Powerlunch med powerpingla


(null)

Det var så längesen jag såg Bella, känns som flera månader sedan. Plötsligt sitter vi där båda två med cravings, stora magar och bubblar på om våra business och saker vi brinner för i världen. Ibland är det skönt att prata med en vän som är precis som en själv. En som inte dömer att man är mammaledig i tre månader och går tillbaka till jobbet sen, just för att Bella är ju likadan. Det är så skönt! Och som kan säga ”Jag skulle dö om jag skulle vara hemma i ett helt år, gå på lattepromenader och sitta i mammagrupper”. Jag känner precis samma sak! Men jag dömer ingen som vill vara hemma ett år, njuter av mammagrupper och lattes. Därför önskar jag detsamma av den gruppen, samma respekt tillbaka. Det kan väl vara ok att vara olika. Världen kan ha olika sorters mammor så länge barnen – som också är olika – mår bra.

(null)

Jag har alltid känt mig rätt identitetslös i mammmarollen. Det enda jag vet är att jag är mamma åt Matheo och Maggan. Jag älskar att lyssna och få råd av andra päron, men känner själv inte att jag har pondus att ge råd själv. Jag och Gustav utvärderar och pratar mycket om vårt föräldraskap med varandra, men inte med andra. Vi har ingen stolthet utan är fullt medvetna om att vi älskar Matheo men också att vi är människor som kan göra fel – därför är det a och o att ge varandra feedback i föräldraskapet för Matheos skull. Så jobbar vi. Sen pratar vi lika mycket business och träning för sånna är vi. Hur är ni?

Innan jag träffade Bella så hade jag ett kul möte med Per och Ida. Hur snygg är inte Ida?

(null)

Hon är småbarnsmamma och jag tycker alltid att hon ser så fab ut. Jag känner mig alltid som en rufsig tröttmössa när jag träffar henne, men idag fick jag nog till det lite i alla fall – ”pang pang Lucky Luke” till spegeln moment är väl att ta i, men nästan.

Nu ska jag sätta mig i möte med Tuva, vi ska skruva till webbkurserna och få till det så det är något helt annat är mina föreläsningar och böcker. Ett komplement helt enkelt.

Det känns som att det är fredag idag, könstigt.

 

Bloggvännerna har ordet

47 svar till “Powerlunch med powerpingla”


  1. Lina skriver:

    Lite ledsen över att så fort man skriver om kvinnor så ska deras utseende kommenteras.
    Blir så förvånad över att även Elaine gör det.
    Snacka kompetens och inte utseende som är totalt irrelevant.

    • elaineeksvard skriver:

      Lina ett retoriktips. När du vill ge mig kritik på min blogg, så prata inte om mig prata till mig. Det är mycket lättare att ta till sig än att man få läsa kommentarer som dina där jag nämns i tredje person. Jag lovar att folk kommer ha mycket lättare att ta till sig din feedback om du vågar vara rak. Jag uppskattar till exempel rak feedback, tyvärr blockas jag av irritation när tredjepersonstal används. Oavsett hur bra feedbacken tas. Och som svar på din fråga så tänker jag lika ofta att män är snygga, men av respekt till Gustav så nämner jag inte det. Så enkelt är det.

    • Anna skriver:

      Det var ett konstigt försvarstal. Du kommenterar inte mäns utseende utav hänsyn till din man? Men varför kommenterar du kvinnors utseende? Jag skulle bli både ledsen och besviken om jag hade varit på ett jobbmöte och det enda som kommenterades efteråt var mitt utseende. Men det kanske är en generationsgrej?

  2. Sara skriver:

    Hade gärna börjat jobba efter 4 mån, men vem ska vara hemma då? Är ensamstående och dagis tar ju ej emot så små barn. Har inte råd med nanny och barnets mormor jobbar. Så avis på dig med eget företag! Jag har dock trivts rätt bra under mitt år, men har faktiskt inte varit på en enda mammagrupp eller haft lattepromenad haha. Mammagrupperna var hemska tycker jag, som ensamstående. Alla andra är gifta och i par, kände mig så utanför. Och sitta och dricka latte med kompisar går inte, min bebis är för aktiv för det. Men man kan vara mammaledig ändå! Börjar jobba snart och kommer sakna min bebis, mer än jag trodde!

  3. lin skriver:

    Så sant. Respekt för andra är A och O. Dock skulle jag ta illa upp om någon sa att de skulle dö om de hade det som jag.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Det kan vara bra att inte känna så, i alla fall försöka. Tänk dig hur många som säger det till mig ”jag skulle dö om jag bara var hemma med mina barn i tre månader”. Jag tänker inte att de dömer mig, jag tänker mer att vi är olika och det är ok. Det är skönt faktiskt! 🙂

    • lin skriver:

      Nja, ja känner att jag äger rätten till mina känslor. Alla reagerar vi olika, och jag upplever det som otrevligt. Men om någon skulle säga att ”vara hemma ett år och gå i föräldragrupp är inte för mig”, så skulle jag inte reagera.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Det var inte meningen att ta rätten från dina känslor. Jag ville bara dela med mig av hur jag tänker för att inte känna mig dömd. Var av omtanke som jag skrev det inte av ambition att ta bort rätten att känna nåt..

    • lin skriver:

      Tack för omtanken. Jag förstår att du ville väl, men jag bad inte om råd.

      Tack för en bra blogg, det är kul att du svarar i bloggen. En levande blogg är alltid roligt att vara en del av! Skönt att familjen är frisk igen, ha en trevlig helg!

  4. Therese skriver:

    Dömer ingen om man är hemma 1 år som mammaledig?????? Det är väl det som är vanligast eller??

    • elaineeksvard skriver:

      Och vad fan spelar det för roll? Det var vanligt att tro att jorden var platt en gång i tiden. Ska man ha mer rätt att dömas bara för att man är ovanlig eller hur tänker du?

    • Therese skriver:

      Varför hugger du så fort du får chansen???

      • elaineeksvard skriver:

        Jag ”hugger” bara när det är befogat. Tog inte nån chans, tycker din kommentar var rätt ogenomtänkt. Svara på frågan istället för att snacka om ”hugg”.

    • Helena skriver:

      Det är svårt detta med det skrivna ordet. Personligen uppfattade jag inte alls Therese kommentar som ett hugg på något sätt, bara som att hon menade att det vanligaste – den berömda normen – väl är att man är hemma ett år. Oavsett så håller jag med dig Elaine – vi är alla olika! Jag har valt att vara hemma med mina barn tills dess att de är tre år. Jag är akademiker och gillar att jobba inom det yrke jag har – marknadsföring och kommunikation – men för mig är barnen bara små en gång och jag vill helt enkelt ge dem den här tiden tillsammans. Man får många kommentarer som hemmamamma också, ofta från människor som får dåligt samvete av att höra hur jag resonerar. Men jag dömer ingen oavsett vad de väljer. Precis som du skriver Elaine så är vi alla olika och mitt bästa råd till den som känner sig otillräcklig oavsett vad den väljer är detta – man skall BARA vara hemma med barnen om man vill. En förälder som egentligen inte vill vara hemma med barnen längre än den så kallade normen, eller kortare än så för den delen skall inte vara hemma då detta inte gynnar barnen. En mamma eller pappa som mår bra i sitt val gör att barnet mår bra är mitt sätt att se på det hela. Lycka till med nya bebisen! 🙂

      • elaineeksvard skriver:

        Ja det är svårt, men det skulle vara intressant att höra vad therese menad själv. Alla vet att normen är att vara hemma ett år, men att man inte skulle kunna döma den för att den är ”vanlig” är intressant. Kan man då döma oss ovanliga då? Tar man det vidare så kan man döma homosexuella, transsexuella men inte heterosexuella för det är ju normen! Eller man kan döma killar som väljer att ha på sig klänning för det är ju onormala. Det var onormalt för kvinnor att kliva in på arbetsmarknaden förut, de skulle vara hemma med barnen – så man dömde de onormala för det var ju inte normen. Resonemanget som den kommentaren Therese skrev bygger på tycker jag är djupt obehaglig.

        Jag sa fö inte att hennes kommentar var ett hugg, jag kallade den ogenomtänkt och fick min kommentar benämnd som hugg

    • Helena skriver:

      Hej igen! Mitt misstag – helt rätt ! Du kallade kommentaren ogenomtänkt inte ett hugg! Självklart kan man ”döma” även normen. Min poäng var bara att jag inte ens tror att Therese tänkte något annat. Jag tror helt enkelt inte att hennes kommentar var ogenomtänkt, den var helt enkelt rätt oskyldig tror jag. Men som sagt – det är ju bara vad jag läste in! Kanske har jag fel – kanske rätt. Oavsett så önskar jag er en fortsatt trevlig kväll!

  5. Sigrid skriver:

    Alla barn och föräldrar är olika som du säger. Det jag blev mest förvånad över när jag blev förälder är hur många lägger sig i saker. Att det finns så många ”rätt” och ”fel” enligt vissa. Att jag borde inte ha min dotter i min famn så mycket…. att vi samsover är inte så bra…. att jag snart borde sluta amma (hon är 6 månader)… Jag tycker som du skriver att man bör respektera varandra. Jag har svårt att veta hur jag ska svara på sona kommentarer… Har du några tips?
    Håller också med dig om att alla gör olika. Jag trivs väldigt bra som föräldraledig just nu (är hemma ett år) eftersom jag håll på att gå in i väggen innan jag fick min dotter. Så jag trivs med lugnet och återhämtningen. Kanske blir på ett annat sätt med barn nr2. livet har jo sina olika faser.
    Kram och tack för att du driver en bra blogg.

    • JoLi skriver:

      Du har så rätt! Och aldrig är det så känsligt med svar på tal åt dem som kommenterar har jag märkt. Bästa tipset är väl bara att låta det gå ut genom andra örat, alternativt svara nåt om att så här gör vi och det är bra.

    • Sigrid skriver:

      Ja att ”man ska välja sina strider”.. jag vet jo själv vad min dotter behöver och mår bra av så det spelar jo ingen större roll vad andra säger. Jag blev bara så överraskad över att många tycker helt plötsligt att det är ok att kommentera huru gör och ser ut. Så fort jag blev gravid… ojojooj vad stor du har blivit, säkert att det inte är tvillingar… gör si och så… du ser ut så och så… och det ändras jo inte direkt när ungen kläcks ut… Men ja strunt samma, jag håller med dig bara att låta det gå ut genom andra örat. Men ibland är man sugen att ge tillbaka lite;)

  6. A.L skriver:

    Hm. Lyssnade när Bella blev intervjuad och då sa hon att hon skulle vara mammaledig 6mån och man skulle ta vara på den tiden- inte börja jobba efter 3 mån. Jaja. Sedan har jag märkt att de flesta inklusive mig själv gjort annorlunda efter andra och tredje barnet. Första barnet jobbade jag efter 4 mån. 2:a efter 8 och nu 3:e 1 år

  7. Victoria skriver:

    Men alltså är det någon som alltid ger intryck av fab så är det ju du! Du har nån sån där inre glöd som jag själv önskar jag hade 🙂

  8. JoLi skriver:

    Innan jag fick min son var jag väldigt karriärsinriktad och älskade att jobba. Efter att ha varit hemma i nästan 1 år iaf så kan jag konstatera att jag älskade det! Nu har vi bytt om med min man som ska vara hemma med lillan och först kändes det som shit hur ska jag kunna börja jobba igen men börjar småningom hitta jobbmänniskan i mig igen. Bara man får det att funkka inom sin egen familj så finns det nog inte så mycket rätt eller fel.

  9. Linnea skriver:

    Nu ska jag ge mitt bästa och försöka ge en konstruktiv kommentar. På sista tiden har jag upplevt att du Elaine ibland ger hårda svar på kommentarer. Huruvida dessa personer förtjänar det eller inte är en sak (ibland håller jag med dig, ibland inte), men jag upplever att det skapar en ann stämning i kommentarsfältet. Du måste såklart få svara på onödiga kommentarer/kritik, men jag gillar iaf mer stilen du har när du inte hugger utan skriver något kort och avslutar med <3 som du gjort ibland.

    • Therese skriver:

      Tack Linnea.:)

    • wigwag skriver:

      Om jag skulle försöka mig på lite konstruktiv kritik skulle jag ta utgångspunkt från det Elaine faktiskt skriver i sitt inlägg. Men jag hittar inget där att kritisera. Bra inställning och fokus rakt igenom skulle jag säga.

    • elaineeksvard skriver:

      Förstår, Linnea. Men jag känner inte för att dela ut hjärtan till kommentarer som jag tycker är märkliga. Däremot konstruktiv kritik och agree to disagree kan jag dela ut hur många hjärtan som helst. Sista tiden är en överdrift. Folk som har varit här sen början dvs 5 år tillbaka vet att det är samma gamla Elaine som ibland delar ut hjärtan och ibland blir irriterad. Jag har inga planer på att leka ave maria till dumma kommentarer, tusen frågetecken eller påståenden där man indikerar att det är ok att döma ”onormala” men inte normala. Din kommentar är för övrigt vanlig, får den varje gång jag ryter ifrån. ”På sista tiden upplever jag” så jag vill bara flagga för att det alltid har varit ris och ros från min sida och det kommer fortsätta så av ett skäl – det är den jag är. Men jag uppskattar ändå din kommentar och ville ge en förklaring till den. <3 thereses ursprungskommentar tycker jag fortfarande är ogenomtänkt och genomsyrar är läskig syn på världen som gör mig irriterad. Inga hjärtan där inte.

  10. Maria skriver:

    Men vänta lite här nu!
    Bella sa när hon var hemma med Gillis att hon absolut skulle kunna tänka sig att vara hemma mycket längre med honom för att hon trivdes så bra, och när hon sedan gick tillbaka och arbetade sina få timmar per dag så tyckte hon att det var jättesvårt och att mammahjärtat värkte.
    Gud, så mycket dumheter och osanningar hon slänger ur på sin blogg.

    • Elaine Eksvärd skriver:

      Mitt mammahjärta värker också när jag är borta från Matheo, men kan ändå inte tänka mig vara borta ett helt år. Nog inte osanningar, kam bara tolkas lite olika tror jag. 🙂

  11. De sände en reklam om olika typer av föräldrar här under Superbowl 🙂
    https://www.youtube.com/watch?v=Me9yrREXOj4

  12. Jag har varit mammaledig i snart sex månader och planerar att vara hemma ett år till. Jag var sjukskriven från vecka 16 i min graviditet så har varit hemma länge. Jag saknar jobbet ibland, och ska in o jobba ett par veckor i sommar, men jag känner mig så lyckligt lottad som har möjligheten att vara hemma 1,5 år med skrutten, tiden går så fort.
    Samtidigt som jag är hemma skriver jag på min kommande roman och hoppas såklart att den kommer bli utgiven och väl omtalad och att jag via mitt enskilda bolag får mer o göra under mammaledigheten.

    Däremot, och nu kommer jag väl bli påhoppad, så gick jag förbi en kvartett mammor med barnvagnar häromdan o fick ångest. De har säkerligen jättetrevligt men det passar inte mig. Jag är ingen eremit, men jag har inte ont av att vara ensam med sonen när mannen jobbar (oftast), men jag är ingen ”nu ska vi bilda oss en grupp för att vi fått barn samtidigt -mamma” heller.

    Däremot tycker jag att alla får och ska göra det som passar dem bäst och att folk borde respektera det. Ingen vet anledningarna bakom folks val, därför borde man heller inte döma. Man kan väl istället konstatera ”så där skulle inte jag vilja ha det” så är det bra med det.

  13. Kristina skriver:

    Hej!

    Varför pratar många om sig själv i 3:e person ?
    Det är väl irriterande om något!?

  14. Tänk så olika vi människor kan uppfatta exakt samma information. Inte bara uppfattar vi olika beroende på vilka vi är, vår bakgrund, vår uppväxt, tidigare erfarenheter och referensramar, men dessutom uppfattar vi saker olika från dag till dag beroende på vilket humör vi är på, hur vi mår osv.

    När jag läste Elaines inlägg så uppfattade jag att hon var väldigt glad att träffa Bella igen och att de denna gång kan dela gravid-upplevelsen. Jag upplevde också en speciell glädje över att få prata med någon som och brinner lika mycket för sin karriär och sitt företag och som hon kan dela tankar och upplevelser med som kanske inte så många andra skulle förstå.

    Vidare så tyckte jag det är intressant att läsa om en ung mamma som vågar uttrycka tveksamheter inför den egna föräldrarollen och erkänna att hon inte har alla svaren utan hellre lyssnar än ger råd i frågor som rör barn.

    Slutligen så gjorde det mig glad att läsa om en stark kvinna som är så trygg i sig själv att hon inte tvekar att uttrycka uppskattning för andra kvinnors utseende, istället för det som tyvärr är så vanligast, att kvinnor trycker ner varandra för att de är rädda för konkurrensen.

    Mitt mottagande av inlägget baserade jag på det jag läst om och av Elaine tidigare, där jag fått uppfattningen att hon är en vänlig, altruistisk, ärlig, nyfiken och mycket kompetent kvinna som bara provocerar när det finns anledning att göra det.

    Det var min läsupplevelse, döm då om min förvåning när jag ser upprördheten i kommentarfältet om både det ena och det andra. Kan det möjligen vara så att läsupplevelsen har mer att göra med mottagaren än avsändaren?

    Kram på er därute och kom ihåg att det är roligare att vara glad än att vara upprörd.

    Charlotta

  15. D. DeMarkey skriver:

    Japp vi brukar också gå igenom vårt föräldraskap och uppfostran, tankar, ja allt sånt med varandra (min man och jag) för att bolla, vara överens och få tips av varandra. Tycker det är urhärligt att kunna prata om sånt, vilket uppenbarligen inte kan tas förgivet att man kan med alla partner.

    Förresten, nu när jag ser av en slump, så många kommentarer du svarat på, kom jag på att det vore kanon att få en sån där ”meddela mig vid svar” knapp igen. Jag vet inte alls om du svarat på mina gamla kommentar en endaste gång? För jag går inte tillbaka och kollar. Gjorde det häromdagen av en slump och såg några otrevliga kommentarsvar till mig men sen vart det bättre. Hur som så vore det kanooon om det gick att fixa Elaine. Tack.

  16. Lisa skriver:

    Jag skulle älska att vara hemma två dagar i veckan och sedan jobba de andra två. Tror vi testar den modellen för nästa kiddo (om det blir någon), tror det skulle mätta alla behov på samma gång! Kram till dig!

    • Annica skriver:

      Åh vad jag önskar att jag hade den möjligheten!! Älskar att vara hemma med mina barn men ett par eller tre dagar i veckan skulle kännas fantastiskt att få komma iväg och vara vuxen!

  17. Fia skriver:

    Jag är också ”karriärsmamma” som jobbar mycket och har fått två barn tätt. För mig handlar det dock inte så mycket om vad jag vill å känner. Jag kan jobba mycket för att det funkar för vår familj. Hade det inte gjort det så hade vi fått göra på nåt annat sätt.

    Jag har heller inte funnit nån naturlig plats i mamma grupper osv, vi har gjort andra grejer på föräldraledigheten. Men jag har aldrig känt något behov av att berätta för andra (mer än mina närmast) att jag inte den typen av mamma. Visst skulle jag kunna ha sagt ”jag skulle dö av tristess om jag skulle behöva va lattemorsa i ett år”. Men det gör jag inte för jag tycker det låter rätt drygt å jag tror folk skulle bli provocerade.

    Jag berättade ist om mina dagar utan att sätta mig i ett fack. Man behöver inte sätta benämningen lattemorsa eller karriärsmamma på alla mammor. Man kan faktiskt bara va mamma på sina egna vilkor. Tror det är extra viktigt just nu när det verkar ha blivit ”inne” att börja jobba så tidigt som möjligt och ”ute” att vara hemma å mysa med sina barn.

  18. Evelina skriver:

    Det här blev så intressant för mig att jag hade svårt att somna igår..
    Om du vill bli respekterad för sina val krävs det också att du inte slänger sig med förutfattade meningar över vad en mamma som är ledig ett helt år gör om dagarna. Jag tror inte att du skulle uppskatta om jag sa ”Jag skulle inte klara av mig själv om jag valde bort så många månader från mitt nyfödda barn för att jobba hela dagarna. Bara för att tjäna pengar” – För jag antar att din verklighet och dina resonemang är något helt annat. Så är även min, har snart varit hemma med min dotter i 14 månader. Vi var på öppna förskolan första gången i måndags och har aldrig varit någon som slängt mig med en latte (kanske för att jag avskyr kaffe). Det finns massor av andra saker att roa sig med. Men det sista jag vill bli relaterad som är faktiskt en lattemamma, och framförallt inte eftersom jag är en sån som väljer att vara hemma en längre tid.
    Funderade vidare kring det här med mammaledighet och hur vi väljer tiden. Jag är sjuksköterska på en akutmottagning. Av naturliga skäl så inser nog människor att jag inte KAN börja jobba vid tre månader OM jag vill helamma mitt barn i 6 månader. Hade ju inte kunna gå omkring med lillan på armen bland alla sjuka människor och ja, ni förstår. Å andra sidan hade det aldrig fungerat eftersom att jag då fortfarande var ett hormonellt vrak i sökandet efter mamman i mig.

    Som egen företagare kan jag däremot tänka mig att det blir lättare att styra när, var och hur jag ska arbeta för att det inte ska gå ut över mitt barn och då förstår jag inte varför man inte ska kunna börja jobba när man känner att man är redo. Man har väl även en stor ambition om att ens bolag, eller vad det nu är, faktiskt ska fungera även om man väljer att bli mamma.
    Så känner ju inte jag eftersom jag vet att akutmottagningen rullar på ändå, även om personen jag är viktig.

    Det enda jag har svårt att faktiskt förstå mig på är kvinnor som tidigt avbryter en fungerande helamning för att börja jobba. Förstår inte varför, om man rent krasst kan, inte vill följa rekommendationer kring vad som är bäst för inte ditt bara ditt barn – alla barn. Då undrar jag hur det kommer sig att jag och mitt jobb faktiskt är viktigare än mitt barn.
    En annan sak är det väl om man mår fysiskt eller psykiskt dåligt av amning.

    Vi alla lever olika liv och tar olika beslut. Det finns inga rätt eller fel men det finns saker som är bättre och sämre. Vågar man fråga och vågar man bli frågad så borde vi bara kunna bli klokare, tänker jag.
    Jag tycker iallafall att du verkar vara en väldigt bra, fin och vettig människa Elaine. Vi lever väl nånstans helt olika liv men av det du ger av dig i din blogg så kan jag ändå känns sån samhörighet, det är coolt.

  19. Anna skriver:

    Ida kanske är duktig på det hon jobbar med också? Och inte bara snygg…

  20. Linda skriver:

    Visst är vi alla olika (och en jäkla tur är väl det) men något som stör mig är att om man som mamma väljer att vara hemma en längre tid med sina barn så är man automatiskt en lattemorsa som mestadels hänger i mammagrupper och på öppna förskolan. Och vice versa så blir dom mammor som går tillbaka till jobbet tidigt dömda som karriärsgalna.

    Jag har gjort båda resor och vad man än väljer så får man trista kommenterar. Men man gör väl ändå valet utifrån sig själv och dom förutsättningar som man har.

    Tack för en fab blogg 🙂

  21. Anna skriver:

    Varför vill ingen bli kallad för lattemorsa? Och vad är det som är så fult med att hänga på öppna förskolan eller i en mammagrupp? Blir förvånad över att så många måste påpeka att de minsann inte är någon lattemorsa och att ”vi hänger inte alls på öppna förskolan, vi gör andra saker…”
    Jag och min dotter besöker ofta öppna förskolan och det har varit fantastiskt bra för oss båda. Jag tycker att det är en asbra verksamhet och är oerhört tacksam över att den finns. Vet ärligt talat inte vad jag hade gjort utan den… Tycker därför att det är lite synd att det tydligen inte anses ”fint” att vara där.
    Och folk får gärna kalla mig lattemorsa! Även om jag inte är en regelrätt sådan ( dricker bara vanligt kaffe, ganska sällan dessutom). Vari ligger det pinsamma och dåliga i det? Hajjar inte…
    Sen så längtar jag ju sjukt mycket efter att börja jobba igen, hänga i min ateljé och vara lite vuxen. Men det är en annan femma…
    Ha det gött!

    • Evelina skriver:

      Det handlar väl mer om att andra människor inte ska säga vad jag gör på dagarna. Lika lite som att jag ska säga att Elaine bara jobbar hela dagarna utan en tanke på hennes nyfödda barn. Jag har förmodligen fel om jag säger så.

      Öppna förskolan är väl en asbra grej när man har barn som uppskattar det och om man som förälder vill träffa andra föräldrar. Jag kommer förmodligen att börja hänga där under hösten när min dotter då blir 1½ och storasyster.
      Men lattemorsa – vafan är det? Jag tänker mig nån flashig kvinna i trenchcoat, en latte i handen, sin bugaboo och inte ett problem i hela världen.
      Jag kanske har svårt att relatera till sånt och ffa sätta den etiketten på mig själv när jag vuxit upp i en liten by i norrland… drar omkring osminkad i mjukisbyxor och tar dagen som den kommer.

  22. Emina skriver:

    Hej Elaine! Reagerade på att du skrev att du inte kommenterar andra mäns utseende pga respekt till Gustav. Det är 2015 men vissa saker mellan kvinnor o män är fortfarande så laddade för många. Har du funderat på vad det är som ligger bakom som gör att du tänker som du skrev?

Lämna en kommentar