Kanske inte en Brio Go, men ändå


Barnvagnen krånglade ute på Aspö så vi tog Matheo i en skottkärra. Det gick ju hur bra som helst och med en handduk som underlag. 20140728-011747-4667190.jpg

Jag kan tänka på hur mycket den moderna föräldern ojar sig över en trasig barnvagn eller uteblivna leksaker. Jag ojar mig över mycket som Matheo kan leva-, och till och med är lycklig utan. Ibland undrar jag inte om saker och ting säljs för föräldrars psyke istället för barnens behov…

/Elaine, måste dubbelkolla sitt psyke…

Bloggvännerna har ordet

10 svar till “Kanske inte en Brio Go, men ändå”


  1. Ania skriver:

    Här på landet är det det bästa som finns att få åka skottkärra! 🙂

  2. Leila skriver:

    Håller absolut med. Ofta vill vi föräldrar så gärna ge våra barn allt och vi tampas med skuldkänslor över att vi inte kan ge allt. Eller jag i alla fall. Vi tror att man är bra förälder som kan ge barnen en ”bra” barnvagn, märkeskläder efter säsong och bytesalternativ, ett eget rum fullt utrustad med leksaker som håller de sysselsatta från morgon till kvällen, m.m. Men i själva verket är allt barnet behöver vår kärlek och bekräftelse. That’s it. Allt annat är sekundärt.

    Åtminstone tills de är tonåringar iaf 😉

  3. Skottkärra funkar ju klockrent! Sån åkte vi barn omkring i på landet (lättare att manövrera än de gamla tunga barnvagnarna utan stötdämpning osv) 🙂
    Barndomsminnen! 😀

  4. Apolonia skriver:

    Håller med Elaine. For meget dårlig samvittighed over for så lidt….?

  5. Tror du har rätt i att det mesta av alla pryla är för föräldrarnas skull, om man köper alla bra och fina och säkra och ”rätt” saker till sina barn måste man ju vara en bra förälder, eller?

  6. Mia skriver:

    Dessutom är det ju mkt roligare att åka skottkärra!
    Jag rensar och rensar bland barnens prylar. Man hittar ju inte favoriterna när det är för mkt. Hellre få guldkorn än galet mkt saker. Sonen leker dessutom så mycket bättre med sina saker när det inte är för mycket för då hittar han det han gillar.
    Har redan börjat en dialog om att vi inte ska få en massa julklappar i år, kan bli ett större projekt men jag tycker hellre att han får en bra sak än en massa paket som han bara kastar undan ändå.

  7. Tove skriver:

    De stora vinnarna är såklart de som tillverkar/säljer dessa. Barnen i den åldern är ju oftast omedvetna!

  8. E skriver:

    Jag tror du har rätt. I mångt o mkt ”luras” vi föräldrar till diverse köp som vi bara ”måste” ha för att våra barn ska växa upp till trygga och lyckliga människor. Men samtidigt vänder jag mig lite mot hela ”all we need is love” grejen. Visst, kärleksfulla och trygga föräldrar är det viktigaste. Absolut! Men själv längtade jag efter barn i över fem år för att kunna ge allt det jag ville. Jag lyssnade på en radiointervju med dig Elaine. När du beskrev hur du åkte till Skansen (var det va?) med Matheo o mindes hur du varit där som liten. Hur ni inte kunde köpa nåt då, för inträdet var dyrt nog. Nu ville du köpa flera ballonger till din pojk, bara för att du kunde. Och jag kände SÅ VÄL igen mig i det där! Så när jag köper ett gossedjur TILL(!) som min dotter hittat i leksaksaffären så gör jag det med glädje. Inte för att hon absolut behöver ännu en nalle, utan för att jag vill ge henne allt. Allt som jag själv inte kunde få som barn. Men alla har inte den möjligheten. En del barn får aldrig den där ballongen, nallen el vinterskorna. En del barn får ärva storasyrrans skor, trots att de är slitna. En del barn får ont i magen när det anordnas cykelutflykt i skolan , för de har ingen cykel och en del föräldrar tvingas söka extra bidrag för att kunna köpa en begagnad vagn. Och de föräldrarna har inte lyxen att säga ”nej men kärle är viktigast!” Iaf inte med så där väldans hurtig ton.
    Finns flera aspekter på det här med prylar, pengar och behov.

  9. Sanna skriver:

    Åh vilken underbar bild <3

  10. Åh gud jag var helt tvärtom och blev superanti saker när jag blev mamma. Kände en sån sjuklig prylhets från omgivningen och fick ångest och ont i magen av alla saker man borde ha. Fick till och med ångest av vissa presenter som vi fick, men nu är den stressen borta tack och lov och jag kan komma på vissa prylar jag ska införskaffa inför nästa gång som hade kunnat underlätta bebistiden med Adrian.

Lämna en kommentar