Det är bättre att bli bortvald av ett monster/en idiot


IMG_4187.JPG

Har ni tänkt på att det är lättare att komma över en person som beter sig som en idiot! Och gör hen inte det så är det lättare att i alla fall inbilla sig att personen var dum, lurade dig eller egentligen inte var så där fantastisk som du trodde. Ens omgivning hjälper en med denna bearbetning som är så väl behövlig efter man blivit lämnad av personen man var så kär i och hade målat in i sin lyckliga framtid. Klart hjärnan vill göra allt för att få personen att vara en lömsk elak jävel som inte är något att ha. Det är lättast så, men inte alltid sant. Han kanske är helt underbar och kort och gott inte tillräckligt kär i mig. Kan vi ta sånna sanningar eller borde vi få leva med våra vanföreställningar om hemska ex.

Jag är ett sånt där hemskt ex. En som gjorde slut och på omvägar fick höra att jag lurat mitt ex, att jag haft en agenda och inte älskade honom ”på riktigt”. Han var arg på mig. Och en liten reflex i mig vill höra av mig och förklara att jag fan inte har lurat någon, att jag älskade massor men inte tillräckligt för honom. Men jag gjorde inte det. För att låta honom gå vidare. Då är det bättre att man sväljer stoltheten och utan invändningar tillåter sig bli uppmålad som ett monster. För det är lättare från honom att få vidare från ett monster än en tjej som älskade honom mer än någon annan på den tiden. I can be your monster baby!

IMG_4188.JPG
Jag vet ex som har glorifierat mig och fortfarande inte har kommit över en. Det är ju inte bra. Då är jag hellre ett monster.

Är ni monster för några av era ex eller har ni ex som är monster?

Bloggvännerna har ordet

13 svar till “Det är bättre att bli bortvald av ett monster/en idiot”


  1. Emma skriver:

    Har bara haft ett förhållande där han dumpade. Jag var aldrig arg eller sårad, jag var bara extremt ledsen och hatade att varken han eller jag kunde påverka att hans känslor svalnat. Vi bråkade aldrig, ingen otrohet. Kärleken försvann från honom men stannade kvar hos mig. Mina vänner försökte trösta med att han kanske inte var så himla bra men det var ju inte sant, han var jättebra! För mig hjälpte det att höra och tänka att jag är värd en kille som är exakt lika kär i mig som jag är i honom, allt annat är ju varken rätt mot varken mig eller killen.

  2. Nina skriver:

    Har ett ex som det gått ca 10 år sen jag rätt taskigt gjorde slut men genom 1 äktenskap, barn och ej träffats sen det tog slut har vi haft sporadisk kontakt. Trots att hans fru ej velat det. Han har berättat om mig för sina barn. Vi sågs nyligen för första gången, då han nu brutit upp från sin fru, och jag kände verkligen hur han då släppte taget. Och insåg att jag inte är längre den där tjejen som var så ouppnåelig. På en piedestal. Kan inte förklara det, vi pratade absolut inte något om det. Men bara kände att han blev fri efter ha fått träffa mig igen över en middag. Alltid sårande för egot men det är bara en liten törn, är glad för hans skull mer än nåt annat 🙂

  3. knivlisa skriver:

    ÅÅÅ vad jag älskar att du har kommit hit till mama! Välkommen!!

  4. Madeleine skriver:

    Jag hade ett ex som var ett monster. Han dumpade mig pga fick inte ligga (jag var oskuld och inte redo), sedan följde det en tid där han under två tillfällen hällde alkohol över mig när vi träffades på uteklubbar och gav mig fingret. Sedan en tid efter det gav han mig en ros och ett ”förlåt”. Trots rosen skulle jag väl ändå säga att jag inte glorifierade honom ett skit haha.

  5. Carin skriver:

    Jag gjorde slut med min sambo för 11 dagar sen och jag är inget monster för honom än. Han vill ha tillbaka mig för allt i världen och har fysiskt ont för att jag har gjort slut… Jag funderar på att bli ett monster för honom men det är också så jävla taskigt på något sätt…. Så jävla jobbigt läge! :'(

    • Ida skriver:

      Vännen<3 Jag måste säga (av egen erfarenhet) att jag skulle bli mer upprörd om den jag älskar plötsligt börjar uppträda "elakt". Det skulle lämna mig med ännu mer saknad och funderingar, vart tog personen vägen liksom? För mig skulle det ta längre tid att släppa taget. Det känns inte sjysst mot personen som dumpar heller, att behöva spela någon man inte är. Jag tror att det är tiden som läker alla sår. Det man kan göra är ju att ändå finnas där, och lyssna, även om detta sker på avstånd. Du ska se att det blir bättre.

    • Linda skriver:

      Fint skriver Ida, jag håller helt med!

  6. m skriver:

    Jag träffade en kille i början av detta år som hade problem med att binda sig. Så jag slutade höra av mig till honom och för 2 månader sen träffades vi av en slump och då sa han att han vill träffa mig. Jag var tydlig med att han har betett sig som skit mot mig och han ville gottgöra med osv. Men han ville väl bara ha sex och inte ett förhållande, som jag ville, och nu försöker jag glömma honom. Det har gått 3 veckor sen vi hördes senast och det känns som 3 år. Jag tänker på honom varje dag och önskar att han var hos mig, men samtidigt så vet jag att jag förtjänar så mycket bättre. Jag var inte godtrogen, han kan vara den person som jag ville att han skulle vara mot mig, men han kan inte vara den personen mot mig. Jag är inte rätt person. Det är det värsta, att veta det.

  7. Har ett ex sedan över tio år tillbaka som fortfarande inte släppt taget… blir fan galen! Jag har försökt förklara, vara vänlig, vara skitotrevlig och ingenting hjälper. Inte ens när jag skaffade ny pojkvän (är visserligen singel igen men ändå, envist jävla ex!) Jag vill vara ett moooonster!

  8. lillajag skriver:

    Jag fick ganska nyligen en så fantastiskt fin komplimang av ett av mina ex (snart tio år sen vi slutade ses). Han skrev ”Jag brukar tanka kraft från dig, du är en sån fin tjej”. Gjorde min dag kan jag säga! (Även om jag är fantastiskt lyckligt gift :)) Är faktiskt inget av mina ex jag står på dålig fot med. Jag tänker på dom med kärlek, för att de ledde mig hit, till den stora lyckan <3

  9. Fanny skriver:

    Jag tenderar till att ha det smått sjuka beteendet att aktivt framkalla den andres monstersidor för att lättare kunna gå vidare. Jag provocerar och provocerar tills han tröttnar och slänger ur sig något taskigt. Funkade inte på mitt senaste ex dock :p Han dumpade mig, jag försökte i vanlig ordning att få honom att bli ett as, men han har aldrig varit annat än väldigt respektfull. Det var nu över ett år sedan och jag är fortfarande inte helt över honom. Jag är stensäker på att det är för att han fortsatte att vara sitt vanliga fina jag trots mina provokationer.

  10. Linda skriver:

    Jag vet inte om jag riktigt håller med. Jag vill att alla avslut ska vara utan frågor. Och om jag blir dumpad av någon jag trott älskat mig men att jag sedan tvivlar på att något var på riktigt så skulle jag spendera hela mitt liv att undra över det och vara arg och sårad. Men det kanske bara är jag som inte kan släppa saker.
    Men jag skulle hellre ha ärlighet och alla svar för ett komplett avslut. Då skulle jag kunna gå vidare och inte undra över om jag gjorde något fel och varför det blev som det blev.

Lämna en kommentar