Så fin jag var


IMG_1521

Stor och gravid i Norge. Jag tycker jag var himlans fin som gravid. Att ruva på barn var det bästa i alla fall de tre mellanmånaderna. Tyckte de tre första och sista var så trötta på olika sätt. Här har ni mig gravid i tredje månaden. Tröttheten hade precis börjat lägga sig och graviditeten började äntligen att synas. Jag blev så glad när folk sa ”du är gravid, gå före” på flygplatsen i Brasilien.

IMG_0542

Men allra roligast var när ungdomsgäng kollade in mig och började busvissla på tunnelbanan när jag satt ner. Jag brukade vinka tillbaka och le. Sen när jag ställde mig upp så blev de alldeles chockade när de fick se min gravidmage. Haha, då brukade jag ”döda” dem med att göra juckrörelser i luften innan jag gick av. hahaha, jag och mina tvångstankar.

IMG_2490

Så sött att jag trodde att jag var enorm redan 4:e månaden i Brasilien, så enorm att jag behövde en baddräkt. Man kan säga att jag hade ingen aning om vad som väntade.

IMG_0335

/Elaine, skulle kunna vara gravid tio gånger till om hon fick och hann.

Bloggvännerna har ordet

19 svar till “Så fin jag var”


  1. jenny skriver:

    Oh jag har saknat ditt underbara skrivande som får mig glad, varje gång 🙂 Tusen tack!!

  2. Lisa skriver:

    Nääää! Det där är väl ändå Uppsala? Vid tågstationen intill restaurang Stationen. Eller finns en likadan plats i Norge

  3. Tove H skriver:

    Oj vad du är fin gravid ja! Jag kände mig mest… Jag vet inte. Jag kände att det var jobbigt att visa magen. Att det var för personligt och intimt, tycker det var jobbigt när vänner ville se magen. Kändes som att de frågade om att få se mina bröst eller något. Men jag älskar att se andra gravida, så fint!!

    • Dragana skriver:

      ÄNTLIGEN något som jag känner igen mig i. Jag ska ha barn om ca 1 månad och jag har faktiskt tyckt att det är jobbigt när folk rör min mage och ska hålla på och gulla. Jag vill inte att folk pratar om den, förstår inte varför egentligen men det känns som något som jag bara vill dela med min man. Jag tar aldrig upp ämnet magen/graviditet med andra människor än min man. Har en svägerska som gärna vill både klämma, pussa och krama magen och behöver jag säga att jag undviker henne och gärna sätter mig 5 platser bort i soffan för att undvika närkontakt.

  4. Jeanna Holmgren skriver:

    Vilken fin tillbaka blick, du ser väldigt glad ut på alla bilder dessutom.

  5. Marit skriver:

    Så fin, då som nu, nu som då <3

    Jag vet inte om jag har berättat, eller om det är rätt tillfälle att berätta nu, men gör det iallafall.

    Loppan har blivit storasyster till en riktigt unik liten tjej, vårt pyre Emma (nu fyra månader) har just fått diagnosen albinism.

    Vi upptäckte ju direkt att hon var väldigt ljus i hyn och hade väldigt ljusblondt hår, men tänkte inte så mycket på det. Efter en dryg månad började vi reagera på att hon inte gav ögonkontakt och kontaktade vården, och på den vägen är det. Förutom det faktum att Emma inte tål sol och har alldeles vitt hår/ögonbryn/ögonfransar så kommer hon aldrig att få en bra syn. Just nu ser hon cirka 5-10 cm och förhoppningsvis blir det bättre med tiden men det kanske inte blir det.

    Jag har en ganska svår tid bakom med mycket tårar och känslor som svallat hit och dit. Samtidig som man inser att det är långt ifrån det värsta som kunde hända så är det tufft att inse att ens barn inte är som alla andra, att hon kommer att behöva kontakt med sjukvården hela sitt liv och mycket hjälp och stöd.

    Jag ångrar mig dock inte en sekund, Emma är så fantastisk och det är så härligt att se Ida ta hand om och älska sin lillasyster. Jag försöker att tänka positivt och peppa migsjälv, för jag inser att jag kommer att behöva ta fighter jag aldrig trott jag skulle behöva ta.

    Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att jag blir inspirerad av att läsa din blogg, att jag lär mig tycka om mig själv genom att läsa hur du tycker om dig.. Att jag duger som jag är och att jag kan om jag vill. Jag läser dina böcker och tar till mig av dina tips, för retoriken kommer att vara viktig.

    Jag önskar dig allt gott i vanlig ordning, att du får möjligheten att vara gravid så många gånger du själv vill och att Matheo får bli storebror. Jag har inga tvivel om att det blir så, det är bara rätt barn som ska hitta hem till er först så som Emma hittade hem till oss 🙂 <3

    Kram från Marit, loppan och Emma!

    • esterii skriver:

      Kram till er alla:) Allt har en mening..

      • Jo skriver:

        Nej, allt har inte en mening. Få saker gör mig så arg som när folk säger att allt har en mening. Allt har fan inte en mening. Vad är meningen med att barn, BARN, blir utsatt för lidande världen över dagligen? Det som händer i Irak just precis nu, där mina vänners familjer lever i total terror, kan du snälla förklara vad meningen med det är? Eller allt som händer i vartenda land där barn, flickor, pojkar, kvinnor, män lider och mår dåligt? Ett lidande som FÅ västerlänningar förstår. Vad är poängen med att folk är så jävla fattiga i Nepal att de måste flytta till Qatar och jobba för inga jävla pengar alls, pengar som de sedan skickar hem till sina älskade fattiga familjer. De får inte ens leva tillsammans och risken att han dör när han jobbar i Qatar är otroligt hög. De vet redan nu att flera tusen nepalesiska arbetare kommer dö innan den där jävla fotbollscupen ens har hunnit öppnas.

        Snälla – förklara meningen med pedofili, kvinnomisshandel, kvinnlig könsstympning, våldtäkter, kvinnomord, hatbrott, krig, ebola, folkmord. Mitt hjärta blöder när jag läser tidningen och mitt huvud sprängs när jag hör ännu en västerlänning kläcka ur sig värdelösa floskler i stil med ”allt har en mening”. Det är verkligen nåt man bara kan säga när man vet att man inte riskerar att bli dödad imorgon, att ens barn inte kommer dö av svält, att man är priviligerad och har det lätt jämfört med världens fattiga.

        Jag ber om ursäkt om jag låtit arg, men jag är faktiskt upprörd.

        • Chatrine skriver:

          Jag kan inte annat än att hålla med dig där. På minnesstunden för vår dotter fick jag den idiotkommentaren av en bekant. Hen tittade på mig med allvarlig blick och sen kläckte personen ur sig ”det är alltid en mening med det som händer så det finns säkert en även här”. Jag tvingade mig att djupandas och tänka på nåt annat, annars hade jag lappat till och det hade inte varit särskilt smart av mig.

        • Anna skriver:

          Ibland förstår man inte något i stunden men gör det längre fram i livet. Verkligheten har så många nivåer, inte enbart det vi kan se och höra, och universum är så stor. Det finns inte heller enkla svar på ”varför” och ”vad är poängen” utan olika människor förklarar det som händer utifrån ens egna kunskaper, tron, erfarenheter, värderingar och världsbild.

          • Jo skriver:

            I call bullshit. Bara för att människor, trots fruktansvärda lidanden, lyckas pick themselves up och fortsätta leva betyder det knappast att det fanns nån form av plan med det som hänt. Folk överlever och blir starka för att de MÅSTE. Alla klarar det inte, vissa (många) tar livet av sig för att de inte står ut.

            Det finns ingen mening med allt. Det är bara påhitt av tramscitatfacebookande västerlänningar. Jag utmanar dig – ta mitt gamla jobb och åk och jobba med fattiga människor på landsbygden i ett litet afrikanskt land. Känn äkta uppgivenhet och hopplöshet och sätt dig där och försök förklara meningen med att de här människorna ska dö medan västerlänningar skuttar runt hemma och är glada. Varför dessa människor haft oturen att födas i ett land där majoriteten kommer leva i total fattigdom. Där flickorna inte får gå i skola, där över 70 procent av flickorna fått sina könsorgan STYMPADE, där flickornas liv är att om de har tur få vara första- eller andrahustru åt någon de inte väljer själva. Där de sedan har ett tufft liv att se fram emot, med många barn (om de har tur, får de inga alls blir allt ännu värre) och otroligt mycket hårt jobb.

            Eller allt fruktansvärt som sker bara i Sverige. Vissa tvingas tigga, oskyldiga barn råkar ut för dagispedofiler. Föräldrar förlorar sina barn i fullkomligt meningslösa, orättvisa och onödiga olyckor eller sjukdomar.

            Det finns inte en mening med allt. Vissa saker är helt enkelt bara orättvisa och för jävliga.

      • Marit skriver:

        Jag tror inte att Esterii menade något illa med sin kommentar, tvärtom.. Och även om jag kan se en mening med att Emma kom till oss så förstår jag vad ni menar.. Förstår dock inte vitsen med att skapa en så ”irriterad” konversation över en kommentar som var välmenad? Tyvärr behöver man inte bege sig speciellt långt utanför dörren för att ta del av folks lidande och mitt hjärta blöder också för de som har det dåligt, speciellt för barn som inte kan försvara sig och är beroende av vuxna..
        Men det var inte det min kommentar handlade om och som sagt, jag tvivlar starkt på att Esterii menade något elakt.

        • Jo skriver:

          Givetvis menade hen inget elakt, det har jag heller inte skrivit. Jag säger bara att jag inte håller med, att jag tycker att det är en okänslig och ignorant sak att säga. Och då blir jag irriterad och då säger jag det, så funkar jag liksom.

          Om man är det minsta påläst om hur världen ser ut så blir man arg av en sån kommentar eftersom den rättfärdigar en himla massa fruktansvärda saker som inte borde få ske med ”det har också sin mening, även om vi inte kan se det nu”. NEJ, det har ingen mening, det borde inte få vara såhär, punkt jävla slut.

  6. Jennifer skriver:

    Fina bilder! Jag såg precis en video jag tror du gärna skulle vilja se och dela, Joel Kinnaman har spelat in ett klipp med ecpat om hårdare straff mot sexuellt utnyttjande sv barn, med hashtaggen #sopigstraffskala sök på youtube på Jirl Kinnsman och ecpat. Sevärd!

  7. daniela skriver:

    du strålar verkligen på första bilden!

  8. Mia skriver:

    Jaa Brasilien är så bra mot barn. Vi stod i lång passkö och de plockade genast fram barnfamiljerna längst fram i kön. Såklart! Jag hade inte barn då men känns så naturligt. Till skillnad från här, vi skulle åka av en färja igår med gallskrikande bebis i baksätet, ingen aning om när det ska ske och när det nästan är vår tur så stoppar de och släpper fram några andra. Så hemskt! Ungen hatar bilstolen men så fort bilen kör blir hon lugn. Jag sprang som en galning mellan min plats fram och hennes bak för att iaf kunna stå bredvid och klappa och försöka lugna.

Lämna en kommentar