det vågar typ ingen i detta jäkla pk land längre. Jag ser att du får lite skit men jag hoppas du inte blir påverkad av det. Låt ingen tysta dig, du har all rätt att säga vad du tycker. Å när det kommer till vuxna som beter sig illa mot barn så har du mitt fulls stöd i kampen mot dessa vidriga vuxna.

    Oj vad detta inlägg fick en djup ton (hoppas jag inte hamnar i kategorin halvpsykopat 😉 ) men det va det bästa jag läst på länge. Natti <3

  23. Anna skriver:

    Tack Elaine för att du bloggar. Det kan inte vara lätt med järpar som ska vinkla allt hit eller dit hela tiden. Tänker hur jag själv skulle känna, och jag skulle störa mig på känslan av dessa människor vinklar och stör sig just med det som syfte. Att sakfrågan egentligen inte är jätterelevant utan baserat på ”ahaa men det DÄR kan jag syna” Jag menar ALLT går att vrida och vända i all oändlighet och jag förstår att du stör dig på dessa hmm…”falsksynare”? De tar ju egentligen fokus från de som faktiskt tycker till i sakfrågan. Hur som! Tack för att du orkar vara mentalt stark och köra på. Vi är många här (minus 3 då ;)) som diggar din blogg och mig ger den en massa tankar, känslor, skratt och energi. Kärlek.

    • elaineeksvard skriver:

      Tack Anna, det är extra skönt med förståelse på ett go-bananas-inlägg! Stor kram❤️

  24. mattias skriver:

    1 barn hur gammal
    2 ett grus korn ?

    Om ett barn som är tex 6 år kastar grus på en bil med flit. Så ska han fan få veta att det är jävligt fel och många barn grinar när det blir upptäckta med att göra saker som är fel. Jag kastade snöbollar på bilar när jag var 5 satan vad han skrek och jag grina men vet du jag slutade kasta snöbollar på bilar. Jag lovar att ett barn över 4 år kastar grus på min bil så kommer jag se till att han inte gör det mera .eller tycker du att en kram och en liten godisbit är bättre att ge

    • elaineeksvard skriver:

      Haha men vafan Mattias, det måste väl finnas ett mellanting mellan kramkalas med godis och psykobeteende med hot och ta kort som bevismaterial. Såklart barn ska ha uppfostran, några av oss är bara oense om
      hur.

    • Maria skriver:

      Mattias, tycker det är helt ok att säga till okända barn som gör dumheter, men som vuxen ska man kunna behärska sig och just säga till – inte skälla ut (helt oproportionerligt i det aktuella fallet – hade de två pojkarna försökt slänga ett annat barn över en bro hade mannen reaktion varit helt befogad).
      (ja, jag skrev detta under ett annat inlägg också men det passade bättre här).

  25. Hope skriver:

    Vad jag är trött på? Inte på dig i alla fall 😉

  26. Sara skriver:

    Skrämmande att folk tycker att det är befogat att bli arg om någon gjort fel. Fick ont i hjärtat av att se en 4 åring skämmas för att av misstag tappat ett kakfat i golvet. Hur mycket jag än sa att det inte gjorde något, hur många kramar han än fick och hur mycket jag än försökte påpeka att sånt händer ibland så rann tårarna från kinden och han ville därifrån.
    Vad gör saken bättre att skälla ut ett barn? Barn har inget konsekvenstänkande, om dom gjort något avsiktligt ska man självklart säga ifrån men lika lite som jag respekterar någon som skriker på mig så tror jag reaktionen hos barn blir exakt samma om inte värre.

  27. Camilla skriver:

    Jag har inte läst inlägget om mannen.

    Klart det är viktigt att både uttrycka sina känslor och åsikter och lyssna på varandra.

    Att dina inlägg väcker tankar är positivt, att alla får komma med sin synvinkel och åsikter. Det hade väl varit fruktansvärt tråkigt om alla bara hejade på och berömde istället för att få utbyte av andra åsikter. Jag älskar diskussioner!

  28. Malin skriver:

    Du är ju bara bäst !

  29. lillajag skriver:

    Haha, jag skulle lätt skriva under på hobbypsykolog (med viss genans, men självinsikten är det inget fel på). Däremot kan jag inte ta åt mig av det i just det här fallet eftersom jag inte kommenterat den posten (tror jag) och inte alls tycker att varken mannen i jaguaren eller sittande folk på bussen ska tas i försvar – även om jag förstår att alla har en historia.

    När jag varit gravid har jag haft 100/40 i blodtryck och 3,8 i socker. Om jag ska ha stått still så har jag behövt vippa upp och ner på tårna för att inte ramla ihop. Det har börjat redan innan magen synts, så jag vet allt om hur man står på bussen och mår skit eller skäms för att man sitter ner och bara vill ha en stor jävla skylt där det står ”gravid, mår skit”. Haha!
    Skulle det komma en höggravid kvinna och bett om min plats så hade jag gett henne den och antagligen gått av och gått resterande bit (jag vet, mitt problem! Jag har så jävla svårt att sätta mig själv framför andra, vilket är dåligt!).

    Bra gjort av dig Elaine! Det är en av anledningarna till att jag läser den här bloggen. Jag behöver lära mig att man kan säga ifrån :p

  30. Stina skriver:

    Men du saknar ju själv empati, Elaine. Det verkar dock inte störa dig så mycket.

    • Nathalie skriver:

      Kan du utveckla lite?

    • Stina skriver:

      Vi får nästan dagligen ta del av Elaines utbrott kring andras brister. Dock verkar inte hennes egna brister störa henne lika mycket som andras.

      Att kalla alla som inte håller med hennes tillvägagångssätt för försvarare av övergrepp på barn är helt absurt. Skulle tro att hennes intresse för retorik föddes i oförmågan att acceptera att människor inte håller med henne. Och denna oförmåga är dessvärre kvar.

      • elaineeksvard skriver:

        Har jag dagliga utbrott kring andras brister? Det var mer än jag visste. Stackare Stina som får ta det isf. Om du tolkar det som dagliga utbrott som du får ta så kanske inte den hör bloggen är något för dig, det låter ju helt vedervärdigt! Skön tolkning du har av mitt retorikintresse Stina, skicka mig fakturan för analysen och gärna om jag får betala lite extra för vad du grundar slutsatsen på. Puss

  31. Diana D skriver:

    Jag håller helt och hållet med, hur fan kan man ”försvara” en vuxen människas beteende till den graden, mot barn? Man kan säga till barn, absolut, håller med om att uppfostran här är patetisk och det är därför vi har så mycket uppkäftiga ungar i det här samhället. MEN man måste veta NÄR och HUR man skäller ut/säger till ett barn. Att skälla ut på det viset är INTE okej någonstans, absolut inte, oavsett cancer, feber, eller vad man vill skylla på. Ta det för fan inte ut på MINA barn eller barn överhuvudtaget. Men hade det vart en värre grej att dom stod och hävde över grus på bilen, ja då kan man säga till på ett bättre sätt, utan hot och tillrättavisa dom helt enkelt på ett mer pedagogik sätt!

    finns inga som helst ursäkter för en sån gubbjävel att skälla ut barnen på det viset. PUNKT

  32. Sofia skriver:

    Skrev ett svar men det verkar ha försvunnit så jag prövar igen.

    Jag lider själv av en sjukdom som inte syns på utsidan. För mig innebär sjukdomen att jag har extrema smärtor dagligen vilket behandlas med mängder morfin och botox. Utöver det har jag fel på kopplingen hjärna/hjärta vilket gör att mitt hjärta slår jättesakta istället för fortare när jag ställer mig upp och duns, så svimmar jag.

    Med det sagt, skulle Elaine eller annan gravid kvinna (nu är jag i och för sig gravid själv, men hur som) komma och fråga om dom fick min plats så skulle jag ge den, mest för att jag inte skulle orka/vilja förklara mina problem för en främling.

    Trots detta ser jag inget problem med Elaines irritation över att inte bli erbjuden en plats, trots allt är det ju faktiskt mitt problem att jag inte svarar ärligt, inte hennes!

    • elaineeksvard skriver:

      Sofia, bara att du berättar här gör stor skillnad och kommer få ”sånna som mig att tänka en andra gång”. Tycker absolut inte du ska ge din plats. Blir konsekvensen svimma så verkar ett ”jag är ledsen jag kan inte och kan inte förklara varför” mindre ansträngande. Jag hade köpt det. ❤️

    • Sofia skriver:

      Vad fin du är Elaine! Samtidigt är jag precis som du, blir också irriterad/stressad när jag inte får någon plats, men jag vet ju inte heller hur dom andra i bussen/tåget mår i jämförelse med mig. Man kan ju inte utgå ifrån att precis alla som sitter ner är sjuka, tror oddsen på det är väääldigt höga! 🙂 Kram på dig och njut av värmen!

  33. Ewa skriver:

    Två fel blir inte ett rätt. Första felet gjorde mannen som inte omedelbart tog kontakt med föräldrarna. Andra felet är grabbarnas och deras föräldrars. Jag har fått min bil sönderslagen av killar i yngre tonåren, vi tog dem på bar gärning, det blev polisanmälan och soc. Tyvärr hade de inte fått lära sig fel och rätt och att respektera andra människors egendom av sina föräldrar. Jag skulle absolut vilja veta om något av mina barn betedde sig så illa, det hade fått konsekvenser, de hade fått ta i hand och be om ursäkt. Efter det lämpliga åtgärder, jag pratar nu inte om aga eller att låsa in i källaren, utan något som är kännbart. Dåligt beteende ger konsekvenser. Smått grus kan skada lacken, vem säger att inte ligisterna som slog sönder min bil inte hade börjat sin karriär flera år tidigare med ”oskyldigt bus”. Föräldrarna fick i mitt fall betala skadorna, de hade inte råd, det var inte mitt problem och det blev kontentan av det hela. Jag försvarar inte mannen, jag förstår att han blev heligt förb***d, han borde ha begivit sig raka vägen till föräldrarna som en mogen vuxen.

  34. En annan Jennie skriver:

    Åh jag hoppas någon vill svara nu. Angående den här diskussionen med att erbjuda sin plats etc. Jag har ofta svåra problem med åksjuka. Ex. kan oftast endast stå max en hållplats på tunnelbanan utan att börja må illa och ju längre jag står ju värre blir det. Samtidigt kan jag ha väldigt dåligt samvete för att jag försöker få en sittplats så gott jag kan, Jag erbjuder ändå min plats till gamla, gravida och barn som verkar väldigt trötta/upprörda, de som uppenbart kan behöva sitta. Men hur vet man egentligen vem som har bäst behov av att sitta? Detta är en uppriktig fråga eftersom jag brottas med den här frågan i princip varje dag. Hur ska jag tänka och agera? Någon som har ett bra råd? Känner lika?

    • wigwag skriver:

      Jag kan svara. Wigwag to your service. Always.

      Jamen alltså ser du en ledig sittplats så ta den fort som fan och släpp den inte ifrån dig vilka krymplingar eller höggravida orangutanger som än dyker opp! Det är ju jätteviktigt för dig att få sitta.

    • En annan Jennie skriver:

      Jag förstår inte om detta är skämt eller ironi eller seriöst? Jag brukar ju lämna plats, men eftersom det innebär ett jäkla obehag att stå så hoppas jag ju ändå att någon annan gör det…

    • Hmm skriver:

      En annan Jennie: Det blir en omöjlig ekvation om man skulle börja jämföra vem som har mest behov att sitta med en annan. Bara ATT du har ett behov är tillräckligt för att du ska sitta kvar med gott samvete.
      Finns ju fler platser på tåget än din så någon annan nära dig klara säkert av att stå upp en stund. 🙂

    • En annan Jennie skriver:

      Hmm: Du har väl rätt. Man får väl göra en avvägning varje gång. Jag har lätt för att känna skuld dock… Skulle ju aldrig sitta kvar om det var någon som såg ut ramla eller så. Illamåendet går ju trots allt över. Mina nära står absolut och låter mig sitta om läget är så.

      Jag har en kompis som aldrig vill sitta pga att han fått för sig att sätena är så äckliga (kanske dom är? =) ), så det finns den sorten också =)

    • wigwag skriver:

      Nej det var inget skämt. Faktiskt bland det mest seriositetaste jag nånsin skrivit. Sätt dig bara människa! Och sitt kvar hela sträckan du ska åka. Och skäms inte för det. Andra sittbehövande får väl ta lite egenansvar. Ingen har bett dom vara där
      överhuvudtaget. Och så kan man göra som Elaine. Fråga snällt. Vänta tills nån frågar om din plats. Och då säger du bara. -Nej, jag behöver min plats. Så får hen fortsätta fråga.

  35. Denise skriver:

    Håller helt med dig! Right on spot. Alla dessa bortförklaringar, och att man inte ska få be om sittplats som gravid, folk borde skämmas att låta en gravid stå (hände mig på pendeltåget hela sommaren).
    Vi vuxna måste kunna be om ursäkt när vi betett oss illa, medvetet eller omedvetet, och sluta komma med bortgörklaringar, vad lär vi annars barnen?! Go Elaine säger jag!

  36. Denise skriver:

    Heja dig Elaine! Är också så oändligt trött på människor som ska bortförklara andra människors dåliga beteende. Vi vuxna måste kunna be om ursäkt när vi betett oss illa, vad lär vi annars barnen?! Om någon någonsin skulle prata på det sättet med mitt barn, vet jag inte vad jag skulle göra. Och om jag inte var där, skulle jag verkligen önska att en annan vuxen stod upp för mitt barn!
    Håller dessutom helt med om det med att kunna kräva en sittplats som gravid, man ska väl inte behöva förutsätta att ALLA, varenda en, lider av en sjukdom som gör att de inte kan stå och lämna sittplats?! Själv stod jag upp hela sommsren som höggravid på pendeln när det inte fanns ledigt, inte en enda en erbjöd sig sin sittplats. Det är helt galet! Go Elaine säger jag!

  37. Emelie skriver:

    Så jävla bra skrivet, tack!
    För visst finns det ofta förklaringar och orsaker till människors beteende som gör att man kan förstå varför vissa beter sig på ett visst sätt. Det är dock ingen URSÄKT och innebär inte att det ska accepteras. Ett sånt beteende mot barn är aldrig okej.

  38. Mia skriver:

    SÅ BRA!!!

  39. Charlotta skriver:

    Halleluja och amen! Så väl skrivet Elaine. Som finlandssvensk finner jag det svårt att förstå detta typiskt rikssvenska beteende där man måste förklaaaaara och försöka förstå alla människor hela tiden. Ve den som vågar öppna käften och faktiskt tycka något!

  40. Fanny skriver:

    Haha. Alltså ärligt. Det här måste vara ngt av det konstigaste jag läst, dvs alla upprörda kommentarer. Har människor inga liv?? På riktigt? You go elaine.

  41. Sara skriver:

    Oj, det här tangerar mycket som jag tänker på. Får akut flashback till när jag var tio och jag och min extremt skötsamma kompis satt i en gungställning i ett bostadsområde. När plötsligt en rabiessmittad fastighetsskötare jagade bort oss med en svingande kratta i högsta hugg. Inget ”sorry, det här är en privat gård, tjejer”, utan han släppte loss Balrogen direkt och till och med slog min kompis med krattan. Som barn förstår man inte att det förmodligen var en straffbar handling. Man tror att det är ens eget fel och känner sig dum.

    Ang. tunnelbanan. Minns när jag var höggravid och satt i en ”fyra” i en proppfull vagn. En kvinna kommer och säger till mig, ”kan jag få sitta, jag har Parkinson”. Blir jättegenerad när hon ser min belägenhet. Jag spänner ögonen i övriga tre personer och säger något i stil med ”ni som ser unga och friska ut kanske kan offra er?” Ingen reaktion, förutom att den stackars kvinnan blev jättegenerad för min skull. Resten blåstirrar in i sina telefoner. När det inte överhuvudtaget var kvinnan som hade gjort bort sig.

    Tanke tre. Vet ej hur retoriskt det här är ;-). Men en gång lyckades jag få en hel postkö att skratta åt en sådan där ilsken Balrog-typ. Det var blixtlåskö och jag hade inte fattat det och råkade ”tränga” mig framför honom. Varpå han reagerade, ja gissa själva. Men då erinrade jag mig mig ett kickass Alf Henriksson-citat.

    ”Retar du dig på ting som är små
    Så är du nog själv inte större än så”

    Asgarv från hela kön. Kanske inte så sjysst, men så jävla värt 😉

  42. Bella skriver:

    Jävla tanthora hoppa framför ett tåg jävla idiot. Du är en sjuk idiot som snackar som barn har högre värde än vuxna det är ju fan löjligt. Alla är lika värda. Vuxna gör vad fan dem vill med barn sålänge det inte är olagligt och barnen inte blir skadad punkt slut.

Lämna en kommentar