Att glädjas trots en egen sorg


Bild 2014-10-01 kl. 18.47 #2

Jag läser era kommentarer och kan ana era tankar kring det här med Bellas och alla andra vänners graviditeter. Jag valde ju att sluta att skriva om kampen om att bli gravid för ett bra tag sedan. Men jag måste säga att jag har övat upp en bra färdighet i mitt liv och det är att separera min olycka från andras lycka. Det började redan på gymmet då jag blev irriterad på andra vältränade tjejer och killar. Jag ville ju inte känna så och tvingade mig själv att gå fram och berömma dem trots att jag samtidigt retade mig på min fysiks obefintliga styrka. Det lilla steget i glädje för andra trots den egna sorgen har hjälp mig på så  många andra områden i livet för visst vill man inte vara missunnsam och visst ÄR man skamligt nog missunnsam ändå. Men övning ger färdighet.

Jag är glad från djupet av mitt hjärta för Bella, Odd och Gillis som ska bli storebror. Jag är glad för mina andra vänner också. Och var det gäller den egna ”situationen” så är det ingen situation längre för jag är lycklig och har fokus på annat i detta liv som vi bara har ett av. Men tack fina för omtanken, det värmer massor!

Bloggvännerna har ordet

24 svar till “Att glädjas trots en egen sorg”


  1. Loppan skriver:

    Skrev just detta i ett tidigare inlägg. LCHF, visar danska och amerikanska studier skall dra ner på insulinet i kroppen. Kolla på kostdoktorns sida.

  2. Maria skriver:

    Jag känner en kvinna som har bara kunnat få barn var fjärde år, så än ska ni som har svårt att få barm inte ge upp hoppet. Våra kroppar fungerar olika och det får vi acceptera.

  3. Maria skriver:

    Så fint skrivet. Försöker själv tänka på att det inte finns en begränsad mängd lycka i världen, så bara för att andra får det jag vill ha betyder inte det att jag inte också kan få det så länge som det inte är exakt den partnern eller det jobbet eller det huset såklart (vilket det sällan är utan mer känslan). Dock inte lätt alla gånger.

  4. Malin skriver:

    Du är så klok du!
    På tal om barn, hinner du vara så mycket som du vill med Matheo? Jag vet att du skrev någon gång att du skulle prioritera tid med honom för att det gör dig lycklig.
    Jag själv har jobb med flextid. När jag inte lämnar pluttarna på förskolan börjar jag okristligt tidigt för att få vara med dem på eftermiddagen. Innan jag fick barn reste jag en del i jobbet men nu reser jag inget. När jag läser din blogg om alla dina resor tänker jag på hur jobbigt jag skulle tycka det vore att vara ifrån barnen så mycket. Men samtidigt vet jag att man vänjer sig vid sin situation och gör oftast det bästa av den.
    Kram till dig!

  5. Sanna skriver:

    Du vet inte om det , men jag tycker så himla mycket om dig . Har bara en storebror , men med dig har jag fått en syster . Läser din blogg ofta och jag ser upp till dig så mycket . Din ärlighet , din humor , din syn på livet , varvat med djupa /svåra ämnen – gör att jag som inte ens tror på Gud – ser dig som en Gud <3 tack för att du skriver , tack för att du berör . Tack för att du vågar säga vad du tycker och tack för att du varje dag lär mig mer om hur man kan förhålla sig till olika saker . Älskar att man aldrig har en klump i magen när man klickar in på din blogg , istället så försöker man verkligen ha tid över för att kunna sitta och läsa din blogg utan stress eller uppehåll. Du är underbar Elaine ! Ps. Ej lesbisk eller stalker

  6. Jämtlandshanna skriver:

    Du är en så klok kvinna!
    Det är väldigt lätt att skriva/säga att man glädjer sig för andra, men det kan vara svårare att faktiskt mena det. Men i ditt fall är jag övertygad om att du inte bara skriver det utan att det faktiskt är så också!
    Kramar

  7. pilla skriver:

    Ja, livet är for kort för att oroa sig/gräma sig över för saker man inte har. Bättre att uppskatta det man faktiskt har!

  8. Gutterflower skriver:

    Vilket fint inlägg!! Det kan vara knepigt det där men tycker själv att man kan vara genuint glad för andras skull samtidigt som det sticker till i hjärtat av det där: ”jag vill också!” Det ena utesluter inte det andra, så att säga. Dock vore det skönt att slippa missunsamheten för sin egen skull. Den kan göra ganska ont ibland…

    Superroligt för Bella med familj! Hon verkligen strålar på bilderna. 🙂

  9. Hanna skriver:

    Elaine!
    Tack för dina fina ord! Detta är en text som jag kommer memorera och gång på gång, gå tillbaka till för att hitta styrka i situationer där det behövs. Mitt framtida jag är evigt tacksam! Bästa nät-Jesus!!!

  10. Chatrine skriver:

    En av de svåraste sakerna efter att vår dotter dog (21 år gammal) var att lära mig att glädjas åt alla andras lycka över saker som hände deras barn, att deras döttrar blev kära och fick barn.
    Vi valde att i tystnad försöka få flera barn (inte pga att vi förlorat ett utan av kärlek) men tyvärr var det för sent så det blev en sorg till att bearbeta.
    Sakta men säkert har jag jobbat mig upp till förmågan att glädjas åt andras barn och barnbarn. Att få den förmågan att skilja min olycka från andras lycka har varit tufft men väldigt skönt. För när det värsta har hänt behöver man alla små guldkorn man kan hitta och idag gläds jag åt Bella och Odd, ett barn är en underbar gåva och HURRA för dem.

  11. maja skriver:

    Du är så klok elaine & jag ser upp till dig !
    En fantastisk stark förebild för många!
    Jag behövde de här inlägget, är mitt i detta sj, vill ha barn,kämpar & ligger i

  12. Linn skriver:

    Blev varm i hjärtat av detta inlägg, vilken fin start på dagen! Tror många kommer ha nytta av dessa kloka ord. Du är så bra, Elaine! Lika vacker på in- som på utsidan, vilket du visar här varje dag.

  13. Emma skriver:

    Så himla fint inlägg! Nu är jag inte i den fasen för att skaffa barn, men jag kan ändå ta lärdom av ditt fina tänkt! Just nu kan jag glädjas åt när andra får/har/lyckas med något som jag vill men samtidigt kan jag känna avundsjuka och sorgsenhet för min egna del. Har en del att jobba på med andra ord men även de små stegen får räknas, mina deppiga tankar berör ju enbart mig och inte min omgivning 🙂

  14. Ninni skriver:

    Du är klok och smart och allt kommer att bli bra. Vi bjöd på extra fint väder igår när du hälsade på i östergyllen!

  15. Ajje skriver:

    Klokt resonerat! Jag är själv gravid och har flera vänner som fått missfall och svårt att få barn och de tog avstånd från mig i början. Jag fick dåligt samvete för min graviditet och kände mig frustrerad över att de inte kunde just separera deras olycka från min lycka. Samtidigt som jag förstår att det måste kännas jobbigt så tycker jag att det är lite egoistiskt att inte kunna se steget längre och se mig.

    • Ewa skriver:

      Jag breakar ofta med mina vänner och dem med mig. En av mina bästa vänner fick sitt andra barn i år medans jag är ofrivilligt barnlös. Det tog 2 månader innan jag träffade hennes lilla familj. Inget konstigt alls och inte fick jag stå till svars för att jag inte orkat tidigare heller. Det är vänskap för mig.

      Det handlar inte alltid om att inte kunna separera andras lycka men din egna olycka. Ibland pallar man bara inte med livet och dess vändningar. Och då måste en paus liksom vara OK.

    • Dalle skriver:

      Hmm, om dina vänner inte fullt ut kunde glädjas åt din graviditet när de själva fått missfall, så beror det nog inte på att de är ”egoister”, utan på att de var ledsna och hade svårt att hantera den sorg som ofrivillig barnlöshet kan vara. Ingen människa vill ju vara missunnsam mot sina vänner, men ibland är man inte så stark, och då får man som vän kanske ta en ofrivillig paus?

    • Emelie skriver:

      Eller så kanske du skulle kunna se steget längre och se dem? Jag har aldrig fått missfall och kan därmed inte uttala mig om hur det känns. Men jag är ofrivilligt barnlös och har sett på i flera år nu när alla vänner runtomkring blir gravida och får nummer 2 och 3. Det är någonting jag tänker på varje dag och som jag måste kämpa med. Smärtan över att inte kunna få ett biologiskt barn med den jag älskar. Vissa dagar går det bra, men andra dagar orkar man bara inte vara i närheten. Dina vänner kanske behövde ta avstånd i början för att de helt enkelt inte orkade och det är inget konstigt. Du är inte i position att döma dem.

      • Kimi skriver:

        Jag har haft missfall. Min vän blev sen gravid och jag längtade efter barn. Jag ställde upp för henne ofta och lyssnade på hennes långa berättelser om att vara gravid. Det gjorde jäkligt ont. Jag sa åt henne men hon förstog nog inte riktigt hur ont det gjorde. Men jag ville vara hennes vän och lyssnade ändå. Sen fick hon missfall. Jag försökte stötta henne men det påminde mig för mycket om mitt eget missfall. Jag förklarade att jag inte pallade och tog en liten paus men försökte stötta henne så mycket jag kunde. Men nu är jag gravid. Hon ignorerar mig fullständigt och har verkligen tagit en paus från vår vänskap. Utan att berätta varför, utan att förklara, hon bara försvann. DET gör jäkligt ont. Jag pratar nämligen inte om min graviditet om inte någon frågar, jag vet hur ont det gör. Jag förstår så klart att det kommer att synas men jag är fortfarande samma person. Jag har ställt upp som hennes vän i många situationer men tydligen men hon kan ändå inte vara min vän nu. Synd för att jag trodde vi hade en fin (relativt ny) vänskap. Jag har stor respekt för att ta pauser eller inte ses på ett tag, men jag uppskattar ärlighet. Säg till mig varför du inte kan ses just nu, utan massa konstiga ursäkter. Kom inte heller bara till mig när du själv mår dåligt och behöver mig. Jag är ingen jäkla therapeut. Jag kommer aldrig igen sätta mig själv åt sidan och lida själv genom att vara för loyal mot vänner. Jag gillar mig själv som vän, jag är loyal, hjälper gärna och tar massa hänsyn till när man inte kan ses, avbokar i sista stund, osv. Men tydligen är jag för snäll och kan inte förvänta mig att folk gör samma sak för mig.

  16. emma skriver:

    Alltså Elaine – största drömmen vore helt klart att ta en fika med dig!! Finns det ens på kartan att det skulle kunna gå? 😀 Du är min förebild!!! KRAM!

  17. sara skriver:

    Du ör så himla BRA Elaine! Får mig alltid att tänka till. Kan du inte komma med mer tips om att just glädjas åt andra? Är just nu gravid för tredje ggn på ett år och hoppas att det går vääägen. Har nån sjukdoms-tjohosan som gör att barn med denna sjukdom blir förlamad, utvecklingsstörda, blind och döv. Jag och min man har gjort det svåra valet att göra abort i v 17 (när vi fått provresultaten som inte var glada) två gånger. Är två veckor efter bella, för att ha något att jämföra med, och kände bara ”neeeeeeeeeejjjjjjjjj” när jag såg att dom är gravida igen. Jag vill ju glädjas men kan inte!

  18. Sarita skriver:

    Skickar dig massa love! Är så otroligt impad av ditt senaste år, ny bok, synts i varje tv-soffa! You go girl!

  19. Kimi skriver:

    På tal om att glädjas åt andra. Mellan mitt missfall och min nuvarande graviditet försökte jag tänka att man oftast inte vet hur svårt det har varit att få barn. Personen med stor mage du ser på tunnelbanan som du är avundsjuk på kanske har haft år av sorg bakom sig, kanske inte men att utgå ifrån att alla blir gravid vipps är inte bra för ens själ. Dock önskar man att folk som faktiskt blir gravid ’vipps’ inte kastar ut det ’in your face’ och respekterar att inte alla har så lätt.

Lämna en kommentar