En ”snabbis” med Gustav


20140724-175727-64647256.jpg

Igår fick jag äntligen träffa min baby. Han kom och hämtade Matheo på bryggan, sen skrotade vi runt i Nynäshamn innan de åkte iväg till Gustavs gäng. Det är skönt och sunt att vara ifrån varandra lite. Det känns som att många par smälter ihop och tappar bort sig själva i parskapet. Sånna är inte vi, inte längre i alla fall. Eftersom vi både jobbar och lever ihop så är det desto viktigare med lite tid ifrån varandra. Men vad man saknar❤️.

Ni var några som undrade hur Gustav tog det att jag är på landet med två, som några av er kallar det, killkompisar. Jag ser mer mina vänner som vänner oavsett om de är killar eller tjejer. Jag har alltid haft kanske 50% killkompisar och det var perioder då jag var mobbad av tjejer som jag bara hade killkompisar. Julius, David och jag har varit vänner sedan gymnasiet. När vi hängde då så var det ingen som reagerade. Men nu när vi är vuxna och dessutom lite utav ”late bloomers” så höjer många på ögonbrynen. Det ser ut som jag går omkring med två bodyguards och för betraktaren så är det nog få män som skulle känna sig bekväma med att skicka iväg sin respektive med två hunkar. Men oavsett muskelmassa, kön eller marknadsvärde på singelmarknaden så är mina killkompisar inte killar för mig – de är mina kompisar.

20140724-180523-65123494.jpg

Hur är det för er och era respektive. Har ni tjej- och killkompisar och är er partner ok med det? Jag har haft killkompisar vars tjejer inte varit bekväma med att jag var tjejkompisen till deras kille. De killkompisarna har jag tyvärr förlorat. Mina pojkvänner däremot har fattat att kompisar kommer på köpet med Elaine.

Bloggvännerna har ordet

41 svar till “En ”snabbis” med Gustav”


  1. Babbsan skriver:

    Åh härligt med sådana killkompisar 😀 De är som storebröder! Jag har ofta erfarat att det är killkompisens tjej som blir svartsjuk och blir hotad när killen umgås med mig. Det är ju såklart jobbigt och håller inte om inte killen klarar av det för vänskapsrelationen blir ju ansträngd. När det kommer till mina killar kan de ha blivit lite svartsjuka sådär men de blir inte som killkompisarnas tjejer i alla fall. 😀 Det är himla härligt med killkompisar, önskar att jag hittar mer utav det i framtiden för med killar känner jag mig trygg på ett helt annat sätt.

  2. jessica skriver:

    Hänger Gustav med tjejer och tar du lika lätt på de? Jag har erfarenhet av att tjejer är känsligare med de där. Jag tycker man kan ha vänner men de finns få människor jag släpper in på min privata svär och känns fel att bli djup men en killkompis när jag har min kille på något vis de räcker med min kille sen kan ja väl hänga med killar men oftast har de tjejer och då faller de sig naturligt att man inte hänger.

  3. Helena skriver:

    Sund inställning till vänner! Är dessa hunkar singlar?

    • Babbsan skriver:

      Hoho 😉

    • Petra - powerpingla i förorten skriver:

      Jag vet inte vad det är med mig, men alltid när jag läser ordet singel eller singlar så läser jag först snigel eller sniglar! Det blev väldigt djuriskt här för mig ett tag med hunkar som är både orangutanger och sniglar… Fattade inte vilken metafor jag missat nu 😛

  4. Hope skriver:

    Kompisar är kompisar, spelar ingen roll för mig om det är en kille eller tjej!
    Måste säga att det är oerhört trevligt att se dina kompisar i bar överkropp 🙂

  5. Ella skriver:

    Fast jag kan inte låta bli att tycka att du bortser från det uppenbara eller låtsas som att det inte existerar. För joo, det FINNS faktiskt en skillnad mellan kill och tjejkompisar. Det kan mycket väl uppstå en attraktion mellan dig och dina killkompisar om du är heterosexuell, vilket jag gissar på att du är, hehe. Det finns en dragkraft mellan män och kvinnor, vänner eller inte. Det finns en inre biologisk drift som gör att tjejer tänder på muskler, manlighet, manlig närhet, fermoner etc etc. Vill du påstå att det är absolut ingen skillnad mellan kill och tjejkompisar? njaa….

    • Anna skriver:

      Fast vad spelar det för roll? Man kan ju bli tänd på många, oavsett om det är kompisar eller främlingar. Det betyder ju inte att man måste göra något som sårar ens partner. Eller ligger du med varenda person du tänder på? 😉

      • Ella skriver:

        Vem sa något om att ligga? Men att man ska tända på sina killkompisar är väl inte så nice när man är gift, eller? För övrigt, så himla svenskt det här. Hela hen grejen i ett nötskal:) det är skillnad på tjejer och killar, punkt slut.

        • Fast det låter väldigt trist, att se varandra som vandrande attraktionsobjekt? Dessutom är det farliga inte attraktionen, det är om man agerar på den utan att tänka efter. Jag ser attraktiva män på stan, men är de värda att slänga det jag och sambon har i sjön för? Nej.

    • elliphanten skriver:

      Håller inte med. Jag tänder verkligen inte på alla män bara för att de muskler eller är ” snygga”. Det måste finnas mer tex vissa karaktärsdrag för att jag ens ska överväga en romans.Personligen vet jag snabbt om en kille är bara vän, sk friendzonad och då kommer han inte längre än så! Jag går alltid på magkänslan och första intrycket således finns lite utrumme för att jag ska ändra mig. Ja det finns dragningskraft mellan heterosexuella kvinnor och män, men det finns långt ifrån attraktion mellan alla dessa. Det är fint att man kan ha en helt vänskaplig relation bara.

  6. Är det inte ofta så att vänner man haft innan förhållandet som är av det andra könet räknas som mer ok? Än om jag under tiden vi är tillsammans blir väldigt nära vän med en kille?

  7. Eveliina skriver:

    Jag är nyfiken på att läsa mer om hur och när du blev mobbad. Jag förstår att det kan vara smärtsamt att skriva om och har du redan skrivit om det så länka gärna istället. Mitt intryck är att du var väldigt utstött men hade du några vänner i din klass eller på din skola och har du träffat någon av dem som mobbade dig på senare år? Som sagt, förstår om det är jobbigt så vill du inte ta upp det har jag full förståelse för det.

  8. Johanna skriver:

    Min bästa kompis är en superstilig och trevlig man. Min kille har aldrig haft nått problem med det och en får honom lite på köpet när en väljer att hänga med mej. Han är dessutom väldigt trevlig så det borde ses som en bonus =)
    Jag har också haft killkompisar vars tjejer inte varit bekväma med att jag var tjejkompisen till deras kille. Och bästisens ex var fruktansvärt svartis. Men det var hon som fick lämna, inte jag.

    • jessica skriver:

      Så är de men ibland är de jättestörigt när vissa kvinnor ska vara alla mäns bästa vän hela tiden och kvinnor har en tendens att alltid vilja bli sedda bekräftade av alla män ständigt och då är de enormt störande när en man har tjejkompisar som är sådana. De finna män som har bästa tjejkompisar som blir skitsura och svartsjuka när han träffar sin kvinna för de känner sig åsidosatt de fattar jag inte se minsta. Och träffar man partnern i sitt liv så får man ju försöka kompromissa inte lämna de låter ju konstigt.

      • Ewa skriver:

        Jag håller med Jessica.

        Den där tjejkompisen som blir sur för att hennes killvän vill ha en kväll hemma och skuldbelägger då flickvännen till att vara ”sur och svartsjuk”. Det kan ju också bero på att väninnan aldrig visat intresse för att lära känna sin bästa kompis tjej och för att killen helt enkelt inte hade behov av sin kvinnliga vän efter att ha hittat kärleken.

        Sen vårdar alla sina förhållande olika. För mig och min kille är det självklart att göra det mesta ihop. Tycker det är lite uttjatat med egentid och ”akta för att smälta ihop” snacket. Endel trivs faktiskt med att ”sitta ihop”. Inget rätt och fel här inte anser jag.

  9. Johanna skriver:

    Fast ni verkar ju vara ifrån varandra hela tiden. Verkligen. Hela. Tiden. Förlåt. Borde jag be om ursäkt? Önskar dig och din familj all lycka.
    Men ni är så ”hälsosamt” ifrån varann hela tiden.

    • Måste säga att jag uppfattar din kommentar som lite märklig. Kan du utveckla vad du menar? Eller vad du ville säga med kommentaren? 🙂

    • Isabell skriver:

      Jag fattar inte heller. Vad menar du?

    • wigwag skriver:

      Fast du vet väl om att dom är gifta, har ett barn och driver ett företag tillsammans? Kan ju knappt bli tajtare än så och det är väl bara fantastiskt bra om dom kan fixa delad semester så dom får lite space från varann. Jag tycker det verkar sunt och framförallt oerhört klokt av båda två.

  10. Isabell skriver:

    Håller med en ovanstående om att det är ”känns” mer okej att ha kvar sina gamla killkompisar än att skaffa sig nya i förhållandet. Jag gick tex i en klass på gymnasiet med endast killar och vi har än idag en väldigt nära relation. Min man är inte särskilt svartsjuk av sig och har aldrig sett det som något problem. Jag har alltid varit mer utav en ”pojkflicka” så jag har/haft väldigt många killkompisar.

  11. Sanna skriver:

    Jag älskar hur min kille är när jag säger : ska iväg och ta en kaffe med han eller han. Då lyser min kille upp och säger ; åh vad roligt gumman , ha så skoj , hälsa !
    Han hatar nämligen att fika och unnar mig att få träffa vänner ( killar eller tjejer ) att göra det med , aldrig någonsin att han ringer sen och ifrågasätter eller undrar HUR MÅNGA KILLAR VAR DÄR ? Mm ,

    Har tjejkompisar som sagt till sina killar ; åh va kul , åk iväg du . Sen har dom ÄLTAT OCH ÄLTAT och varit tjuriga när deras partner kommit hem och börjat säga ; jaha , e du tänd på henne ? E hon snyggare än mig ? Bl.a. Bl.a. Bl.a. .
    Sen kan dom ringa mig och säga; Sanna. Vi åker iväg så min kille får känna hur det känns att bli svartsjuk .

    Då har jag satt ner foten och sagt ; det är inte sunt , det kommer jag inte gå med på. Lita på varandra !!om du medvetet vill såra din partner så ligger problemet hos dig , inte honom .

    Kommunikation är så viktigt , att allt man gör med andra i ett sammanhang där ens partner inte är med – ska kunna vara något man kan göra när ens partner ser .

    Respekt och kommunikation .

    <3

  12. wigwag skriver:

    Jag fattar det hela som nån slags revivel eller vad det heter. Det kan aldrig bli samma grej som förr om Gustav eller för den delen nån annan är med. Och att få en känsla av den där täta gemenskapen man hade, och kanske bara kan ha när man är riktigt ung, är väl själva grejen liksom. ”Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen.” Är ju ett uttryck från torka aldrig tårar.. som fastnat lite, men jag skulle vilja tillägga att ibland och med rätt personer inblandade kan man komma jävligt nära. Wigwag tror sig fatta precis vad det handlar om.

    • wigwag skriver:

      Förresten fattar man ju bättre det här med ”Jocke” mot bakgrund av det här. Gissar att du Elaine skulle ge rätt mycket för en ”revival” med honom också men det går nog inte…

  13. Maria skriver:

    Det finns inget rätt eller fel i detta. Det är upp till varje par att välja att leva som dem vill. Det är upp till Elaine och Gustav att besluta vart deras gräns går. Dem litar troligtvis på varandra så mycket att dem inte ser något fel i att deras partner umgås med det motsatta könet. Bara för att man är hetero så behöver man inte attraheras av alla från det motsatta könet, trots ett attraktivt yttre. Jag har killkompisar som känns mer som bröder till mig.
    Vissa har ifrågasatt varför Elaine och Gustav är ifrån varandra så mycket nu under semestern. Det finns väl ingen mall för hur ett par ska leva? Finns dem som väljer att spendera tid ifrån varandra för att kanske hitta tillbaka till ”den” gnista. Man vill kanske inte förlora sig själv i tvåsamheten. Nu syftar jag inte att det kan vara så i detta fallet. Bara för att man är gift så behöver man inte ha samma intressen. Att vilja spendera en del av semestern ifrån varandra är ingen big deal. De lever o jobbar ju ihop.

  14. K. skriver:

    I mitt fall upplevde jag tyvärr att merparten av mina killkompisar som jag trott älskat mig på riktigt och som alltid sagt att jag är deras bästa vän, ringt mig när dom velat prata och dykt upp på 5 min när jag behövt dom, har försvunnit när jag gått in i en seriös relation. Nu när jag fått barn och ska gifta mig är det väl bara 1-2 kvar. Tycker det är riktigt tråkigt för det har varit fina speciella relationer men det är som att dom inte kan ”dela” mig med mannen med stort M. Vet inte om det beror på att de endast varit vänner med mig för att känna att de är speciella, eller om de innerst inne alltid haft en annan agenda och nu tjänar jag inget syfte längre. Jag tror absolut att män och kvinnor kan vara nära vänner utan attraktion men jag tror också att det är ovanligt att det faktiskt är och fungerar så under en längre tidsperiod (10-20 år). Liksom jag har nog haft mindre förälskelser i de flesta av mina killkompisar och vice versa men man har valt vänskapen före då den varit viktigare.
    Äsch vad jag svamlar.

    • Ann skriver:

      Jag fattar PRECIS!

    • Anna skriver:

      Så kan det ju vara även med tjejkompisar. Tappade förtroligheten med en del när jag gifte mig, även fast jag verkligen försökte att bjuda in till att lära känna min man och mig tillsammans. Men de ville ha mig för sig själva och accepterade aldrig att min man kom in i bilden ( och därefter fyra barn).

      • Johanna skriver:

        Tycker det är skittråkigt när tjejkompisar tar med sina killar jämt. Bara för att de delar allt betyder det ju inte att man själv vill dela allt med den andres partner. Det är tråkigt när två utåt blir ett.

        Och det är synd att det i samhället är tabu att man som vän kan få blandade känslor när någon blir ett par. Friendship as we know it ändras ju då.

        Kan vara att jag talar ur perspektivet som evig singeltjej, fast jag har min kärlek nu.

        • K. skriver:

          Ja fast jag tycker det är skillnad på att vara typ 20 och ta med sig pojkvännen på typ varje tjejmiddag och att vara gift/ha barn/livspartner och förvänta sig att man ska kunna ha gemensamma relationer. Det finns sjukt lite ”fritid” när man är stadgad och man ska hinna med jobb, träning, släkt, egentid, barn och vänner. Att ha en önskan om att kunna umgås som par med sina vänner så att man får ihop livspusslet tycker inte jag är konstigt. Att som vän inte ha förståelse för det tycker jag är desto konstigare. Då kanske man inte borde vara vänner, om man inte har en delad vision om hur vänskapen ska utvecklas och hålla genom åren. Vill absolut kunna gå ut och åka iväg själv med väninnor när jag är äldre och har äldre barn men tiden finns faktiskt inte nu.

  15. Ann skriver:

    Jag älskar att ha killkompisar. Men jag tycker att problemet ganska ofta blir att killen (speciellt om han är singel) får för sig massa tankar om att det ”skulle finnas nåt mer” mellan oss. Bara för att jag är som jag är..öppen, glad och positiv. Fast jag alltså är i ett förhållande och har barn.Det har förstört ett antal kompistelationer med killar där stämningen blivit weird..

  16. Johanna skriver:

    Jobbigt när flera med samma namn kommenterar men här kommer en till Johanna!

    Jag har så himla mycket killkompisar så det kom på köpet. Mamma frågade en gång hur min kille tar det, men han får liksom deal with it. Även om det innebär myskvällar eller galna partykvällar med mina killkompisar. Det är ju mina kompisar.

    Jag är av åsikten att man bara är i en relation för att man valt varandra. Jag hsr valt min älskling och han har valt mig. Då kan vi väl bara lita på varandra? Trygga i vetskapen om att vill man inte mer, då säger man det. Men så länge vi är tillsammans…så är vi det men vi är inte ett. Vi är fria att röra oss som vi vill.

    Vad snurrigt inlägg av mig. Hmh. Jaja! 🙂 tycker du och Gustav verkar ha världens bästa relation. Liv, överhuvudtaget. Du är värd allt gott Elaine! Kram

    • Det låter som en klok och sund relation. Jag var tydlig från början med att jag har killkompisar och så är det. Hans reaktion blev ”Så skönt, för jag har tjejkompisar” Så var det ”problemet” löst. Jag jobbar dessutom på en arbetsplats med bara kvinnor så det är skönt att träffa sina killkompisar på fritiden och få lite balans =)

  17. Petra - powerpingla i förorten skriver:

    Bland mina vänner finns de flesta sorters läggningar så skulle man vilja skulle man kunna se hot i varje hörn, även bland vänner som är tjejer 🙂 Så för oss har det väldigt naturligt fallit sig så att man litar på att vänner är vänner och inget annat. Hade ett ex som var väldigt svartsjuk på just mina tjejkompisar eftersom han trodde att ”de skulle försöka värva mig”, helt befängt! Men tänker man efter så är det faktiskt lika befängt att tro att mina manliga vänner skulle utgöra någon slags hot mot min partner!

  18. Cattis skriver:

    Så länge det är på lika villkor och båda personerna får ha vänner av båda könen så är det ju helt ok, Vet däremot tjejer som har killkompisar men vägrar att killen har tjejkompisar (och vise versa), sådant går ”fetbort”. 🙂

  19. Daniela skriver:

    Har hur många killkompisar som helst, pojkvännen är helt ok med det 🙂

  20. Ottilia skriver:

    Jag älskar att ha killkompisar. Men min man är kompis med de också. Men det är roligt med killkompisar! 🙂 och tjejkompisar.

  21. Dea skriver:

    Att både få och ha killkompisar upplever jag som lite svårt. Generellt kommer jag bättre överrens med killar och trivs otroligt bra med dem, och skulle gärna ha fler nära killkompisar. Dock känns det som att det är svårt att ta initiativ att vara nära vän med killar, eftersom de tolkar det som att man flörtar. Detta tycker jag är jättesynd. Jag har en väldigt nära killkompis som jag uppskattar så otroligt mycket, men för något år sedan berättade han att han var gay, och då blev jag lite besviken över att vi inte längre på något sätt kunnat ”visa” att en tjej och en kille kan vara vänner utan att vara ihop, ungefär. Någon som känt eller varit med om liknande? : )

  22. Elin skriver:

    Jag har både tjej- och killkompisar och tycker inte alls det är konstigt. Det tycker inte min sambo heller och han får umgås med precis vem han vill. Kan man inte det så är man i fel förhållande enligt mig. Eller när påven svartsjuka man måste ta ta tag i.

  23. S. med punkt skriver:

    Hah, efter att ha läst inlägget tänkte jag i någon sekund ”jamen, jag har ju inga killkompisar!” Sen kom jag på att två av mina närmaste vänner är killar. 🙂 Så nä, jag har inga killkompisar, bara kompisar, rätt och slätt!

Lämna en kommentar