Morsning korsning


20140722-073238-27158651.jpg

Hela huset sover. Matheo och jag är vakna. Han kikar på Dora och jag bloggar lite. En sak som jag kan tycka är jobbigt med semester med barn är att aktivera barnen. Vissa lever ju efter devisen att barn klarar att hitta på lekar själva. Jag antar att dagens föräldrar är mer ängsliga. Jag är det i alla fall. Tänker alltid har vi gjort tillräckligt nu, är han uttråkad, nu har han fått åka båt vad skönt.

20140722-073802-27482255.jpg

Jag kanske är naiv, men jag trodde inte det skulle behövas leksaker på landet. Men det första Matheo frågade efter var just leksaker. Grannen hade som tur var en hel drös här ute och jag lärde Matheo att leka med kottar och pinnar. Det tyckte han var helt ok o två minuter. Hur gör ni?

Bloggvännerna har ordet

12 svar till “Morsning korsning”


  1. Anna skriver:

    Det är så olika hur barn är. Matteo kanske är ett socialt monster precis som du? Fast har man nerver att låta dem ha tråkigt ett tag brukar det lösa sig; de kommer på något. Ha en fin dag!

  2. Kristin skriver:

    Hej Elaine,
    Tack för en kanonblogg!
    Här kommer mina reflektioner kring frågan. 🙂
    Att hela vårat samhälle är mycket mer stressat och ”uppkopplat” än när din och min generation växte upp. Detta påverkar naturligtvis barnen som precis som oss andra blir vana vid mycket aktivitet. Astrid Lindgren sa att det är viktigt att låta barnen ha det tråkigt ibland. Att detta stimulerar deras egen fantasi. 🙂 Vet att det är lättare sagt en gjort. Men blir han grinig ett tag så kanske det i alla fall gynnar honom i slutändan?
    Idag börjar min semester och eftersom jag jobbar mycket i vanliga fall så kommer det nog krypa i kroppen någon vecka om jag inte hittar på en massa saker. Det blir lite som ”avgiftning” och sedan kan jag trappa ner försiktigt. 🙂 Låta kroppen och huvudet hinna ikapp varandra liksom. Ha det bäst!
    Kram

  3. Anna M skriver:

    För min del tycker jag att det är viktigt att barnen lär sig leka själva och underhålla sig själva. När vi ska åka någonstans brukar jag låta barnen packa en egen väska med de leksaker de vill ha med sig. (sedan kan jag lägga till om jag märker att de missat något som jag vet att de kommer sakna). Oftast är de nöjda med det och framförallt gillar de att packa 😉 (men visst, sedan är det lite fusk för mig för jag har en 4-åring och en 2-åring som kan leka rätt fint ihop, och bråka för den delen). Tack för en fin blogg!

  4. jessica skriver:

    Min 2 åring leker helst ute med vatten han vattnar blommor eller ja allt och han älskar att kasta stenar i vattnet de kan sysselsätta honom i timmar. Och bada de sysselsätter honom också lång tid 🙂

  5. Majken skriver:

    Låt honom ”springa av sig”. Kan ju vara en del överskottsenergi också som behövs göras av med. Bygg ett sandslott vid stranden.

  6. Circe skriver:

    En ganska liten vattenkanna, inte en mini baby vattenkanna, en vattenslang, en sandlåda och en babypool. Kommer att vara lycklig och fullt sysselsatt i timmar. Ger dessutom utrymme för massor av fantasi:)

  7. Hanna skriver:

    Jag har inga barn men mina kompisar gör olika. En del sysselsätter dom och hittar på saker hela tiden. Andra gör utflykter och så men säger att lekar de får de hitta på själva. Jag tror man måste se till sig själv och hur mycket man orkar. De som ska sysselsätta sina barn hela tiden är en del galet stressade och lider konstant av dåligt samvete. Man måste välja själv.

  8. Karin skriver:

    Kan inte endel av charmen på landet va (även för matheo) att man får ta det som finns? Precis som att vissa vuxna ibland måste åka ut till landet för att inte ha täckning på mobilen och därefter hitta på något för att få tiden gå kanske matheo kan lära sig att på landet får man leka med det som finns. Jag tror (är ingen barnpsykolog utan tänker bara högt nu) att detta bra för barns kreativitet att ibland få uppfinna sina leksaker. En kotte kan vara en ko likaväl som en rymdraket osv utan att någon innan har bestämt vad det är.

  9. S. skriver:

    Tror det är bra för barn att hitta på själva och ha lite tråkigt ibland. Det är då hjärnan tvingas bli kreativ och den ”fria” leken uppstår. Tror jag. Men jag tror att det är ÄNNU viktigare att vi vuxna biter oss i läppen och inte hela tiden stör när barnet väl kommit in i sin lek. Inte fråga så mycket ”vad gör du?” eller låta våra förutfattningar styra barnet. Bara iaktta och häpna över fantasin hos barnet, det är så coolt!

  10. Magda skriver:

    Barn far inte illa av att ha tråkigt. När ditt barn kommer till dig och har tråkigt säg då: ’lycka till min vän, det ska bli spännande att se vad du hittar på!”

    Man ska inte göra det till en plikt att leka med sitt barn, lek med det om du finner en mening med det.

    Däremot tror jag barn behöver leka mycket. Det måste dock inte vara med leksaker, utan kan lika bra vara roll-lekar eller med sig själv eller ute i skogen. Det är väl snarare så att det är vi vuxna som har en så enkelriktad bild av vad begreppet lek innebär.

  11. Tror som flera redan skrivit att det är bra att få ha lite tråkigt ibland. Att barnet får slappna av ordentligt och att det går lite långsamt, att det hinner tänka och bara vara där och då. När jag var sjukskriven pga stress var dagen då jag kände att jag hade tråkigt en av de bästa dagarna eftersom jag förstod att det började vända då. Tråkigt hade jag inte haft tid att ha på 1,5 år. Inte en sekund. Ibland tänker jag att vi måste unna barnen att få ha tråkigt och inte dras med i vårt tempo som vi själva ofta måste kämpa för att komma ur…
    Sedan är det såklart olika både från barn till barn och från ålder till ålder. Matheo är ju inte så gammal än 🙂

    Mina är 4 mån, 3,5 år och 6,5 år. Har bara med leksaker om jag vet att vi kommer vara i en miljö som kanske känns tråkig och där de inte kan leka loss som de vill (gammelmormors lägenhet…). Aldrig om det finns andra barn där, det känns lite sorgligt på något sätt med kompisar vars barn har fullt fokus på sina egna leksaker eller IPad (nu snackat jag lite äldre barn igen alltså som ”kan” leka tillsammans på ett annat sätt) när man träffas för att umgås. Jag tycker det skiljer sig en del från att emellanåt komma på roliga aktiviteter, som att åka båt. En vill ju ändå vara med och försöka skapa lite olika minnen åt sina barn!

    Och så tror jag stenhårt på att tråkigt föder kreativitet. 6,5-åringen klagar ibland på att han har tråkigt, men kommer gör ALLTID något kul själv efter max fem minuter om man låter det bero.

    Jag är nyfiken på vad man är ängslig för om man verkligen inte vill att barnet ska ha tråkigt? Att barnens farmor tex inte vill att de ska förknippa tråkigt med besök hos henne kan jag lätt förstå, men som förälder? För mig känns tråkigt som lite trygghet och lugn och ro. (Återigen; såklart olika från barn till barn, olika behov osv. En del barn mår säkert bättre av mer aktivering.)

  12. Andrea skriver:

    Mina föräldrar har försökt uppfostra mig att man mår bra att ha lite tråkigt ibland. Man tar ingen skada av att inte konstant vara aktiverad på något sätt, utan att bara ”vara”. Nu är det säkert en liten skillnad på så små barn som Matheo, eftersom de av naturliga skäl alltid är aktiverade och vill upptäcka nya saker hela tiden och då kan man hjälpa dem lite med aktiviteter, men samtidigt tror också jag att de mår bra av och klarar av att sysselsätta sig själva ganska så mycket. 🙂

Lämna en kommentar