Då var han min docka – Gustav


[youtubeplay id=”nUtMr2_5EH0″ size=”medium”]

Så längesen och så kul! Nu vet jag vad jag ska göra ikväll när Matheo har somnat.

Bloggvännerna har ordet

5 svar till “Då var han min docka – Gustav”


  1. Tess skriver:

    Haha! Du är så underbar! För att inte tala om Gustavs röst… My god!!

  2. Carro skriver:

    Haha! Så fin. 🙂

  3. E skriver:

    Elaine! Snälla ge mig råd!
    Gärna ni andra också!

    Jag är väldigt social och gillar att knyta nya kontakter och umgås med människor.
    Många kallar mig öppen, och det håller jag med om, öppen men inte privat.

    Jag är 81:a, har fullt upp med karriär och som gyminstruktör ( på fritiden) och jag orkar inte knyta mer parkontakter.
    Dels är min sambo sjukt osocial, alltså, han avskyr att umgås med folk, vilket passar mig bra då jag har behov av egentid.
    Så där krockar inte vi, däremot krockar JAG med nya bekantskaper.

    Jag lär känna många härliga människor och jag får flera gånger i månaden mail coh sms med förfrågningar om vi inte ska ha parmiddag så männen får träffas snart.

    Och ja, hade min man varit mer social så hade jag gärna tackat ja.
    Men det känns oförskämt och säga ” han vill inte och för mig är det helt okej, jag umgås gärna bara med dig”.

    Jag vet inte hur man förklarar utan att framställa honom som en elak och tråkig person.
    Och för min del vore det otroligt skönt att bara ha en tjejkompis på samma nivå där man går ut och käkar middagar, går på event ihop, går på bio, tar ett glas vin ute osv osv. Utan att dra in männen.

    Skitsvårt, och jag känner mig så avig på något sätt fast att det inte är meningen.

    Hur gör man och vad säger man?

  4. Elin skriver:

    Elaine! Jag tycker du är så himla skön, tycker det är härligt att läsa din blogg och ibland få sig ett fniss.
    Förresten jag tycker att farmen-Alexander är så himla lik din Gustav! Kram på dig!

  5. Karin skriver:

    Ååå Elaine!

    Har läst din blogg länge och tycker du är super.

    Jag är snart 29 år och singel sedan en tid tillbaka. Jag var i en väldigt lång relation sedan tonåren som jag avslutade för tre år sedan.

    Jag har ett bra jobb, många vänner, en fin familj och trivas hur jag bor. Däremot så har jag den där gnagande känslan i mig att jag saknar någon. Känner mig alienerad i vissa sociala situationer, exemplevis i fikarummet när alla pratar om sina relationer och familjer. Vill inte känna så! Vill kunna vara bekväm i denna situation. Tror nämligen att mitt utgångsläge att träffa någon och få en håller relation, blir sämre om jag känner såhär.

    Har du några tips?

    Kram från en bloggvän <3

Lämna en kommentar