”Nej, vi kan inte tänka oss att lämna tullarna!”


Det här med att välja nästa område att bo i är inte lätt. Det avgör så mycket för Matheo. Vilken attityd genomsyrar området, hur är skolorna och vilka kompisar kommer han få? Det känns helt galet att tänka så, men det är ju så stort som det faktiskt är. Min mamma hade inte lyxen att kunna välja område och det gick både bra och dåligt för mig. Bredäng var kantad av både mobbing och ljuvliga tider. Och det gjorde mig till den jag är idag. Men vem blir Matheo om vi flyttar till Saltis, Sollentuna, Älvsjö eller kanske Kärrtorp där rasismen gör sig påmind?

20140202-215705.jpg

Som familj kan vi i alla fall försöka välja ett område som har bra skolor. Och då menar jag inte bra i benämningen snobberi-bra som en del privatskolor. Utan för mig är bra att skolan inte ligger isolerad från världens mångfald. Att den har bra värderingar, hantering av mobbing och lärare. Jag tror inte på Saltis. Min magkänsla och bara att titta på de där vräkiga husen fick mig att må dåligt. Jag tror Matheo får bättre förutsättningar i Sollentuna.

20140202-215647.jpg

Gustav och jag hade så bra diskussioner i helgen. Vi pratade om allt vi skulle sakna. Som att kunna pipa ner till gymmet eller butiken spontant. Köpa take-away-mat och vara i stan på tio minuter. Men nu är vi en till i familjen och han kommer först. Eftersom jag har möjlighet så skulle jag vilja att Matheo fick leka av sig på en tomt, hade gångavstånd till skolan utan en massa motorvägar i vägen, grannar med barn i samma ålder. Gustav och jag kommer kunna anpassa oss och jag tror att vi kommer stormtrivas.

20140202-215657.jpg

Alla dessa föräldrar som bara inte kan tänka sig ”att leva utanför tullarna” hoppas jag tänker på sina barns bästa istället för ha det lättillgängligt till den där take-away-latten. Jag skulle också tycka det satt fint med en vindsvåning i stan. Har vi tur så kanske det blir en sån när Matheo, och förhoppningsvis, hans syskon är utflugna. Barnens framtid ska alltid komma före föräldrars önskemål. Jag är ju trots allt redan i min framtid.

Idag börjar budgivningen

 

Bloggvännerna har ordet

46 svar till “”Nej, vi kan inte tänka oss att lämna tullarna!””


  1. Minns när jag separerade -94, jag var 23 och min dotter var 3 – vi flyttade till ett inte så jätteroligt område – min närmaste granne var fyllproppsBosse, snäll egentligen men ibland hade han inte riktigt lyckats ta sig in i sin lägenhet och somnat utanför så man fick fösa honom åt sidan för att komma in i min lägenhet. Men jag hade då som mål att innan dotter började 6-års så skulle jag vara tillbaka i området jag flyttade från. Och med jävligt långa arbetsdagar för mig och långa förskoledagar för min dotter så lyckades jag. 3 år senare köpte jag min första lägenhet. Den var så jävla dyr. 375000:- …haha…men det var dyrt då.
    Jag tycker ni fattar kloka beslut och har man möjlighet att välja – varför inte välja det bästa för sina barn? Håller tummar för framgångsrik budgivning!!

  2. Leila skriver:

    Halloj! Det är alltid det här kluriga med boende i Sthlm… Men håller inte riktigt med om att man behöver flytta ifrån innerstan. Vi bor ju i typ världens snällaste huvudstad fyllt av grönområden och vatten. Finns nära parker och skolor överallt, och tror att om barnen inte lär sig att ta sig över vägen i Sthlm så blir det svårt att överleva i den så mkt större världen därute. Tror att det finns många alternativ som är bra på olika sätt för barn i vårt avlånga land!

    • Cathrine skriver:

      Nu är det ju dock så att majorieten av de svenska barnen inte växer upp i Stockholm och klarar sig rätt fint även om man inte växte upp med att lära sig att gå över vägarna i storstan 🙂

    • Mrs X skriver:

      Jag vaxte upp i innerstan i Stockholm och alskade det. For mig passar det egentligen inte ALLS att bo i suburbia som jag och min man gor nu i Sidney. Jag skulle mycket hellre kunna poppa ned till museer, restauranger och kaféer pa tio minuter an att ha en tradgard. Min tradgard var Gardet och Humlan nar jag var liten. Jag var ute glatt cyklandes eller akte skidor pa Djurgarden efter skolan. Klart att det ar jatteviktigt att man stater barnen frost, annars skulle vi aldrig flyttat fran England till Australien, men kom ihåg er själva också. Det ar ju lite sa dar som pa planen. Satt pa dig luftmasken sjalv innan du hjälper andra. Om man inte ar lycklig sjalv, sa gar ju det over barnen också, och det viktigaste ar att de har en glad mamma och pappa.

  3. Ninni skriver:

    Ett helt vanligt radhusområde med villor och små trädgårdar är inte fel när barnen är i förskole/skolåldern. För där finns dom andra barnfamiljerna. Men minst lika viktigt är att ha hyfsat nära till en skaplig helt vanlig skola. Kanske så nära att barnet kan gå själv till skolan när han blir lite större.

  4. Fru K - Författarmamman skriver:

    Jag har sagt det förut och jag säger det igen: livet slutar inte för att man lämnar stan! Jag har 10 minuters promenad ner till mitt vrålbra gym (med egen simhall, egen bikramhall, egen squashhall mm) och till ett gäng krogar som visserligen inte står med i white guide men som erbjuder schysst take away. 10 minuters promenad är det många som bor i stan som har till sina gym. Och närmaste affär är det fem minuter till. Det kallar jag att pipa ner till affären. Visst, det tar mig en stund att ta mig till city men jag hänger helst inte där i alla fall så det spelar liksom ingen roll. Hoppas att ni hittar något ni gillar snart. 🙂

  5. Gunvor skriver:

    Så klokt! Jag resonerade precis på samma sätt för drygt 20 år sedan och lämnade Stockholms innerstad för ”landet” där jag har blivit kvar eftersom jag uppskattar lugnet och närheten till naturen så mycket att det väger över pendlingsresorna till jobbet (4 timmar/dag). Och även i en liten håla som den jag bor i finns både gym, take-away och latte to go och jag är övertygad om att det utbudet är betydligt större i Sollentuna 😉 Lycka till i budgivningen!

  6. Sofia S skriver:

    Håller helt med!! Kom till Tullinge där vi har köpt! 😉

  7. Jenny skriver:

    Låter som ett fantastiskt hus! Jag har flera kolleger som bor i Sollentuna och trivs mycket bra och jag förstår att ni känner för att flytta till hus. Däremot tror jag inte att det måste vara sämre att växa upp inne i stan.

    Barn idag får ofta inte gå själva så fritt som förr även om de bor i en förort och gatorna där kan vara minst lika farliga som i stan. Barn i stan lär sig snabbt att se sig för, stanna vid övergångsställen osv. Och det finns mycket parker och innergårdar som ofta räcker fullt tillräckligt för barn. Bor som du kanske förstår själv i stan och både jag och mina barn trivs jättebra:-) Nu har vi i och för sig valt nedre botten så barnen kan gå ut själva på gården och har tur att bo nära både Humlan, Stureparken och Lilljansskogen och dit går förskolan ofta. Om de inte tar bussen till Gärdet, Djurgården och Skansen. Så de har många möjligheter att springa av sig. Men visst, ibland får jag ångest över tråkig skolgård, likriktning och bilar och jag har också frågat barnen om de skulle vilja flytta till hus men de förstår inte frågan;-) Har också turen att kunna åka till mina föräldrars sommarställe och få natur. Kort (eller långt;-)) sagt; även om jag absolut förstår husdrömmen ville jag bara kommentera att jag inte tror man måste offra barnens bästa bara för att man prioriterar att bo innanför tullarna.

    Tack för bra blogg!

    • Evelina skriver:

      Nu bor jag inte i Sthlm utan i en medelstor svensk stad och där bor vi i centrum. Nära till allt, bra förbindelser osv. Har en tvååring och en till på väg. Jag har smärre ångest pga att vi bor där vi bor… Min dotter kan inte gå till skolan själv när hon blir sju-åtta. Vart ska hon lära sig cykla? På parkeringen? Vart ska hon undersöka myror och annat roligt i naturen? Sorry men enligt mig kan ett barn aldrig få samma livskvalitet i stan som en bit utanför. Ett gott liv, ja visst. Men aldrig lika bra som de som bor en bit utanför.

      • Linn skriver:

        Sorry, men enligt mig kan man inte generalisera över vad som är bäst för alla barn utifrån var en familj väljer att bo.

  8. lawschoolgirl skriver:

    Jag bor i Hammarby sjöstad och är så nöjd. Jag har visserligen inte egna barn men det bor till ca 85% småbarns familjer här. Här finns verkligen allt nedanför lägenheten.

  9. Maria skriver:

    Lycka till med budandet idag! Vi är 3 månader ifrån vår flytt till hus och för ett år sedan ställde vi oss liknande frågor! Nu har vi förverkligat vår dröm och snart är vi på plats i nya huset! Hoppas ni hamnar där ni vill och hittar hem 🙂

  10. Ida skriver:

    Jag tyckte också att det var otroligt svårt att fundera på områden och vart vi ville sikta in oss på att få tag på ett hus. I slutändan blev det den kommunen där jag växte upp. Det är en kommun med låg brottslighet, bra skolor och förskolor. Rätt varierande inkomster beroende på vart i den här kommunen man bor, men generellt sett så är det en rik liten kommun. Jag har alltid trivts i den här kommunen, men det som känns som en liten ”klump i magen” är att det är ett väldigt vitt område. Under min skoltid här (ettan till nian) så fanns det EN enda tjej som inte var vit, hon var från Thailand. Så jag får fundera på vad jag kan göra för att visa min son ett mer mångkulturellt samhälle, trots att vi kommer bo där. Kanske kan åka till öppna förskolan i någon av de stadsdelar i närmsta staden där det är mer invandrartätt. Någon som har något annat tips?

  11. Anna skriver:

    Tack Elaine för dina tankar! Vi är i liknande situation, två barn, 10 minuter till stan och i tankarna över att flytta. Vart vi ska vet vi inte än, Sollentuna, Täby eller Nacka är våra alternativ. Jag är uppvuxen i stan, har alltid haft nära till allt och drar mig lite för att flytta ”ut”. Men vi väljer ju precis som ni framtid till våra barn, hur ska vår 4-åring växa upp, vilken skola ska hon hamna i, hur ska hon formas.
    Väldigt befriande att se att fler tänker på samma sätt och brottas med liknande problem. Hoppas det går bra för er i budgivningen!

  12. Lene skriver:

    Jeg bor verken i Sverige eller i by men jeg må bare få skyte inn at det er da ikke alltid at foreldrenes beste er dårlig for barn? Vi flyttet fra leilighet i by til rekkehus før vi fikk barn men vi hadde barnehage rett utenfor døra i byen, nå må vi kjøre dit. Det er ikke svart/hvitt. Jeg respekterer deres valg, men jeg hadde ikke tenkt at dere gjorde noe galt for Matheo om dere hadde blitt boende. Barn er glade når foreldrene er glade! Ikke ”ofre” dere om dere ikke har lyst.

  13. Magnus skriver:

    Buda på! 500000 hit eller dit är inte så mycket om ni ska på där i kanske 15-20 år.

    Känns det helt rätt så slå till!

  14. Josefin skriver:

    Ett annat litet tips är att kika på Solna, eller Ursvik, duvbo är fint med. Jag bor i Solna så är inte helt objektiv 😉 men har 8 min in till city och gym, många förskolor och centrum i närheten. Finns många fina villor här, och radhus. Solna är ju en sk ”rik” kommun men det finns ändå en bra mix av människor.

    Lycka till!

    • AsoK skriver:

      Jaaa! Nu är jag själv inte heller så objektiv eftersom jag bor i Råsunda.. hehe.
      Men Elaine, du har ju bott på Bokvägen.. varför inte kolla på dom husen i andra änden av Lövgatan? Dom är ju heeeelt underbara!! Bor själv på lövgatan men i lägenheterna, och på somrarna promenerar jag längst min gata och drömmer om att någon dag bo i dom vackra villorna 😀

  15. Linn skriver:

    ”Alla dessa föräldrar” i stan kanske gör just det, tänker på sina barns bästa. Som innerstadsföräldrar med två små barn hamnar jag och min sambo ofta i situationer där vi behöver försvara vårt val av boende och det är sällan svaret ”Vi trivs, mår bra och tycker om att bo som vi gör” duger.

    • Emma skriver:

      Vi får också försvara vårt val att bo i lägenhet jämt och ständigt. Vi har en fantastisk innergård med massa härliga barn och vuxna. Vi hjälps åt att turas om att finnas på gården för de lite större barnen så inte alla vuxna måste vara ute samtidigt. Om någon grillar på sommaren passar den ofta på att grilla korv till alla barn som vill ha, en fucking idyll är var det är! Jag tycker du är så jäkla bra Elaine men här tycker vi olika. Så här tänker jag: alla prioriterar inte hus men kan ha barnens bästa i åtanke ändå (kanske lever billigt för att ha råd att ha korta dagar på förskolan osv) och framförallt: alla har inte råd med hus. Passar på att tacka för en underbar blogg i övrigt:)

  16. Du har å ena sidan rätt, men å andra sidan faktiskt – verkligen – inte.
    Man kan inte välja på i princip enbart vad ni tror att absolut är överlägset bäst åt ert barn. Det blir lite en romantiserad bild av det. Vi funderar lite i dessa banor typ varje dag (vi bor grannar med er), men än har vi landat i att bo kvar. Vår dotter är 5,5 och går själv över till kompisar i samma hus, de leker själva på innergården. Den är låst med grind, det känns jättetryggt allmänt. Hon leker mer själv ute (och tycker att det är roligare…) än vad jag hade varit bekväm med i ett villaområde.
    Det finns skolor i stan också. De kan gå själva dit också vid ungefär samma ålder som i mindre stad (där man definitivt lär behöva korsa någon väg, en halvt öde 50-väg kan vara värre än en väg med 30/50 som man VET att är väldigt trafikerad).
    Osv. Det finns jättemånga för- och nackdelar.
    Jag säger verkligen inte att ni har fel, men inte att ni har rätt rakt av heller faktiskt. Villaområden är fantastiska på många sätt (både jag och min man är själva uppväxta så), men man ska också veta att de är mer isolerade än att bo i ett sånt område som ni/vi gör nu.

    Sen en sak till som än så länge är rätt avgörande för oss – vi har ingen hjälp med barnen i Stockholm och varje minut extra i pendlingstid för oss skulle betyda längre dagar på förskola/fritids för våra barn.

    Det som skulle kunna få mig att flytta utanför stan är att det fortfarande är nära (blev sugen på ”ert” hus faktiskt – snacka om drömmen! – men det är för långt bort), typ t-bana – Stureby, Gamla Enskede, Mälarhöjden… eller nära i Nacka – och för att få det jag kan sakna i vårt område. Väl utbrett och personligt föreningsliv och att slippa känslan av take-off-område utan att folk faktiskt stannar kvar.
    (min dotter börjar F-klass nästa år, de är ett härligt gäng som följs åt från föris och jag hoppas det kommer förbli så. De leker med varandra efter föris var och varannan dag och föräldrarna har blivit nära).

    Så. Ännu en uppsats med lite för och emot. 🙂 Lycka till med budgivningen!

  17. Såhär kände jag efter att vi förlorade en budgivning i somras. Och så har jag känt ungefär varje dag sedan dess.
    (lite love bombing till vårt område btw)

    http://livetfrandenljusasidan.se/2013/09/06/lagenhetsromantiken-och-husdrommen/

    Det har ganska lite med det där du skriver i rubriken att göra.. 🙂

  18. Ronja skriver:

    Hej Elaine!

    Måste bara få säga att du är så himla vacker! Kikar in här då och då varje dag och kollade även igenom ”bridezilla” igår. Du är verkligen, verkligen (önskar kursivt typsnitt fanns) vacker! Inte bara utseendemässigt utan det skiner genom dig. Det gör mig så himla glad. Blir inspirerad av dina ord och tankar och hoppas att jag också kan reflektera på samma sätt i framtiden, fyller 20 i år och är i en liten annan fas just nu, tror jag. Men försöker ändå tänka i Elaineiska banor kring saker och ting.

    STOR kram från en vän som tycker Sollentuna är mysigt.

    • Elaine skriver:

      Gud vad du är go! Tack snälla och vad roligt att du kikade igenom Bridezilla, det var härliga tider både i livet och på bloggen.

  19. Kajsa skriver:

    Hej! Ta en titt på Enebyberg i Danderyds kommun tycker jag, har själv växt upp där och det är ett perfekt område för barnfamiljer! Gångavstånd till dagis, skolor, mataffärer och bra kommunikationer. 5 minuters bilresa till Täby centrum. Tryggt och många barn så Matheo kommer inte sakna kompisar! Finns kedjehus som är väldigt populära och även villor! Nyrenoverade Enebytorg är toppenfint.

  20. Ella skriver:

    Jag respekterar allas val av boende, och önskar att människor faktiskt även kunde respektera vårt val. Det finns så många ”måsten” och ”bör” man ska leva upp till som småbarnsförälder, en av dessa är enligt mitt tycke radhusfällan. Ofta får vi, till vår omgivning, försvara det faktum att vi inte äger ett hus trots att vi har barn.

    Jag är och har alltid varit en stadsbo, född och uppvuxen i Göteborg. Jag hade en underbar uppväxt, mitt i centrum, och kände aldrig mig sakna någonting. När jag sedan själv blev vuxen, träffade min man och vi började planera för familj. Ja, då skulle man ju bara skaffa sig ett radhus i ett lugnt område. Sagt och gjort, vi slog till. Ett jättefint område med bara barnfamiljer, skog, lekplatser. Vad vi vantrivdes! Våra grannar som trivdes bra motiverade områdets dragkraft med att ”det är ju så skönt att bara kunna släppa ut barnen så att de kan leka ute och ta hand om sig själva”. Flertal gånger har vi fått följa vilsna och ledsna småbarn hem som har lyckats ta sig ned till stora vägen och där promenerat runt. Nej, vi trivdes inte. Vi har inte personlighet för hus. Vi blev olyckliga, så olyckliga att vi faktiskt separerade när första barnet var runt året.

    Idag har vi lärt oss att vi inte behöver passa in i diverse mallar. Vi bygger vårt familjeliv på det vis som passar oss bäst, och ja, vi kan faktiskt fortfarande ha våra barns bästa för ögonen. Barnets bästa är inte alltid boende i villa/radhus.

    Tanken kan även slå mig ibland, vare sig om det gäller boende eller någon annan fråga. Vi människor kan tendera att vara så selektiva. Vi lägger vårt fokus på en specifik detalj i våra liv och tror att det räcker för att ge våra barn ”bästa förutsättningar”. Det skulle vara intressant att se statistik kring huruvida stadsbarn i högre grad än radhusbarn lider av diagnoser, depressioner, alkoholiserade föräldrar, separationer osv.

    Idag är vi en hel familj igen. I en lägenhet. Vi har välmående och nöjda barn. Ja, det kräver ett visst mått av planering att bo i staden. Det är inte bara att ”släppa ut barnen”. Men för oss är det något av en tjusning. Att vi tillsammans planerar utflykter, promenerar till närliggande parker, hittar vad vi vill göra just idag i det stora utbud vi har runtomkring oss. Det är så det fungerar för oss, utpräglade stadsmänniskor med tummen mitt i handen (och en grav spindelfobi som inte gynnades av höstens årliga spindelinvasion i radhuset).

  21. Sara skriver:

    Hej!
    eftersom du är nämnde att du är intresserad av multikulturella skolor och gymnasium kanske du kan kika på internationella engelska skolan och gymnasiumet Elaine. jag gick på gymnasiumet och blev varje dag nästan lite chockad över hur himla bra jag trivdes. Elever från hela världen, total tolerans och ingen mobbning. lärarna och ledningen samt skolhälsan såg man varje dag och överallt. jag låter som.en reklam affisch nu kanske men är.verkligen en helt underbar skola med otroligt duktiga lärare och världens kulturmix ! en bra skola mitt i stan 🙂

  22. Sara skriver:

    Men hallå! Tänk på att Nacka inte bara är Saltis! Vi bor i ett lägenhetsområde i Ektorp, vårt lägenhetsområde är omgivet av lägenheter. Saltsjö-Duvnäs är jättefint, Storängen är fantastiskt (men flådigt). Det finns massa radhus och villor vid Duvnäs utskog. Du har Lännersta och Saltsjö-Boo som ligger en liten bit ifrån Orminge (som är lite mer ”förort” om man vill ha blandningen). Det känns som om du avfärdar hela Nacka för att Saltis existerar 🙂 Sen är Sollentuna säkert också bra, det vet jag ingenting om! 🙂

  23. Em skriver:

    I Kärrtorp, Bagarmossen, Skarpnäck, och områdena runt där är folk i allmänhet väldigt engagerade och bryr sig om varandra. Därför dök det upp ca 17000 och demonstrerade emot dessa vilsna småkillar som inte har fattat någonting under sitt liv, dvs att rasism går bort och att gemenskap och att bry sig om varandra är viktigt. Så var inte orolig för Söderorterna, vi kämpar och står upp för varandra. Det är värre i områden där många är smygrasister. Kolla Linje17 och vad de står för

    • malin skriver:

      Precis! Det var faktiskt en antirasistiskdemonstration som anordnades i Kärrtorp. Att demonstranterna sedan attakerades av rasister kan knappast Kärrtorsborna hållas ansvaria för. De finns rötägg överallt men i söderort råder generellt sett en accepterande stämmning.

  24. Yenny skriver:

    Kolla in Mälarhöjden, grannen till Bredäng. Har precis köpt hus där och är så nöjd! Uppvuxen där och hängt en del med bredängs kidsen när man gick i skolan 🙂 20min till city, 10min till Mälaren och skogen. Kan det bli bättre? Kram!

  25. Linn skriver:

    Det är fräckt och något av en översittarattityd att indikera på att föräldrar som väljer att bo inne i stan är dåliga föräldrar och inte sätter sina barns behov i fokus. Ett barn blir inte lyckligt av att bo i hud, radhus eller lägenhet. Ett barns lycka baseras inte på tomt eller innergård. Barns lycka byggs upp och grundar sig på relationer och händelser i livet. Om ni väljer att flytta till hus varsågod. Men va inte nedlåtande mot de föräldrar som väljer att bo inne i stan.

  26. Bea skriver:

    Hej hej Elaine! Har läst din blogg ett bra tag nu, tillhör den lite yngre skaran läsare. Okej hehe, gå inte bananaz nu( kommer så väl ihåg ett inlägg du skrev om en fest du skulle på just här och att det inte var det bästa intrycket du fick), hur som helst. En komun jag verkligen skulle vilja rekommendera är Lidingö, förstår hur det kanske låter, men efter att själv har ”växt upp” både på söder, i Nacka och Östermalm, och nu slutligen Lidingö dem senaste 8 åren så kan jag säga att det ”faktist” är en jätte trevlig kommun, självklart är det (extremt) individuellt. Hur som helst relativt nära till stan, jätte mycket fina grönområden, badställen( på sommaren), skidbacke( hehe om man har tur med snön), utöver det så är det faktist väldigt mycket trevliga människor( och mångfald!( don’t be fooled!!)). Jag har själv gått högstadiet och gymnasiet här, och är faktist extremt nöjd med båda. Min lillasyster som är 10 år yngre har gått/går just nu grundskolan här och mina föräldrar är väldigt mycket mer nöjda med hennes skola än vad de var med min skola/skolor som jag gick på i den åldern.
    Själv var jag en extremt negativ 11 åring när vi flytta hit och gjorde allt för att inte trivas men saken är den att jag tycker faktist nu utan att vara för objektiv att Lidingö har oförtjänt dåligt rykte, när det gäller snobbiga människor ect. Nära till mataffärer, man kan i princip cykla överallt. Huspriserna(själv har jag bara bott i hyreshus med mina kära föräldrar, på Lidingö alltså) är som i övriga sthlm löjligt hutlösa. MEN utan att låta för Lidingö patriotisk faktist verkligen rekommendera att ni tog en ordentlig titt på stället, helt outside your box. Aja det här helt mina egna åsikter så ta dem med en nypa salt, men från någon som flyttat runt en del så kan jag verkligen genuint rekommendera det.
    För övrigt tycker jag du är hel cool, och önskar er all lycka till var ni än hamnar! 🙂 stor airhug

    ( reserverar för ev grammatik och stavfel!)

  27. KK skriver:

    Hägersten är ju fint, kan ni inte köpa nåt trevligt hus där?

  28. Hanna-Mari skriver:

    Hej Elaine! Prova på Älvsjö 🙂 Håller på byggas mycket här just nu, särskilt runt stationen vilket inte är så trivsamt men det är bra nära till stan, finns en hel del services här också samt att det gamla Älvsjö, villaområdet på vägen till Älvsjö-skogen är alldeles underbart med massor av gamla, fina villor, små som stora. Kan rekommenderas. Lycka till!

  29. S skriver:

    Reflekterade också över det, att ni nu väljer hur Matheo formas och hans vänner och framtiden. Jag hoppas verkligen inte att det är så, för alla de som inte har råd med villor i Sollentuna/poshare områden. I så fall är ganskla många körda.

  30. Sara 25år skriver:

    Ni storstadbor skriver att det finns ”innegårdar” för barnen att leka på. Som utbildad förskollärare anser jag inte att en uppbyggd innegård med en gungställning, en sandlåda och en gräsplätt är det absolut optimala. Och varför inte sträva efter det optimala? En vildvuxen skog, med stubbar, mossa, olika träd, stenar att ramla över osv, som inbjuder barnet till att nyfiket upptäcka och själv bestämma vad som ska göras i miljön är för mig att föredra. Istället för en uppbyggd innegård där barnet förväntas åka i rushelkanan, gunga i gungorna och bygga sandslott i sandlådan. Sen tror jag luften i den ”riktiga” skogen är lite renare än den i en park i storstan. Men det är endast min åsikt.

    • Ella skriver:

      Men på bekostnad av vad? Som jag skrev i ett tidigare inlägg, det är långt ifrån alla föräldrapar som har personlighet för hus. Vad kan en utbildad förskolelärare prioritera månntro? Ett barn som växer upp i ett radhus med separerade föräldrar och varannan vecka liv eller ett barn som bor med båda sina föräldrar i ett lyckligt äktenskap i en hu! lägenhet? Vad vinner man på att skuldbelägga föräldrar som av diverse olika skäl inte är passande för husägande?

      Mig veterligen så innehar inte förskolelärare statistik kring om hus ger faktiska bättre levnadsförhållanden i jämförelse med lägenhetsboende. Borde rimligtvis inte vara svårt att bevisa, om det nu fanns ett sådant samband.

      Jag arbetar själv med utsatta ungdomar och kan garantera att dessa ungdomars utsatthet och problem aldrig har haft något att göra med huruvida de har växt upp i hus eller lägenhet. Ja, boende i områden präglade av kravallstämning, social utsatthet osv kan negativt påverka ett barns skolgång. Men bortsett från detta så är det faktiskt helt andra faktorer som i realitet spelar in i och avgör barnets/ungdomens mående och stabilitet. Varför talar vi inte om dessa faktorer istället för att fokusera på ovidkommande detaljer? Är det för obekvämt? Kommer det rucka för mycket på vår egen bekvämlighet? För det är ju faktiskt inte speciellt svårt att flytta till ett fint hus nära till naturen ”för barnens skull” när man i fakto själv tycker det är mysigt och roligt. Ska vi istället lyfta frågan till frånvarande föräldrar, karriärer som prioriteras framför barn, ostabila relationer runt barnet, alkoholkonsumtion osv? Hur arbetar förskolelärare med dessa betydligt viktigare frågor?

      Kan även snabbt nämna att bland den värsta formen av social misär kan ibland hittas i fina villaområden där barnen ifråga ytligt sett ska ha precis allt vad de behöver. Men vad som pågår bakom dessa väggar är inte alltid en saga.

      Om jag ska ta ett exempel som jag faktiskt tycker är jämförbart med diskussionen kring hus/lägenhet. Jag är personligen av den åsikten att alkohol inte ska finnas i hem där det bor barn, både min man och jag har valt att helt avstå från alkohol då vi tycker det är i våra barns bästa intresse. Utbildade förskolelärare borde vara medvetna om den forskning som har påvisat att även de minsta barnen påverkas negativt av salongsberusning (pratar ni med föräldrar om detta?). Men, och nu menar jag ett stort men. Jag skulle aldrig någonsin drömma om att skuldbelägga föräldrar, praktiskt taget alla mina vänner med barn, som faktisk tar sig ett glas vin till maten ibland och har en normal alkoholkonsumtion. Varför? Jo, för att jag inser att dessa föräldrar älskar sina barn lika mycket som jag älskar mina barn och att de i lika hög grad som jag själv prioriterar vad de anser är barnens bästa. Ja, våra åsikter kan skilja sig åt en aning kring hur familjelivet ska byggas upp, men det ger inte mig någon företrädesrätt i att mena mig på ett allsmäktigt sätt veta vad som i faktum alltid är barnes bästa och att alla som inte tycker som jag inte har sina barns bästa för ögonen. Det vore väl ändå förmätet? Ödmjukhet är aldrig fel.

  31. Caroline skriver:

    Hej Elaine!
    Fullkomligt äälskar din blogg och tänkte bara slänga in ett litet tips angående just boende. Jag har växt upp i Mälarhöjden och är så otroligt tacksam för det. Självklart finns det snobberifasoner men de allra flesta har fötterna på marken. Något som verkligen förgyller min uppväxt är att jag hade möjligheten att gå i en av Sveriges absolut bästa skolor- Mälarhöjdens skola! Titta in området, och jag lovar att du inte kommer bli besviken!

  32. Charlotte skriver:

    Hej!
    lycka till med husletandet. Vi är i samma sits men priserna är höga…. Vi bor nu på Gärdet i en 3a. Båda har vuxit upp utanför tullarna och vi vill ge det till vår dotter och framtida syskon med. Jag växte upp i Sollentuna, Edsviken och det var kanon! en blandning av villaområden och höghus så alla samhällsklasser fanns representerade i skolan.. Sollentuna är en väldigt bra kommun med bra styre. Tyvärr bor inte mina föräldrar kvar längre så eftersom vi vill ha nära till släkten flyttar vi inte dit. Blir nog Nacka eftersom många bor åt det hållet.
    LYcka till!

Lämna en kommentar