Helt jävla slut, men glad




Jag har varit uppe sen 05.15, sovit tre timmar och haft en underbar retorikkurs i Norge. Underbar för att publiken var ljuvlig. Det var min första heldagskurs i Norge. Det ska bli så kul att se utvärderingarna sen, hoppas att folk var nöjda. Då kommer vi nog se till att starta Snacka Snyggt Norge så småningom. 

Nu till något helt annat som jag vill fråga er om. Jag älskar min man MEN, det är som att han glömmer bort att jag är gravid denna gång. Han behandlade mig som en skör pärla första graviditeten. Denna gången är det snarare en redig lastbilschaffis han behandlar mig som – med kärlek men ändå. Ibland känns det som jag får en redig det-där-fixar-du-dunk på axeln. Oftast säger jag inte ifrån, men nu har jag börjat påminna Gustav om att jag är gravid. Påminna! Fatta. Vissa saker fattar han att det är han som tar Matheo varje natt numera, jag är gravid, ryggont och jobbar mycket.

Jag läste någonstans att män ibland tappar det där omsorgsfulla vid andra graviditeten och tror att det är lika villkor trots att man bär ett till barn. Alla mina vänner som är gravida med andra barnet har nån gång kläckt meningen ”Det är som att han inte fattar att jag är gravid.”. Känner ni igen detta? Har ni läst om fenomenet? 

Bloggvännerna har ordet

23 svar till “Helt jävla slut, men glad”


  1. Amanda skriver:

    Japp. Förstår inte alls att jag behöver sova en stund mitt på dagen. Värst var första femton veckorna då jag var tvungen att äta frukost liggandes på golvet för att jag blev yr och illamående. Han blev irriterad varje jäkla gång.

  2. Fia skriver:

    Fast jag glömde också bort att jag va gravid andra gången. Så vi fick påminna varandra om det

  3. Lillan skriver:

    Jajamänsan, jag konkade med vårt första barn på höfen, klättrade i klätterställningar m.m. Minns att jag fick nog när jag sprang med en överfull tvättkorg på höften, släppte den mitt på gården och gick in för att be om hjälp. Min kärlek är fantastisk och hjälpte mig givetvis, men en påminnelse under grav nr 2 behövdes ibland 🙂 lycka till!

  4. mollan skriver:

    Javisst!
    Kunde komma ut efter nattning av första barnet å mannen hällt upp varsitt glas vin och sådär och jag bara… eh tack men jag kan ju inte dricka?!
    Han ser förvirrad ut: eeeh men du ammar ju inte nu…???
    Jag: neeeej… men (pekar på magen. Ger honom lite betänketid. Polleten! Aaaaahmenjuuuust d sorry jag glömde… ooops.)

  5. Sanna skriver:

    Japp! Känner igen mig. Vet inte om det är en blandning av att det är nyhetens behag första gången…samt det faktum att man redan har ett barn att tänka på vid andra gången så att hjärnan redan har ett barn att tänka på (inklusive allt annat som ska få plats i hjärnan) men jag fick i alla fall inte så mycket credit andra gången och han glömde ofta bort att jag var gravid. Jag själv var iofs också ”coolare” andra gången som gravid. Men visst hade det varit skönt att bli lite mer behandlad som en skör pärla andra gången oxå;-)

  6. Ella skriver:

    Japp, känner igen mig precis! Grädden på moset var de två sista veckorna innan BF då han egentligen hade semester men kom på att han var tvungen att bygga ett förråd, så att jag fick rodda vår 18-månaders + hemmet under tiden istället för att vila. Slutade med att jag en eftermiddag skrek för full hals ”nu har vattnet för fan gått” genom fönstret och han svarade nåt i stil med ”oj, ska bara spika fast den här plankan också”.

  7. Jeanette skriver:

    3 dagar kvar till bf här hemma och kan inte annat än instämma. Första graviditeten var han nästan lite överbeskyddande nu kånkar jag vår dotter på 19 månader och leker medans han eh sitter på trappen och dricker kaffe.

  8. greta skriver:

    Kan det har att göra med att du själv inte heller är så försiktig och känt att du behöver så mycket hjälp som första graviditeten. Den andra vet man ju i stora drag hur dem kommer att vara/bli. Det är inte riktigt lika stort som den första om man kan uttrycka sig så. Sen är det ju känt sedan länge att män är ur usla på tankeläsning, ironi och dåliga hintar. Eller det är min erfarenhet av män och graviditeter

  9. esterii skriver:

    Jag tror jag måste fråga min moster som har 17 barn hur det förändrades:)

  10. Annaz skriver:

    Åh herre Gud vad jag känner igen mig! Är halvvägs in i grav. nr 2. Första gången tog graviditeten upp det mesta av våran tid, nu klappar han knappt magen, för den glömmer han liksom bort i surret från allt annat i livet med jobb, dagis, vardag osv. Så det här omsorgsfulla har
    jag inte märkt något särskilt av den här gången. Det gick ju bra första gången, så då är väl den andra graviditeten en baggis…

  11. Sofie skriver:

    Oh yes! Han förstod inte förrän på förlossningen, eller efter förlossningen. Då han var full/bakis. Trots att det sista jag sa var att jag trodde slemproppen gått och att de vore klokt att inte dricka … 30 min efter han landade i sängen vaknade jag av att vattnet gick.
    Andra high lights var när jag efter 6 v sjukskrivning fick en kommentar om att det var längesen jag tränade. Fick även höra (i v 20!) att det var ”jobbigt” att vänja sig vid min nya kropp då jag var så fit och fin innan.

    Han har dock bett om ursäkt tusen ggr efteråt och är numera väldigt kär i nytillskottet som strax blir 1.

  12. Sofia skriver:

    Känner igen det där, nog för att han var ganska relaxed när vi väntade första också. Men nu när vi väntar 3an så är graviditeten väldigt mycket min. Han förutsätter att jag säger till vad jag vill att han ska ev göra. Och det gör jag ju såklart. Det där snuttisnuttiga, planerandet och fantiserandet som man delade med första barnet är svårt att få till. Jag styr upp allt gällande skötbord, vagn etc den här gången.
    Förvisso inte mig emot och med tredje barnet är det annorlunda. Man vet att allt löser sig när väl bebisen är ute. Hade graviditeten bestått av mig liggande över en toalett ja då hade hans ansvarsbit sett helt annorlunda ut. 🙂

  13. Evelina skriver:

    Jag känner igen mig!! Gravid med andra barnet – bf 16 maj och en son på 14 månader.

  14. Anna skriver:

    Förstår mig inte riktigt på den här offerkoftan många tar på sig. Som höggravida kvinnor som åker buss och står och surar hela resan för att ingen reser sig och erbjuder plats. Nej men säg till då. Samma i förhållanden, varför ta på sig hela bördan bara för att sura när ens partner inte hjälper till.

  15. Theresia skriver:

    Jag känner faktiskt inte igen mig i det, men jag var nog också duktig på att påminna honom 🙂 Men jag minns det som att vi behövde möta varandra regelbundet. Det var ju jobbigt för honom också att ta ett större ansvar när man redan har ett barn och så graviditeten på det. Man behövde liksom visa båda två att man ser och förstår varandra. Det är en sån omställning allting! Man måste prata och mötas!! 🙂

  16. Cecilia skriver:

    Det verkar som att det är ungefär samma upplevelse för de flesta att döma av kommentarerna och ja jag kan inte annat än hålla med! Är i v 30 nu och sambon har bra mycket mindre koll denna gång, men han är föräldraledig med blivande storebror 18 mån så hela hans tid upptas av honom så kanske inte så konstigt att han ”glömmer bort” kommande bebis lite! Men det är inte värre än att man får påminna 🙂

  17. Mari skriver:

    Jeg fikk ingen epost fra confex etter kurset, men herregud så bra det var! Dette er det beste og mest interessante kurset jeg har vært på, og ser frem til å få lest boken som fulgte med.
    Håper det kommer oppfølgingskurs med deg på confex ved en senere anledning – utrolig interresant mer retorikk og skulle gjerne lært mer.

    Og- du ser helt fantastisk ut gravid! 🙂

Lämna en kommentar