”Varför berättar du att hen är svart/jude/muslim/finsk/etc”


Är lite tung i hjärtat denna afton. Det är så mycket jag velat skriva om dessa dagar, ämnen som jag har så mycket respekt för att jag inte bara kan hasta i väg ett blogginlägg om det. Islamofobin, antisemitismen och spänningarna mellan delar av den muslimska befolkningen och delar av den judiska. Två förtryckta grupper där det finns grupper som förtrycker. Folk som flyr från förtryck, kommer till Sverige och utövar samma förtryck. Det gör mig trött, ledsen och rädd på samma gång. Jag blir glad när människor som Micael Bindefeld vågar höja rösten över dessa orättvisor.

Hans kamp är att inte glömma det som drabbade det judiska folket och att vi inte ska blunda för antisemitismen som växer i Sverige och världen. Jag vill inte bara att vi lyssnar på honom utan också agerar om vi bevittnar orättvisor. Slår du någon med slöja så slår du min medmänniska, slår du någon med davidsstjärna så slår du min medmänniska. Vi föddes och vart vi föddes är ödets lotteri. Samma sak med den genuppsättning vi fick, kulturella arv. Att jag ska förtrycka och döda dig för att jag tycker att du drog ett ödets nitlott. Ja, ni hör själva. Camilla och jag pratade om det här på lunchen. Hur hon kunde bära en davidsstjärna för tio år sedan, men hur hon inte vågar det längre. I Sverige. Det är inte klokt.

Jag lyssnar på Ingers berättelser från andra världskriget, judiska vänners anhöriga om överlevnaden från massmorden, muslimska vänner vars mödrar tvingats tvätta sina familjemedlemmars kroppar efter att blivit attackerade för att de drog den där ödets nitlott – föddes till fel folk. Jag lyssnar, blir ledsen och arg. Men jag föraktar inte en religion, ett folk. Jag låter inte alla med judisk härkomst bära ansvaret för alla de palestinier som behandlats illa inte heller alla muslimer bära ansvar för de som behandlade judiska personer illa i reportaget från Uppdrag granskning. Jag låter inte alla svarta bära ansvaret för att en svart våldtog en kvinna. Jag låter inte alla vita män bära ansvaret för min odugliga pappa. Jag ser individer och deras handlingar. Jag avskyr vissa handlingar, men drar aldrig det så långt som att alla som ser ut som handlaren är representativa. Gör inte det du heller.

Det finns ett retorisk knep att visa civilkurage i fördomsfulla uttalanden, jag använder det ofta och du kan också börja. Jag lovar att det kommer göra skillnad. Fråga personen om relevansen för den informationen hen ger dig som knyter personen till en grupp.

”Jude”

Han: Ja han har ju mycket pengar och spenderar det sällan. Ja du vet han är en jude.

Jag: Vad menar du med att han är jude?

Han: Ja du vet, snål.

Jag: Jag vet att det finns snåla människor, men jag förstår inte hur titeln ”jude” är av relevans här.

”Svart”

Hon: Jag gick till en läkare och det gick inte så bra. Det var en svart läkare,

Jag: Varför berättar du att han är svart?

Hon: Jo men du vet…

Jag: Nej faktiskt inte. Visst att du träffade en dålig läkare, men hur hudfärgen har relevans här förstår jag inte.

 

Jag tror ni förstår poängen. Lyft bara upp ordet som förenklar personen till en grupptillhörighet och ger hela gruppen ansvar för den personens handling. Jag fattar för övrigt inte sådana epitet till ens kompetens eller dåliga handlingar. Aldrig har jag fått höra att jag är en kvinnlig mulatt-retoriker. Vad skulle det ge för information om mig eller min kompetens? Jag är retoriker. Och nu när jag rekryterar så kommer jag aldrig presentera folk efter deras kön, ålder eller kulturella arv – de är retoriker. Samma sak med ålder. Imorgon ska jag intervjua fyra retoriker. Att en är 51 år och den andra 23 år är liksom inte av intresse för mig när båda är kompetenta. Att ens behöva skriva ett sånt här blogginlägg känns sorgset och dumförklarande. Men i en värld mörk som denna så klassas det många gånger som ”väldigt hög moral” eller som att man är öppensinnad. Jag hoppas att jag kommer få leva tills den dag då det jag skriver bara förenklas till vad det egentligen är – sunt förnuft.

Micael Bindefeld har sin kamp och jag vill stötta den. Min kamp är att hjälpa sexuellt utnyttjade barn och utrota pedofili. Vad är din kamp här i livet? Låt oss hjälpa varandra oavsett.

Bloggvännerna har ordet

34 svar till “”Varför berättar du att hen är svart/jude/muslim/finsk/etc””


  1. L skriver:

    Så bra skrevet og jeg er helt enig med deg i det du sier. Min kamp? Hjelpe barn og voksne som er blitt utsatt for misbruk/overgrep, om det er seksuelt, fysisk eller psykisk. Har nok et ekstra hjerte for de som er blitt psykisk misbrukt, der trengs det mer oppmerksomhet.

  2. Emina skriver:

    Jag är så glad att din röst hörs Elaine. Att den når ut till så många. Jag hoppas att så många som möjligt får ta del av dina kloka ord. Jag är så glad att du är så bra på att prata och skriva. Snälla sluta aldrig göra det <3

  3. D. DeMarkey skriver:

    Jag älskar när du skriver såna här bra grejer, du påminner mig om mig själv fast i en mer avancerad form, mer utbildad och med bättre vokabulär.. ja mycket bättre helt enkelt. Jag skriver bara från hjärtat, du skriver med från hjärtat med en smart hjärna.

    Tack för din blogg, dina texter och tankar.
    du har såå rätt.

  4. maria skriver:

    Jag stör mig oerhört mycket på titlar. Jag jobbar i butik och ofta hör jag kollegor säga om en undanlagd sak ”en invandrare kommer sen och hämtar den här”. Eller om klagar över en kund till kollegorna kan jag då få kommentarer som ”det var en invandrare va?”.
    Blir så irriterad. Min sambo är från Iran och i sommar gifter vi oss. Då ska jag ta hans efternamn bara för att alla tycker att man inte ska det. ”Tänk på jobbmöjligheter”. Det gör mig oerhört provocerad och får mig, med svenskt efternamn byta till ett mer rxotiskt, fint persiskt namn.

    • Erica skriver:

      Har exakt samma problem på mitt jobb, jobbar på ett bad. Senast igår ringde en kollega från en annan avdelning till min och frågade ”Har ni släppt in en invandrare som pratar engelska? Har han betalat?”

  5. Maria skriver:

    Som svensk i Norge får man titt som tätt små tjuvnyp, halvspydiga kommentarer, tycker det är jättejobbigt och då är det ändå ingenting mot vad andra invandrar grupper råkar ut för (fast låten ”jeg er ikke syk, jeg er bare svensk [jag är inte sjuk, jag är bara svensk] tycker jag gick rejält över gränsen.
    Dina förslag på svar tycker jag är jättebra. När en kollega började prata om ”han den där svensken” så kontrade jag med ”också svenskar har namn”. Så tänk på hur ni pratar om folk.

  6. Jämtlandshanna skriver:

    Mycket bra skrivet!
    Kramar

  7. Elin skriver:

    Det skrivs på flashback att det är Bindefelth som gått bort igår…. Hoppas inte det är sant!
    Någon som vet.

    • Elin skriver:

      Phu, fick precis svaret i en annan bloggares text.
      Det är inte han.
      Inget dödsfall är något positivt men jag blev bara så chockad över att folk får lov att skriva sånt innan det är säkert.
      Och så såg jag detta inlägg och blev ännu mer chockad.

  8. Snisens skriver:

    Jag känner mig lite tveksam till tänket att fokusera på ”individer och deras handlingar”. I och med det fokuset så missar man lätt de strukturer som påverkar individerna till att utföra dessa handlingar. Precis som med kvinnoförtryck så är förtryck av människor beroende av strukturer, ett hat föds inte ur tomma intet. Absolut att man inte bör koppla samman enorma grupper som ”alla svarta”, ”alla invandrare” eller ”alla svenskar”. Men att se strukturerna som gör att till exempel ”många svenskar” anser det okey att titulera någon med deras folkgrupp utan att ta hänsyn till personen gör så att man kan motverka de strukturerna. Att fokusera på individerna och deras handlingar är som att säga att utan Hitler hade förintelsen aldrig skett, man förminskar vikten av strukturerna som lär individerna hur en bör bete sig.

    • Maria skriver:

      Du har en poäng där, vi är alla barn av det samhälle vi växte upp i – på gott och ont. Men samtidigt upplever jag att det är mer som förenar oss än skiljer oss åt mellan nationer och religioner. På min arbetsplats är vi över 50 olika nationaliteter men i vårt yrkesutövande är vi rätt lika trots olika bakgrund.

    • Anna C skriver:

      Du har definitivt en poäng. Man måste våga se hur strukturer som t.ex. kultur eller kön påverkar grupper av människor. Gör man inte den analysen är det svårt att förändra. Men varje individ man möter ska bemötas som den unika person den är och man ska inte ha förväntningar på hur de ”ska” uppträda eller fördomar om att de är på ett visst vis för att de tillhör en speciell grupp.

  9. Micael Bindefeld skriver:

    Tack Elaine!!!
    Så glad och tacksam att du stödjer mig och min kamp för att se till att Förintelsens berättelser fortsätter att berättas till kommande generationer. Läs gärna mer på http://www.bindefeldstiftelse.se
    Kram. M

  10. Nicolina skriver:

    Min hjärtefråga är ungdomar/unga vuxna med drogmissbruk samt deras anhöriga. Jag är själv uppvuxen med en storebror med ett allvarligt, tungt drogmissbruk. De tre åren som det var värst för honom höll vår familj på att trasas sönder, ärren är djupa och smärtan finns kvar hos alla. Men min underbara älskade bror tog sig ur det och är idag helt ren. Jag vill stödja familjer som har en drogmissbrukande familjemedlem, vi fick aldrig den chansen. Den 14 år alldeles för unga och ensamma flickan i mig önskade att någon hade stöttat mig i det omvälvande mörkret som uppstod.

  11. Christin skriver:

    Jag tycker att det är viktigt att se hur världen fungerar även utanför Sveriges gränser.
    I Irak och i många muslimska länder förekommer det kristen-förakt.
    Som i tex malaysia så får inte kristna utöva sin kristna religion.
    I Irak så har kristna blivit berövade sina ägodelar och sina landsområde. De lever nu i flykt och i fattigdom. Kyrkor har bränts ner, människor har mördats. Dessa kristna har blivit berövade allt det äger pga sin kristna tro, för att de inte delar samma tro som de extrema muslimer.
    Jag lyfter upp detta för att det är viktigt att ta upp att även kristna är offer och inte bara judar och muslimer som du tagit upp. Det är viktigt att man inte enbart utgår ifrån situationer som förekommer i Sverige utan att man även öppnar upp ögonen för hur det fungerar i andra delar i världen med.

  12. Christin skriver:

    Jag tycker att det är viktigt att se hur världen fungerar även utanför Sveriges gränser.
    I Irak och i många muslimska länder förekommer det kristen-förakt.
    Som i tex malaysia så får inte kristna utöva sin kristna religion.
    I Irak så har kristna blivit berövade sina ägodelar och sina landsområden. De lever nu i flykt och i fattigdom. Kyrkor har bränts ner, människor har mördats. Dessa kristna har blivit berövade allt de äger pga sin kristna tro, för att de inte delar samma tro som de extrema muslimerna.
    Jag lyfter upp detta för att det är viktigt att ta upp att även kristna är offer i vissa delar av världen och inte bara judar och muslimer som du tagit upp. Det är viktigt att man inte enbart utgår ifrån situationer som förekommer i Sverige utan att man även öppnar upp ögonen för hur det fungerar i andra delar i världen.

  13. Anneli skriver:

    Bra skrivet! Jag anammar ditt retoriska knep och sprider budskapet vidare.

  14. Lisa skriver:

    ”Varför berättar du att hen är svart/jude/muslim/finsk/etc”
    Med tanke på att finskhet inte har något med ras, hudfärg eller religion att göra så förstår jag inte rubriken. Du kommer inte heller med något exempel om det i texten. Så har du lust att förklara hur du tänkte när du rubriksatte ditt inlägg? Hur går dina egna tankar om finländare ,månne tro?
    Och att vara svensk i Norge och gråta på någons blogg över elaka norrmän som roar sig på svenskarnas bekostnad känns konstigt. Har krig, hungersnöd eller dina politiska åsikter gjort att du har varit tvungen att fly till Norge? Om inte, åk tillbaka till Sverige om alla är så elaka mot dig. Lämna din lägenhet ,din arbetsplats till någon som verkligen uppskattar ett land utan krig.

    • Annica skriver:

      Förmodligen skrev hon så för att det spelar absolut ingen roll vilket land man kommer ifrån, det spelar ingen roll vad för religion man tillhör osv osv.

      Folk som du anser ”gnäller” om att de får kommentarer då de bor i Norge – så om man har träffat en norsk person som man blivit tillsammans med – ska man då bara stå ut med idiotiska kommentarer eller lämna landet inklusive sin partner? Jag förstår inte riktigt ditt resonemang, Lisa. Alla har väl rätt att slippa påhopp?

      Vad gäller specifikt finskar så är det oerhört vanligt att svenskar drar in att en person har finskt ursprung då de berättar något negativt om personens personlighet. För inte alltför länge sedan slängde folk ur sig titt som tätt att finnar alltid bar på kniv och var odrägligt fulla. Inte särskilt trevligt att förknippas med enbart baserat på vilket land man kommer ifrån.
      Att man inte har flytt till ett land pga av krig osv betyder inte att man inte förtjänar att behandlas med samma respekt som vilken annan människa som helst.

    • Maria skriver:

      Tack Annica, du förstod vad jag menade. Och på ditt exempel om hur finnar har/har haft det i Sverige så liknar det rätt mycket hur vi har det i Norge.
      Och Lisa – var någonstans ”gråter” jag? Jag har inte flyttat hit på grund av krig eller svält det är sant, jag flyttade hit för att det var otroligt svårt att hitta ett jobb i Sverige när jag var nyexaminerad, att jag stannat så länge som jag har är för att jag trivs väldigt bra med min arbetsgivare och i området där jag bor, men det hindrar inte att jag blir trött/irriterad på dessa tjuvnyp som ständigt kommer, självklart inte från alla men från en hel del. Anledningen till att jag tog upp det överhuvudtaget var för att visa att det finns mellan brödrafolken här upp i Norden också.
      Det finns arbetskraftsinvandrare i Sverige också (även om det väl inte är så vanligt som på 60- och 70-talet), tror inte de är förskonade från spydiga kommentarer, bör de då flytta hem om de störs av det eller kan de säga ifrån?

    • wigwag skriver:

      ”Finskar” var ett spännande nyord för mig. Har inte hört/sett det förut. Men jag fattar ju logiken. Svenskar/Finskar och Svennar/Finnar varav det senare paret möjligen har en något nedlåtande klang. För mig förblir det dock naturligt att även fortsättningsvis använda Svenskar/Finnar men om det finns några Finnar här som ”börjar dra kniv” för det vore det ju spännande att höra. Är förövrigt själv halvfinne och framhäver det ofta dessutom. Speciellt när Finnarna vinner över Sverige i hockey.

    • Cat skriver:

      Gällande finskar/finnar så fungerar begräppet ”Finländare” alldeles utmärkt som samlingsnamn för alla som bor i Finland. En finne däremot har finska som modersmål, och en finlandssvensk talar svenska som första språk.

  15. Amelie skriver:

    Så glad jag blir att du lyfter det här, så himla viktigt! Och så bra svar.
    Jag har ett dilemma vad gäller det där, kanske någon har något tips till mig? När jag lyfter saker som dessa så får jag ofta höra att ”dig var det minsann sting i”, ”här har vi en tjej med skinn på näsan” eller något i stil med att man inte trodde att ”en liten blond tjej kunde vara så kaxig”.
    Det gör mig galen. Jag vet inte riktigt hur jag ska möta det, eftersom att de plötsligt vänder diskussionen till något helt annat. Och även om jag försöker säga att det inte var det vi pratade om, så får jag ofta ett skratt tillbaka – som känns lite grann som en klapp på huvudet och ett ”sedär, det är det jag menar”.

    • wigwag skriver:

      Du blir alltså inte tagen på allvar och får ett nedlåtande bemötande. Som jag tolkar dig. Problemet för dig är då att du inte har ”status” i den grupp och för de frågor du försöker lyfta. Vad gör man åt det då? Inte mycket man kan göra enligt mig. Mer än att kämpa på, vara envis och inte ge sig. Bra att du blir ”galen” förresten. Det ska man bli och är en bra början.

    • Maria skriver:

      När de börjar skratta åt dig när ni diskuterar seriösa saker så titta bara på personen som skrattar (utan att du säger något), brukar vara en effektiv markör.

    • Amelie skriver:

      Ja, i vissa fall är det så. I andra fall känns det som en slags undanflykt för att slippa undan konfrontationen.
      Då får jag helt enkelt fortsätta vara tjejen med skinn på näsan och hoppas på att något går in!

    • Amelie skriver:

      Det ska jag träna på Maria! Jag har en tendens att bli väldigt arg när det händer. Men ska försöka bita mig lite i tungan då 🙂

    • Maria skriver:

      Jag är inte alltid så bra på det själv, men har märkt att det funkar bra när någon säger något plumt – det blir en sådan där obekväm tystnad och då har man själv makten.

  16. Desirée skriver:

    Bra att en sån rutinerad och känd retoriker som du är använder din kunskap för att tala om dessa så heta frågor. Och detta hjälper oss att inte glömma, någonsin. Viktigt är att vi tänker själva och inte bara tittar på utan agerar, precis som i ditt exempel. Jag brinner för att alla barn i Sverige ska få en trygg och lekfull uppväxt, som barn i ett demokratiskt utvecklat samhälle som vårat ska ha det. Jag vill även passa på läsare att gå på dina retorik kurser och seminarier, du är grym !

  17. wigwag skriver:

    Jag brinner nog inte för nåt nuförtiden. Har nog brunnit opp. Men om jag brann för nåt skulle det vara mobbade barn i skolan. Ni vet dom där grå små liven som aldrig säger nåt och som försöker göra sig osynliga eftersom varje gång dom säger nåt eller syns så blir dom skrattade åt och nertryckta.

  18. C skriver:

    Du skriver att det känns dumförklarande att skriva en sån text. Jag ska bara säga att jag tycker det var bra skrivet. Tystnaden är den som skrämmer. Det är när röster höjs som det blir effekt. Du är med och skapar effekt och jag blir inspirerad att göra detsamma. Tack för texten.

  19. Maria skriver:

    WORDS! Tack för ett reflekterande, respektfullt och viktigt inlägg om vad som sker i samhället.

  20. Elle skriver:

    Åh, tack för detta inlägg!! När kommer egentligen gilla-knappen?!
    Har en vän som ofta kör sådana uttalanden och det gör mig galen. Förr gick jag ofta in och började försvara och förklara, men nu har jag slutat med det. Ska börja med motfrågan istället, mkt bra 🙂 Det är också intressant att jag ofta får höra negativa kommentarer om mitt jobb som Sfi-lärare. När jag berättar vad jag jobbar med får jag inte sällan kommentaren ”vill de lära sig svenska då?” alternativt får de något svårt i blicken och säger ”oj.. det måste vara svårt”. Det avslöjar en hel del okunskap och vilka fördomar en del har kring personer som invandrar till Sverige. På ett sätt kan jag inte klandra dem, med tanke på att den bild de flesta får, nog skapas av media och inte genom riktiga möten.

  21. Erica skriver:

    Jag förstod inte riktigt denna mening:
    ”Folk som flyr från förtryck, kommer till Sverige och utövar samma förtryck.”
    Vill någon förklara för mig? 🙂

Lämna en kommentar